Apg 5:27-32

Så fortsätter vårt studium över Apostlagärningarna och här ser vi hur de kristna förhöll sig till en fientlig överhet. Vi är i kapitel 5.

²⁷ När de nu blivit hämtade ställdes de inför Stora rådet, och översteprästen förhörde dem ²⁸ och sade: "Har vi inte strängt förbjudit er att undervisa i det namnet? Och nu har ni fyllt Jerusalem med er lära och vill att den mannens blod ska komma över oss!" ²⁹ Då svarade Petrus och apostlarna: "Man måste lyda Gud mer än människor. ³⁰ Våra fäders Gud har uppväckt Jesus, som ni hängde upp på trä och dödade. ³¹ Honom har Gud upphöjt till sin högra sida som furste och frälsare för att ge Israel omvändelse och syndernas förlåtelse. ³² Vi är vittnen till detta, vi och den helige Ande som Gud har gett till dem som lyder honom."

V 27-28 I 4:18 har Rådet förbjudit apostlarna att tala i namnet Jesus. 

De har med andra ord lagligt grund att ingripa. Översteprästen inleder högtidligt, formellt och stramt: Förbjöd vi er inte strängt att undervisa i det namnet? Översteprästen undviker att uttala Jesu namn. När han sedan fortsätter med att säg att de fyllt hela Jerusalem med den kristna läran kan det ses som fullbordandet av den första missionsetappen. De skulle vittna om uppståndelsen först i Jerusalem, sedan i Samarien …

Petrus har i tidigare tal anklagat Rådet för att ha dödat Jesus och nu säger prästen att de vill ”att hans blod ska komma över dem”. Vi kan förstå detta på ett positivt sätt, men självklart uppfattade de det inte så.

Samtliga apostlar är överens om att de måste lyda Gud mer än människor. Svaret är principiellt viktigt och låter oss veta något om urförsamlingens förhållande till myndigheterna. Orden är också avgörande för att förstå berättelsen i v 33-42.

Jesus hade varit kritiskt lojal mot myndigheterna och de första kristna intog samma hållning, se till exempel hur Paulus uppför sig i 23:1-5. Paulus ville att vi skulle be för överheten, 1 Tim 1:2 ff, och menade att den inte bär svärdet förgäves, Rom 13:1-7. Den judiska överheten i synnerhet, men också den hedniska i allmänhet ansågs vara tillsatt av Gud, se Jes 45, Jer 21:7, 10, Dan 2:21 och 37 eller Jesu ord i Joh 19:11.

Men det finns gränser. Överheten kan missbruka sin makt och bli gudsfientlig, 1 Kor 2:8. När makten intar Guds plats och kräver orättfärdig lydnad gäller sannolikt ordet i 5:29 om att lyda Gud mer än människor.

V 29-32 är det fjärde av de fem tal av Petrus som Lukas återger. Det är inte särskilt utförligt men vi ser hur han framhåller kerygmat, det vill säga Jesu död, uppståndelse, upphöjelse, möjligheten till omvändelse och förlåtelse. Vi lägger märke till att det är de som lyder Gud som får del av den Helig Ande och kan bli frågande inför detta. Vi vill hellre säga att det är den som tro på Gud som får den av den Helig Ande, Joh 7:39.

I Hebréerbrevet upptäcker vi ett liknande förhållande när vi jämför Apg 16:31 (Hebr 11:1) med Hebr 5:9. Lösningen på detta kan bara vara att tro och lyda betyder ett och detsamma. Jesus säger i Joh 14:23:

Om någon älskar mig så håller han fast vid mitt ord