Här kommer mitt inlägg i vigselfrågan

Än har jag inte hållit mitt anförande i kyrkomötet, men jag har skrivit det. Här komme3r det ord som ord. Sedan får vi se om det låter på samma sätt i verkligheten. Jag kommer att också att hjålla ett andrahandsanförande, men det förbereder jag inte i förväg. Återkommer sent i kväll.


Biskopar och ledamöter.Det gäller möjligheten att avstå vigselförordnandet. Jag yrkar bifall till motion 2011:35. När Svenska kyrkan skildes från staten var det många som trodde att det var just det som skedde. Nu visar det sig i frågan om vigselförordnandet, att somliga vill hålla fast vid, fortsätta och förstärka relationen till staten. När staten beslutade att äktenskapet är könsneutralt valde Svenska kyrkan att anpassa sig till den nya situationen. Den nya situationen ledde till nyordning som innebär att Kammarkollegiet fortsättningsvis måste licensiera prästerna med ett särskilt förordnande. Domkapitlen och Överklagandenämnden menar återsändandet av förordnandet innebär ett brott mot den nya ordningen. Burell-Perers vill med hjälp av sin motion 2011:32 införa ett tvång för alla präster att ta emot ett sådant förordnande. Här lurar många faror. Jag vill nämna tre av dem.

Den första är det osäkra rättsläget. Det är Kammarkollegiet och inte Svenska kyrkan utfärdar förordnandet. Det utfärdas individuellt och ur statens synvinkel tas det också emot individuellt. Motion 2011:32 innebär emellertid att, av någon anledning, det inte ska gälla Svenska kyrkan. Där ska alla präster, utan undantag inneha ett förordnande. Det är inte förhållandet idag och kan knappast bli det imorgon heller. När ett fåtal präster valt att sända tillbaka sitt förordnande har några, inte alla, gjorts till tillsynsärende och behandlats olika. En fick kritik, en annan varnades samtidigt som andra gick fria. De förra anklagades, utreddes och dömdes av Domkapitlet utan rätt till någon försvarsadvokat. Redan det faktum att de gjordes till tillsyningsärenden är, enligt min mening, en övertolkning av nyordningen. Nyordningen är inte huggen i sten. Både Domkapitlet och Överklagandenämnden skriver att ordningarna inom Svenska kyrkan förändras över tid. Det får väl då också gälla framtiden. Att i ett sådant läge knyta Kammarkollegiets förordnande till prästens ämbete och tjänst leder fel.

Nu till den andra faran. Överklagandenämnden stryker med emfas under att förordnandet är en ordningsfråga, det vill säga inte en lärofråga. Kyrkorättsutskottet skriver däremot ”att det kan anses ligga i prästens uppdrag att utföra kyrkliga handlingar”. Det anser jag också. Det är självklart, men de kyrkliga handlingarna ska inte stå och falla med Kammarkollegiets välvilja. När motionärerna till 2011:32 vill knyta förordnandet till prästens ämbete och tjänst blir ordningsfrågan plötsligt i praktiken en lärofråga och därmed är de vackra orden om rum för olika äktenskapssyner borta. Vi måste därför undvika att knyta Kammarkollegiets förordnande till ämbetet. Men inte så i motion 2011:32 bär rubriken: ”Alla präster skall …” Och än en gång grundar sig tanken på nyordningen.

Men nyordningen kan tolkas på andra sätt. När vi behandlade ärendet i Kyrkorättsutskottet stod det klart att det inte finns några kyrkorättsliga hinder för att bifalla motion 2011:35. Jag vill särskilt lyfta fram denna möjlighet eftersom den inte alls framkommer i betänkandet. Låt inte nyordningen gå från att vara en ordningsfråga till att i praktiken bli en lärofråga och sedan en lag som leder till att den enskilde inte längre får tänka eller välja själv.

Den tredje faran är att motion 2011:32 leder till en oönskad missunnsamhet. Det ska nu säkerställas att alla präster måste ha ett vigselförordnande från Kammarkollegiet, vare sig de använder det eller ej. Av betänkandet framgår att det finns en rädsla för att fler präster kan komma att avstå från förordnandet om det blir möjligt. Det kan väl inte vara rädslan som styr våra beslut?

Avslutningsvis; Domkapitlens rättsosäkra uppträdande, Läronämndens undfallenhet och Överklagandenämndens bekräftande hållning har banat väg för motion 2011:32. Att tvinga prästkandidater, försöka rensa ut eller rentav ”avkraga” gamla trotjänare kan vara gångbart i byggandet av en ny statskyrka, men ovärdigt en självständig kyrka. De problem vi kan se runt hörnet är lätta att lösa genom att rösta på motion 2011:35. Använd inte den partipolitiska majoritetsmodellen för att lösa en teologisk fråga.
Jag yrkar bifall till motionen 2011:35.