Prästämbetet

Kära vänner. Tack för uppmuntrande hälsningar och tillrop. I bloggen skrev jag att jag drar ner på bloggandet, att man inte ska sparka på en som redan ligger och därför inte så mycket kritisera Svenska kyrkan. Sedan går det bara ett par dagar och jag bara måste göra det jag inte vill.

I senaste numret av Kyrkans Tidning, nr 15/2019, tar den ekumeniske handläggaren på kyrkokansliet avstånd från prästämbetet! Det jag nu kommer att skriva är snarast en reaktion från min sida även om det har gått ett par dagar. Jag skriver med andra ord innan jag har sett andra reaktioner eller innan jag reflekterat färdigt, men med en inre känsla av att detta måste få konsekvenser.

De utav oss som tror på prästämbetet som den allmänkyrkliga kyrkan tro och lär har vetat att synen på ämbetet varit hotad under hela 1900-talet. Vi som gick prakten i slutet på 1970-talet stod i en mycket påtaglig strid där de ansvariga bokstavligen försökte tvinga oss att överge kyrkans ämbetssyn. Men då fanns fortfarande en förståelse. Kampen om prästämbetet som kyrkan känner det började efter Luthers betoning på ämbetet som ett predikoämbete. Självklart hade han inte fel men betoningen gjorde att många ville göra om ämbetet till ett rent predikoämbete, särskilt de reformerta såg här sin chans. Men det svenska reformerade kyrkan tog sig igenom och bevarade det apostoliska ämbetet. Sedan kom liberalteologerna som framför allt tillsammans med socialdemokraterna och den växande opinionen för kvinnors rätt till alla yrken såg möjligheten att en gång för alla göra ett slut på prästernas makt. Den som vill läsa detaljerna kan införskaffa Dag Sandahls bok En annan kyrka.

Jag är verkligen inte okunnig om hur det apostoliska prästämbetet uppstått, räddat kyrkan genom historien och sedan alltmer avvecklats inom Svenska kyrkan, - men ändå överlevt fram till ... ja, när då? Här finns säkert olika uppfattningar, men de flesta "av oss" ifrågasätter riktigheten med dagens präster i relation till det apostoliska prästämbetet. Det är inte bara Romersk-katolska kyrkan som underkänner svenska präster. De flesta frikyrkliga gör det också om än av andra skäl. 

Den syn som tagit över den klassiska är den funktionella. Jag minns när biskopen i Karlstad gjorde sig till tolk för denna syn. Han menade att när prästens anställning upphörde, upphörde också personen i fråga också att vara präst. Själv tror jag att det blir konsekvensen av innevarande utveckling eller ska vi skriva avveckling. Detta är motsatsen till den allmänneliga kyrkans tro och bekännelse.

Och så kommer det - kyrkokansliet i Uppsala hävdar precis det!!!

Jag tycker artikeln är så tydlig att jag inte ens vill återge vad som står i den. Den som vill får själv leta upp den. Så till två slutsatser.

För det första måste detta leda till reaktioner från ganska många läsare. I bästa fall kommer ämbetsfrågan upp till ytan igen. Det gick med andra ord inte att bortse från det apostoliska prästämbetet. Frågan blev infekterad och måste upp till samtal igen. Svenska kyrkan kan inte gömma sig bakom Bekännelseskrifterna eller fortsätta med mantrat "vi är en episkopal kyrka". Det apostoliska prästämbetet måste förnyas och tas emot på nytt.

För det andra måste detta få mig att, för vilken gång i ordningen, på nytt tänka igenom min tillhörighet. Det har i mer än 40 år varit min tröst att jag via biskoparna Giertz och Gärtner varit och är insatt i den apostoliska successionen. Jag har verkligen inte lust att sluta mina dagar i en kyrka som förnekar mig den glädjen. Jag lägger ut den här bloggen också på hemsidan och inser att jag lär återkomma i frågan på mer än ett sätt. Frågan ska upp på hemsidan, ut i undervisning om det apostoliska ämbetet och ut på vår Bibelskola-on-line. Det är förvisso sant att jag inte längre är anställd i Svenska kyrkan, men jag står kvar i ämbetet tills jag lämnar jordelivet!

Apg 11:1-18

11 ¹ Apostlarna och bröderna i Judeen fick höra att även hedningarna hade tagit emot Guds ord. ² När Petrus kom upp till Jerusalem började de omskurna angripa honom ³ och sade: "Du har varit inne hos oomskurna män och ätit med dem!"

V 1 visar att Petrus tvingades hålla ett försvarstal efter händelsen i Caesarea. Samtidigt får Lukas tillfälle att upprepa det väsentliga. Hela situationen påminner om den som uppstod när Filippos kom till Samarien, se 8:14 ff. Då sänds Petrus dit för att inspektera vad som skett. Nu är han själv i samma situation.

V 2-3 säger bokstavligen att ”de omskurna” kritiserade Petrus. Orden är betonade på ett sådant sätt att läsaren får intryck att det närmast rör sig om en grupp, kanske den som Paulus kallar för judaister. Anklagelsen riktar sig inte utan vidare mot hednamissionen som sådan, utan mer mot följderna, det vill säga att Petrus har bordsgemenskap med hedningarna, v 3. En verksamhet som leder till sådant kan inte vara Guds vilja. De menade att Petrus borde förstå det.

Stott har markerat detta när han hävdar att Lukas delat in berättelsen i fyra delar för att riktigt understryka hur Gud övertygar Petrus.

4-10               en himmelsk syn

11-12             ett gudomligt påbud

13-14             ett gudomligt möte

15-17             den Helig Andes gåva blir utgjuten

11 ⁴ Petrus förklarade då steg för steg vad som hade hänt: ⁵ "Jag var i staden Joppe, och medan jag bad kom jag i hänryckning och fick se en syn. Det kom ner något som liknade en stor linneduk. Fäst i sina fyra hörn sänktes den ner från himlen och kom till mig. ⁶ När jag såg efter och studerade den närmare, fick jag se jordens fyrfotadjur, både vilda och tama, och kräldjur och himlens fåglar. ⁷ Jag hörde också en röst som sade till mig: Res dig, Petrus, slakta och ät! ⁸ Jag svarade: Nej, nej, Herre! Det har aldrig kommit något oheligt eller orent i min mun. ⁹ För andra gången talade en röst från himlen: Vad Gud har förklarat rent ska inte du kalla orent. ¹⁰ Detta hände tre gånger, och sedan drogs alltsammans upp till himlen.

I v 4-10 återberättas vad som hänt. Exegeten R.B. Rackham (1863-1912) talar om den stora linneduk som sänks ner som Kyrkan. Stott citerar hans kommentar till Apostlagärningarna där Rackham så träffande skriver:

The sheet is the Church, which will contain all races and classes without any distinction at all.

 11 ¹¹ Samtidigt stod tre män utanför huset där vi var. De hade skickats till mig från Caesarea, ¹² och Anden sade till mig att jag skulle gå med dem utan att tveka. De sex bröderna här följde också med mig, och vi kom in i mannens hus. 

I v 11-12 talar Anden till Petrus och säger att han inte behöver tveka att följa männen som strax kommer fram till huset. Här får vi veta att sex män följde med Petrus. Några exegeter menar att det finns en poäng med antalet eftersom det enligt egyptisk lag behövdes just sju vittnen för att vittnesmålet ska övertyga. Inom den romerska rätten ansågs sju insegel vara minimiantalet för ett viktigt dokument.

11 ¹³ Han berättade för oss hur han hade sett ängeln stå i hans hus och säga: Skicka bud till Joppe och hämta hit Simon som kallas Petrus. ¹⁴ Han ska tala till dig, och genom de orden ska du bli frälst, du och hela din familj.

I v 13-14 infogas hur Cornelius tidigare haft en ängel på besök och hur mötet mellan honom och Petrus planerats. Det är tveklöst fråga om ett gudomligt arrangemang.

11 ¹⁵ Och när jag började tala föll den helige Ande över dem, så som han föll över oss under den första tiden. ¹⁶ Då kom jag ihåg vad Herren hade sagt: Johannes döpte med vatten, men ni ska bli döpta i den helige Ande. ¹⁷ Om nu Gud gav dem samma gåva som han gav oss när vi kom till tro på Herren Jesus Kristus, vem var då jag att kunna hindra Gud?" ¹⁸ När de hörde detta lugnade de sig, och de prisade Gud och sade: "Till och med åt hedningarna har Gud alltså skänkt omvändelsen som ger liv."

V 15-17 får betraktas som en förkortning. Det var inte när han började tala, utan sedan han förkunnat som Anden föll. När detta skett är Petrus mer än övertygad. Han visar det med hjälpa av två retoriska frågor. I 10:47: Vem kan hindra att de blir döpta med vatten? Och i 11:17 frågar han: Hur skulle jag kunna hindra Gud?

V 18 säger att apostlarna nu lugnade ner sig, men förstår av Galaterbrevet att dessa frågor fortsatte att skapa stora problem inom kyrkan. Det är särskilt tre problem som är förhanden. Det första är att hela Israel borde ha blivit frälst först innan hednamissionen sker, enligt samtiden. Det andra är just bordsgemenskapen med hedningar. Det tredje är mer generellt de hednakristnas förhållande till Lagen, till exempel sabbaten och omskärelsen. V 18 får ändå betraktas som den vers som betyder hednamissionens genombrott.

Stott menar att vi kan dra fyra viktiga lärdomar av denna berättelse. Den första säger oss att Kyrkan är en och att inom denna kyrka ryms alla människor oavsett ras, kön, nationalitet eller kultur. Det är det är oanständigt mot människor och en hädelse mot Gud att fortsättningsvis ta sådana hänsyn. Den andra lärdomen talar om den helige Ande. Det är ett brott mot texterna att underskatta Andens röst och vägledning. I vers efter vers har Lukas visat hur Anden väglett de inblandade. Den tredje lärdomen visar på vårt förhållande till dem som ännu inte kommit till tro på Herren eller kanske rentav bekänner sig till andra religioner. Cornelius ingår inte i skaran av lärjungar, men det sägs att han är from och gudfruktig, 10:2, väl ansedd av judarna, 10:22, och gör vad som är rättfärdigt, 10:35. I 10:4 och 31 står det att Herren lyssnade till hans böner. Betyder detta att han har det rätt ställt med Gud? Vad menas med Petrusorden i 10:34-35?  I v 35 används det grekiska ordet dektos som översätts med att Gud tar emot. (?) Några menar att Gud tar emot dem som fruktar honom och gör rätt oavsett om de tror på Jesus eller inte. Men andra menar att Petrus syftar just på dem som tror på Jesus och sedan fruktar Gud och gör rätt. Lukas vill lyfta fram att ras, kön eller nationalitet inte spelar någon roll. Han menar inte att tron på Jesus är onödig. Men han menar att de som fruktar Gud och gör rätt har Guds öra så att de kan ta emot evangelium.

Cornelius var inte frälst utan behövde få höra evangelium, 11:14 f, omvända sig, 11:18, tro på Jesus, 15:7. Då kan Gud i sin nåd, 15:11, frälsa Cornelius, 11:14, 15:11, ge få syndernas förlåtelse, 10:43, få Andens gåva, 10:45, 15:8 och få liv 11:18 och ett renat hjärta genom tron, 15:9. Detta var också detta som gjorde att han kunde bli döpt och tas upp i skaran av frälsta.

Sammanfattningsvis var Cornelius en ”rättfärdig” man. Trots att han var hedning gjorde Gud inte skillnad mellan judar och honom. Gud gör inte alls skillnad mellan människor, 10:20, 29, 11:12 och 15:9. Gud ger Andens gåva, inte oavsett tro, men oavsett ras, kön eller nationalitet.

Den fjärde lärdomen kan därför sammanfattas med att allt är Guds verk.

Apg 10:44-48

10 ⁴⁴ Medan Petrus ännu talade föll den helige Ande över alla som hörde ordet. ⁴⁵ De troende judarna som hade följt med Petrus häpnade över att den helige Andes gåva blev utgjuten också över hedningarna, ⁴⁶ eftersom de hörde hur de talade i tungor och prisade Gud.

⁴⁷ Då sade Petrus: "Ingen kan väl hindra att de döps med vatten, när de har fått den helige Ande precis som vi?" ⁴⁸ Och han befallde att de skulle döpas i Jesu Kristi namn. Sedan bad de honom stanna några dagar.

V 44-46 I mönstret för en missionspredikan ingår som sista moment en redovisning för resultatet. Här sker det på så sätt att Anden faller över alla som hörde Ordet. De har alltså kommit till tro medan de lyssnat och därför faller Anden. Detta strider mot alla förväntningar, men ingen kan förneka vad som sker. Notisen om tungomålstalande övertygar. Andeuppfyllelsen och tungomålstalandet känns igen från Pingstdagen och denna händelse kan sägas vara hedningarnas pingst.

V 47-48 Ingenting hindra nu att de döps. Det grekiska ordet för att hindra kolyo förekommer i andra doptexter. Det är troligt att det på något sätt ingick i dopliturgin. I en mening är de redan av Gud döpta, upptagna i Hans gemenskap och i den meningen är dopet här snarast en bekräftelse på vad som skett. Notisen i v 48 är inte oviktigt. De ville att Petrus skulle stanna hos dem några dagar och vi får förutsätta att han gjorde det. Därmed är han definitivt indragen i deras bordsgemenskap med den problematik det medför. Detta är också vad han anklagas för i nästa avsnitt, se 11:3.

Färdigbloggat?

Kära bloggläsare.

Som ni kanske har märkt har det inte blivit mycket bloggande den senaste tiden. Det finns flera förklaringar. Det har varit mycket annat som resor till Filippinerna och Nepal. Det har jobbats en hel del med Bibelskolan-on-line. Jag är färdig (?) med kritiken av Svenska kyrkan. Man ska inte slå på den som redan ligger. Jag söker nya vägar och är förhindrad att skriva om det i en blogg. Sist men inte minst har därför inspirationen att skriva av mig eller dokumentera avtagit betänkligt. Men det är väl så att allt har sin tid. Inget konstigt med det.

Bibelskolan-on-line har varit igång ett par månader och den har fått en verkligt bra start. Normalt kan en bibelskoleklass består av 20-30 elever men inte många bibelskolor lyckas få så många elever. Genom att Victor och jag nu gör en Bibelskola-on-line blir bibelskolan tillgänglig på ett helt nytt sätt. I skrivande stund har 56 personer valt att prenumerera på erbjudandet. I min fantasi inbillar jag mig att denna Bibelskola kan bli Sveriges största Bibelskola på kort tid! Det är mycket inspirerande.

I helgen har jag producerat fyra nya avsnitt, tre till GT och ett till NT. Inte minst det senare var spännande eftersom det handlar om Jesu radikala undervisning. Det var några veckor sedan jag producerade och la ut nya avsnitt men jag konstaterar att utgivningstakten nog inte ska vara snabbare än den är just nu. Jag ska hinna med och eleverna ska hinna med att smälta undervisningen.

Till detta kommer att jag tänker fortsätta ta fram bokmaterial. Just nu korrekturläser jag några timmar per dag.Evangelium enligt Matteus, kap 14-28 kommer ut i maj månad 2019. Du hittar böckerna och kan beställa dem på hemsidan

www.sunnliden.se

Kommentarerna jag gett ut har sålt bra. Det är ett tiotal kvar av Galaterbrevet och ett 20-tal av Evangelium enligt Matteus, kap 1-13. Visserligen är det små upplagor, några hundra, men jag är glad att de sprider sig och kan tänka mig att nytrycka dem när det behövs.

När jag nu slår av takten på bloggen kommer jag i stället att skriva lite oftare på hemsidan. Så du är välkommen dit!

i Jesus / Håkan

Apg 10:34-43

Petrus har redan påbörjat vad han vill säga men fortsättningen liknar mer en missionspredikan. Hans tal liknar det mönster vi tidigare har lagt märke till för missionspredikan. Då var det predikan för judar, nu för hedningar, men mönstret är detsamma även om delarna inte syns lika tydligt som tidigare, se kommentaren till 2:14.

10 ³⁴ Då började Petrus tala: "Nu förstår jag verkligen att Gud inte gör skillnad på människor, ³⁵ utan tar emot den som fruktar honom och gör det som är rätt, vilket folk han än tillhör. ³⁶ Detta är det ord som Gud sände till Israels folk när han förkunnade frid genom Jesus Kristus. Han är allas Herre, ³⁷ och ni känner till det som har hänt i hela Judeen, med början i Galileen efter dopet som Johannes förkunnade: ³⁸ hur Gud smorde Jesus från Nasaret med den helige Ande och kraft. Han gick omkring och gjorde gott och botade alla som var i djävulens våld, för Gud var med honom. ³⁹ Vi är vittnen till allt som han gjorde både i judarnas land och i Jerusalem. De hängde upp honom på trä och dödade honom, ⁴⁰ men Gud uppväckte honom på tredje dagen och lät honom visa sig – ⁴¹ inte för hela folket utan för de vittnen som Gud i förväg hade utvalt, för oss som åt och drack med honom efter att han uppstått från de döda. ⁴² Och han befallde oss att predika för folket och vittna om att han är den som Gud har utvalt till domare över levande och döda. ⁴³ Om honom vittnar alla profeterna att var och en som tror på honom får syndernas förlåtelse genom hans namn."

V 34-35 När Petrus fått höra om den syn Cornelius haft klarnar situationen för Petrus och han säger att han nu förstår att Gud tar emot alla som fruktar honom. Det borde i och för sig inte vara alldeles nytt eftersom vi läser detsamma i till exempel 5 Mos 10:17, 2 Krön 19:7, Amos 9:7 och Mika 6:8. Men nu har polletten ramlat ner! Det är intressant att lägga märke till att Petrus inte citerar någon av dessa profeter eller några andra bibelställen, utan Gud har talat direkt.

V 36 bildar övergången till den egentliga predikan. Versen sammanfattar och bekräftar Guds handlande med Israels folk och går sedan över till att säga att Jesus är Herren över alla människor. Sedan kommer själva förkunnelsen, grekiska kerygmat.

V 37-40 De olika delarna i Guds gärnings gås igenom del för del. Det börjar med Jesu dop och fortsätter med att han gjorde gott. Med judisk förståelse betyder det helt enkelt att han gjorde Guds vilja. Han och botade alla, korsfästes och uppväcktes från de döda. När det i v 39 talas om att Jesus hängdes upp på trä anspelar Petrus på 5 Mos 21:22 f. Det kan vara så att det var liket som de hängde upp på trä. Hursomhelst är det en förbannads död. Det handlar om en brottsling vars brott inte går att förlåta. Denna bild återfinns också i Gal 3:10–13 och 1 Petr 2:24. Och så kommer kontrasten: Honom har Gud uppväckt! Talet avslutas med en uppmaning till omvändelse. Här har Petrus varit något grundligare än annars trots att det förutsätts i v 37 att ”de känner till …”

V 41-43 Lägg märke till att det är Gud som uppväckt Jesus från de döda, som i förväg utvalt sina vittnen och som låtit dem äta och dricka tillsammans efter uppståndelsen. Det blir här väldigt klart att Gud står bakom Jesu val av apostlarna. Nu har dessa apostlar fått i uppdrag att vittna om vad de varit med om först för ”folket”, det vill säga Israels folk i v 42, men i v 43 för ”var och en”. Israels folk hade företräde till Guds frälsning, men det har inte ensamrätt. Den frälsning som kommer oss till del består främst av syndernas förlåtelse. Det är nästan anmärkningsvärt att frälsningen beskrivs så därför att det inte är synd- eller skuldmedvetandet som är särskilt framträdande hos judar eller hedningar. Syndaförlåtelsen har sannolikt fått denna starka ställning därför att den är kopplad till Jesu död, inte till människors syndamedvetande. Den är naturligtvis orsakad av människors illvilja och förhärdelse som i och för sig kräver att skulden sonas, tas bort och samvetet renas, jämför med Jesu ord i Joh 16:9: ”… synd, ty de tror inte på mig”.

I missionsmönstret följer vanligtvis ännu ett skriftcitat men här reduceras det till en hänvisning till alla profeter, det vill säga hela Skriften.