Hammarby, 1 Korintierbrevet och vigselförordnandet

Nu måste jag skriva av mig vad gäller ett par, tre saker. För det första är jag så hjärtligt glad över att Bajen besegrade Jönköpng Södra igår. Jag tittade på TV 4 Sport och fem minuter in på matchen gör J-köping 1-0. Som Bajare har jag lärt mig be: Utsätt oss inte för prövning. För den oinitierade meddelas härmed att Bajen vann med 5-2.

För det andra har jag arbetat några dagar med Bibelförklaringarna till 1 Korintierbrevet. Några dagar därför att jag körde fast på frågan varför kvinnor ska ha något på huvudet när vi samlas till gudstjänst. Nu har jag löst det - tror jag, och dessutom kom lösningen att kasta ljus också över kapitel 11-14. Gud är god. Jag tror jag ska göra ett särtryck på denna min upptäckt. Jag återkommer. Om U.Z. läser detta tror jag det är dags för vår tilltänkta samtalsgrupp om ämbetet. Vi har mycket att prata om.

För det tredje tipsade broder Rickard mig om en hemsida där mitt agerande i vigselfrågan kommenterades. Hemsidan till Nordisk-katolska kyrkan. Förlåt, min okunnighet - men var kom dom ifrån? Och när? Nåja, de har en intressant hemsida och har som sagt kommenterat mitt handlande på ett insiktsfullt sätt. De kritiska utsagorna gäller

att jag inte lämnar Svenska kyrkan
att jag är rädd för att bekänna äktenskapet som ett sakrament
att jag tidigare gått statens ärenden

Bra utsagor, därför har jag försökt svara, men jag vet inte om det kom med ordentligt. Om inte hoppas jag någon därifrån kan få läsa det här. För säkerhets skull har jag en kopia på mitt korta svar här:

Ni skriver "så enkelt är det ju faktiskt". Jag tror inte det. Du kan inte lämna en kyrka därför att den i något avseende tror fel. Svenska kyrkan gör numera så mycket fel att den närmast är att likna vid en organisation som vill kalla sig kristen. Visst kan jag lämna, om det nu inte vore för att Svenska kyrkan har blivit ett missionsfält till vilket jag är kallad. Då kan jag absolut inte lämna utan hellre bli martyr.

Jag hänvisar till den allmänneliga Kyrkan och vet att det kristna äktenskapet där är ett sakrament. Det fungerar emellertid inte som argumet här eftersom det inte finns någon mottaglighet för det. Det är skälet till att jag inte använder det, inte rädslan. Men det är i sig också ett skäl till att skilja mellan civilt och kristligt äktenskap. Det förra skulle lätt att ordna med hjälp av staten. Låt oss jobba tillsammans för det.

Jag har fram till vi fick en ny Äktenskapsbalk "gått statens ärende" av två skäl. För det första var Svenska kyrkan på den tiden i union med staten. Äktenskapsbalken var så att säga i någon mån kristen, åtminstone i luthersk mening. Jag var ämbetsbärare sanktionerad av staten. Nu har jag av vissa reducerats till tjänsteman. För det andra fanns det inget vigselförordnande att skicka tillbaka. Vi hade inga på den tiden. Det som har hänt är att staten och kyrkan nu gått skilda vägar men att kyrkvigseln ännu inte tagit konsekvensen av detta och sorterat ut det juridiska momentet. Det vill jag attt vi gör per omgående.