Att vara lärjunge tillsammans med andra i en cell

Tack för intressanta inlägg på min förra blogg. Är det för krävande att vara en lärjunge? Jag tror VI behöver förstå att det inte är det eftersom vår livsinriktning är given. Vi vill följa Jesus och inte oss själva. Men samtidigt tror jag att det för många ickekristna och även obefästade kristna att det är för krävande. Jag menar att de uppfattar det vara för krävande och därför backar de. Att leva med i en cell förutsätter att medlemmarna tillsammans med de andra vill följa Jesus aktivt, men vår tid, djävulen och vår egen svaghet gör kraftigt motstånd.
Jag skrev också att det knappast finns fler än fyra, fem församlingar som är cellstrukturerade. jag menar det. När en församling (vad är det) har celler som en verksamhet är den inte cellstrukturerad. Den cellstrukturerade församlingen utgår från Jesu närvaro i den lilla gemenskapen, i cellen. Det är inte många som tänker och inrättar sig efter det.

Tänk att jag ska få tala om detta på sommarens stora OAS.möte i Borås. Hag ser fram emot det.

Det går sakta framåt

Dagen med grannpastoratet blev en hit. De lyssnade SÅ intresserat och lär återkomma på något sätt. Det är en sak att drömma, en annan sak att vilja och en tredje att kunna. Så det är en lång väg att gå.
Dagen i Nyköping blev också bra. Vad roligt att kunna sälja Comiskeys bok samtidigt. Jag träffade förutom honom och Sven-Gunnar Roos också Per-Johans Stenstrand och upplevde det som en angenäm person. När vi samtalat en stund tycker jag mig få min bild bekräftad. Det finns fyra eller fem cellstrukturerade församlingar i Sverige. Den femte är i sådana okänd för mig.
Är det för krävande att vara en lärjunge?