För sent skall syndaren vakna.

Rubriken är inte bara föranledd av att det är Domssöndagen kommande söndag. Just nu diskuteras en frågeställning inom Växjö stift som gör mig häpen. Frågan är; Varför är det så få komministrar i Växjö stift som vill bli kyrkoherdar? Frågan emanerar förmodligen från de så kallade kyrkoherdeutbildningarna i Stockholm och Lund. Det hör till saken att alla som vill bli kyrkoherdar måste gå igenom en utbildning först. Lunds stift verkar inte ha några problem att få komministrar som går denna utbildning, förmodligen inte heller Stockholms stift, men i Växjö stift verkar det vara mer än lovligt trögt. Därför behöver nu stiftet få veta orsaken till detta. Här följer sex tänkbara orsaker:

1. För det första har vi präster blivit tjänstemän med lokal anställning. Tidigare var vi ämbetsmän under Biskopens främjande och tillsyn. Om det inte fungerade som det skulle kunde Biskopen flytta oss till annan tjänst. Det var inte så roligt, men det garanterade ändå en viss trygghet. Idag är det otryggt att vara präst och särskilt att vara kyrkoherde.

2. För det andra finns det en inbyggd spänning mellan arbetsgivaren och arbetstagare och kyrkoherden måste nog trots sin chefsställning finna sig i att vara arbetstagare. Detta är ju orsaken till att arbetsgivaren kan köpa ut inte bara komministrar utan också kyrkoherdar, ja till och med biskopar. Makten ligger i princip odelad hos kyrkopolitikerna. Vilka präster med längtan efter att följa den Jesus som kallat dem vill gå in under sådana villkor?

3. För det tredje måste varje präst som aspirerar på en kyrkoherdetjänst genomgå en utbildning. Det gäller att först bli utvald och sedan få utbildningen betald. Det finns församlingar som inte vill rekommendera vissa präster och det finns församlingar som inte vill betala de höga kostnaderna. De skickar ju sina präster till en utbildning som innebär att prästen ifråga söker sig ifrån den egna församlingen. Det blir så att säga att betala chefsutbildningar för andra församlingar än den egna.

4. För det fjärde finns det gamla systemet kvar som innebär att Domkapitlet kommer att rekommendera en av de sökanden. Det finns präster som klarat sig igenom de tre första punkterna för att sedan bara få veta av sitt eget Domkapitel att de inte är önskvärda. Jag känner sådana som förödmjukats på detta sätt och som säger att de aldrig mer ska söka någon kyrkoherdetjänst.

5. För det femte och nu får jag ta mig själv som exempel skulle jag inte ens bli behörigförklarad. Skälet är att jag inte har rätt åsikter i vissa till synes grundläggande och avgörande frågor. Jag har inte förändrats (läs; svikit mitt första prästlöfte) på samma sätt som Svenska kyrkan i övrigt. Jag vet att jag oönskad, trotjänare som jag är. Därför bli själva frågan varför jag inte sökt någon kyrkoherdetjänst närmast oförskämd. Det är troligt att fler än jag upplever denna åsiktregistrering så orättfärdig att de till och med avstår från att söka kyrkoherdetjäster.

6.För det sjätte har det under decennier pågått en politisk likriktning och omdaning av Svenska kyrkan, vägledd och genomförd av främst (S) och (C) som innebär att organisationen i många avseenden lämnat det kristna perspektivet. Därför är det märkligt att den nu frågar sig varför inte fler komministrar vill bli kyrkoherdar. Som man bäddar får man ligga. Jag tycker att komministrarna i Växjö stift är värda all heder just därför att de avstår från att legitimera den nuvarande ordningen.

Avslutningsvis: Prolemet är nu inte bara akut utan också väldigt praktiskt. Utvecklingen innebär att fel personer blir kyrkoherdar. Det vill säga samma fenomen som i kyrkomötet; när moderaterna drar sig tillbaka, flyttar socialdemokraterna fram sina ställningar. När de bekännelsetrogna prästerna avstår kyrkoherdetjänsterna, frivilligt eller ofrivilligt, blir det andra som kommer att ta dessa tjänster. Och allt pekar på att det blir värre. Nu ska vi ju har färre kyrkoherdar. Får vi dessutom sämre andliga ledare kan raset påskyndas. Det är nog inte så att bara antalet medlemmar, det vill säga sämre ekonomi och fler mögliga kyrkobyggnader är det enda problemet eller ens det största. Det största kan vara bristen på andligt ledarskap och att kyrkopolitikerna med sin teologiska otillräcklighet tar över alltmer. För sent skall syndaren vakna.