Det har blivit många bloggar om församlingsbegreppet. Det har för det första blivit en huvudsak att omdefiniera begreppet, eftersom det idag saknar innehåll. För det andra används begreppet på olika nivåer, vilket betyder att vi borde ha tre olika begrepp för var och en av dessa nivåer. Ett ord för den lilla församlingen, ett för den lokala eller ekumeniska församlingen och ett för den stora församlingen. Men det har vi inte och det är kanske lika bra det, eftersom allt är en och samma församling.
Det har blivit alltmer tydligt för mig hur viktigt det är att bilda nya "små församlingar". Det borde finnas en i varje hem som bebos av kristna. För många år sedan var det värsta någon kunde göra att "köpa orgel och bilda eget". Det räckte med att någon tänkte tanken för att denns skulle karaktäriseras som sekterist och villolärare, bli en person som skulle förskjutas. Det många inte tänkte på var att begreppet församling kan användas på olika sätt.
Jag hörde om en underbar händelse som just ska äga rum häromdagen. En broder i Växjö har byggt sig ett eget kapell i källaren på ett hyreshus därför att han vill utveckla sitt böneliv. Det är inrett efter vad jag förstår efter konstens alla regler och hör här: På söndag kommer Biskop Sven Thidevall dit för att inviga det! Detta är ett exempel att följa. Bilda eget. Ta ansvar för dig själv och dina närmaste på den vardagsnivå ni lever. Jag tror att de flesta fortfarande tänker på konventikelplakatet, det förbud som förbjöd svenskar att samlas till kristna samlingar i hemmen. Men det upphävdes jag tror det var 1856. Jag tror att vi 200 år senare har en helt annan situation som också kräver förändringar av teologin.
Jag läser just nu Joel Comiskeys senaste bok Planting Churches that Reproduce. Han har i den bland annat en genomgång av den Helige Andes sätt att låta nya församlingar uppstå. Ur detta studium framkommer fyra punkter som ska föras till begreppet församling:
1. Den består minst av två eller tre människor.
2. Dessa relaterar till dem som innehar Kristi Ämbete.
3. Jesus Kristus är huvudet i församlingen.
4. De lever i dopet och av nattvarden.
Jag tror att den typen av definitioner behöver finnas med också i den lilla församlingen. Och det är väl inte omöjligt.
9 kommentarer:
Vem "innehar Kristi ämbete"? Vad är "Kristi ämbete"?
Jag vill bara säga, anledningen till att jag helt plötsligt börjat kommentera din blogg är för att jag för ca 1½ år sedan lämnade en cellgruppsgemenskap i Göteborg som jag vet att du har varit hjälpande på olika sätt för länge sedan. Går det att maila dig och kanske snacka lite om detta? Min mailadress är joachim.sallstrom@gmail.com.
Vad menar du med Kristi ämbete? Är det prästen/herden/pastorn eller biskopen?
Ingen vill visst ta upp mina frågor om hur man skall förhålla sig till prästen elller biskopen när de på ett uppenbart sätt avfallit från Guds Ord. Ska vi fortsätta underordna oss antikrister och förnekare? Är det rätt och ödmjukt? Eller ska man söka sig till andra sammanhang med andra herdar? Vad säger Luther ocm detta? Eller denna typ av avfall var kanske inte aktuellt på hans tid.
//Jonny
Jag vill tacka dig Håkan för den vägledning du har gett mig genom åren i den här frågan.
Gud välsigne dig - och jag gläder mig åt hur du definierar församlingen!
Vad roligt att några har reagerat. Jag har nyss kommit hem från barn och barnbarn. Vi har varit med dem under hela helgen. Svarar här i all korthet. Joakim du ska maila mig på hakan.sunnliden@svenskakyrkan.se så får vi snacka vidare. Jag vill gärna höra om dina erfarenheter så här ett antal år senare.
Och till Jonnya säga det att det är en mycket relevant och aktuell fråga. Men du får olika svar beroende på vem du frågar. Den här diskussionen om ämbetet i sig och ämbetsinnehavarens karaktär går tillbaka till Cyprianus och Augustinus på 400-talet. Cyprianus menade att den som missköter ska få sparken och därmed också att denne mister sitt ämbete. Augustinu menade att om en ämbetsbärare får sparken behåller han ändå ämbetet eftersom det inte kan upphöra utan är en livskallelse, på samma sätt som dopet eller varför inte äktenskapet. Jag hör till denna senare kategori som du kanske anar.
Därför är det svårt att "komma åt" ämbetsinnehavarna, men de ska på Domens dag svara inför Gud. I vår nya pragnisation har det visat sig att det går att "köpa ut" kyrkoherdar och övriga präster, men de upphör inte att vara präster även om de fråntas behörigheten. Ett skäl till att jag tror detta är riktigt är att vi ska veta att dopet eller nattvarden är giltiga även om ämbetsinnehavaren är en skurk.
Kristi ämbete är främst Biskopen och övriga äbetsinnehavare präster coh diakoner är Biskopens representant i den lokala församlingen. Hoppas du fick lite mer kött på benen genom detta. Men återkom gärna. Kanske ska jag skriva en blogg om det eftersom mina fria tankar om celler och nya församlingar faktiskt är kopplade till relationen till Ä
mbetet.
Vad spännande det plöstligt blev.
Håkan! Det är bra om du utvecklar det där med celler och församlingar i förhållande till ämbete och hierarki. Gör det så enkelt och praktiskt det går. Jag tror vi är många som funderar på hur en gemenskap ska formas.
Vidare i detta Håkan! Detta är en väg att se öppningar för kyrkan i vårt land. Tack! /Markus Wallgren
Skicka en kommentar