Jag har precis lagt på luren och tänkte ge er några spontana kommentarer. Jag är glad när jag tänker på i vilken grad Olle Burell (S) går på. Gång efter gång gör han det tydligt och klart att den allmänneliga Kyrkan är underordnad (S) och (C). Eller annorlunda uttryckt; kyrkomötet är överordnat. Och det är klart att i det ljuset är jag illojal och borde lämna kyrkan. Jag menar emellertid att Olle Burells och kyrkomötets verklighetsbeskrivning är falsk. Kyrkomötet som brukar kallas Svenska kyrkans "högsta beslutande organ" är faktiskt underordnat Bibeln och bekännelsen. Om nu detta bestrids kunde man väl åtminstone tänka att organisationen är underordnad Barmhärtigheten. Men icke ens det.
Du kan klicka till P1 och så själv höra inslaget. Du kommer då att höra hur Burell går på med enorm självsäkerhet. Det är just detta som gläder mig. Det blir så tydligt att vi har olika uppfattningar om verkligheten. Tänk om vigselfrågan kunde få lyfta så att den stora frågan kommer upp på bordet. Först kyrkans skiljande från staten och sedan frågan om hur vi ska förstå begreppet "demokrati" inom Svenska kyrkan. Det finns ju olika slag av demokratier och Svenska kyrkans borde kallas kyrklig demokrati till skillnad mot profan demokrati. Kanske ligger frågeställning inte så långt borta och kanske kan vigselfrågan användas som hävstång i den saken under det år som ligger framför oss.
Låt oss vara en Frimodig kyrka!
6 kommentarer:
Jag är glad att du står för Guds ord. Tyvärr får du lida för det i offentligheten. Gud välsigne dig!
Claes-Göran Hedenbjörk
Det är tydligt var (s) vill med detta, alla ska följa den store ledaren - partiet, de ser inte skillnad på stat o samhälle. Nästa steg i deras process blir att tvinga ut alla bibeltroende genom att anmäla för kränkning eller diskimineing när det kommer riggas homoäktenskap bara för saken skull.
Utrensningspolitik är vad det är.
Som tur är så står Gud över partiet...
Burells attityd är lika orimlig och i egentlig mening antidemokratisk i den sekulära politiken där den brukar kallas folkstyresprincipen och omfattas av alla dem som starkt motsätter sig varje form av konstitutionell begränsning, t.ex. författningsdomstol, av den tillfälliga majoritetsviljan. Demokratiska grundstenar som minoritetsskydd och grundlagar som faktiskt måste följas ses som reaktionär obstruktion.
Om man lockas av folkstyrelsetanken så ska man ha i minnet att på vägen från Weimarrepublik till gaskammare i Tyskland bröt inte nazisterna en enda lag. NSDAP ändrade istället lagarna allt eftersom helt i enlighet med konstitutionen. En dyrköpt lektion i nödvändigheten av begränsningar av det direkta majoritetsväldet.
Nu måste man ha klart för sig att Burell et al faktiskt tror att Sanningen uppenbaras via majoritetsbeslut i demokratisk valda församlingar varför de är 100% meningslösa att debattera dylikt med. Men troll spricker ju som sagt i solsken därför finns allt att vinna på att få ut ointresset för bekännelseskrifterna i ljuset. Varför inte motionera inför nästa år om att alla beslut måste prövas mot bekännelseskrifterna?
Det var en intressant kommentar. Det är helt klart så att Burell och hans gelikar verkligen tror att kyrkan är demokratisk. De har en kyrkosyn som är helt främmande för den allmänneliga kyrkan och som inte har något att erbjuda folk i nöd. Det gör det också svårt att möta varandra, men vi måste föra samtal med varandra. Att inte göra det gör saken än värre. Samtalet kan också tror jag ha det goda med sig att skillnaderna blir elltmer uppenbara. Fast det är klart så att det finns ett pris att betala. Det är kanske främmande för somliga kristna, men borde inte vara det. Tvärtom tror jag att yrkesförbud, trakasserier och utrensningspolitik kan vara den väg Herren kallar oss att gå. Och den kampen förs främst i våra hjärtan. Kan vi stå fasta i tron kommer vittnesbördet att bli mer synligt.
Varför vill de HBT vänliga så gärna in i kyrkans allra heligaste?
Är det bara en princip eller kanske för att jävlas gamla oförätter? För övrigt är jag förbannad på Svenska Kyrkan som vikit sig för HBT kobbyn.
Jag bara vill ge "FV" en motfråga: varför skulle inte de som är hbt och som vill leva tillsammans med en partner (på liknande villkor som heteros) vilja in i det allra heligaste?
Det är väl själva knutfrågan att det är något ganska sunt att man vill stadga sig med en partner? Samtalet handlar väl snarare om vad Bibeln och kyrkans tradition säger om det; likaväl utifrån livsstilsfrågor som utifrån defintionen av vad ett äktenskap är för något. Att vara rädd för en "HBT lobby" hjälper nog föga. Det är en ofta mycket svår kamp för den som är hbtq att engagera sig i kyrkan också som singel. Här finns mycket att göra för att lyfta frågor kring ett gott förållningssätt i våra församlingar. Förakt mot homosexuella är knappast rätt väg.
Skicka en kommentar