Boken som TD och forskaren Johan Sundeen skrev heter 68-kyrkan. I den visar han bland annat hur enskilda vänsterpersoner påverkat Svenska kyrkan. En av dem som nämns vid namn är Anders Wejryd även om han där framstår som en bifigur.
I mitten av 1960-talet bildades organisationen KRISS, Kristna Studentrörelsen i Sverige. Eftersom föreningen präglades av social aktivism med vänsterpolitiska förtecken fick SESG, Sveriges Evangeliska Student- och Gymnasiströrelse en ny betydelse. SESG ville vara trogen Bibeln och bekännelsen. Det var för övrigt i denna förening jag var skolpräst under ett antal år. Jag minns spänningarna mellan de båda föreningarna och jag har inget minne av att vi inom SESG betraktade KRISS som särskilt trovärdiga - ur ett biblisk perspektiv. I KRISS levde och verkade bland andra
Anders Wejryd (senare biskop i SvK)
Martin Lind (senare biskop i SvK)
Sven Thidevall (senare biskop i SvK)
Eva Brunne (senare biskop i SvK)
vidare
Carl-Henrik Grenholm
Per Frostin
Erik Amnå
Henry Cöster
Kajsa Ahlstrand
Bengt Kristensson Uggloa
för att ge några exempel. Det finns fler.
Det finns fler. Sundeen visar hur den vänstervåg som gick fram påverkade SvK. Nu vill förre ärkebiskopen relativisera detta enkla faktum. Du kan läsa artikeln genom att klicka här. Jag kan förstå att han vill försvara 68-kyrkan.
Wejryd försöker relativisera Sundeens forskning genom att fixera Sundeen just vid årtalet -68. Så kan man inte göra menar Wejryd och menar att Sundeen glömt förhistorien eller tidens allmänna strömningar. Wejryd visar hur det skulle bli om man i stället fixerade sig vid årtalet 1918. Men det är ett par yttersta viktiga fakta jag saknar i hans artikel.
För det första är det nödvändigt för forskare att avgränsa sitt ämne. Det går inte att få med allt om alla. Sundeen har avgränsat vad som hände inom SvK mellan åren 1965-1989 (alltså inte från 1968!). Det är självklart att Sundeen är medveten om vad han gjort.
För det andra bortser Wejryd i artikeln från samarbetet med Socialdemokraterna. Det finns vaga erkännanden hos Wejryd när han skriver att SvK naturligtvis levde i sin tid också i politiskt hänseende. Men faktum är att Socialdemokraterna i mer än hundra är drivet en medveten kyrkopolitik och att de har premierat till exempel de personer jag ovan nämnt vid namn. Socialdemokraternas önskan har vägt tungt vid utnämningarna av biskopar och professorer vid de teologiska utbildningarna.
För det tredje får man inte bortse från att SvK gör anspråk på att vara en Guds kyrka. Det, menar jag, förpliktar. Trofastheten mot Bibeln och bekännelsen är som bortblåst i utbildningen, i utnämningen av biskopar och i förkunnelsen.
Det senare tar Maria Ludvigsson fasta på i en kort ledare i dagens SvD. Du kan läsa den genom att klicka här. Hon är klart störd av att SvK är statens ideologiapparat. Förhoppningsvis kan hon återkomma till ämnet eftersom det numera finns fler doktorsavhandlingar som visar på utveckling av den så kallade 68-kyrkan. Därför blir det lite patetiskt när Anders Wejryd försvarar 68-kyrkan.
I mitten av 1960-talet bildades organisationen KRISS, Kristna Studentrörelsen i Sverige. Eftersom föreningen präglades av social aktivism med vänsterpolitiska förtecken fick SESG, Sveriges Evangeliska Student- och Gymnasiströrelse en ny betydelse. SESG ville vara trogen Bibeln och bekännelsen. Det var för övrigt i denna förening jag var skolpräst under ett antal år. Jag minns spänningarna mellan de båda föreningarna och jag har inget minne av att vi inom SESG betraktade KRISS som särskilt trovärdiga - ur ett biblisk perspektiv. I KRISS levde och verkade bland andra
Anders Wejryd (senare biskop i SvK)
Martin Lind (senare biskop i SvK)
Sven Thidevall (senare biskop i SvK)
Eva Brunne (senare biskop i SvK)
vidare
Carl-Henrik Grenholm
Per Frostin
Erik Amnå
Henry Cöster
Kajsa Ahlstrand
Bengt Kristensson Uggloa
för att ge några exempel. Det finns fler.
Det finns fler. Sundeen visar hur den vänstervåg som gick fram påverkade SvK. Nu vill förre ärkebiskopen relativisera detta enkla faktum. Du kan läsa artikeln genom att klicka här. Jag kan förstå att han vill försvara 68-kyrkan.
Wejryd försöker relativisera Sundeens forskning genom att fixera Sundeen just vid årtalet -68. Så kan man inte göra menar Wejryd och menar att Sundeen glömt förhistorien eller tidens allmänna strömningar. Wejryd visar hur det skulle bli om man i stället fixerade sig vid årtalet 1918. Men det är ett par yttersta viktiga fakta jag saknar i hans artikel.
För det första är det nödvändigt för forskare att avgränsa sitt ämne. Det går inte att få med allt om alla. Sundeen har avgränsat vad som hände inom SvK mellan åren 1965-1989 (alltså inte från 1968!). Det är självklart att Sundeen är medveten om vad han gjort.
För det andra bortser Wejryd i artikeln från samarbetet med Socialdemokraterna. Det finns vaga erkännanden hos Wejryd när han skriver att SvK naturligtvis levde i sin tid också i politiskt hänseende. Men faktum är att Socialdemokraterna i mer än hundra är drivet en medveten kyrkopolitik och att de har premierat till exempel de personer jag ovan nämnt vid namn. Socialdemokraternas önskan har vägt tungt vid utnämningarna av biskopar och professorer vid de teologiska utbildningarna.
För det tredje får man inte bortse från att SvK gör anspråk på att vara en Guds kyrka. Det, menar jag, förpliktar. Trofastheten mot Bibeln och bekännelsen är som bortblåst i utbildningen, i utnämningen av biskopar och i förkunnelsen.
Det senare tar Maria Ludvigsson fasta på i en kort ledare i dagens SvD. Du kan läsa den genom att klicka här. Hon är klart störd av att SvK är statens ideologiapparat. Förhoppningsvis kan hon återkomma till ämnet eftersom det numera finns fler doktorsavhandlingar som visar på utveckling av den så kallade 68-kyrkan. Därför blir det lite patetiskt när Anders Wejryd försvarar 68-kyrkan.
1 kommentar:
Touché! Wejryds artikel är välskriven och inte alls ointelligent - "18-kyrkan" är tänkvärd som jämförelse - men det problem Sundéen adresserar, att Svenska kyrkan även under 1900-talet förvägrades den självständighet som tycktes ligga inom räckhåll, kan ju inte negligeras för att det funnits en uppbundenhet även till "högerstaten". Att Socialdemokraterna, precis som envåldskungarna men med andra medel, uppenbarligen försökt göra kyrkan till statsmaktens lydiga tjänare, och delvis lyckats, är ju precis som du skriver något av "en blind fläck" i Wejryds resonemang. (Präster som "avvikit" i fråga om ämbete och äktenskap har ju jagats med den politiska maktens redskap - präster som inte tror på Gud som ett "från människan oberoende, självständigt handlande och skapande väsen" (Åke Nordström i Gustav Vasa) möter däremot inga hårda tag politiskt (och varför skulle de - Centern och Socialdemokraterna tar väl inte ställning till om Gud finns? men kvinnliga präster och könsneutrala äktenskap ska vi ha, det kan de minsann se till).
Skicka en kommentar