Varför är du med i Svenska kyrkan? Del 1

Frågan var: Varför försvarar du Svenska kyrkan? Vad försvarar du? Eller varför stannar du alls kvar i Svenska kyrkan? Mitt svar idag är närmast en motfråga? Varför inte? Varför ska man överge sina trosvänner i Svenska kyrkan? Vart ska jag gå istället? Det är förvisso sant att Svenska kyrkan nu närmast befinner sig i fritt fall. Jag menar då tjänstemannaorganisationen och de människor som omdefinierar läran utan att ha stöd av hela Kyrkan. Vi har en organisation präglad av 1600-talet och som i kyrkovalet närmast framstår som löjlig. 90 % bryr sig inte och de som gör det har tagit makten - inte fått den. Kyrkomötet kallas av de mer initierade för det så kallade kyrkomötet därför att det inte har någon internationell eller teologisk status alls. Det är ju genompolitiserat. Dessa människor har nu tagit för sig av läran också och vill göra om den, popularisera den. Det finns inget skäl att försvara detta. Jag brukar säga om läget: Ju sämre, desto bättre. Men hur kan jag vara kvar i en sådan organisation? Frågan är berättigad.

Men beskrivningen av förfallet är bara en sida av saken. Det finns mer att säga om Svenska kyrkan. Där finns tusentals kämpar. Inte så få präster som envist fortsätter att predika Guds ord och förvalta de sakrament som Herren Jesus sa att vi skulle göra. De står i en internationnel gemenskap kallad Kristi kyrka. De utgör ett vittnesbörd och ett hopp genom sin envisa tro. Där finns också många enskilda troende som börjar finna varandra i en helig gemenskap. De bildar gemenskaper inom Svenska kyrkan och kommer att fungera som ett salt inom den, som ett ljus. Det svider i såren, men renar och läker samtidigt. Deras rätt att vara kristna inom Svenska kyrkan och att själva forma sin gemenskap ska jag försvara till döden.

Så ser den kyrkokamp ut i vilken Herren själv har placerat mig bland många andra. Kanske är det daga för andra icke tillhöriga att gå med som medlemmmar, bilda stridande celler och bidra till kampen.

Något om kyrkokampen

Den kyrkokamp jag hänvisat till gång efter annan är inte slut. Men jag tror att det är viktigt för dem som vill vara lärjungar idag att mogna och lära sig att urskilja. Alltför många förväxlar fortfarande Kristi Kyrka med Svenska kyrkan eller något annat samfund. Jag minns när jag första gången vågade erkänna för mig själv att den församling jag tjänade inte utan vidare var en kristen församling. Den fostran och tradition jag växt upp i hade förblindat mig och gjorde att jag inte kunde skilja mellan Kristi Kyrka och ett modernt kyrkosamfund. Det är två olika enheter om de än överlappar varandra i viss mån. Men denna kamp utkämpas på olika nivåer.

Göran Skytte som inte varit kristen särskilt länge i jämförelse med mig hade i SvD, 12/9 en klarsynt kolumn under rubriken Frihalsa kyrkan från slaveriet. Du hittar den genom att klicka på http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/artikel_3510841.svd Vi behöver kämpa den goda kampen på flera nivåer väl medvetna om att den kampen först och främst förs i det egna hjärtat.

Luther talade om våra fiender som världen, djävulen och vårt eget kött. Jag vill inte lägga till Svenska kyrkan, men är medveten om att den är starkt "ockuperad av världen". Men alla dem som vill vara uppriktiga lärjungar - oavsett kyrkosamfund - ska nu hitta varandra och tillsammans ska vi bättre representera Kristi Kyrka.

Glöm aldrig att du är "barn i Guds familj", "får i hans hjord", "en gren i det sanna vinträdet" och att "du kämpar den goda kampen tillsammans med alla andra i Guds armé". Enklast är att göra detta på vardagsnivå, i den lilla gemenskapen som också den är en fullgod gemenskap när Jesus är mitt ibland oss.

FRIMODIG KYRKA

Det är mer än 30 år sedan jag prästvigdes för Svenska kyrkan. På den tiden var Svenska kyrkan annorlunda även om den redan då var på glid. Den kyrkokamp som pågår mellan stat och kyrka har pågått i mer än hundra år. En av de större förändringarna ägde rum år 2000 när staten skulle skiljas från kyrkan. Det visade sig att det inte blev så, snarare tvärtom. Jag är inte längre anställd av Biskopen utan av den kyrkliga samfälligheten. Den kan avsätta mig när det passar utan att Biskopen kan göra någonting åt det. Men då har Svenska kyrkan blivit som vilken arbetsplats som helst och det var så staten ville att det skulle bli. Därför röstar jag på FRIMODIG KYRKA som vill att Svenska kyrkan ska fortsätta att vara en kristen kyrka utan inblandning ifrån de politiska partierna.
Sveriges riksdag har i år infört en könsneutral äktenskapslagstiftning. Hur kommer då Svenska kyrkan att förhålla sig? Jag fruktar det värsta. Den kommer att överge Jesu ord om att Gud skapat oss till man och kvinna och för den skull instiftat äktenskapet. I värsta fall, åtminstone på lite sikt, kommer Svenska kyrkan försöka tvinga mig att ställa in mig i ledet. Så sargas Svenska kyrkan på ytterligare en punkt. Vi kan inte ha det så här, därför röstar jag på FRIMODIG KYRKA.
Svenska kyrkan har ockuperats av vad som kallas en representativ demokrati. Demokratin har blivit en ideologi, en demokratism som utnyttjas av dem som sitter vid makten. Många av dem har till och med ställt sig över både Gud och den kyrka de skulle tjäna. Men hur representativa är dem? Ungefär 70 % av befolkningen är medlemmar men av dem är det ungefär 90 % som inte alls röstar. Vi måste därför arbeta för en kyrklig demokrati.
Det är nu viktigt att rösta för och frimodigt arbeta för Svenska kyrkans överlevnad. Vi vill ha en kyrka där Jesus får vara i centrum. I ett internationellt perspektiv har vi blivit alltmer marginaliserade i takt med att vi uppgivet slutat använda Bibeln som Helig Skrift och norm. Jag hoppas vi kan få en FRIMODIG KYRKA.

Jesper Svartvik en besvikelse

Här följer några korta kommentarer till framför allt Jesper Svartviks föredrag inför oss präster och diakoner i Växjö stift idag. Vi har varit samlade på S:t Sigfrids Folkhögskola för att få lära oss hur vi ska relatera till människor som är homosexuella. Det kan också vara en förberedelse för det beslut Kyrkomötet ska fatta senare i höst. Dagen var upplagd som en dag kring människosyn. Men hur kan någon ens misstänka att vi präster och diakoner skulle nedvärdera människan? Att vi skulle göra det så till den grad att vi behöver denna dag? Inte desto mindre hade Biskopen bett Svartvik att hålla ett bibelföredrag. Svartvik som gärna beskrivs som en lärjunge till Göran Larsson och som är oerhört kunnig när det gäller den judiska tron och traditionen har varit en person värd att lyssna till. Det är han även ikväll efter en mycket väl förberedd föreläsning om homosexualitet i Bibeln. Och ändå blev det så fel! Jag ska förklara med hjälp av fyra punkter.

1. För det första utgick han inte från skapelseberättelsen utan från Sodom och Gomorra. Han utgick från det negativa begreppet sodomi, ofta (miss-)förstått som homosexualitet. Han visade att berättelsen snarare handlade om sexuellt övervåld. Han fortsatte sedan på samma spår och förklarade att de få ställen i Bibeln som handlar om homosexualitet inte handlar om homosexualiltet. Detta var den röda tråden i föreläsningen.
2. För det andra avslutade han med att säga att många kommer att argumentera utifrån skapelseberättelsen, men att den inte handlar om man och kvinna, utan om familjebildning. Han hoppade över Jesu egna ord om att Gud skapade man och kvinna. Om han istället börjat föreläsningen här hade den förmodligen sett helt annorlunda ut.
3. För det tredje, och det smärtar mig mest, behandlade han Bibeln som ett antikt dokument, inte som en Guds uppenbarelse till det judiska folket. På en fråga menade Svartvik att det hebreiska och grekiska flutit samman på ett sådant sätt att GT skulle läsas i ljuset av sin antika samtid. Men detta är ju rena irrläran!
4. För det fjärde hanterades frågorna om homosexualitet enbart ur ett exegetiskt perspektiv. Ingenting sade om dogmatiken (Bibeln är ju vår norm) och ingenting om Kyrkans tolkning genom tiderna (annat än negativt). Däremot fanns ett pastoralt drag på så sätt att vi respektera och behandla homosexuella såsom Gud älskar dem. Det var snarast en uppmaning till oss. Här slog Svartvik in öppna dörrar. Det finns väl ingen som menar att vi ska behandla homosexuella illa.

Det var på flera sätt intressant och spännande att lyssna till Svartvik, men det var inte en kristen bibelförklaring. Han hanterade texterna som sekulära och antika dokument. Han tog inte in någon annan aspekt än de "vaga texterna" förutom att han misskrediterade dem. Svartvik sitter i Läronämnden och är en av dem som röstat för att Svenska kyrkan ska bejaka den nya äktenskapslagen. Nu förstår jag varför och jag sörjer.