Varför blev det sådan debatt?

Tillbaka på jobbet. När jag promenerade ner funderade jag bland annat på nästa blogg. Och formulerade några ord. Väl på jobnbet såg jag kommentaren på förra bloggen. Just så som jag misstänker att en del uppfattar situationen. Mitt svar var redan givet. Men det finns många andra viktigare saker att skriva om än min ringa person.

Det har inte minst under debatten blivit väldigt tydligt för mig hur Svenska kyrkan styrs. Jag har skrivit det förr. (S) och (C) styr med järnhand. Alla beslut är i princip uppgjorda i förhand - i slutna rum. Nu inser jag att det är detta som kallas politik. Burell gjorde klart för mig att detta i hans och många andras ögon är ett "systemrätt", det vill säga just så ska det vara. Plötsligt glimmar det till för mig och jag inser att här kanske det finns ett hopp. (S) har rasat i opinionssiffrorna och (C) har inte mycket att stoltsera med. Om de kan rasa i riksdagen kan de väl rasa i kyrkomötet? Det var min enkla tanke. Tänk om det kommer en dag, förhoppningsvis snart, när (S) och (C) tappar greppet om Svenska kyrkan. Då kan mycket ändras fort. Jag tror att det är det de inser och är rädda för.

Varför blev det sådan debatt kring vigselförordnandet? Varför rör det upp sådana känslor? Kanske är det så att majoriteten - innerst inne - inte är riktigt säker på att det var bra beslut de fattade Kanske är det så att de - innerst inne - begriper att det bästa vore ett civiläktenskap. Det skulle delvis lösa problemet för Svenska kyrkan. Frågan skulle då bli rent inomkyrklig och vi skulle behöva ta upp saken på nytt. Denna gång ur ett teologiskt perspektiv. Och ett ekumeniskt sådant. Vi lär få behålla den könsneutrala vigseln och också fortsättningsvis kommer vigslarna att ingå i Kyrkohandboken, men kanske kunde det bli upp till enskilda präster att själva tänka och bestämma? Det vore välsignat. Om någon säger nej, kan väl någon annan säga ja. Om alla säger nej kanske felet är att söka någon annanstans än hos prästerna.

Fortsättning följer med andra ord.