Har funderat några dagar på att skriva en ny blogg men inte riktigt fått till det. Men så idag kom Kyrkans Tidning och det är svårt att vara likgiltig inför den. Det är upp till läsaren av denna blogg att avgöra om det är positivt eller negativt. Jag tycker nog innerst inne att det är positivt även om jag saknar en del skribenter. Hur som helst; låt mig få kommentera en del av det som skrivits.
På sid 3 skriver den nye kolumnisten Biskopen, eller är han f.d. Biskopen (?), Lennart Koskinen under rubriken Har stress med identitet att göra? Kolumnen är föranledd av att Försäkringskassan visat att präster ligger i topp när det gäller negativ stress och depressioner. Biskop (?) Lennart är inte förvånad. Inte jag heller. Men han frågar:
Är det ett jobb att vara präst eller för den delen diakon eller biskop? Borde vi kanske tydligare skilja på kall och anställning? Även icke anställda präster är präster.
Detta passar mig bra. Det är klart att prästen är kallad! Och är han kallad är han kallad. Om han sedan är anställd är sekundärt enligt mitt sätt att se det. Apostlarna var till exempel inte anställda inom Svenska kyrkan och det gick ju bra! Men vad betyder det i frågan om vigselförordnandet? Är det rimligt att knyta statens bemyndigande till prästämbetet? Det är ju vad (S) och (C) ämnar göra. Det är väl klart att man kan vara kallad, prästvigd och anställd i Svenska kyrkan utan att ha ett vigselförordnande från en svensk sekulär stat! Hur svårt kan det bli?
Jag bläddrar till sid 15. TD i etik, Ann Heberlein skriver om parrelationer. Hon nämner att det på sistone kommit ut böcker om "lyckade skilsmässor" och avslutar på följande sätt:
Kanske behövs berättelse om det mogna äktenskapet, om par som genomlevt och överlevt inte bara en utan hundra kriser också: som kämpat för att hålla löftet om kärlek också när det varit svårt och som , kanske, kommit ut starkare på andra sidan.
Ja,men detta är ju lysande. Finns det för övrigt sådan böcker över huvud taget? Skulle de i sådana fall sälja? Tillåt mig tvivla. Men de skulle kunna betyda mycket för dem som vill leva fullt ut.
För övrigt läste jag nekrologen över min gamle församlingsbo Eva Spångberg. Hon är värd en egen blogg, kanske i morgon. Sedan läste jag Christian Braws utmärkta intervju med Peter Halldorf och och recensionen av hans senaste bok Heligt År. Avslutningsvis läste jag Karin Långström Vinges Till eftertanke, en betraktelse inför kommande söndag. Jag tyckte om den.
1 kommentar:
Tack Håkan. Trevlig helg önskar jag dig!
Skicka en kommentar