Debatten med Olle Burell i SR P4 Uppland gick bra, tycker jag. Det är en utmaning att sitta så i direkt sändning, men roligt. I alla fall om ens motståndare visar respekt och det gjorde Burell. Vi kunde båda tala till punkt och programledaren skötte sig bra även om hon tyckte det var ovant med ett sådant ämne. Burell var som sagt mycket vänlig både före och efter sändning. Vi kunde fortsätta konversationen på vägen tillbaka till universitetet. Han var också klar och tydlig i sitt enkla resonemang. När jag talade om sammanblandningen stat-kyrka och menade att en kristen vigselgudstjänst inte ska stå och falla med Kammarkollegiet hävdade jag att det föreligger ett "systemfel". Burell nickade med, men kallade det för "systemrätt" och han menade det verkligen med hela sitt väsen. Det var ett demokratiskt beslut och sådana måste man finna sig i var hans enkla logik. Jag är kanske konstig, men det stör mig att man kan vinna en röstning utan andra argument än att man är i majoritet. Och det är (S) och (C).
På förmiddagen diskuterades frågan om Utlandskyrkan ett par timmar. Jag ska inte redogöra för den diskussionen men den handlar om utlandsförsamlingens status och hur medlemmarna ska bära sig åt för att få representanter i kyrkomötet. Sedan får vi tillbaka namnet Svenska kyrkan i utlandet, SKUT. Jo,jo, så kan det gå.
På eftermiddagen fördes en lång principdiskussion om skolavslutningar i kyrkan. Frimodig kyrkas talare gjorde enastående bra ifrån sig. Det var dem som satte prägel på diskussionen. Fredrik Sidenwall är en lysande talare som fångar allas öra. Han la ett tilläggsförslag som innebär att Svenska kyrkan ska sätta sig ner med regeringen och samtala om Svenska kyrkans betydelse i den civila sfären. Jag hoppas den går igenom i morgon när vi ska rösta i saken.
Saken är den att vi fått en skollag 1 juli detta år som innebär att inget kristet får förekomma i de skolavslutningar som hålls i kyrkan. Dag Sandahl jämförde situationen med en bilverkstad. Bilreparatören får befinna sig i verkstaden, men får under inga omständigheter reparera några bilar! Bertil Murray, vår gruppledare, manade till civil olydnad. Han menade att vi ska välsigna fastän vi inte får. Ja, det var lite sting i den debatten för ovanlighetens skull. Till sist gick Biskop Persenius fram och menade att det trots allt är skolans avslutning, inte kyrkans. Han menade att vi ska bjuda på detta för att på så sätt behålla förtroendet. Även Ärkebiskopen gjorde ett inlägg. Jag vill minnas att han tyckte vi skulle skilja mellan staten och kyrkan. Vad menade han egentligen?
"Skilja mellan staten och kyrkan" blir inledningen på mitt anförande i morgon. Jag har förhandsanmält mig och får därför tala i 5 minuter + 2 minuter i ett andrahandsanförande. Jag är efter det här årets olika framträdanden väl förberedd. Jag kan argumenten om jag säger så och ser fram emot morgondagen.
Det har varit en dag med debatter. Tack för alla era förböner.
2 kommentarer:
Det som saknas i Olle Burells resonemang är en receptionsprincip. Det ligger implicit i den demokratiska formen att de kommande besluten redan genom de demokratiska valen har legitimerats.
Jag skrev en blogg-artikel om det förra året:
http://vocatioindelebilis.blogspot.com/2010/10/priori-reception-eller-om-kyrkomotets.html
Som tidigare socialdemokrat känner jag igen det så väl: Majoriteten har alltid rätt. Och visst går det att förstå resonemanget när man håller sig med en utilitaristisk etik där det viktigaste är att göra så många som möjligt så nöjda som möjligt. Detta tankesätt passar ovanligt väl för att nå framgång i demokratin - eller ska jag säga majoritetsdiktaturen?
För vad händer när en minoritet genom egen bitter erfarenhet fått insikter som majoriteten inte har, och behöver få gehör för dessa för att samhället ska förbli sant demokratiskt i meningen att alla har mänskliga rättigheter - även minoriteter? Eller när någon är bättre på att genomskåda korrumption och maktmissbruk än de flesta? Och hur går det i kyrkan när bara en minoritet tar tron på allvar och en ännu mindre minoritet vet vad det innebär att vara Evangelisk-Luthersk? När bara ett fåtal lyssnar på vad Gud vill med Svenska kyrkan? Detta är problemet i ett nötskal: "Du är varken kall eller varm, du är ljum och därför skall jag utspy dig ur min mun" När den ljumma majoriteten får styra över de hängivna då har majoriteteen rätten på sin sida, men knappast rätt. En sådan etik förutsätter nämligen att där inte finns någon Gud som definierar vad som är rätt och fel utan att majoriteten gör det. Det kan väl duga hjälpligt i det sekulära samhället men en kyrka som måste blunda för Guds existens för att rättfärdiga sina beslut är ett rike som kommit i krig med sig självt.
Skicka en kommentar