Hur går det med den nya församlingen?

 Det händer regelbundet att jag får frågan hur det går med församlings planteringen i Stockholm. Det är alltid lika svårt att svara. Vad ska jag säga? Jag brukar svara med att det går dåligt - då upphör i regel frågandet. Men är det inte kul att de frågar? Jo, delvis.

När det kommer till nya församlingar är frågan mycket komplex. De som frågar mig kommer ofta från en miljö där svaret ligger i frågan. Man har en bild av saken som man tror är biblisk. Man använder  ofta en världslig måttstock som om saken gick att betygsätta i form av antal människor, bra lokal och där begreppet framgångsrik är viktigt. Men talade inte Jesus om att var två eller tre är samlade i hans namn, det sista är viktigt, där är han. Om Jesus är där är hela Kyrkan där ... Nej, jag tänker inte på detta Jesus-ord som ett tröstord för att få är samlade. Jag tänker på det som om han är närvarande och vill handla med oss. 

Ett skäl till att det är svårt är att bilda en ny församling är den utbredda individualiseringen. Inte minst bekännande  kristna är väldigt trygga i att saker och ting är som de alltid har varit. Man kan beklaga sig över att sekulariseringen har gått hårt åt svenskarna, men själv är man inte så villig att bryta med tidsandan eller prioritera om livet. Kan det vara så att pandemin medverkat till att zappandet mellan gudstjänsterna tilltagit i negativ mening. Inte bara att vi inte kunde mötas fysiskt utan också att vi kan zappa mellan gudstjänsterna. Har vår nyfikenhet gjort att vi blandar samman religion och underhållning? 

Det finns faktorer hos oss människor som hindrar oss från att ta nya steg. Jag tänkte avsluta mitt föredrag på lördag med att nämna några sådana. 

Det första hindret är vår brist på insikt. Förförståelsen eller okunskapen om vad en församling faktiskt är. Jag tycker mig se att fördomarna är otaliga. Hur definierar vi församlingen? Är den bibliska församlingen föredömlig? Duger inte den jag är med i? Också här gör sig den världsliga måttstocken gällande. Den konstantinska föreställningen med en byggnad, en anställd och en publik dominerar fortfarande. 

Ett annat hinder blir därför vår villighet eller avsaknad av villighet. Många kristna är ointresserade av olika skäl, teologiska, sociologiska, ekonomiska eller kanske psykologiska. Man kan vara nyfiken och besöka en gudstjänst, men som en sann konsument väljer man sedan något annat. Det finns flera hinder och kanske ska jag återkomma till dem. Just nu vill jag inte bli gnällig, men saken har brunnit inom mig under många år. Och jag vill verkligen att det ska uppstå nya små församlingar. Jag får återkomma till saken.

I morgon reser jag till Södermalm för kyrkodagen på lördag. Har du möjlighet och vill är du välkommen.

På söndag är det 5 söndagen o fastan. Då hoppas vi alla kan avsätta tid för gudstjänst. Ha en bra dag!