Det är skönt att vara hemma igen

I går eftermiddag kom vi hem från Albanien. Värnamo församling har ett missionsarbete där. Denna gång besökte vi kommunen Zal-Bastar som består av tio byar. De ligger 12 km utanför Tirana, uppe bland bergen på cirka 1500 meters höjd. Det tog oss fyra timmar att köra dit med bilen. "Vägen" håller en sådan låg kvalitét att vi var tvungna att gå ur bilen vissa passager för att den skulle kunna ta sig fram. Som ni förstår talar vi om ett av Europas fattigaste områden. Där finns mycket att göra framförallt på det mentala planet. Man vänjer sig tydligen också vid hunger och fattigdom.

Det paradoxala är att dessa byar i princip försörjer hela Tirana med vatten, men själva kan de inte ta vara på det. Vi skulle behöva lägga rör från en av källorna till några av byarna. Problemet? Det kostar ungefär 500 000;-. Hur får vi ihop det?

Vi var i Zal-Bastar hela fredagen. Lördagen var vi tillsammans med vännerna i den evangelisk-lutherska församlingen. Vi firade gudstjänst på lördagskvällen och jag hade glädjen att få celebrera mässan. Nästa gång de får en präst till sig är den 22 november.

Det händer att jag klagar på arbetsmiljön i Svenska kyrkan. Den kritiken kan makthavarna gott höra, men jämför vi vår situation med albanernas, har vi det minst sagt gott ställt. Men vi har andra problem som i förlängningen kan drabba oss hårdare än vi önskar och jag tror det är viktigt att vi svenskar tänker igenom vår livsstil. det är nu några år sedan jag läste David Eberhards bok I trygghetsnarkomanernas land - Sverige och det nationella paniksyndromet. Den är en tankeställare just vad beträffar vårt behov av konstlad trygghet. Nu har jag en vän som skrivit boken Förunderlighet och radikalitet. Han heter Petri Kajonius och boken är en samhällspsykologisk analys av tillståndet i landet lagom. Det visar sig när vi närmare studerar till exempel World Wide Survey att Sverige inte alls är lagom. Sverige är ett ganska extremt land antingen åt det ena hållet eller åt det andra, beroende på vad saken gäller. När det gäller religion och andlighet är det katastrof och Svenska kyrkan kan knappast helt svära sig fri från detta.

Vi lämnar tills vidare det sistnämnda bakom oss. Hemma igen låg alla de betänkanden som sänts ut till kyrkomötesledamöterna. Jag ska försöka att skriva om annat fram tills dess. Det blir lite mycket vigselförordnande emellanåt.Men trots det; Det är skönt att vara hemma igen.