Göstas korv restaurang

 I dag, på eftermiddagen blev den promenad längs Årstaviken, västerut mot Hornstull. Nästan framme tog vi rast vid Göstas Korv restaurang. Mycket god korv. Ingen dålig restaurang om man bortser från att den lilla vagnen endast har plats utomhus. Men det var härligt att sitta i solljuset och blicka ut över vattnet medan människor av alla sorter spatserade förbi.

Apropå vackra och fyndiga företagsnamn verkar fantasin gränslös. I båset bredvid finns en glasskiosk med namnet Håll struten. Det går inte att tröttna på tillvaron när man bott här 1 år och tre månader.

Ha en bra kväll!  

för kännedom

 Öppet brev till Svenska kyrkans biskopar.

Drygt etthundra präster har gått ut offentligt till stöd för motion 2026:76 (“Krymp inte vår Gud!”, KT 29/9). De hävdar att de har avlagt “vigningslöften att verka för en öppen och tolerant förkunnelse i vår egen tid”.

Det är inte sant. Vid prästvigningen lovar prästen att “stå fast i kyrkans tro, rent och klart förkunna Guds ord, så som det är oss givet i den heliga Skrift och så som det är omvittnat i vår kyrkas bekännelse”. Präster fullgör sitt uppdrag “i trohet mot avgivna vigningslöften och är i detta hänseende underställda biskopen och domkapitlet”, som kyrkoordningen säger. 

Den som i dag avstår från att viga par av samma kön följer lag och ordning. Äktenskapsbalken 4 kap. 3 § säger att en vigselförrättare inom ett trossamfund inte är skyldig att viga. Kyrkoordningen lägger ansvaret för parets rätt till vigsel på församlingen och kyrkoherden (23 kap. 1 a §). 2009 års beslut vilade nämligen på en kompromiss: genom att hantera äktenskapsfrågan som en ordningsfråga kunde man låta kyrkan härbärgera två motstridiga syner, där ingen präst skulle tvingas välja.

Det är därför motion 2026:76 representerar en så dramatisk förändring. Den som inte längre kan acceptera att kyrkan rymmer båda synerna erkänner nämligen underförstått vad frågan ytterst gäller. Det handlar inte om gudstjänstordning, liturgiska former, eller anställningsvillkor, utan om vad äktenskapet är. Det är en lärofråga. 

 

Här måste rättskällornas inbördes ordning hållas klar. Kyrkans lära är “grundad i Guds heliga ord” (KO 1 kap. 1 §). Skriften prövar bekännelsen, bekännelsen prövar kyrkoordningen. Om äktenskapet har Jesus själv undervisat: “Skaparen gjorde dem från början till man och kvinna … och de två skall bli ett” (Matt 19:4–5). Den som vill göra en annan äktenskapssyn bindande för varje präst bär därför bevisbördan inför den texten. Men undertecknarna försöker inte ens. De sätter i stället erfarenheten som norm: ”Kärlek är erfarenhet.” Den som inte håller med beskrivs som någon som “sorterar” människor och ställer sina egna “rädslor” före dem kyrkan är satt att betjäna. 

Det är emotionell utpressning, inte teologi.

Bekännelseskrifterna behandlar äktenskapet som en ordning som Gud själv har instiftat i skapelsen och som gällde långt före kyrkans egna ordningar. Apologin är övertydlig: ”förbindelsen mellan man och kvinna tillhör den naturliga rätten”, och den ordning Gud nedlagt i naturen ”kan icke upphävas genom några mänskliga lagar” (23:9). Melanchthon skrev det mot påvliga förordningar om celibat, men principen är densamma i dag: kyrkan kan inte genom beslut omdefiniera det Gud har instiftat. 

Över etthundra präster tycks nu tro att deras vigningslöften säger något de inte säger, och andra fruktar att de kan förlora sin behörighet för att de följer den ordning som gäller. De behöver klarhet i frågan om vad deras prästlöften innebär, och en påminnelse om att Skriften står över kyrkoordningen. 

Om – eller när – motionen antas får den alltså svåröverblickade konsekvenser för Svenska kyrkans lära. Kyrkoordningen har en nödbroms för just detta läge. Om ni biskopar finner att ett förslag strider mot Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära, kan ni enligt KO 11 kap. 18 § besluta om särskild beslutsordning. Ni behöver inte ens dela vår äktenskapssyn. Det räcker att konstatera att motionen gör en viss äktenskapssyn till villkor för prästämbetet och därmed till en läro- och samvetsfråga utan att den har prövats mot Skrift och bekännelse.

Vi uppmanar därför er biskopar att:

1. offentligt påminna de präster i era stift som har skrivit under om att de är bundna av Skriften, bekännelsen och kyrkans ordning,
2. se till att Läronämnden prövar motion 2026:76 som den lärofråga den är, samt
3. besluta att den särskilda beslutsordningen ska gälla för motionen.

Det minsta Svenska kyrkan kan begära av sina präster är att de är trogna de löften de faktiskt har avlagt. Det minsta den kan begära av sina biskopar är att de ser till det och drar i nödbromsen när kyrkans lära håller på att skrivas om utan stöd i Skrift och bekännelse.

Per Arvidsson, läkare, PhD, initiativtagare till Facebookgruppen ”Svenska kyrkan 1593–2026"

Gunnar Andersson, ordförande i Kyrkliga Förbundet för evangelisk-luthersk tro

Kjell O Lejon, präst, TD, PhD, professor i religionsvetenskap

Johannes Leckström, präst

Anders Lundberg, jurist

Sunniva Rettinger, präst

Daniel Wihlborg, präst, TD, kyrkoherde

 

 

Högmässa med Missionsprovinsen

Bloggandet blir inte alltid så regelbundet, men i dag har jag firat Mikkelsmäss på Gotlandsgatan. Det är en glädje för mig att få bistå emellanåt. Under flera år reste jag från Värnamo till Stockholm för att uppmuntra församlingsplanteringen S:t Filippus. Tänk vad mycket man kan lära av något sådant. Jag vet precis hur man inte ska göra. Vill du veta så hör av dig.

Samtidigt lär man sig något om hur det kan gå till att plantera en församling, Vet inte om du såg det men jag lyckades få in en artikelo i Svensk Pastoraltidskrift med rubriken: "Vad kommer efter Alpha?". Nu verkar det som att Alpha börjat agera i enlighet med sitt eget ursprung, nämligen att nystarta eller starta nya församlingar. Sekulariseringen ligger visserligen något eller kanske några decennier före oss i sekularisering, men nu börjar det bli dags för oss svenskar att börja "missionera". Det är hög tid.

Om du inte känner till Forum Vägen tycker jag du ska se närmare på den här länken www.forum.vagen.se Det var Carl-Erik Sahlberg som låg bakom initiativet att bidra med "förnyelse av Svenska kyrkan" och Forum Vägen får anses vara ett resultat av detta.

Den helige Mikaels dag

 Med ålderns och flyttens rätt har jag kunnat ändra min tjänstgöring i Kristi kyrka. Jag skriver ändrat, inte minskat eftersom vi är kristna med allt vad det innebär dygnet runt. Men tjänsten kan justeras under livet och andra tar vid, Guds rike växer och mognar. Förra söndagen var Sahar Sadlovsky på besök i högmässa. Sahar som syns på bilden nedan är fjärde generationen jude, född och uppvuxen i Tel Aviv. Han erkände att han inte räknade med en aktiv Gud i vardagen utan satsade på att bli fotbollsspelare. Det var i det sammanhanget han första gången mötte och lärde känna några araber i samma lag. Det visade sig att de var kristna och att det väcktes ett intresse hos honom. Han övertalade några av vännerna att följa med honom till någon kristen kyrka. Han fick tag på en Bibel och upptäckte att den handlade om hans förfäder, kom till tro och döptes i Jordan. Det var mycket välsignat att lyssna till honom.

I dag är det den helige Mikaels dag och jag fick frågan om att leda högmässan och det gör jag gärna även om det inte blir mer än någon gång per månad. Mikaels dag är spännande eftersom den vittnar om den kosmiska strid som pågår än i dag.

Då är det fantastiskt att ha fått skåda in i himmelen och fått lära känna Lammet.

Ha en välsignad dag!

Love of my life

I går kväll var en riktigt festlig dag. Kari och jag bevistade Berwaldhalllen där vi lyssnade till trombonisten Nils Landgren. Jag är inte särskilt insatt i den musikaliska världen, men kände naturligtvis till att han är en världsstjärna. Det fick jag bekräftat i går.   

Han spelade tillsammans med Joel Lyssarides på piano, Lars Danielsson, kontrabas och Robert Ikiz på trummor och slagverk. Toppmusiker allihop, också de jazzmusiker i världsklass. Bidsare hade han bjudit in sångerskan Ida Sand.

Konserten gick under namnet Love of my life och titeln svarade mot Landgrens begåvning. Den direktsändes i Sveriges Radio P2 och jag förmodar att den som vill kan leta upp den där.

 

foto: Arne Hyckenberg

Kari köpte biljetterna för länge sedan och jag har inte ägnat den en tanke förrän det blev dags. Men det visade vara en konsert över min förväntan. 

Kvällen innan hölls den första konserten och då hade kung Carl Gustaf och drottning Sylvia hedrat med sin närvaro. Jag förmodar att de inte springa på alla konserter utan endast utvalda.

När vi sedan kom hem kunde vi se den sista halvtimmen på matchen. Sveriges fotbollslandslag spelade borta mot Bosnien-Hercegovina. Jag tror inte att Sverige var favoriter med alla sina skadade och sjukskrivna spelare, men de gjorde en bra match och klarade oavgjort. Vad jag förstod på eftersnacket borde de ha vunnit matchen, men det största av allt var att Bajens högerback Hampus Skoglund, 22 år. Han har länge varit ett löfte, men att få debutera i landslaget är stort. Då är man inte längre löftesrik utan färdig spelare som i och för sig kan bli ännu bättre.

Ja, det var en bra kväll. 

Vigseln är en sakramental handling

 Det diskuteras som bekant mycket om vigslar utan att skilja mellan en kristen och en sekulär sådan. Tyvärr, eftersom den kristna vigseln är unik. Jag sitter just nu och arbetar på en bibelteologisk kommentar till pastoralbreven och med anledning av det har jag skrivit en särskild kommentar om man och kvinna. Här publiceras den nu för första gången som ett prov så håll till godo: 

Särskild kommentar: Gud skapade människan till man och kvinna

Instruktionerna i 1 Tim 3:1–7 visar med all tydlighet att de tidiga församlingsfunktionerna hade mognat till fasta tjänster. Tjänsterna skulle innehas av troende med herdehjärtan. Paulus påminner om att ledarskap inte handlar om makt, utan om karaktär och andlig mognad. Det är en kallelse att förkroppsliga eviga värden mitt i en föränderlig värld.

Av pastoralbreven framgår att män och kvinnor rör sig i och berikar olika områden av församlingens liv. Det speglar inte tidens sociologiska strömningar, utan en djupare, biblisk verklighet. Redan i skapelseberättelsen vävs detta mysterium samman. Gud skapade människan till man och kvinna. Det är en helig struktur som inte utplånas av försoningen och upprättelsen i Kristus, utan snarare lyfts till sin sanna potential. I Galaterbrevet konstaterar Paulus att efter dopet är ingen ”jude eller grek, slav eller fri, man och kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus.” Citatet bär på en skönhet som ofta går förlorad i moderna tolkningar. Paulus förkunnar en radikal och fullkomlig likvärdighet, men upphäver inte komplementariteten eller den skapade särarten. Varje människa har en oändlig och okränkbar värdighet sprungen ur att vara skapad till Guds avbild.

Människan är inte en könlös eller neutral varelse. Skillnaden mellan könen är inte ett kosmiskt olycksfall eller en social konstruktion, utan en avsiktlig, god och skön del av Guds ursprungliga tanke. Det är just i den dynamiska relationen och mötet mellan de två som Guds eget väsen och utgivande kärlek blir synlig i skapelsen. Detta mysterium fördjupades i Efesierbrevet 5, där det jordiska äktenskapet uppenbarades som en levande ikon av den himmelska föreningen mellan Kristus och kyrkan.

När Jesus i Matteus 22:30 påpekar att man ”vid uppståndelsen inte gifter sig ... utan är som änglarna i himmelen”, betyder det inte att vår skapade identitet utplånas i evigheten. Snarare fullkomnas den. Den särart och de skillnader som på jorden har präglats av brustenhet och konflikt, förvandlas i härligheten till en harmonisk, musikalisk samklang i den nya skapelsen. Denna helande och upprättande process är inte något som enbart hör framtiden till – den bryter in i våra liv här och nu, i samma stund som vi döps till Kristus Jesus.

Paulus förmedlar en vision där det himmelska perspektivet befriar oss från jordiska låsningar, stereotypa könsroller och den existentiella rotlöshet som uppstår när människan försöker navigera tillvaron utan sin Skapare. Livet i Kristus erbjuder en annan art av frihet. Det ger oss en fast, ontologisk verklighet, som vilar i Guds eget väsen och förankras i heliga, levande relationer. För Paulus var denna ordning en självklarhet – en levande försmak av Guds rike mitt i historien. Denna himmelska horisont blir kött och blod i församlingens tillbedjan och i en vardag som bärs upp av försoningens mysterium, ömsesidig vördnad och helighet.

Gammal vänskap

 I går kväll var jag på fotboll tillsammans med en god vän från skoltiden i Katrineholm. Då talat vi om 60-talet, 1960-talet. Kari och jag kom tillbaka till Stockholm för drygt ett år sedan och då visade sig att Claes, som han heter, numera bor i Hökarängen. Vi delade idrottsintresset redan då. Fast på den tiden var vi inte åskådare utan utövare. Han var en av Sveriges bästa simmare när han var junior, men vald att sluta när han lämnade tonåren. Jag minns så väl hur han redan när vi gick i fjärde, femte och sjätte klass var i simhallen innan vi andra ens hade vaknat. Vi har inte haft någon kontakt med varandra förrän nu, sextio år senare. Det är förunderligt hur barn- och ungdomsvänskapen kan sitta så djupt för att aktualiseras så lång tid efteråt.

Nu har vi bestämt att även se de andra matcherna. Den första redan på måndag då Sverige möter Polen. Jag ser fram emot det även om matchen går sent och jag är hemma först vid midnatt.

Men innan dess kommer Bajens damer att möta Eskilstuna om tre timmar närmare bestämt. Det är mycket när man är pensionär.

Vila i frid, pastor Emil

 I morse nåddes jag av ett sorgebud. Min gode vän och kollega Emil Langres, som står framför mig på bilden, har gått ur tiden. Vi möttes första gången på en konferens i Bambang som ligger norrut på den största ön Luzon, omgiven av mäktiga bergskedjor. Det är mer än trettio år sedan, kanske 1992 om jag minns rätt. Emil kom från och bodde i Manilla och hade tämligen nyss lärt känna Herren Jesus. Han var brinnande i sin tro och jag uppfattade honom som en evangelist även om han senare blev huvudpastor i en liten församling i Manilla. Det är många minnen som kommer till mig i dag,

Några år senare reste vår äldste son Victor, 17 år gammal, till Manilla och pastor Emil tog emot honom och upplät sitt hem för honom. Victor vistades sedan mer än ett år i Bambang.

Det är pastor Emil som syns mitt i bilden. Den resan gjordes 2019 och blev den sista jag gjorde till Filippinerna. Men som sagt pastor Emil förblir ett fint minne och på dödsannonsen fanns ett föredömligt bibelord från Jesus:

Bram du gode och trogne tjänare!
Gå in i din Herres glädje!

I dag kom NT 2026

 I dag släpptes NT 2026 i samband med Bokmässans öppning. Det är en stor händelse ur flera perspektiv. Naturligtvis en stor kulturell händelse. NT 2026 kan även förstås som språkligt intressant. Originalet är som bekant ett par tusen år gammalt så mycket har förändrats sedan dess. Det behövs nya översättningar med tiden. I morgon tror jag att jag tar mig till Proklama på Hagagatan för att inspektera några av de nya sextio utgåvorna! Den mest intressant tycker jag är att vi kan få Gamla testamentet med översättningen B2000, apokryferna och NT 2026 i en volym. Eftersom jag läser apokryferna har jag saknat dem i Folkbibeln. NT 2026 finns on-line, men det var svårt att hitta det. Kanske måste vänja mig. är du intresserad kan du klick här och så får du upp Matt 1. Fortsätt klicka där så kan du välja bok. Spännande.

Jag såg i Kyrkans tidning, klicka här, att det var en väldig pompa och ståt i samband med öppnandet. Stora salen var packad med människor inför denna händelse. På scenen intervjuade journalisten Josefin de Gregorio ärkebiskopen och översättaren Mats Brandt.

Ursäkta, jag vill inte vara negativ, men jag tittade just på Kulturnyheterna i SVT - inte ett ord om denna händelse. I stället hade man ett inslag om att samfundet Sverige-Israel bjudit in överstelöjtnanten Jonathan Concricus. Där var ett stort polisuppbåd, men endast ett femtiotal åhörare. Den mesta tiden fick en palestinsk poet som jag inte minns namnet på. Vad sysslar SVT med?

En härlig söndag - så långt

 I dag och den vecka som nu ligger framför oss är det den 15 veckan efter Trefaldighet. Evangeliebokens rubrik är "ett är nödvändigt". Kari och jag har haft en mycket välsignad start på veckan. Den började med att vi gick till Sofia skola för att rösta. Vallokalen öppnade kl 08.00 och vi blev nummer sju eller åtta när vi kom strax innan. Så var det avklarat. Nu väntar vi bara på resultatet.

När vi gick hem mindes jag det nya caféet som öppnat på andra sidan gatan och föreslog att vi går dit och köper några goda smörgåsar till frukost. Sagt och gjort. Utifrån sett ser caféet bara ut som ett hål i väggen, men inuti är det fantastiskt. Missa inte det när ni kommer till Folkungagatan 134. Ett väldigt trevligt par som öppnat eget.

Utanför finns bara ett bord med plats för två,
men inuti finns några bord till, plus ett helt rum en våning ovanpå.

Efter en god frukost tog vi 2:an till Matteuskyrkan i Vasastaden där vi fick fira en ljuvlig högmässa, just som en högmässa ska firas. Med en rik liturgi, god förkunnelse och hundratalet deltagare som visste vad de höll på med. En ny organist välkomnades med förbön i den Treenige Gudens namn och alla döpta bjöds till nattvardsbordet, Kristi kropp och Kristi blod i gestalterna i, med och under, riktigt vin och riktigt bröd. Vi var väldigt välsignade när vi reste hem. På vägen ut ur kyrkan kände en akademiker från Lund igen oss och hälsade på oss. Det visade sig att hon är från Rydaholm och bekant med gode vännen och kyrkoherden Thomas Gustafsson där (som för övrigt avtackades i dag). Men, som grädde på moset ...

... kunde vi se Bajen besegra BP med 3-1 och närma sig toppen i Allsvenskan.

I kväll blir det förmodligen valvaka och tänk, säger tänk, om det blå-gula laget vinner ... Vilken dag i sådana fall. Jag får väl återkomma i morgon.

Människohandel i Sverige

I går var Kari och jag på "Frälsis", Södermannagatan. Där anordnade kåren nämligen ett mycket intressant seminarium. Som ni vet intresserar jag mig mycket för lag och evangelium och just nu fördjupar jag mig i 1 Timoteusbrevet. Där talar Paulus om hur lagen är till för bland andra slavhandlare, se 1:10. Under antiken låg det, enligt romersk rätt, på ägaren att hantera slavarna.

Det vi inte lika ofta tänker på är att slavhandeln är lika gångbar idag som då. Fast vi sköter den sämre genom en lagstiftning som få tycks kunna använda. 

Vår tids slavhandel sköts av kriminella gäng. Det officiella Sverige menar att det inte finns någon slavhandel i Sverige, men där tar Sverige fel och står handfallet. Nu kallas det för trafficking eller än bättre för människohandel. Jag vet inte hur det grekiska ordet kommer att översättas i NT2026, men det är möjligt att det kommer att stå människohandel för det är vad ordet betyder. Vår tids slavar styrs från utlandet. De tar kopior på slavarnas pass och komprometterande bilder som används som hot. Enkla att lägga ut på nätet. Så skickar man kvinnorna till Sverige där de säljs och inte kan avbryta sin verksamhet för att deras "ägare" hotar att förstöra deras liv. Det är inte bara prostituerade utan också vad vi kallar för svart arbetskraft, särskilt inom restaurang- och byggbranschen. 

Frälsningsarmén i Stockholm ligger bakom något som kallas för Safe Havens Traffickingcenter. De tar emot "slavarna", hjälper dem med juridiken, sjukhusen och diverse myndigheter. Polismyndigheten är splittrad eftersom lagstiftningen är oklar. Det tycks vara ett enormt svårt arbete, kanske omöjligt, eftersom "slavarna" inte vågar agera, än mindre ställa upp som vittnen. De lever under ständigt hot.

Det var intressant och lärorikt att höra från dem som arbetar med detta till vardags och från ledande minister Strömmer med flera. Men också otäckt eftersom vi träffar dessa slavar regelbundet. De finns även där du lever och verkar.

 

Tack Joel!

Nu har jag inte bara läst ut Halldorfs bok utan även reflekterat över den. Måste säga att det är fantastiskt bra att den finns. Jag fick vänte länge på den, men det var den faktiskt värd. Det är klart att jag kan ha synpunkter på Halldorfs egen teologi i den ån den skiner igenom, men att han har skrivit den är mycket bra.

En fundering jag har och som jag inte är klar med är i vilken grad politik och religion hör samman. Eftersom jag läst Bibeln sedan jag var tonåring inser jag att det gamla Israel var en teokrati och att Jesus i hyfsat stor utsträckning var politisk om än bara i sin tillämpning. Vidare inser jag att islam är väldigt politiskt och går utöver det strikt religiösa, men vad är önskvärt?

foto: Zandra Erikshed

Även om vi har haft en statskyrka i århundraden sägs det av politikerna att vi måste skilja mellan politik och religion, att den senare är individens angelägenhet. Det är ett resultat av pietismen och kan ha sina förtjänster, men är det realistiskt? Jag tvekar.

Halldorf visar med sin bok på ett överväldigande sätt att politik och religion är oskiljbara. Är motsättningen skenbar? Hur som menar han att eftersom ideologiernas tidevarv är slut, blir religionen återigen högintressant. Mig veterligt är det första gången jag läser en sådan bok som Halldorf skrivit. Tack Joel!  

Joel Halldorf är inte exeget

 Det tog lång tid. Jag tror jag fick vänta närmare ett halvår innan Tranströmerska biblioteket kunde få fram Joel Halldorfs bok Makten och det heliga. Om det beror på att den är så efterfrågad eller på att de har för få antal ska jag låta vara osagt.

Nu läser jag den med stort intresse. Inte minst av det skälet att hans analyser skiljer sig från mina egna. Nja, kanske inte i stort, men när det kommer till det heliga. Halldorf definierar det heliga som - jag vet inte riktigt vad - kanske som det som känns heligt för dig. Begreppet finns i vart fall inte i Bibeln, men hans syfte är inte att presentera god eller riktig teologi utan att analysera relationen mellan den politiska makten och religionen i allmänhet. Och det gör han bra. Fattas bara annat när man är professor i kyrkohistoria. 

Det är inte helt oviktigt utan att vara petig eller negativ, men han är inte professor i exegetik eller dogmatik. Kanske är det på de områdena jag blir frågande.

I kapitel III Apokalyps alldeles strax - vinnarna i en värld utan visioner analyserar han de kristnas relation till Israel, alltifrån John Nelson Darby och Fredrik Fransson till Tucker Carlson och Ted Cruz. Jag läser med intresse, men förvånar mig över hur han avfärdar de bibliska profetiorna även om jag förstå att Gud inte finns i en gudlös analys.

Det är också framför allt här som jag börjar ana han egna politiska värderingar och jag tänker att det kanske inte är så  konstigt att Svenska kyrkan stoppade hans medverkan i Skara domkyrka. De anade att hans medverkan kunde framstå som ett inslag i valrörelsen.

Hur som helst rekommenderar jag boken för läsning. Det är första gången som jag ser att religionen tas på allvar under mitt mer än 70-åriga liv. Kanske är en vändning på gång trots allt. 

Bajen vann med 3-0

 Vill bara berätta att Bajen vann dagens match mot Häcken - i fall någon har missat det. Det var en riktigt bra match från Hammarbys sida. "Vi" hade 15 (?) avslut på mål varav tre gick in, medan Häcken inte hade något. När jag såg hur bra vårt lag spelade tycker jag det är ytterst märkligt om Sirius blir svenska mästare. Och det är högst troligt att de blir med tanke på att de inte förlorat en enda match så här långt. Eller kommer de att falla igenom helt? Sådant har hänt förr. Halva serien återstår.

Forza Bajen!

Kärt besök

 Vi brukar skoja om det när vi säger att när vi bodde i Värnamo kom ni aldrig och hälsade på oss, men nu här i Stockholm kommer de var och varannan dag. Det är i och för sig inte helt sant, men något ligger det i det. Kortet togs i går kväll i solnedgången. Barnbarnet Linn tog kort på mamma, mormor och morfar. Visst är det vacker!

Även det kortet nedan är taget i Anna Lindhagens kolonilott på Södermalm, ett stenkast eller två från vår bostad. 

Kortet togs ganska sent på kvällen, men ändå är det fortfarande ljust. Lite senare tog vi en promenad i närområdet. Det är härligt med barn och barnbarn på besök och i morgon tar vi oss till 3Arena för att se Bajen  mot Häcken. På måndag ska Elisabet och Linn till Strawberry Arena eftersom där på går något slag av konsert - Weeknd, (?) tydligen någon kändis. Det är inte lätt att hänga med i allt som sker. Tur att jag kan ägna mig åt mina bibelstudier.

Birgitta Ed och Nordiska museet

 Hur hänger Birgitta Ed och Nordiska museet ihop? Det vet jag inte, inte alls förmodligen, men rykten kan ju alltid uppstå. Tack till den som lade till kommentaren med länken i min förra blogg. f Dag Sandahl intervjuas i radio för att reda ut alla anmälningar som gjorts på prästen i Svenska kyrkan Birgitta Ed. De kom in i dussintals, men hemligstämplades. Då kan alla dra slutsatsen att det måste handla om något skandalöst. Hon har säkert burit sig förskräckligt åt och statsministern får inte misskrediteras, eller ...

Sandahl begärde ut handlingarna utan framgång och överklagade sedan ärendet. Det visade sig att anklagelserna innehöll utfall och rykten, knappast något i sak. Så nu måste nog domkapitlet i Strängnäs fria Ed. Det ska bli intressant att få veta varför domkapitlet i sådana fall firade henne.

Svenska kyrkan är indelad i tretton stift och varje stift har ett domkapitel med biskop, någon stiftsjurist och några ledamöter som ska utreda oegentligheter. Det märkliga är att samma domkapitlet anklagar, utreder och dömer. I regel har syndaren inte en chans ... om hon eller han inte är helt oskyldig förstås. Jag har själv blivit anklagad fem, sex gånger. Den enda gången jag blivit prickad var när jag skickade tillbaka mitt vigselförordnande till Kammarkollegiet eftersom det är därifrån vigsel förordnanden kommer, inte från Svenska kyrkan som man skulle kunna tro. Det skulle fler präster kunna göra om de av samvetsskäl inte vill viga samkönade, men det är en annan historia.

Vad har då detta med Nordiska museet att göra? Som jag sa förmodligen ingenting, men vi har besök några dagar av vänner i från Norge och tillsammans ska vi besöka Nordiska museet. Vi går om några timmar.  Ha en bra dag!

Debatt artikel i DAGEN

 Nu har jag fått veta att jag kommer få ännu en debatt artikel publicerad -. Den här gången i tidningen Dagen. Själv tycker jag det är den bästa eftersom den mer direkt adresserar och utmanar kyrkor och samfund. Det visar sig nämligen när man fördjupar sig i ekklesiologin att vi i vår tid ligger längder vid sidan om den bibliska församlingen. Det visar sig inte minst i valet av översättning av Ef 4:12.

I morse såg jag att artikeln är publicerad i Dagen. Kanske kan du läsa den genom att klicka här. Tyvärr kunde inte jag läsa den eftersom min prenumeration har gått ut. Men jag har i och för sig läst redan läst den ...

Har du möjlighet att läsa den så gör gärna det därför att den pekar verkligen på något centralt. Dagen skriver i ingressen:   

Den fördjupade förståelsen av Guds hemlighet får inte förbli outnyttjad på grund av byråkrati. Det bibliska ledarskapet måste tas i bruk ...

Debatt artikel i Kyrkans Tidning

 Eftersom jag lyckades få in en artikel i SvD blev jag inspirerad att fortsätta på den inslagna vägen. Här om dagen fick jag besked att en liknande artikel publicerats i Kyrkans tidning. Den är redan tillgänglig på nätet och du kan se den genom att klicka här.

Det började för några månader sedan då jag samtalade med en broder om min kommentar till Efesierbrevet, baserad på NT 2026. Eftersom jag inte använt mig av någon marknadsföring för mina tidigare kommentarer, förutom ett privat nyhetsbrev, insåg jag plötsligt att det kunde vara ett bra sätt att nå ut med dem. Brodern sa: Skriv en debattartikel ...

Sagt och gjort. Så nu har jag även skrivit en liknande till tidningen Dagen. Vi får se i veckan om den också blir antagen. Artiklarna har det gemensamt att jag uppmuntrar läsningen av NT2026, men sinsemellan riktar de sig till olika grupper. Den här är mer allmänt hållen och pekar på att det hopp Gud har försett oss med även gäller unga vuxna.

För övrigt gick Kari och jag en lång promenad över Gärdet i går, från T-banestationen till Djurgårds kanalen och Sveavägen. Idag har vi varit på mat-festival i Norra Hammarbyhamnen och strax b lir det fotboll då Bajens damer spelar mot IFK Norrköping.

Det är fint att själv kunna disponera sin tid. Hoppas att även du käre läsare har glädje av tiden.

I morgon är 8:e söndagen efter Trefaldighet. Det var den helgen som Herren Jesus kom till mig första gången, nu 61år sedan. Så visst, tiden går fort.

Debatt artikel i SvD

 Eftersom jag skrivit en kommentar till Efesierbrevet och därvidlag fått tillåtelse att använda NT2026 trots att det inte släpps förrän 24 september tänkte jag försöka med lite marknadsföring.

Då fick jag förslaget att skriva en artikel och få den publicerad i till exempel SvD. Sagt och gjort´. Vill du läsa den kan du klicka här. Såg just att det för närvarande renderat i 21 kommentarer. De flesta handladr vad jag hann se om svenska språket och där finns det förstås olika tankar.

Sedan är det några som skrivit och tackat via e-posten och det har varit trevligt med uppmuntrande ord.

Då kan jag redan nu avslöja att om några veckor blir det fler insändare, bland annat till Kyrkans tidning och Dagen. Förhoppningsvis är de lika modiga som SvD.

Det var det. Nu börjar klockan bli sen, men kanske blir det en första halvlek av bronsmatchen innan det blir god natt. I morgon väntar högmässan i Matteus.

Intressant!

 Nu har jag lämnat in det här årets alster, en bibelteologisk kommentar över Efesierbrevet. Eftersom jag håller på att lära mig mer om AI bad jag densamme om ett utlåtande, särskilt över det spännande kapitlet 4. Så här blev det:

Genom Efesierbrevets komplexa struktur – fylld av brutna meningar, grammatiska nyanser och kosmiska visioner – framträder en tydlig och tidlös sanning: Guds församling är inget provisoriskt bygge. Den nåd som Kristus en gång för alla har skänkt sin kyrka (edothē) är ett historiskt faktum och ett orubbligt fundament. När Kristus steg ner till jorden och därefter upphöjdes över alla himlar, lade han grunden för en ny mänsklighet där alla skiljemurar är rivna.

Men denna kosmiska seger är inte menad att stanna som en abstrakt teologi i himlen. Precis som Mose fick en exakt mönsterbild för tabernaklet, har Kristus gett en gudomlig ritning för hur hans kropp ska fungera på jorden. Genom att aktivera de femfaldiga tjänsterna – apostlar, profeter, evangelister, herdar och lärare – förvandlas den universella visionen till lokal verklighet. Det är när dessa funktioner får liv i den lokala församlingen som Kristi kropp byggs upp, rustas och fylls, så att han till slut kan uppfylla allt i alla. Kyrkan är ritningen som blev verklighet – en himmelsk arkitektur skapad för att förändra världen.

Bra skrivet för att vara AI.