Tänk, vad skönt att få vara igång med undervisningen igen. Jag menar med människor av kött och blod framför sig. De båda dagarna i Frälsningsarméns Tempel har gjort mig gott. Under lördagen var vi ett 20-tal och i dag i söndagens gudstjänst får vi nog tredubbla den siffra. Egentligen saknar siffran betydelse eftersom det är lättare att tala med en mindre samling människor än med större skaror. I det senare fallet blir det mer att predika. och det gjorde jag i dag. I FA följer man inte alltid Evangelieboken så jag kunde undervisa utifrån episteltexten om Abraham som hoppades.
När det heter att Abraham hoppades betyder det ingenting annat än att han trodde på Gud. Utifrån min kommentar till 1 Korintierbrevet kunde jag sedan förklara brevets olika problemställning med att hoppet kastar ljus över alla våra problem.
Tyvärr är det alldeles för ofta så att vi glömmer att hoppas på Gud och i stället fastnar vi i problemen.
Jag hann inte mer än att återvända till Gotlandsgatan på Södermalm där jag sitter nu förrän nya kallelse r från Stockholm damp ner i min dator. Tänk att jag får ha Stockholm som missionsfält! Nästa helg ska jag hit igen, men det återkommer jag till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar