(S), (C) och halva (M)

Det kan väl knappast ha undgått läsarna av denna blogg att jag har gjort (S) och (C) till mina kyrkopolitiska motståndare. Om du missat det så vet det från och med nu. Plus att du ska lägga till halva (M). Nu undrar du kanske över skälen? När det gäller (S) tror jag de flesta förstår. Socialismen är i grund ogudaktig, anhängare av sekularismen och bedräglig. Det senare grundar jag dels på deras eget program som visar hur de ända från Hjalmar Brantings tid velat privatisera, läs marginalisera, den kristna tron. I nästan hundra år har de systematiskt undergrävt den kristna tron. Dels stadfäste Håkan Juholt själv denna linje genom att så sent som för någon månad sedan slå fast att socialdemokratisk kyrkopolitik är en del av socialdemokratisk kulturpolitik. Så enkelt var det. Vad (C) beträffar är det inte lika tydligt. Eftersom jag bara kan generalisera i en blogg vill jag dels hävda att (C) står för vad jag tidigare kallat för "hembygdskristendom" och dels hålla emot dem att de tagit (S) i hand. Tillsams kan de två styra Svenska kyrkan. Men (M) då? (M) bestämde sig för att rösta emot Burell (S) och Perers (C)när de ville "säkerställa att alla präster ska inneha ett vigselförordnande". När det sedan kom till röstning var de i grund splittrade och svek sig själva. Den som vill läsa om cirkusen kan klicka här. Nu har (M) dragit sig tillbaka och efterträdarna är då måna om att bevara den värdegrund som (M) står för. Vilken den nu är. Det diskuteras för närvarande hur den ska se ut. Jag undrar hur den kommer att se ut vad beträffande synen på äktenskapet. Sedan undrar jag förstås varför inte Bibeln och bekännelsen inte längre duger?

I dagens Svd finns en fantastiskt spännande ledare under rubriken Så tappar de mäktiga greppet. Forskaren Jim Collins har undersökt hur de faser ser ut som leder till kollaps. De är fem stycken.

1. hybris. Man tar sin ställning för given och ser den som en rättighet.
2. odisciplinerad jakt efter mer makt. Man ger sig in på områden man inte behärskar.
3. förnekelse och bortförklaringar. Man tar inte andra på allvar utan viftar bort dem.
4. fåfängt sökande efter frälsning. Allting kommer att ordna sig, om bara ...
5. kapitulation och irrelevans. De desperata greppen i fas 4 leder till fas 5.

Nu menar Collins att det åtminstone är teoretiskt möjligt att häva den nedåtgående trenden. Men att göra det är inte så enkelt. Ledaren handlar om (S) och den profana politik de driver, men jag tror att den går att överföra också till kyrkopolitiken. Den är ju en del av den profana. I sådana fall tror jag att (S), (C) och halva (M), kanske fler, befinner sig åtminstone i fas 3. Hur lång tid det tar att komma till fas 5 förtäljer inte ledaren.