När man har varit borta i mer än en vecka och sedan kommer tillbaka till jobbet så har det naturligtvis samlats en del på skrivbordet. Denna dag har jag ägnat mig åt att sortera upp, reda ut, samtala och planera för morgondagen och vidare. Det känns som det blev mycket gjort. Sedan har jag gett en intervju till Värnamo Nyheter.Jag vet inte om den kommer i morgon eller när. Kanske kan jag få tag på den och publicera den här. De gjorde förresten en bra intervju i tidningen Kyrka och Folk också, nr 42/2011. Ja, det har blivit mycket av uppmärksamhet och förhoppningsvis ökar förståelsen för vår minoritetssituation och opinionen växer. Det känns faktiskt ganska hoppfullt.
Problemet är att kritikerna har rätt. Svenska kyrkan är en världslig organisation med arbetsregler som kan brytas, ob-tillägg och majoritetsbeslut. Det som kyrkopolitikerna emellertid inte tycks begripa är att Kristi Kyrka är överordnad. Svenska kyrkan är till sitt väsen något mer än en världslig organisation. Den sorterar under under den allmänneliga Kyrkan, under Bibeln och bekännelsen. Men så långt kommer man sällan eller aldrig i de politiska sammanhangen. Reformationen handlade om Sola Scriptura-principen, detta att Bibeln var överordnad påven och den romerska kyrkans tradition. Svenska kyrkan är uppbyggd på en princip som i praktiken är satt ur spel.
Nu vill makthavarna inte gärna erkänna det och med hjälp av liberalteologerna hävdar man i stället att Bibeln måste tolkas. Det låter rätt, men Bibeln kan väl knappast tolkas hur som helst? Inte anpassas till vår tid på ett sådant sätt att man upphäver dess bokstav? Men så långt går aldrig resonemangen. Fast jag tror att på samma sätt som politiken kommer att bli mer tydlig, det världsliga regementet allt aggresivare så kommer också liberalteologin att avslöjas, bli mer synlig i till exempel den nya Handbok man nu förbereder.
Detta synliggörande tycker jag är bra. Ju mörkare situationen blir desto starkare kommer tron att lysa. Kanske har den allmänneliga Kyrkan en underbar tid framför sig. Den kan bli ett riktigt bra alternativ.
För övrigt vill jag redan nu flagga för vår konferens kring smågruppsarbetet som kommer att äga rum lördagen den 3 mars 2012. Mer information kommer framöver. Det var den dagen. Nu släcker jag snart ner.
måndag, oktober 31, 2011
Varför blev det sådan debatt?
Tillbaka på jobbet. När jag promenerade ner funderade jag bland annat på nästa blogg. Och formulerade några ord. Väl på jobnbet såg jag kommentaren på förra bloggen. Just så som jag misstänker att en del uppfattar situationen. Mitt svar var redan givet. Men det finns många andra viktigare saker att skriva om än min ringa person.
Det har inte minst under debatten blivit väldigt tydligt för mig hur Svenska kyrkan styrs. Jag har skrivit det förr. (S) och (C) styr med järnhand. Alla beslut är i princip uppgjorda i förhand - i slutna rum. Nu inser jag att det är detta som kallas politik. Burell gjorde klart för mig att detta i hans och många andras ögon är ett "systemrätt", det vill säga just så ska det vara. Plötsligt glimmar det till för mig och jag inser att här kanske det finns ett hopp. (S) har rasat i opinionssiffrorna och (C) har inte mycket att stoltsera med. Om de kan rasa i riksdagen kan de väl rasa i kyrkomötet? Det var min enkla tanke. Tänk om det kommer en dag, förhoppningsvis snart, när (S) och (C) tappar greppet om Svenska kyrkan. Då kan mycket ändras fort. Jag tror att det är det de inser och är rädda för.
Varför blev det sådan debatt kring vigselförordnandet? Varför rör det upp sådana känslor? Kanske är det så att majoriteten - innerst inne - inte är riktigt säker på att det var bra beslut de fattade Kanske är det så att de - innerst inne - begriper att det bästa vore ett civiläktenskap. Det skulle delvis lösa problemet för Svenska kyrkan. Frågan skulle då bli rent inomkyrklig och vi skulle behöva ta upp saken på nytt. Denna gång ur ett teologiskt perspektiv. Och ett ekumeniskt sådant. Vi lär få behålla den könsneutrala vigseln och också fortsättningsvis kommer vigslarna att ingå i Kyrkohandboken, men kanske kunde det bli upp till enskilda präster att själva tänka och bestämma? Det vore välsignat. Om någon säger nej, kan väl någon annan säga ja. Om alla säger nej kanske felet är att söka någon annanstans än hos prästerna.
Fortsättning följer med andra ord.
Det har inte minst under debatten blivit väldigt tydligt för mig hur Svenska kyrkan styrs. Jag har skrivit det förr. (S) och (C) styr med järnhand. Alla beslut är i princip uppgjorda i förhand - i slutna rum. Nu inser jag att det är detta som kallas politik. Burell gjorde klart för mig att detta i hans och många andras ögon är ett "systemrätt", det vill säga just så ska det vara. Plötsligt glimmar det till för mig och jag inser att här kanske det finns ett hopp. (S) har rasat i opinionssiffrorna och (C) har inte mycket att stoltsera med. Om de kan rasa i riksdagen kan de väl rasa i kyrkomötet? Det var min enkla tanke. Tänk om det kommer en dag, förhoppningsvis snart, när (S) och (C) tappar greppet om Svenska kyrkan. Då kan mycket ändras fort. Jag tror att det är det de inser och är rädda för.
Varför blev det sådan debatt kring vigselförordnandet? Varför rör det upp sådana känslor? Kanske är det så att majoriteten - innerst inne - inte är riktigt säker på att det var bra beslut de fattade Kanske är det så att de - innerst inne - begriper att det bästa vore ett civiläktenskap. Det skulle delvis lösa problemet för Svenska kyrkan. Frågan skulle då bli rent inomkyrklig och vi skulle behöva ta upp saken på nytt. Denna gång ur ett teologiskt perspektiv. Och ett ekumeniskt sådant. Vi lär få behålla den könsneutrala vigseln och också fortsättningsvis kommer vigslarna att ingå i Kyrkohandboken, men kanske kunde det bli upp till enskilda präster att själva tänka och bestämma? Det vore välsignat. Om någon säger nej, kan väl någon annan säga ja. Om alla säger nej kanske felet är att söka någon annanstans än hos prästerna.
Fortsättning följer med andra ord.
lördag, oktober 29, 2011
Några kommentarer kring kyrkomötets längsta debatten
Redan innan debatten om vigselförordnandet ägde rum uppmärksammades den på olika sätt. Olle Burell och jag debatterade i Radio P 4 Uppland som jag redan berättat. Om du vill kan du höra den i efterhand. Den har fått goda betyg. En som bloggade om det hela var Stockholms domprost Åke Bonnier. Han verkar uppriktigt sagt inte förstå situationen. Han har helt snöat in på detta med vigsel av homosexuella. Har han inte fattat någonting? Jag behöver inte viga homosexuella och följaktligen inte heller skicka in vigselförordnandet för att slippa det. Begriper han inte att det är andra värden som står på spel? Vi talar ju ändå om en domprost. Vad han menar och vill var i och för sig ingen nyhet, men i bloggen går han helt enkelt både fel och för långt. Han har fått en mängd kommentarer som kan vara intressanta att läsa. Åke Bonnier kom på detta sätt att personifiera det svek kyrkomötet inte talar om men bidrar till.
Samma dag som kyrkomötet höll debatten, som blev dess längsta, skrev Tord Nordblom en artikel om saken i tidningen Dagen .
Alla vet att omröstningen om vigselförordnandet gick som förväntat, men den stora vinsten, och den kommer att bli allt tydligare, är utan tvekan att det politiska spelet synliggörs. Det betyder att oppositionen växer mot den politiserade nya statskyrkan samtidigt som den allmänneliga tron kan komma att få fäste på nytt. Den allmänneliga tron växer för övrigt hur som helst, men trivs som bäst i den sortens klimat kyrkomötet visar upp.
Kyrkans tidning Kyrkans tidning intervjuade några personer om resultatet. Inte särskilt djuplodande, men alarmerande. Tidningen Dagen skrev också innan debatten ägde rum och försökte förstå vad det hela handlar om. De lyckades ganska bra så det kan ju inte vara helt omöjligt. När beslutet var taget kommenterade de det.
Oj, vad tiden går. Nu måste jag sticka iväg. Ska ner till Kari, barn och barnbarnen i Skåne. Jag får fortsätta blogga efter helgen. Då ska jag lägga in Bengts blogg. Den får nog vara med på min klick-sida fortsättningsvis. Avsluta gärna denna bloggs läsning genom att leta fram vad han skrev i saken häromdagen.
God helg
Samma dag som kyrkomötet höll debatten, som blev dess längsta, skrev Tord Nordblom en artikel om saken i tidningen Dagen .
Alla vet att omröstningen om vigselförordnandet gick som förväntat, men den stora vinsten, och den kommer att bli allt tydligare, är utan tvekan att det politiska spelet synliggörs. Det betyder att oppositionen växer mot den politiserade nya statskyrkan samtidigt som den allmänneliga tron kan komma att få fäste på nytt. Den allmänneliga tron växer för övrigt hur som helst, men trivs som bäst i den sortens klimat kyrkomötet visar upp.
Kyrkans tidning Kyrkans tidning intervjuade några personer om resultatet. Inte särskilt djuplodande, men alarmerande. Tidningen Dagen skrev också innan debatten ägde rum och försökte förstå vad det hela handlar om. De lyckades ganska bra så det kan ju inte vara helt omöjligt. När beslutet var taget kommenterade de det.
Oj, vad tiden går. Nu måste jag sticka iväg. Ska ner till Kari, barn och barnbarnen i Skåne. Jag får fortsätta blogga efter helgen. Då ska jag lägga in Bengts blogg. Den får nog vara med på min klick-sida fortsättningsvis. Avsluta gärna denna bloggs läsning genom att leta fram vad han skrev i saken häromdagen.
God helg
fredag, oktober 28, 2011
Nu ska det säkerställas ...
Nu på morgonen har vi fattat 45 beslut. Röstningen går som tåget. Eftersom (S) och (C) har de flesta delegaterna så hörs de högst och därmed är saken klar. Det händer visserligen att det ropas "votering" emellanåt, men i sak ändras ingenting. (S) och (C) är fortfarande flest till antalet. Plöstligt är det en skog av människor runtomkring mig eller också ser det ut som ett kalhygge. Fyra beslut gick till rösträkning. Då får vi trycka på knappar. Det är kul. Stefan Aro, Frimodig kyrka, vill att Svenska kyrkan ska se över sitt förhållande till tornedalingarna. Det var faktiskt gripande att höra berättelsen därifrån. Stefan gjorde ett starkt intryck och många nickade med. Han ville inleda en försoningsprocess, men det ville inte kyrkomötet. När det ska röstas ska alla upp på tåget igen och hans vädjan för tornedalingarna avslogs med 173 röster mot 54. Och 18 avstod. Om man vill kan man så småningom se listan på hur folk röstade.
Den andra och tredje gången vi fick trycka på knappar handlade det om friare församlingstillhörighet. Men det vill kyrkomötet inte heller. 139 ville inte alls utreda frågan, 98 ville och 7 avstod. Lite intressant. Motionen har dykt upp i princip varje år och oppositionen mot nuvarande system tycks växa för varje gång. En annan motion ville att 10 % av din kyrkoavgift skulle du få ge till vilken församling som helst. Men det ville inte kyrkomötet. 148 var emot det, 83 för och 14 avstod. Nu är Strukturutredningen ute på remiss och den kommer upp nästa höst så frågan lär komma igen nästa år igen. Denna gång med kraft.
Så var det Burell-Perers motion nr 32. Den gick också till rösträkning. Burell-Perers vann med 161 mot 77. 6 avstod. Vi hade en lång debatt igår. Den varade åtminstone ett par timmar. Jag minns inte, men var naturligtvis med närvarande och engagerad hela tiden. Debatten visade på en avgrund i förståelsen av den allmänneliga Kyrkan och Svenska kyrkans förhållande till varandra. Det var faktiskt riktigt beklämmande och det är inte underligt att det ser ut som det gör. Med nuvarande system är Svenska kyrkan körd. Men det är väl ingen nyhet. Vad händer nu då med min motion? Ja, den är borta, men saken är bara i början.
Burell-Perers motion går nu till Kyrkostyrelsen och saken lär väl knappast bli lättare att behandla där. Men nästa år ska de redovisa för kyrkomötet hur det ska säkerställas att alla präster har ett vigselförordnande. Det ska bli spännande. Dag Sandahl sitter som ersättare i Kyrkostyrelsen och kan följa ärendet för vår räkning. Det är självklart att vi förlorar, men någon typ av öppning borde kunna ske. Vi får se. Det kan knappast vara rätt att Svenska kyrkan går till Kammarkollegiet och begär förordnande för sådana som inte vill ha det. Eller? Politisk makt i all ära men såsom den fungerar i kyrkomötet är den svår att motivera teologiskt. Det kan enligt min mening inte hålla i längden. Svenska kyrka kommer i strid med sig själv. Hur kan den då bestå? Här måste till betydligt radikalare lösningar i framtiden. Inte bara när det gäller vigselförordnandet utan när det gäller hela Svenska kyrkan. Men det får jag återkomma till. Snart är det lunch.
Den andra och tredje gången vi fick trycka på knappar handlade det om friare församlingstillhörighet. Men det vill kyrkomötet inte heller. 139 ville inte alls utreda frågan, 98 ville och 7 avstod. Lite intressant. Motionen har dykt upp i princip varje år och oppositionen mot nuvarande system tycks växa för varje gång. En annan motion ville att 10 % av din kyrkoavgift skulle du få ge till vilken församling som helst. Men det ville inte kyrkomötet. 148 var emot det, 83 för och 14 avstod. Nu är Strukturutredningen ute på remiss och den kommer upp nästa höst så frågan lär komma igen nästa år igen. Denna gång med kraft.
Så var det Burell-Perers motion nr 32. Den gick också till rösträkning. Burell-Perers vann med 161 mot 77. 6 avstod. Vi hade en lång debatt igår. Den varade åtminstone ett par timmar. Jag minns inte, men var naturligtvis med närvarande och engagerad hela tiden. Debatten visade på en avgrund i förståelsen av den allmänneliga Kyrkan och Svenska kyrkans förhållande till varandra. Det var faktiskt riktigt beklämmande och det är inte underligt att det ser ut som det gör. Med nuvarande system är Svenska kyrkan körd. Men det är väl ingen nyhet. Vad händer nu då med min motion? Ja, den är borta, men saken är bara i början.
Burell-Perers motion går nu till Kyrkostyrelsen och saken lär väl knappast bli lättare att behandla där. Men nästa år ska de redovisa för kyrkomötet hur det ska säkerställas att alla präster har ett vigselförordnande. Det ska bli spännande. Dag Sandahl sitter som ersättare i Kyrkostyrelsen och kan följa ärendet för vår räkning. Det är självklart att vi förlorar, men någon typ av öppning borde kunna ske. Vi får se. Det kan knappast vara rätt att Svenska kyrkan går till Kammarkollegiet och begär förordnande för sådana som inte vill ha det. Eller? Politisk makt i all ära men såsom den fungerar i kyrkomötet är den svår att motivera teologiskt. Det kan enligt min mening inte hålla i längden. Svenska kyrka kommer i strid med sig själv. Hur kan den då bestå? Här måste till betydligt radikalare lösningar i framtiden. Inte bara när det gäller vigselförordnandet utan när det gäller hela Svenska kyrkan. Men det får jag återkomma till. Snart är det lunch.
torsdag, oktober 27, 2011
Här kommer mitt inlägg i vigselfrågan
Än har jag inte hållit mitt anförande i kyrkomötet, men jag har skrivit det. Här komme3r det ord som ord. Sedan får vi se om det låter på samma sätt i verkligheten. Jag kommer att också att hjålla ett andrahandsanförande, men det förbereder jag inte i förväg. Återkommer sent i kväll.
Biskopar och ledamöter.Det gäller möjligheten att avstå vigselförordnandet. Jag yrkar bifall till motion 2011:35. När Svenska kyrkan skildes från staten var det många som trodde att det var just det som skedde. Nu visar det sig i frågan om vigselförordnandet, att somliga vill hålla fast vid, fortsätta och förstärka relationen till staten. När staten beslutade att äktenskapet är könsneutralt valde Svenska kyrkan att anpassa sig till den nya situationen. Den nya situationen ledde till nyordning som innebär att Kammarkollegiet fortsättningsvis måste licensiera prästerna med ett särskilt förordnande. Domkapitlen och Överklagandenämnden menar återsändandet av förordnandet innebär ett brott mot den nya ordningen. Burell-Perers vill med hjälp av sin motion 2011:32 införa ett tvång för alla präster att ta emot ett sådant förordnande. Här lurar många faror. Jag vill nämna tre av dem.
Den första är det osäkra rättsläget. Det är Kammarkollegiet och inte Svenska kyrkan utfärdar förordnandet. Det utfärdas individuellt och ur statens synvinkel tas det också emot individuellt. Motion 2011:32 innebär emellertid att, av någon anledning, det inte ska gälla Svenska kyrkan. Där ska alla präster, utan undantag inneha ett förordnande. Det är inte förhållandet idag och kan knappast bli det imorgon heller. När ett fåtal präster valt att sända tillbaka sitt förordnande har några, inte alla, gjorts till tillsynsärende och behandlats olika. En fick kritik, en annan varnades samtidigt som andra gick fria. De förra anklagades, utreddes och dömdes av Domkapitlet utan rätt till någon försvarsadvokat. Redan det faktum att de gjordes till tillsyningsärenden är, enligt min mening, en övertolkning av nyordningen. Nyordningen är inte huggen i sten. Både Domkapitlet och Överklagandenämnden skriver att ordningarna inom Svenska kyrkan förändras över tid. Det får väl då också gälla framtiden. Att i ett sådant läge knyta Kammarkollegiets förordnande till prästens ämbete och tjänst leder fel.
Nu till den andra faran. Överklagandenämnden stryker med emfas under att förordnandet är en ordningsfråga, det vill säga inte en lärofråga. Kyrkorättsutskottet skriver däremot ”att det kan anses ligga i prästens uppdrag att utföra kyrkliga handlingar”. Det anser jag också. Det är självklart, men de kyrkliga handlingarna ska inte stå och falla med Kammarkollegiets välvilja. När motionärerna till 2011:32 vill knyta förordnandet till prästens ämbete och tjänst blir ordningsfrågan plötsligt i praktiken en lärofråga och därmed är de vackra orden om rum för olika äktenskapssyner borta. Vi måste därför undvika att knyta Kammarkollegiets förordnande till ämbetet. Men inte så i motion 2011:32 bär rubriken: ”Alla präster skall …” Och än en gång grundar sig tanken på nyordningen.
Men nyordningen kan tolkas på andra sätt. När vi behandlade ärendet i Kyrkorättsutskottet stod det klart att det inte finns några kyrkorättsliga hinder för att bifalla motion 2011:35. Jag vill särskilt lyfta fram denna möjlighet eftersom den inte alls framkommer i betänkandet. Låt inte nyordningen gå från att vara en ordningsfråga till att i praktiken bli en lärofråga och sedan en lag som leder till att den enskilde inte längre får tänka eller välja själv.
Den tredje faran är att motion 2011:32 leder till en oönskad missunnsamhet. Det ska nu säkerställas att alla präster måste ha ett vigselförordnande från Kammarkollegiet, vare sig de använder det eller ej. Av betänkandet framgår att det finns en rädsla för att fler präster kan komma att avstå från förordnandet om det blir möjligt. Det kan väl inte vara rädslan som styr våra beslut?
Avslutningsvis; Domkapitlens rättsosäkra uppträdande, Läronämndens undfallenhet och Överklagandenämndens bekräftande hållning har banat väg för motion 2011:32. Att tvinga prästkandidater, försöka rensa ut eller rentav ”avkraga” gamla trotjänare kan vara gångbart i byggandet av en ny statskyrka, men ovärdigt en självständig kyrka. De problem vi kan se runt hörnet är lätta att lösa genom att rösta på motion 2011:35. Använd inte den partipolitiska majoritetsmodellen för att lösa en teologisk fråga.
Jag yrkar bifall till motionen 2011:35.
Biskopar och ledamöter.Det gäller möjligheten att avstå vigselförordnandet. Jag yrkar bifall till motion 2011:35. När Svenska kyrkan skildes från staten var det många som trodde att det var just det som skedde. Nu visar det sig i frågan om vigselförordnandet, att somliga vill hålla fast vid, fortsätta och förstärka relationen till staten. När staten beslutade att äktenskapet är könsneutralt valde Svenska kyrkan att anpassa sig till den nya situationen. Den nya situationen ledde till nyordning som innebär att Kammarkollegiet fortsättningsvis måste licensiera prästerna med ett särskilt förordnande. Domkapitlen och Överklagandenämnden menar återsändandet av förordnandet innebär ett brott mot den nya ordningen. Burell-Perers vill med hjälp av sin motion 2011:32 införa ett tvång för alla präster att ta emot ett sådant förordnande. Här lurar många faror. Jag vill nämna tre av dem.
Den första är det osäkra rättsläget. Det är Kammarkollegiet och inte Svenska kyrkan utfärdar förordnandet. Det utfärdas individuellt och ur statens synvinkel tas det också emot individuellt. Motion 2011:32 innebär emellertid att, av någon anledning, det inte ska gälla Svenska kyrkan. Där ska alla präster, utan undantag inneha ett förordnande. Det är inte förhållandet idag och kan knappast bli det imorgon heller. När ett fåtal präster valt att sända tillbaka sitt förordnande har några, inte alla, gjorts till tillsynsärende och behandlats olika. En fick kritik, en annan varnades samtidigt som andra gick fria. De förra anklagades, utreddes och dömdes av Domkapitlet utan rätt till någon försvarsadvokat. Redan det faktum att de gjordes till tillsyningsärenden är, enligt min mening, en övertolkning av nyordningen. Nyordningen är inte huggen i sten. Både Domkapitlet och Överklagandenämnden skriver att ordningarna inom Svenska kyrkan förändras över tid. Det får väl då också gälla framtiden. Att i ett sådant läge knyta Kammarkollegiets förordnande till prästens ämbete och tjänst leder fel.
Nu till den andra faran. Överklagandenämnden stryker med emfas under att förordnandet är en ordningsfråga, det vill säga inte en lärofråga. Kyrkorättsutskottet skriver däremot ”att det kan anses ligga i prästens uppdrag att utföra kyrkliga handlingar”. Det anser jag också. Det är självklart, men de kyrkliga handlingarna ska inte stå och falla med Kammarkollegiets välvilja. När motionärerna till 2011:32 vill knyta förordnandet till prästens ämbete och tjänst blir ordningsfrågan plötsligt i praktiken en lärofråga och därmed är de vackra orden om rum för olika äktenskapssyner borta. Vi måste därför undvika att knyta Kammarkollegiets förordnande till ämbetet. Men inte så i motion 2011:32 bär rubriken: ”Alla präster skall …” Och än en gång grundar sig tanken på nyordningen.
Men nyordningen kan tolkas på andra sätt. När vi behandlade ärendet i Kyrkorättsutskottet stod det klart att det inte finns några kyrkorättsliga hinder för att bifalla motion 2011:35. Jag vill särskilt lyfta fram denna möjlighet eftersom den inte alls framkommer i betänkandet. Låt inte nyordningen gå från att vara en ordningsfråga till att i praktiken bli en lärofråga och sedan en lag som leder till att den enskilde inte längre får tänka eller välja själv.
Den tredje faran är att motion 2011:32 leder till en oönskad missunnsamhet. Det ska nu säkerställas att alla präster måste ha ett vigselförordnande från Kammarkollegiet, vare sig de använder det eller ej. Av betänkandet framgår att det finns en rädsla för att fler präster kan komma att avstå från förordnandet om det blir möjligt. Det kan väl inte vara rädslan som styr våra beslut?
Avslutningsvis; Domkapitlens rättsosäkra uppträdande, Läronämndens undfallenhet och Överklagandenämndens bekräftande hållning har banat väg för motion 2011:32. Att tvinga prästkandidater, försöka rensa ut eller rentav ”avkraga” gamla trotjänare kan vara gångbart i byggandet av en ny statskyrka, men ovärdigt en självständig kyrka. De problem vi kan se runt hörnet är lätta att lösa genom att rösta på motion 2011:35. Använd inte den partipolitiska majoritetsmodellen för att lösa en teologisk fråga.
Jag yrkar bifall till motionen 2011:35.
onsdag, oktober 26, 2011
En dag med debatter
Debatten med Olle Burell i SR P4 Uppland gick bra, tycker jag. Det är en utmaning att sitta så i direkt sändning, men roligt. I alla fall om ens motståndare visar respekt och det gjorde Burell. Vi kunde båda tala till punkt och programledaren skötte sig bra även om hon tyckte det var ovant med ett sådant ämne. Burell var som sagt mycket vänlig både före och efter sändning. Vi kunde fortsätta konversationen på vägen tillbaka till universitetet. Han var också klar och tydlig i sitt enkla resonemang. När jag talade om sammanblandningen stat-kyrka och menade att en kristen vigselgudstjänst inte ska stå och falla med Kammarkollegiet hävdade jag att det föreligger ett "systemfel". Burell nickade med, men kallade det för "systemrätt" och han menade det verkligen med hela sitt väsen. Det var ett demokratiskt beslut och sådana måste man finna sig i var hans enkla logik. Jag är kanske konstig, men det stör mig att man kan vinna en röstning utan andra argument än att man är i majoritet. Och det är (S) och (C).
På förmiddagen diskuterades frågan om Utlandskyrkan ett par timmar. Jag ska inte redogöra för den diskussionen men den handlar om utlandsförsamlingens status och hur medlemmarna ska bära sig åt för att få representanter i kyrkomötet. Sedan får vi tillbaka namnet Svenska kyrkan i utlandet, SKUT. Jo,jo, så kan det gå.
På eftermiddagen fördes en lång principdiskussion om skolavslutningar i kyrkan. Frimodig kyrkas talare gjorde enastående bra ifrån sig. Det var dem som satte prägel på diskussionen. Fredrik Sidenwall är en lysande talare som fångar allas öra. Han la ett tilläggsförslag som innebär att Svenska kyrkan ska sätta sig ner med regeringen och samtala om Svenska kyrkans betydelse i den civila sfären. Jag hoppas den går igenom i morgon när vi ska rösta i saken.
Saken är den att vi fått en skollag 1 juli detta år som innebär att inget kristet får förekomma i de skolavslutningar som hålls i kyrkan. Dag Sandahl jämförde situationen med en bilverkstad. Bilreparatören får befinna sig i verkstaden, men får under inga omständigheter reparera några bilar! Bertil Murray, vår gruppledare, manade till civil olydnad. Han menade att vi ska välsigna fastän vi inte får. Ja, det var lite sting i den debatten för ovanlighetens skull. Till sist gick Biskop Persenius fram och menade att det trots allt är skolans avslutning, inte kyrkans. Han menade att vi ska bjuda på detta för att på så sätt behålla förtroendet. Även Ärkebiskopen gjorde ett inlägg. Jag vill minnas att han tyckte vi skulle skilja mellan staten och kyrkan. Vad menade han egentligen?
"Skilja mellan staten och kyrkan" blir inledningen på mitt anförande i morgon. Jag har förhandsanmält mig och får därför tala i 5 minuter + 2 minuter i ett andrahandsanförande. Jag är efter det här årets olika framträdanden väl förberedd. Jag kan argumenten om jag säger så och ser fram emot morgondagen.
Det har varit en dag med debatter. Tack för alla era förböner.
På förmiddagen diskuterades frågan om Utlandskyrkan ett par timmar. Jag ska inte redogöra för den diskussionen men den handlar om utlandsförsamlingens status och hur medlemmarna ska bära sig åt för att få representanter i kyrkomötet. Sedan får vi tillbaka namnet Svenska kyrkan i utlandet, SKUT. Jo,jo, så kan det gå.
På eftermiddagen fördes en lång principdiskussion om skolavslutningar i kyrkan. Frimodig kyrkas talare gjorde enastående bra ifrån sig. Det var dem som satte prägel på diskussionen. Fredrik Sidenwall är en lysande talare som fångar allas öra. Han la ett tilläggsförslag som innebär att Svenska kyrkan ska sätta sig ner med regeringen och samtala om Svenska kyrkans betydelse i den civila sfären. Jag hoppas den går igenom i morgon när vi ska rösta i saken.
Saken är den att vi fått en skollag 1 juli detta år som innebär att inget kristet får förekomma i de skolavslutningar som hålls i kyrkan. Dag Sandahl jämförde situationen med en bilverkstad. Bilreparatören får befinna sig i verkstaden, men får under inga omständigheter reparera några bilar! Bertil Murray, vår gruppledare, manade till civil olydnad. Han menade att vi ska välsigna fastän vi inte får. Ja, det var lite sting i den debatten för ovanlighetens skull. Till sist gick Biskop Persenius fram och menade att det trots allt är skolans avslutning, inte kyrkans. Han menade att vi ska bjuda på detta för att på så sätt behålla förtroendet. Även Ärkebiskopen gjorde ett inlägg. Jag vill minnas att han tyckte vi skulle skilja mellan staten och kyrkan. Vad menade han egentligen?
"Skilja mellan staten och kyrkan" blir inledningen på mitt anförande i morgon. Jag har förhandsanmält mig och får därför tala i 5 minuter + 2 minuter i ett andrahandsanförande. Jag är efter det här årets olika framträdanden väl förberedd. Jag kan argumenten om jag säger så och ser fram emot morgondagen.
Det har varit en dag med debatter. Tack för alla era förböner.
tisdag, oktober 25, 2011
Sveriges Radio, P4 Uppland
Så är den första dagen avverkad. Vi gick igenom budget- och ekumenikutskottens betänkanden. Inte särskilt upphetsande, men Dag Sandahl har skrivt en bra blogg om skolavslutningarna i kyrkan. Läs gärna den. Du hittar den i spalten till höger.
De ringde från Sveriges Radio, P4 Uppland och ville att jag skulle duellera med Olle Burell, socialdemokraternas "starke man" i morgon kl 15.30. Det har jag tackat ja till så jag har ägnat den saken några tankar under eftermiddagen. Under eftermiddagen har jag också gjort ett utkast till mitt anförande på torsdag. Jag har fem minuter på mig och det gäller att gallra och hitta rätt bland argumenten. Om jag hittar rätt eller inte visar sig i efterhand. Så kan livet vara ibland. Jag ska försöka visa på några av konsekvenserna av Burells motion, det vill säga på rättsosäkerheten, hur en ordningsfråga blir en lärofråga och hur missunnsamheten blir vägledande. Självklart kommer jag att yrka avslag på ett sådant beteende. Det paradoxala är att enkelheten i min motion löser hela problemet en gång för alla. Varfös ska det vara så svårt att förstå?
I kväll har vi vi bjudits på fin middag av respektive stift. Växjö stift med Biskop Johansson i spetsen bjöd på tre-rätters. Skagen toast, lax och äpple med glass, naturligtvis med passande viner till. Vi är 19 personer från Växjö stift.
I morgon ska vi gå igenom Tillsyns- och uppdragsutskottets betänkanden och gudstjänstutskottets.
För övrigt har vapendragaren Tord Nordblom skrivit en klargörande artikel som kommer att publiceras i Dagen på torsdag. Läs gärna den. Även om Frimodig kyrka inte har så många ledamöter (13 stycken av 251) så både syns och hörs vi. Torsdagen blir för min del kulmen på denna andra session av årets kyrkomöte.
De ringde från Sveriges Radio, P4 Uppland och ville att jag skulle duellera med Olle Burell, socialdemokraternas "starke man" i morgon kl 15.30. Det har jag tackat ja till så jag har ägnat den saken några tankar under eftermiddagen. Under eftermiddagen har jag också gjort ett utkast till mitt anförande på torsdag. Jag har fem minuter på mig och det gäller att gallra och hitta rätt bland argumenten. Om jag hittar rätt eller inte visar sig i efterhand. Så kan livet vara ibland. Jag ska försöka visa på några av konsekvenserna av Burells motion, det vill säga på rättsosäkerheten, hur en ordningsfråga blir en lärofråga och hur missunnsamheten blir vägledande. Självklart kommer jag att yrka avslag på ett sådant beteende. Det paradoxala är att enkelheten i min motion löser hela problemet en gång för alla. Varfös ska det vara så svårt att förstå?
I kväll har vi vi bjudits på fin middag av respektive stift. Växjö stift med Biskop Johansson i spetsen bjöd på tre-rätters. Skagen toast, lax och äpple med glass, naturligtvis med passande viner till. Vi är 19 personer från Växjö stift.
I morgon ska vi gå igenom Tillsyns- och uppdragsutskottets betänkanden och gudstjänstutskottets.
För övrigt har vapendragaren Tord Nordblom skrivit en klargörande artikel som kommer att publiceras i Dagen på torsdag. Läs gärna den. Även om Frimodig kyrka inte har så många ledamöter (13 stycken av 251) så både syns och hörs vi. Torsdagen blir för min del kulmen på denna andra session av årets kyrkomöte.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)