Vi har just firat mässan hemma hos broder R. Alltid lika underbart att på onsdagseftermiddagarna få möta vännerna. Samlingen började med att vi lyssnade till Ps 146. Några olika översättningar och sedan samtalar vi och tänker högt kring frågan vad psalmen i fråga betyder för oss i praktiken. Den här gången kretsade det mesta av samtalet kring v 3 som säger:
Lita inte till furstar, till människors barn som inte kan frälsa.
Lita inte till furstar, till människors barn som inte kan frälsa.
Det kanske kan tyckas som en negativ ingång till ett ack så väsentligt samtal. Hur många av oss har någon gång blivit besviken på sin medmänniska? Finns det någon som inte har blivit det? Det finns många som inte bara blivit besvikna utan också sårats allvarligt. När vi anförtror oss åt varandra spelar graden av förtroende stor roll. Om vi har mycket förtroende för varandra, talar öppet och förtroligt på djupet vilket vi gärna vill och sedan blir svikna, - ja, då tar det hårt. Tänk dig själv att leva i ett äktenskap och sedan efter 25 år bli förd bakom ljuset! Kanske genomgå en smärtsam skilsmässa?
Lita inte till furstar, till människors barn som inte kan frälsa.
Vi kan inte lita på varandra när det avser frälsningen, invänder någon närmast självklart. Vi kan lita helt på Gud, men inte på människor.
Vi måste kunna lita på varandra annars blir livet outhärdligt, säger en annan. Ett barn lär sig att knyta an till sina föräldrar och om det inte lyckas blir det besvärligt för resten av livet. Vi måste lära oss att lita på varandra. Men hur mycket då?
Lita inte till furstar, till människors barn som inte kan frälsa.
Litar du på politiker? Nej, det skulle jag aldrig göra. Men om de uppträder i kyrkan? Litar du på kyrkopolitiker ... Nej, knappast eftersom de flesta av oss vet att det politiska spelet pågår även där. Kanske är det rent av än värre inom kyrkans ramar. Dels därför att vi åtminstone där vill kunna lita på varandra och dels därför att när det inte sker hyckleriet blir så mycket värre.
Kanske prästen och själasörjaren Christian Braw kom sanningen nära, när han den där gången sa: "Du ska inte lita på människor, men du ska tro gott om dem." Det låter bra och så är det nog. Men det gäller att inte vara godtrogen utan att kunna urskilja ty i v 9 står det att Herren gör de gudlösas väg krokig. Är inte majoriteten av svenskarna gudlösa? Hur ska vi kunna orientera oss i vimlet av uppfattningar. Vi kan bara urskilja genom att ha Skriften som måttstock. Herren kan vi alltid lita på och Han kan hjälpa oss att urskilja. Där tror jag vi landade. Som det står i v 5 och 6:
Salig är den som har Jakobs Gud till sin hjälpare ... (som) är trofast för evigt.
Ja, så kan det låta innan vi sätter oss till bords, äter av broder R:s goda mat som kulminerar med ett föregripande av Lammets bröllopsmåltid.
2 kommentarer:
Nä det är ju ingen skillnad på en kyrkopolitiker och en vanlig lekman engagerad i kyrkan. Jag har sagt det innan; det står ingenstans i Bibeln att politiker och lekmän skulle ha något avgörande inflytande i Kyrkans tro och morallära. Det har däremot biskopen och prästen som genom sitt ämbete på ett bokstavligt sätt utgör representanter för Jesus, särskilt när han (som inte kan vara hon) bär fram det offer som föregriper Lammets bröllopsmåltid.
Jonas M
Helt rätt och riktigt - och bra. Jag tackar Gud för att det finns ett särskilt ämbete, en särskild struktur till allas fromma. Och sörjer naturligtvis över hur lite detta ämbete är uppskattas.
Skicka en kommentar