När man har varit borta i mer än en vecka och sedan kommer tillbaka till jobbet så har det naturligtvis samlats en del på skrivbordet. Denna dag har jag ägnat mig åt att sortera upp, reda ut, samtala och planera för morgondagen och vidare. Det känns som det blev mycket gjort. Sedan har jag gett en intervju till Värnamo Nyheter.Jag vet inte om den kommer i morgon eller när. Kanske kan jag få tag på den och publicera den här. De gjorde förresten en bra intervju i tidningen Kyrka och Folk också, nr 42/2011. Ja, det har blivit mycket av uppmärksamhet och förhoppningsvis ökar förståelsen för vår minoritetssituation och opinionen växer. Det känns faktiskt ganska hoppfullt.
Problemet är att kritikerna har rätt. Svenska kyrkan är en världslig organisation med arbetsregler som kan brytas, ob-tillägg och majoritetsbeslut. Det som kyrkopolitikerna emellertid inte tycks begripa är att Kristi Kyrka är överordnad. Svenska kyrkan är till sitt väsen något mer än en världslig organisation. Den sorterar under under den allmänneliga Kyrkan, under Bibeln och bekännelsen. Men så långt kommer man sällan eller aldrig i de politiska sammanhangen. Reformationen handlade om Sola Scriptura-principen, detta att Bibeln var överordnad påven och den romerska kyrkans tradition. Svenska kyrkan är uppbyggd på en princip som i praktiken är satt ur spel.
Nu vill makthavarna inte gärna erkänna det och med hjälp av liberalteologerna hävdar man i stället att Bibeln måste tolkas. Det låter rätt, men Bibeln kan väl knappast tolkas hur som helst? Inte anpassas till vår tid på ett sådant sätt att man upphäver dess bokstav? Men så långt går aldrig resonemangen. Fast jag tror att på samma sätt som politiken kommer att bli mer tydlig, det världsliga regementet allt aggresivare så kommer också liberalteologin att avslöjas, bli mer synlig i till exempel den nya Handbok man nu förbereder.
Detta synliggörande tycker jag är bra. Ju mörkare situationen blir desto starkare kommer tron att lysa. Kanske har den allmänneliga Kyrkan en underbar tid framför sig. Den kan bli ett riktigt bra alternativ.
För övrigt vill jag redan nu flagga för vår konferens kring smågruppsarbetet som kommer att äga rum lördagen den 3 mars 2012. Mer information kommer framöver. Det var den dagen. Nu släcker jag snart ner.
måndag, oktober 31, 2011
Varför blev det sådan debatt?
Tillbaka på jobbet. När jag promenerade ner funderade jag bland annat på nästa blogg. Och formulerade några ord. Väl på jobnbet såg jag kommentaren på förra bloggen. Just så som jag misstänker att en del uppfattar situationen. Mitt svar var redan givet. Men det finns många andra viktigare saker att skriva om än min ringa person.
Det har inte minst under debatten blivit väldigt tydligt för mig hur Svenska kyrkan styrs. Jag har skrivit det förr. (S) och (C) styr med järnhand. Alla beslut är i princip uppgjorda i förhand - i slutna rum. Nu inser jag att det är detta som kallas politik. Burell gjorde klart för mig att detta i hans och många andras ögon är ett "systemrätt", det vill säga just så ska det vara. Plötsligt glimmar det till för mig och jag inser att här kanske det finns ett hopp. (S) har rasat i opinionssiffrorna och (C) har inte mycket att stoltsera med. Om de kan rasa i riksdagen kan de väl rasa i kyrkomötet? Det var min enkla tanke. Tänk om det kommer en dag, förhoppningsvis snart, när (S) och (C) tappar greppet om Svenska kyrkan. Då kan mycket ändras fort. Jag tror att det är det de inser och är rädda för.
Varför blev det sådan debatt kring vigselförordnandet? Varför rör det upp sådana känslor? Kanske är det så att majoriteten - innerst inne - inte är riktigt säker på att det var bra beslut de fattade Kanske är det så att de - innerst inne - begriper att det bästa vore ett civiläktenskap. Det skulle delvis lösa problemet för Svenska kyrkan. Frågan skulle då bli rent inomkyrklig och vi skulle behöva ta upp saken på nytt. Denna gång ur ett teologiskt perspektiv. Och ett ekumeniskt sådant. Vi lär få behålla den könsneutrala vigseln och också fortsättningsvis kommer vigslarna att ingå i Kyrkohandboken, men kanske kunde det bli upp till enskilda präster att själva tänka och bestämma? Det vore välsignat. Om någon säger nej, kan väl någon annan säga ja. Om alla säger nej kanske felet är att söka någon annanstans än hos prästerna.
Fortsättning följer med andra ord.
Det har inte minst under debatten blivit väldigt tydligt för mig hur Svenska kyrkan styrs. Jag har skrivit det förr. (S) och (C) styr med järnhand. Alla beslut är i princip uppgjorda i förhand - i slutna rum. Nu inser jag att det är detta som kallas politik. Burell gjorde klart för mig att detta i hans och många andras ögon är ett "systemrätt", det vill säga just så ska det vara. Plötsligt glimmar det till för mig och jag inser att här kanske det finns ett hopp. (S) har rasat i opinionssiffrorna och (C) har inte mycket att stoltsera med. Om de kan rasa i riksdagen kan de väl rasa i kyrkomötet? Det var min enkla tanke. Tänk om det kommer en dag, förhoppningsvis snart, när (S) och (C) tappar greppet om Svenska kyrkan. Då kan mycket ändras fort. Jag tror att det är det de inser och är rädda för.
Varför blev det sådan debatt kring vigselförordnandet? Varför rör det upp sådana känslor? Kanske är det så att majoriteten - innerst inne - inte är riktigt säker på att det var bra beslut de fattade Kanske är det så att de - innerst inne - begriper att det bästa vore ett civiläktenskap. Det skulle delvis lösa problemet för Svenska kyrkan. Frågan skulle då bli rent inomkyrklig och vi skulle behöva ta upp saken på nytt. Denna gång ur ett teologiskt perspektiv. Och ett ekumeniskt sådant. Vi lär få behålla den könsneutrala vigseln och också fortsättningsvis kommer vigslarna att ingå i Kyrkohandboken, men kanske kunde det bli upp till enskilda präster att själva tänka och bestämma? Det vore välsignat. Om någon säger nej, kan väl någon annan säga ja. Om alla säger nej kanske felet är att söka någon annanstans än hos prästerna.
Fortsättning följer med andra ord.
lördag, oktober 29, 2011
Några kommentarer kring kyrkomötets längsta debatten
Redan innan debatten om vigselförordnandet ägde rum uppmärksammades den på olika sätt. Olle Burell och jag debatterade i Radio P 4 Uppland som jag redan berättat. Om du vill kan du höra den i efterhand. Den har fått goda betyg. En som bloggade om det hela var Stockholms domprost Åke Bonnier. Han verkar uppriktigt sagt inte förstå situationen. Han har helt snöat in på detta med vigsel av homosexuella. Har han inte fattat någonting? Jag behöver inte viga homosexuella och följaktligen inte heller skicka in vigselförordnandet för att slippa det. Begriper han inte att det är andra värden som står på spel? Vi talar ju ändå om en domprost. Vad han menar och vill var i och för sig ingen nyhet, men i bloggen går han helt enkelt både fel och för långt. Han har fått en mängd kommentarer som kan vara intressanta att läsa. Åke Bonnier kom på detta sätt att personifiera det svek kyrkomötet inte talar om men bidrar till.
Samma dag som kyrkomötet höll debatten, som blev dess längsta, skrev Tord Nordblom en artikel om saken i tidningen Dagen .
Alla vet att omröstningen om vigselförordnandet gick som förväntat, men den stora vinsten, och den kommer att bli allt tydligare, är utan tvekan att det politiska spelet synliggörs. Det betyder att oppositionen växer mot den politiserade nya statskyrkan samtidigt som den allmänneliga tron kan komma att få fäste på nytt. Den allmänneliga tron växer för övrigt hur som helst, men trivs som bäst i den sortens klimat kyrkomötet visar upp.
Kyrkans tidning Kyrkans tidning intervjuade några personer om resultatet. Inte särskilt djuplodande, men alarmerande. Tidningen Dagen skrev också innan debatten ägde rum och försökte förstå vad det hela handlar om. De lyckades ganska bra så det kan ju inte vara helt omöjligt. När beslutet var taget kommenterade de det.
Oj, vad tiden går. Nu måste jag sticka iväg. Ska ner till Kari, barn och barnbarnen i Skåne. Jag får fortsätta blogga efter helgen. Då ska jag lägga in Bengts blogg. Den får nog vara med på min klick-sida fortsättningsvis. Avsluta gärna denna bloggs läsning genom att leta fram vad han skrev i saken häromdagen.
God helg
Samma dag som kyrkomötet höll debatten, som blev dess längsta, skrev Tord Nordblom en artikel om saken i tidningen Dagen .
Alla vet att omröstningen om vigselförordnandet gick som förväntat, men den stora vinsten, och den kommer att bli allt tydligare, är utan tvekan att det politiska spelet synliggörs. Det betyder att oppositionen växer mot den politiserade nya statskyrkan samtidigt som den allmänneliga tron kan komma att få fäste på nytt. Den allmänneliga tron växer för övrigt hur som helst, men trivs som bäst i den sortens klimat kyrkomötet visar upp.
Kyrkans tidning Kyrkans tidning intervjuade några personer om resultatet. Inte särskilt djuplodande, men alarmerande. Tidningen Dagen skrev också innan debatten ägde rum och försökte förstå vad det hela handlar om. De lyckades ganska bra så det kan ju inte vara helt omöjligt. När beslutet var taget kommenterade de det.
Oj, vad tiden går. Nu måste jag sticka iväg. Ska ner till Kari, barn och barnbarnen i Skåne. Jag får fortsätta blogga efter helgen. Då ska jag lägga in Bengts blogg. Den får nog vara med på min klick-sida fortsättningsvis. Avsluta gärna denna bloggs läsning genom att leta fram vad han skrev i saken häromdagen.
God helg
fredag, oktober 28, 2011
Nu ska det säkerställas ...
Nu på morgonen har vi fattat 45 beslut. Röstningen går som tåget. Eftersom (S) och (C) har de flesta delegaterna så hörs de högst och därmed är saken klar. Det händer visserligen att det ropas "votering" emellanåt, men i sak ändras ingenting. (S) och (C) är fortfarande flest till antalet. Plöstligt är det en skog av människor runtomkring mig eller också ser det ut som ett kalhygge. Fyra beslut gick till rösträkning. Då får vi trycka på knappar. Det är kul. Stefan Aro, Frimodig kyrka, vill att Svenska kyrkan ska se över sitt förhållande till tornedalingarna. Det var faktiskt gripande att höra berättelsen därifrån. Stefan gjorde ett starkt intryck och många nickade med. Han ville inleda en försoningsprocess, men det ville inte kyrkomötet. När det ska röstas ska alla upp på tåget igen och hans vädjan för tornedalingarna avslogs med 173 röster mot 54. Och 18 avstod. Om man vill kan man så småningom se listan på hur folk röstade.
Den andra och tredje gången vi fick trycka på knappar handlade det om friare församlingstillhörighet. Men det vill kyrkomötet inte heller. 139 ville inte alls utreda frågan, 98 ville och 7 avstod. Lite intressant. Motionen har dykt upp i princip varje år och oppositionen mot nuvarande system tycks växa för varje gång. En annan motion ville att 10 % av din kyrkoavgift skulle du få ge till vilken församling som helst. Men det ville inte kyrkomötet. 148 var emot det, 83 för och 14 avstod. Nu är Strukturutredningen ute på remiss och den kommer upp nästa höst så frågan lär komma igen nästa år igen. Denna gång med kraft.
Så var det Burell-Perers motion nr 32. Den gick också till rösträkning. Burell-Perers vann med 161 mot 77. 6 avstod. Vi hade en lång debatt igår. Den varade åtminstone ett par timmar. Jag minns inte, men var naturligtvis med närvarande och engagerad hela tiden. Debatten visade på en avgrund i förståelsen av den allmänneliga Kyrkan och Svenska kyrkans förhållande till varandra. Det var faktiskt riktigt beklämmande och det är inte underligt att det ser ut som det gör. Med nuvarande system är Svenska kyrkan körd. Men det är väl ingen nyhet. Vad händer nu då med min motion? Ja, den är borta, men saken är bara i början.
Burell-Perers motion går nu till Kyrkostyrelsen och saken lär väl knappast bli lättare att behandla där. Men nästa år ska de redovisa för kyrkomötet hur det ska säkerställas att alla präster har ett vigselförordnande. Det ska bli spännande. Dag Sandahl sitter som ersättare i Kyrkostyrelsen och kan följa ärendet för vår räkning. Det är självklart att vi förlorar, men någon typ av öppning borde kunna ske. Vi får se. Det kan knappast vara rätt att Svenska kyrkan går till Kammarkollegiet och begär förordnande för sådana som inte vill ha det. Eller? Politisk makt i all ära men såsom den fungerar i kyrkomötet är den svår att motivera teologiskt. Det kan enligt min mening inte hålla i längden. Svenska kyrka kommer i strid med sig själv. Hur kan den då bestå? Här måste till betydligt radikalare lösningar i framtiden. Inte bara när det gäller vigselförordnandet utan när det gäller hela Svenska kyrkan. Men det får jag återkomma till. Snart är det lunch.
Den andra och tredje gången vi fick trycka på knappar handlade det om friare församlingstillhörighet. Men det vill kyrkomötet inte heller. 139 ville inte alls utreda frågan, 98 ville och 7 avstod. Lite intressant. Motionen har dykt upp i princip varje år och oppositionen mot nuvarande system tycks växa för varje gång. En annan motion ville att 10 % av din kyrkoavgift skulle du få ge till vilken församling som helst. Men det ville inte kyrkomötet. 148 var emot det, 83 för och 14 avstod. Nu är Strukturutredningen ute på remiss och den kommer upp nästa höst så frågan lär komma igen nästa år igen. Denna gång med kraft.
Så var det Burell-Perers motion nr 32. Den gick också till rösträkning. Burell-Perers vann med 161 mot 77. 6 avstod. Vi hade en lång debatt igår. Den varade åtminstone ett par timmar. Jag minns inte, men var naturligtvis med närvarande och engagerad hela tiden. Debatten visade på en avgrund i förståelsen av den allmänneliga Kyrkan och Svenska kyrkans förhållande till varandra. Det var faktiskt riktigt beklämmande och det är inte underligt att det ser ut som det gör. Med nuvarande system är Svenska kyrkan körd. Men det är väl ingen nyhet. Vad händer nu då med min motion? Ja, den är borta, men saken är bara i början.
Burell-Perers motion går nu till Kyrkostyrelsen och saken lär väl knappast bli lättare att behandla där. Men nästa år ska de redovisa för kyrkomötet hur det ska säkerställas att alla präster har ett vigselförordnande. Det ska bli spännande. Dag Sandahl sitter som ersättare i Kyrkostyrelsen och kan följa ärendet för vår räkning. Det är självklart att vi förlorar, men någon typ av öppning borde kunna ske. Vi får se. Det kan knappast vara rätt att Svenska kyrkan går till Kammarkollegiet och begär förordnande för sådana som inte vill ha det. Eller? Politisk makt i all ära men såsom den fungerar i kyrkomötet är den svår att motivera teologiskt. Det kan enligt min mening inte hålla i längden. Svenska kyrka kommer i strid med sig själv. Hur kan den då bestå? Här måste till betydligt radikalare lösningar i framtiden. Inte bara när det gäller vigselförordnandet utan när det gäller hela Svenska kyrkan. Men det får jag återkomma till. Snart är det lunch.
torsdag, oktober 27, 2011
Här kommer mitt inlägg i vigselfrågan
Än har jag inte hållit mitt anförande i kyrkomötet, men jag har skrivit det. Här komme3r det ord som ord. Sedan får vi se om det låter på samma sätt i verkligheten. Jag kommer att också att hjålla ett andrahandsanförande, men det förbereder jag inte i förväg. Återkommer sent i kväll.
Biskopar och ledamöter.Det gäller möjligheten att avstå vigselförordnandet. Jag yrkar bifall till motion 2011:35. När Svenska kyrkan skildes från staten var det många som trodde att det var just det som skedde. Nu visar det sig i frågan om vigselförordnandet, att somliga vill hålla fast vid, fortsätta och förstärka relationen till staten. När staten beslutade att äktenskapet är könsneutralt valde Svenska kyrkan att anpassa sig till den nya situationen. Den nya situationen ledde till nyordning som innebär att Kammarkollegiet fortsättningsvis måste licensiera prästerna med ett särskilt förordnande. Domkapitlen och Överklagandenämnden menar återsändandet av förordnandet innebär ett brott mot den nya ordningen. Burell-Perers vill med hjälp av sin motion 2011:32 införa ett tvång för alla präster att ta emot ett sådant förordnande. Här lurar många faror. Jag vill nämna tre av dem.
Den första är det osäkra rättsläget. Det är Kammarkollegiet och inte Svenska kyrkan utfärdar förordnandet. Det utfärdas individuellt och ur statens synvinkel tas det också emot individuellt. Motion 2011:32 innebär emellertid att, av någon anledning, det inte ska gälla Svenska kyrkan. Där ska alla präster, utan undantag inneha ett förordnande. Det är inte förhållandet idag och kan knappast bli det imorgon heller. När ett fåtal präster valt att sända tillbaka sitt förordnande har några, inte alla, gjorts till tillsynsärende och behandlats olika. En fick kritik, en annan varnades samtidigt som andra gick fria. De förra anklagades, utreddes och dömdes av Domkapitlet utan rätt till någon försvarsadvokat. Redan det faktum att de gjordes till tillsyningsärenden är, enligt min mening, en övertolkning av nyordningen. Nyordningen är inte huggen i sten. Både Domkapitlet och Överklagandenämnden skriver att ordningarna inom Svenska kyrkan förändras över tid. Det får väl då också gälla framtiden. Att i ett sådant läge knyta Kammarkollegiets förordnande till prästens ämbete och tjänst leder fel.
Nu till den andra faran. Överklagandenämnden stryker med emfas under att förordnandet är en ordningsfråga, det vill säga inte en lärofråga. Kyrkorättsutskottet skriver däremot ”att det kan anses ligga i prästens uppdrag att utföra kyrkliga handlingar”. Det anser jag också. Det är självklart, men de kyrkliga handlingarna ska inte stå och falla med Kammarkollegiets välvilja. När motionärerna till 2011:32 vill knyta förordnandet till prästens ämbete och tjänst blir ordningsfrågan plötsligt i praktiken en lärofråga och därmed är de vackra orden om rum för olika äktenskapssyner borta. Vi måste därför undvika att knyta Kammarkollegiets förordnande till ämbetet. Men inte så i motion 2011:32 bär rubriken: ”Alla präster skall …” Och än en gång grundar sig tanken på nyordningen.
Men nyordningen kan tolkas på andra sätt. När vi behandlade ärendet i Kyrkorättsutskottet stod det klart att det inte finns några kyrkorättsliga hinder för att bifalla motion 2011:35. Jag vill särskilt lyfta fram denna möjlighet eftersom den inte alls framkommer i betänkandet. Låt inte nyordningen gå från att vara en ordningsfråga till att i praktiken bli en lärofråga och sedan en lag som leder till att den enskilde inte längre får tänka eller välja själv.
Den tredje faran är att motion 2011:32 leder till en oönskad missunnsamhet. Det ska nu säkerställas att alla präster måste ha ett vigselförordnande från Kammarkollegiet, vare sig de använder det eller ej. Av betänkandet framgår att det finns en rädsla för att fler präster kan komma att avstå från förordnandet om det blir möjligt. Det kan väl inte vara rädslan som styr våra beslut?
Avslutningsvis; Domkapitlens rättsosäkra uppträdande, Läronämndens undfallenhet och Överklagandenämndens bekräftande hållning har banat väg för motion 2011:32. Att tvinga prästkandidater, försöka rensa ut eller rentav ”avkraga” gamla trotjänare kan vara gångbart i byggandet av en ny statskyrka, men ovärdigt en självständig kyrka. De problem vi kan se runt hörnet är lätta att lösa genom att rösta på motion 2011:35. Använd inte den partipolitiska majoritetsmodellen för att lösa en teologisk fråga.
Jag yrkar bifall till motionen 2011:35.
Biskopar och ledamöter.Det gäller möjligheten att avstå vigselförordnandet. Jag yrkar bifall till motion 2011:35. När Svenska kyrkan skildes från staten var det många som trodde att det var just det som skedde. Nu visar det sig i frågan om vigselförordnandet, att somliga vill hålla fast vid, fortsätta och förstärka relationen till staten. När staten beslutade att äktenskapet är könsneutralt valde Svenska kyrkan att anpassa sig till den nya situationen. Den nya situationen ledde till nyordning som innebär att Kammarkollegiet fortsättningsvis måste licensiera prästerna med ett särskilt förordnande. Domkapitlen och Överklagandenämnden menar återsändandet av förordnandet innebär ett brott mot den nya ordningen. Burell-Perers vill med hjälp av sin motion 2011:32 införa ett tvång för alla präster att ta emot ett sådant förordnande. Här lurar många faror. Jag vill nämna tre av dem.
Den första är det osäkra rättsläget. Det är Kammarkollegiet och inte Svenska kyrkan utfärdar förordnandet. Det utfärdas individuellt och ur statens synvinkel tas det också emot individuellt. Motion 2011:32 innebär emellertid att, av någon anledning, det inte ska gälla Svenska kyrkan. Där ska alla präster, utan undantag inneha ett förordnande. Det är inte förhållandet idag och kan knappast bli det imorgon heller. När ett fåtal präster valt att sända tillbaka sitt förordnande har några, inte alla, gjorts till tillsynsärende och behandlats olika. En fick kritik, en annan varnades samtidigt som andra gick fria. De förra anklagades, utreddes och dömdes av Domkapitlet utan rätt till någon försvarsadvokat. Redan det faktum att de gjordes till tillsyningsärenden är, enligt min mening, en övertolkning av nyordningen. Nyordningen är inte huggen i sten. Både Domkapitlet och Överklagandenämnden skriver att ordningarna inom Svenska kyrkan förändras över tid. Det får väl då också gälla framtiden. Att i ett sådant läge knyta Kammarkollegiets förordnande till prästens ämbete och tjänst leder fel.
Nu till den andra faran. Överklagandenämnden stryker med emfas under att förordnandet är en ordningsfråga, det vill säga inte en lärofråga. Kyrkorättsutskottet skriver däremot ”att det kan anses ligga i prästens uppdrag att utföra kyrkliga handlingar”. Det anser jag också. Det är självklart, men de kyrkliga handlingarna ska inte stå och falla med Kammarkollegiets välvilja. När motionärerna till 2011:32 vill knyta förordnandet till prästens ämbete och tjänst blir ordningsfrågan plötsligt i praktiken en lärofråga och därmed är de vackra orden om rum för olika äktenskapssyner borta. Vi måste därför undvika att knyta Kammarkollegiets förordnande till ämbetet. Men inte så i motion 2011:32 bär rubriken: ”Alla präster skall …” Och än en gång grundar sig tanken på nyordningen.
Men nyordningen kan tolkas på andra sätt. När vi behandlade ärendet i Kyrkorättsutskottet stod det klart att det inte finns några kyrkorättsliga hinder för att bifalla motion 2011:35. Jag vill särskilt lyfta fram denna möjlighet eftersom den inte alls framkommer i betänkandet. Låt inte nyordningen gå från att vara en ordningsfråga till att i praktiken bli en lärofråga och sedan en lag som leder till att den enskilde inte längre får tänka eller välja själv.
Den tredje faran är att motion 2011:32 leder till en oönskad missunnsamhet. Det ska nu säkerställas att alla präster måste ha ett vigselförordnande från Kammarkollegiet, vare sig de använder det eller ej. Av betänkandet framgår att det finns en rädsla för att fler präster kan komma att avstå från förordnandet om det blir möjligt. Det kan väl inte vara rädslan som styr våra beslut?
Avslutningsvis; Domkapitlens rättsosäkra uppträdande, Läronämndens undfallenhet och Överklagandenämndens bekräftande hållning har banat väg för motion 2011:32. Att tvinga prästkandidater, försöka rensa ut eller rentav ”avkraga” gamla trotjänare kan vara gångbart i byggandet av en ny statskyrka, men ovärdigt en självständig kyrka. De problem vi kan se runt hörnet är lätta att lösa genom att rösta på motion 2011:35. Använd inte den partipolitiska majoritetsmodellen för att lösa en teologisk fråga.
Jag yrkar bifall till motionen 2011:35.
onsdag, oktober 26, 2011
En dag med debatter
Debatten med Olle Burell i SR P4 Uppland gick bra, tycker jag. Det är en utmaning att sitta så i direkt sändning, men roligt. I alla fall om ens motståndare visar respekt och det gjorde Burell. Vi kunde båda tala till punkt och programledaren skötte sig bra även om hon tyckte det var ovant med ett sådant ämne. Burell var som sagt mycket vänlig både före och efter sändning. Vi kunde fortsätta konversationen på vägen tillbaka till universitetet. Han var också klar och tydlig i sitt enkla resonemang. När jag talade om sammanblandningen stat-kyrka och menade att en kristen vigselgudstjänst inte ska stå och falla med Kammarkollegiet hävdade jag att det föreligger ett "systemfel". Burell nickade med, men kallade det för "systemrätt" och han menade det verkligen med hela sitt väsen. Det var ett demokratiskt beslut och sådana måste man finna sig i var hans enkla logik. Jag är kanske konstig, men det stör mig att man kan vinna en röstning utan andra argument än att man är i majoritet. Och det är (S) och (C).
På förmiddagen diskuterades frågan om Utlandskyrkan ett par timmar. Jag ska inte redogöra för den diskussionen men den handlar om utlandsförsamlingens status och hur medlemmarna ska bära sig åt för att få representanter i kyrkomötet. Sedan får vi tillbaka namnet Svenska kyrkan i utlandet, SKUT. Jo,jo, så kan det gå.
På eftermiddagen fördes en lång principdiskussion om skolavslutningar i kyrkan. Frimodig kyrkas talare gjorde enastående bra ifrån sig. Det var dem som satte prägel på diskussionen. Fredrik Sidenwall är en lysande talare som fångar allas öra. Han la ett tilläggsförslag som innebär att Svenska kyrkan ska sätta sig ner med regeringen och samtala om Svenska kyrkans betydelse i den civila sfären. Jag hoppas den går igenom i morgon när vi ska rösta i saken.
Saken är den att vi fått en skollag 1 juli detta år som innebär att inget kristet får förekomma i de skolavslutningar som hålls i kyrkan. Dag Sandahl jämförde situationen med en bilverkstad. Bilreparatören får befinna sig i verkstaden, men får under inga omständigheter reparera några bilar! Bertil Murray, vår gruppledare, manade till civil olydnad. Han menade att vi ska välsigna fastän vi inte får. Ja, det var lite sting i den debatten för ovanlighetens skull. Till sist gick Biskop Persenius fram och menade att det trots allt är skolans avslutning, inte kyrkans. Han menade att vi ska bjuda på detta för att på så sätt behålla förtroendet. Även Ärkebiskopen gjorde ett inlägg. Jag vill minnas att han tyckte vi skulle skilja mellan staten och kyrkan. Vad menade han egentligen?
"Skilja mellan staten och kyrkan" blir inledningen på mitt anförande i morgon. Jag har förhandsanmält mig och får därför tala i 5 minuter + 2 minuter i ett andrahandsanförande. Jag är efter det här årets olika framträdanden väl förberedd. Jag kan argumenten om jag säger så och ser fram emot morgondagen.
Det har varit en dag med debatter. Tack för alla era förböner.
På förmiddagen diskuterades frågan om Utlandskyrkan ett par timmar. Jag ska inte redogöra för den diskussionen men den handlar om utlandsförsamlingens status och hur medlemmarna ska bära sig åt för att få representanter i kyrkomötet. Sedan får vi tillbaka namnet Svenska kyrkan i utlandet, SKUT. Jo,jo, så kan det gå.
På eftermiddagen fördes en lång principdiskussion om skolavslutningar i kyrkan. Frimodig kyrkas talare gjorde enastående bra ifrån sig. Det var dem som satte prägel på diskussionen. Fredrik Sidenwall är en lysande talare som fångar allas öra. Han la ett tilläggsförslag som innebär att Svenska kyrkan ska sätta sig ner med regeringen och samtala om Svenska kyrkans betydelse i den civila sfären. Jag hoppas den går igenom i morgon när vi ska rösta i saken.
Saken är den att vi fått en skollag 1 juli detta år som innebär att inget kristet får förekomma i de skolavslutningar som hålls i kyrkan. Dag Sandahl jämförde situationen med en bilverkstad. Bilreparatören får befinna sig i verkstaden, men får under inga omständigheter reparera några bilar! Bertil Murray, vår gruppledare, manade till civil olydnad. Han menade att vi ska välsigna fastän vi inte får. Ja, det var lite sting i den debatten för ovanlighetens skull. Till sist gick Biskop Persenius fram och menade att det trots allt är skolans avslutning, inte kyrkans. Han menade att vi ska bjuda på detta för att på så sätt behålla förtroendet. Även Ärkebiskopen gjorde ett inlägg. Jag vill minnas att han tyckte vi skulle skilja mellan staten och kyrkan. Vad menade han egentligen?
"Skilja mellan staten och kyrkan" blir inledningen på mitt anförande i morgon. Jag har förhandsanmält mig och får därför tala i 5 minuter + 2 minuter i ett andrahandsanförande. Jag är efter det här årets olika framträdanden väl förberedd. Jag kan argumenten om jag säger så och ser fram emot morgondagen.
Det har varit en dag med debatter. Tack för alla era förböner.
tisdag, oktober 25, 2011
Sveriges Radio, P4 Uppland
Så är den första dagen avverkad. Vi gick igenom budget- och ekumenikutskottens betänkanden. Inte särskilt upphetsande, men Dag Sandahl har skrivt en bra blogg om skolavslutningarna i kyrkan. Läs gärna den. Du hittar den i spalten till höger.
De ringde från Sveriges Radio, P4 Uppland och ville att jag skulle duellera med Olle Burell, socialdemokraternas "starke man" i morgon kl 15.30. Det har jag tackat ja till så jag har ägnat den saken några tankar under eftermiddagen. Under eftermiddagen har jag också gjort ett utkast till mitt anförande på torsdag. Jag har fem minuter på mig och det gäller att gallra och hitta rätt bland argumenten. Om jag hittar rätt eller inte visar sig i efterhand. Så kan livet vara ibland. Jag ska försöka visa på några av konsekvenserna av Burells motion, det vill säga på rättsosäkerheten, hur en ordningsfråga blir en lärofråga och hur missunnsamheten blir vägledande. Självklart kommer jag att yrka avslag på ett sådant beteende. Det paradoxala är att enkelheten i min motion löser hela problemet en gång för alla. Varfös ska det vara så svårt att förstå?
I kväll har vi vi bjudits på fin middag av respektive stift. Växjö stift med Biskop Johansson i spetsen bjöd på tre-rätters. Skagen toast, lax och äpple med glass, naturligtvis med passande viner till. Vi är 19 personer från Växjö stift.
I morgon ska vi gå igenom Tillsyns- och uppdragsutskottets betänkanden och gudstjänstutskottets.
För övrigt har vapendragaren Tord Nordblom skrivit en klargörande artikel som kommer att publiceras i Dagen på torsdag. Läs gärna den. Även om Frimodig kyrka inte har så många ledamöter (13 stycken av 251) så både syns och hörs vi. Torsdagen blir för min del kulmen på denna andra session av årets kyrkomöte.
De ringde från Sveriges Radio, P4 Uppland och ville att jag skulle duellera med Olle Burell, socialdemokraternas "starke man" i morgon kl 15.30. Det har jag tackat ja till så jag har ägnat den saken några tankar under eftermiddagen. Under eftermiddagen har jag också gjort ett utkast till mitt anförande på torsdag. Jag har fem minuter på mig och det gäller att gallra och hitta rätt bland argumenten. Om jag hittar rätt eller inte visar sig i efterhand. Så kan livet vara ibland. Jag ska försöka visa på några av konsekvenserna av Burells motion, det vill säga på rättsosäkerheten, hur en ordningsfråga blir en lärofråga och hur missunnsamheten blir vägledande. Självklart kommer jag att yrka avslag på ett sådant beteende. Det paradoxala är att enkelheten i min motion löser hela problemet en gång för alla. Varfös ska det vara så svårt att förstå?
I kväll har vi vi bjudits på fin middag av respektive stift. Växjö stift med Biskop Johansson i spetsen bjöd på tre-rätters. Skagen toast, lax och äpple med glass, naturligtvis med passande viner till. Vi är 19 personer från Växjö stift.
I morgon ska vi gå igenom Tillsyns- och uppdragsutskottets betänkanden och gudstjänstutskottets.
För övrigt har vapendragaren Tord Nordblom skrivit en klargörande artikel som kommer att publiceras i Dagen på torsdag. Läs gärna den. Även om Frimodig kyrka inte har så många ledamöter (13 stycken av 251) så både syns och hörs vi. Torsdagen blir för min del kulmen på denna andra session av årets kyrkomöte.
måndag, oktober 24, 2011
I bästa fall kan det ske en omsvängning
Helgen har jag tillbringat i Västerås där jag talat på en Israelskonferens Min uppgift var att lägga ut 5 Mos 6:4-9 och 3 Mos 19:18b, det vill säga det vi kallar för det dubbla kärleksbudet. Jag höll mig till rabbinernas kommentarer och det är alltid ett nöje att få fördjupa sig i dessa.
Nu är jag på plats i Uppsala och nya utmaningar väntar. I morgon börjar kyrkomötet och jag har ägnat dagen åt att läsa in en del material. Det verkar som att omorganiseringen av Svenska kyrkan i utlandet och vigselförordnandet blir de stora besluten. Vi ska behandla 98 motioner och de flesta kommer att avslås. Många av dem, sägs det, därför att de redan är under utredning.
Planeringen säger att min fråga kommer upp på torsdag och jag har börjat förbereda mitt inlägg. Utgången anses vara given. Det blir avslag, men inte utan vidare. I bästa fall kan det ske en omsvängning eftersom förslaget att bifalla Burells motion kommer att få negativa följder. Vi får se. Jag ska försöka att dagligen rapportera vad som händer. Så återkom gärna.
För övrigt höll sig Bajen kvar i Superetttan. I Ängelholm skedde en osannolik omsvängning så undrens tid är inte förbi. Så veckan är väl räddad hur som helst.
Nu är jag på plats i Uppsala och nya utmaningar väntar. I morgon börjar kyrkomötet och jag har ägnat dagen åt att läsa in en del material. Det verkar som att omorganiseringen av Svenska kyrkan i utlandet och vigselförordnandet blir de stora besluten. Vi ska behandla 98 motioner och de flesta kommer att avslås. Många av dem, sägs det, därför att de redan är under utredning.
Planeringen säger att min fråga kommer upp på torsdag och jag har börjat förbereda mitt inlägg. Utgången anses vara given. Det blir avslag, men inte utan vidare. I bästa fall kan det ske en omsvängning eftersom förslaget att bifalla Burells motion kommer att få negativa följder. Vi får se. Jag ska försöka att dagligen rapportera vad som händer. Så återkom gärna.
För övrigt höll sig Bajen kvar i Superetttan. I Ängelholm skedde en osannolik omsvängning så undrens tid är inte förbi. Så veckan är väl räddad hur som helst.
tisdag, oktober 18, 2011
Hammarby, 1 Korintierbrevet och vigselförordnandet
Nu måste jag skriva av mig vad gäller ett par, tre saker. För det första är jag så hjärtligt glad över att Bajen besegrade Jönköpng Södra igår. Jag tittade på TV 4 Sport och fem minuter in på matchen gör J-köping 1-0. Som Bajare har jag lärt mig be: Utsätt oss inte för prövning. För den oinitierade meddelas härmed att Bajen vann med 5-2.
För det andra har jag arbetat några dagar med Bibelförklaringarna till 1 Korintierbrevet. Några dagar därför att jag körde fast på frågan varför kvinnor ska ha något på huvudet när vi samlas till gudstjänst. Nu har jag löst det - tror jag, och dessutom kom lösningen att kasta ljus också över kapitel 11-14. Gud är god. Jag tror jag ska göra ett särtryck på denna min upptäckt. Jag återkommer. Om U.Z. läser detta tror jag det är dags för vår tilltänkta samtalsgrupp om ämbetet. Vi har mycket att prata om.
För det tredje tipsade broder Rickard mig om en hemsida där mitt agerande i vigselfrågan kommenterades. Hemsidan till Nordisk-katolska kyrkan. Förlåt, min okunnighet - men var kom dom ifrån? Och när? Nåja, de har en intressant hemsida och har som sagt kommenterat mitt handlande på ett insiktsfullt sätt. De kritiska utsagorna gäller
att jag inte lämnar Svenska kyrkan
att jag är rädd för att bekänna äktenskapet som ett sakrament
att jag tidigare gått statens ärenden
Bra utsagor, därför har jag försökt svara, men jag vet inte om det kom med ordentligt. Om inte hoppas jag någon därifrån kan få läsa det här. För säkerhets skull har jag en kopia på mitt korta svar här:
Ni skriver "så enkelt är det ju faktiskt". Jag tror inte det. Du kan inte lämna en kyrka därför att den i något avseende tror fel. Svenska kyrkan gör numera så mycket fel att den närmast är att likna vid en organisation som vill kalla sig kristen. Visst kan jag lämna, om det nu inte vore för att Svenska kyrkan har blivit ett missionsfält till vilket jag är kallad. Då kan jag absolut inte lämna utan hellre bli martyr.
Jag hänvisar till den allmänneliga Kyrkan och vet att det kristna äktenskapet där är ett sakrament. Det fungerar emellertid inte som argumet här eftersom det inte finns någon mottaglighet för det. Det är skälet till att jag inte använder det, inte rädslan. Men det är i sig också ett skäl till att skilja mellan civilt och kristligt äktenskap. Det förra skulle lätt att ordna med hjälp av staten. Låt oss jobba tillsammans för det.
Jag har fram till vi fick en ny Äktenskapsbalk "gått statens ärende" av två skäl. För det första var Svenska kyrkan på den tiden i union med staten. Äktenskapsbalken var så att säga i någon mån kristen, åtminstone i luthersk mening. Jag var ämbetsbärare sanktionerad av staten. Nu har jag av vissa reducerats till tjänsteman. För det andra fanns det inget vigselförordnande att skicka tillbaka. Vi hade inga på den tiden. Det som har hänt är att staten och kyrkan nu gått skilda vägar men att kyrkvigseln ännu inte tagit konsekvensen av detta och sorterat ut det juridiska momentet. Det vill jag attt vi gör per omgående.
För det andra har jag arbetat några dagar med Bibelförklaringarna till 1 Korintierbrevet. Några dagar därför att jag körde fast på frågan varför kvinnor ska ha något på huvudet när vi samlas till gudstjänst. Nu har jag löst det - tror jag, och dessutom kom lösningen att kasta ljus också över kapitel 11-14. Gud är god. Jag tror jag ska göra ett särtryck på denna min upptäckt. Jag återkommer. Om U.Z. läser detta tror jag det är dags för vår tilltänkta samtalsgrupp om ämbetet. Vi har mycket att prata om.
För det tredje tipsade broder Rickard mig om en hemsida där mitt agerande i vigselfrågan kommenterades. Hemsidan till Nordisk-katolska kyrkan. Förlåt, min okunnighet - men var kom dom ifrån? Och när? Nåja, de har en intressant hemsida och har som sagt kommenterat mitt handlande på ett insiktsfullt sätt. De kritiska utsagorna gäller
att jag inte lämnar Svenska kyrkan
att jag är rädd för att bekänna äktenskapet som ett sakrament
att jag tidigare gått statens ärenden
Bra utsagor, därför har jag försökt svara, men jag vet inte om det kom med ordentligt. Om inte hoppas jag någon därifrån kan få läsa det här. För säkerhets skull har jag en kopia på mitt korta svar här:
Ni skriver "så enkelt är det ju faktiskt". Jag tror inte det. Du kan inte lämna en kyrka därför att den i något avseende tror fel. Svenska kyrkan gör numera så mycket fel att den närmast är att likna vid en organisation som vill kalla sig kristen. Visst kan jag lämna, om det nu inte vore för att Svenska kyrkan har blivit ett missionsfält till vilket jag är kallad. Då kan jag absolut inte lämna utan hellre bli martyr.
Jag hänvisar till den allmänneliga Kyrkan och vet att det kristna äktenskapet där är ett sakrament. Det fungerar emellertid inte som argumet här eftersom det inte finns någon mottaglighet för det. Det är skälet till att jag inte använder det, inte rädslan. Men det är i sig också ett skäl till att skilja mellan civilt och kristligt äktenskap. Det förra skulle lätt att ordna med hjälp av staten. Låt oss jobba tillsammans för det.
Jag har fram till vi fick en ny Äktenskapsbalk "gått statens ärende" av två skäl. För det första var Svenska kyrkan på den tiden i union med staten. Äktenskapsbalken var så att säga i någon mån kristen, åtminstone i luthersk mening. Jag var ämbetsbärare sanktionerad av staten. Nu har jag av vissa reducerats till tjänsteman. För det andra fanns det inget vigselförordnande att skicka tillbaka. Vi hade inga på den tiden. Det som har hänt är att staten och kyrkan nu gått skilda vägar men att kyrkvigseln ännu inte tagit konsekvensen av detta och sorterat ut det juridiska momentet. Det vill jag attt vi gör per omgående.
måndag, oktober 10, 2011
Det är skönt att vara hemma igen
I går eftermiddag kom vi hem från Albanien. Värnamo församling har ett missionsarbete där. Denna gång besökte vi kommunen Zal-Bastar som består av tio byar. De ligger 12 km utanför Tirana, uppe bland bergen på cirka 1500 meters höjd. Det tog oss fyra timmar att köra dit med bilen. "Vägen" håller en sådan låg kvalitét att vi var tvungna att gå ur bilen vissa passager för att den skulle kunna ta sig fram. Som ni förstår talar vi om ett av Europas fattigaste områden. Där finns mycket att göra framförallt på det mentala planet. Man vänjer sig tydligen också vid hunger och fattigdom.
Det paradoxala är att dessa byar i princip försörjer hela Tirana med vatten, men själva kan de inte ta vara på det. Vi skulle behöva lägga rör från en av källorna till några av byarna. Problemet? Det kostar ungefär 500 000;-. Hur får vi ihop det?
Vi var i Zal-Bastar hela fredagen. Lördagen var vi tillsammans med vännerna i den evangelisk-lutherska församlingen. Vi firade gudstjänst på lördagskvällen och jag hade glädjen att få celebrera mässan. Nästa gång de får en präst till sig är den 22 november.
Det händer att jag klagar på arbetsmiljön i Svenska kyrkan. Den kritiken kan makthavarna gott höra, men jämför vi vår situation med albanernas, har vi det minst sagt gott ställt. Men vi har andra problem som i förlängningen kan drabba oss hårdare än vi önskar och jag tror det är viktigt att vi svenskar tänker igenom vår livsstil. det är nu några år sedan jag läste David Eberhards bok I trygghetsnarkomanernas land - Sverige och det nationella paniksyndromet. Den är en tankeställare just vad beträffar vårt behov av konstlad trygghet. Nu har jag en vän som skrivit boken Förunderlighet och radikalitet. Han heter Petri Kajonius och boken är en samhällspsykologisk analys av tillståndet i landet lagom. Det visar sig när vi närmare studerar till exempel World Wide Survey att Sverige inte alls är lagom. Sverige är ett ganska extremt land antingen åt det ena hållet eller åt det andra, beroende på vad saken gäller. När det gäller religion och andlighet är det katastrof och Svenska kyrkan kan knappast helt svära sig fri från detta.
Vi lämnar tills vidare det sistnämnda bakom oss. Hemma igen låg alla de betänkanden som sänts ut till kyrkomötesledamöterna. Jag ska försöka att skriva om annat fram tills dess. Det blir lite mycket vigselförordnande emellanåt.Men trots det; Det är skönt att vara hemma igen.
Det paradoxala är att dessa byar i princip försörjer hela Tirana med vatten, men själva kan de inte ta vara på det. Vi skulle behöva lägga rör från en av källorna till några av byarna. Problemet? Det kostar ungefär 500 000;-. Hur får vi ihop det?
Vi var i Zal-Bastar hela fredagen. Lördagen var vi tillsammans med vännerna i den evangelisk-lutherska församlingen. Vi firade gudstjänst på lördagskvällen och jag hade glädjen att få celebrera mässan. Nästa gång de får en präst till sig är den 22 november.
Det händer att jag klagar på arbetsmiljön i Svenska kyrkan. Den kritiken kan makthavarna gott höra, men jämför vi vår situation med albanernas, har vi det minst sagt gott ställt. Men vi har andra problem som i förlängningen kan drabba oss hårdare än vi önskar och jag tror det är viktigt att vi svenskar tänker igenom vår livsstil. det är nu några år sedan jag läste David Eberhards bok I trygghetsnarkomanernas land - Sverige och det nationella paniksyndromet. Den är en tankeställare just vad beträffar vårt behov av konstlad trygghet. Nu har jag en vän som skrivit boken Förunderlighet och radikalitet. Han heter Petri Kajonius och boken är en samhällspsykologisk analys av tillståndet i landet lagom. Det visar sig när vi närmare studerar till exempel World Wide Survey att Sverige inte alls är lagom. Sverige är ett ganska extremt land antingen åt det ena hållet eller åt det andra, beroende på vad saken gäller. När det gäller religion och andlighet är det katastrof och Svenska kyrkan kan knappast helt svära sig fri från detta.
Vi lämnar tills vidare det sistnämnda bakom oss. Hemma igen låg alla de betänkanden som sänts ut till kyrkomötesledamöterna. Jag ska försöka att skriva om annat fram tills dess. Det blir lite mycket vigselförordnande emellanåt.Men trots det; Det är skönt att vara hemma igen.
lördag, oktober 01, 2011
Nu har kyrkopolitiker och arbetsgivare något att leva upp till
Detta får bli den sista bloggen i diskussionen om vigselförordnandet. Sedan får jag komma igen när vi ska upp i plenum, 26-27 oktober. Häromdagen såg jag på inslaget i Aktuellt och jag tyckte jag klarade mig ganska bra. Någon saklig debatt kunde det inte bli men det tydliggjordes i alla fall "vem som förföljer vem". Det är en förtjänst.
Det är säkert 20-30 personer som har hört av sig på olika sätt och jag förstår att de allra flesta nu vill se ett genombrott för det civila äktenskapet. Det finns risk för att det kan dröja ytterligare några år, men nu får vi tillsammans hjälpas åt att skapa opinion. Annika Borg och Christer Hugo skriver på sin blogg kristen opinion detsamma och till min glädje ser jag att det kan finnas olika läger inom Svenska kyrkan som finner varandra bland annat i denna viktiga fråga. Jag vill till och med tro att olika läger kan komma att finna varandra i tron på Kristus. Nya gränslinjer dras upp tvärs igenom alla trossamfund.
Kyrkans Tidning kommenterade ärendet under rubriken Avsäga sig vigselrätten ingen lösning. Den ger anledning att fundera vidare. Redaktionen menar att det finns ett problem, eftersom den frågar efter en lösning. Vad är då problemet? Som de flesta andra redaktioner är Kyrkans Tidning helt fixerad vid den könsneutrala vigseln och med att bekämpa eventuellt motstånd. Men här finns väl inget motstånd? Ingen behöver viga alls. Redaktionen menar att en avsägelse är ett sätt att undvika frågan. Det är klart att det är och det är ett bra sätt. Men problemet, det verkliga, är relationen till staten, till kyrkopolitikerna och till alla andra trossamfund. Det är dessa frågor vi behöver reda i, särskilt teologiskt, något kyrkopolitikerna är helt oförmögna till. Där har vi ett verkligt problem.
Moderaterna kommer att hålla stämma 20-23 oktober och då kommer ett tydligare besked om deras kyrkopolitik. De vill gärna dra sig tillbaka, något som jag tycker är lovvärt. Men vad händer då? Jo, då stärker Socialdemokraterna sina positioner. Därför var Håkan Juholt på plats på kyrkomötet och eldade på de sina. Han sa bland annat, och kom ihåg detta är ni snälla; att "socialdemokraternas kyrkopolitik är en del av deras kulturpolitik." Denna politik har de drivit i snart hundra år. Den går ut på att göra om Svenska kyrkan inifrån. Jag är rädd att de redan har lyckats.
Det viktigaste vid nästa session blir att påminna om att beslutet om vigselrätten innebär att alla åsikter är lika mycket värda. Ärkebiskopen lovade att han var beredd att ta strid för detta. Synen på äktenskapet får inte avgöra huruvida man blir prästvigd eller inte, inte vara ett hinder i karrären och ingen behöver viga. Kort och gott ska ingen ens fråga efter vilka åsikter som finns eller inte finns. Nu har först kyrkopolitikerna och sedan arbetsgivarna verkligen något att leva upp till. De ska leva upp till sitt eget löfte. Om jag litar på dem? Vi får nog återkomma till den saken.
Det är säkert 20-30 personer som har hört av sig på olika sätt och jag förstår att de allra flesta nu vill se ett genombrott för det civila äktenskapet. Det finns risk för att det kan dröja ytterligare några år, men nu får vi tillsammans hjälpas åt att skapa opinion. Annika Borg och Christer Hugo skriver på sin blogg kristen opinion detsamma och till min glädje ser jag att det kan finnas olika läger inom Svenska kyrkan som finner varandra bland annat i denna viktiga fråga. Jag vill till och med tro att olika läger kan komma att finna varandra i tron på Kristus. Nya gränslinjer dras upp tvärs igenom alla trossamfund.
Kyrkans Tidning kommenterade ärendet under rubriken Avsäga sig vigselrätten ingen lösning. Den ger anledning att fundera vidare. Redaktionen menar att det finns ett problem, eftersom den frågar efter en lösning. Vad är då problemet? Som de flesta andra redaktioner är Kyrkans Tidning helt fixerad vid den könsneutrala vigseln och med att bekämpa eventuellt motstånd. Men här finns väl inget motstånd? Ingen behöver viga alls. Redaktionen menar att en avsägelse är ett sätt att undvika frågan. Det är klart att det är och det är ett bra sätt. Men problemet, det verkliga, är relationen till staten, till kyrkopolitikerna och till alla andra trossamfund. Det är dessa frågor vi behöver reda i, särskilt teologiskt, något kyrkopolitikerna är helt oförmögna till. Där har vi ett verkligt problem.
Moderaterna kommer att hålla stämma 20-23 oktober och då kommer ett tydligare besked om deras kyrkopolitik. De vill gärna dra sig tillbaka, något som jag tycker är lovvärt. Men vad händer då? Jo, då stärker Socialdemokraterna sina positioner. Därför var Håkan Juholt på plats på kyrkomötet och eldade på de sina. Han sa bland annat, och kom ihåg detta är ni snälla; att "socialdemokraternas kyrkopolitik är en del av deras kulturpolitik." Denna politik har de drivit i snart hundra år. Den går ut på att göra om Svenska kyrkan inifrån. Jag är rädd att de redan har lyckats.
Det viktigaste vid nästa session blir att påminna om att beslutet om vigselrätten innebär att alla åsikter är lika mycket värda. Ärkebiskopen lovade att han var beredd att ta strid för detta. Synen på äktenskapet får inte avgöra huruvida man blir prästvigd eller inte, inte vara ett hinder i karrären och ingen behöver viga. Kort och gott ska ingen ens fråga efter vilka åsikter som finns eller inte finns. Nu har först kyrkopolitikerna och sedan arbetsgivarna verkligen något att leva upp till. De ska leva upp till sitt eget löfte. Om jag litar på dem? Vi får nog återkomma till den saken.
Ovärdigt och oacceptabelt av en organisation som vill kalla sig kristen
Det är lördagsmorgon och det var gott att vakna upp i sin egen säng. Veckan med kyrkomötet har för min del varit hyfsat intressant och spännande. Den sista dagen var ett 10-tal personer från fyra olika nomineringsgrupper samlade för att stämma av motionerna (de är tre stycken) om vigselförordnandet. Och då klarnar bilden för mig.
Kyrkorättsutskottet (Kr) skulle avge ett yttrande till Tillsyns- och uppdragsutskottet (TU) om det enligt min motion var möjligt att låta enskilda präster avstå vigselförordnandet. Det visade sig att det är möjligt och ändå avslogs motionen. Det är klart att jag blir frågande. Argumentet för att avslå var att Kyrkoordningens intention är att alla ska ha. Det är så att säga redan bestämt och därför går det inte att ändra. Jamen, min fråga var om det är möjligt! Och det är det. Tingens ordning går att ändra - om man vill. Jag skrev som ni vet en särskild mening till protokollet där jag menade att vårt yttrande inte gjorde rättvisa åt fakta.
När ärendet kom till TU diskuterades det länge och väl. Men det var inte min motion som var i centrum utan Burells (S) och eftersom han skrivit den och fått med sig Perers (C) så var det redan bestämt att den skulle gå igenom. Han är ju Ledaren. Förslaget och resultatet i plenum, sista veckan i oktober, måste bli att Burell får igeneom sin motion. Det är därför (S) och förstärkt med (C). Burell - Perers vill uppdra åt kyrkostyrelsen att "säkerställa" att alla präster har ett förordnande. De som inte vill ska bestraffas, helst ska de mista sitt ämbete. Problemet med denna motion är bara att det rent juridiskt inte går att säkerställa att alla har ett förordnande, än mindre att ta ämbetet ifrån dem. Varför? Jo, därför att en präst kan 1)bli sjuk, 2)missköta sitt förordnande eller 3) skicka tillbaka förordnandet som jag gjorde. Dessutom skulle följden bli att det i praktiken är kammarkollegiet som kommer att bestämma inte bara vilka som ska ha förordnandet utan vilka som ska mista det och därmed ämbetet. Det faller på sin egen orimlighet. Det betyder att hela diskussionen i stället kommer att handla om hur dessa präster ska bestraffas och nu börjar jag närma mig pudelns kärna.
Det går nu att spåra skeendet. Jag är teolog och vill av teologiska skäl, i lojalitet mot Bibeln och Bekännelsen, avstå förordnandet. Ingen lyssnade, därför att här gäller inga teologiska skäl. När sedan ärendet hamnar i Kr säger juristerna att det inte heller finns några juridiska skäl att införa det tillägg som Sunnliden vill göra för att lösa problemet. Ingen lyssnade, därför att här gäller inga juridiska skäl. Nu börjar det enligt min mening närma sig skandal.
Jag är inte ensam om att uppfatta vad som sker. I TU lämnades det in tre reservationer som helt tydligt gör det klart att det inte går att säkerställa att alla präster har ett förordnande. Alltså ska Burells motion avslås. Likafullt är det den som ska läggas fram för kyrkomötet. Hur är det möjlgt?
Det finns bara en förklaring när inga teologiska eller ens juridiska skäl är tillämpliga och det är de ideologiska skälen, det vill säga i klartext: (S) och (C) har bestämt sig för att bestraffa eller för att tränga ut sådana som sätter ifråga reformen om äktenskap. Det är helt enkelt socialistisk utrensningspolitik. Helle Klein hade rätt. Hon visste det och kunde vara frimodig. Det fanns inget att debattera. Så enkel är förklaringen också till att prästkandidater inte beviljas prästvigning, bekännelsetrogna inte får göra karriär och för att jag helst ska lyftas ut ur systemet. Jag visste det redan i en mening, men nu hör jag det sägas rent ut, ser hur den kyrkopolitiska makten fungerar i sin arrogans där inga argument behövs utan bara en majoritet av de röstande.
Dag Sandahls kommentar var bara: "Det är kört". Tyvärr har han rätt, men kampen måste trots det fortgå. Vad ligger nu framför? Först är det plenum i nästa session. Då ska diskussionen tas och röster avges. Sedan är det för min del efterräkningar att vänta lokalt. Olyckligtvis sitter (S) och (C) också i Värnamo. Jag är övertygad om att de kommer att få anvisningar från högre ort. Efter kyrkomötet tillsätts så en utredning enligt Burells motion som innebär att kyrkostyrelsen ska "säkerställa" att alla har ett förordnande. Men det ska bli intressant hur de trixar igenom det, eftersom argumenten säger något annat. Men var det inte någon som sa att politik är det möjligas konst?
Allt detta är ovärdigt och oacceptabelt av en organisation som vill kalla sig kristen. Det finns mer att säga med det får bli nästa blogg.
Kyrkorättsutskottet (Kr) skulle avge ett yttrande till Tillsyns- och uppdragsutskottet (TU) om det enligt min motion var möjligt att låta enskilda präster avstå vigselförordnandet. Det visade sig att det är möjligt och ändå avslogs motionen. Det är klart att jag blir frågande. Argumentet för att avslå var att Kyrkoordningens intention är att alla ska ha. Det är så att säga redan bestämt och därför går det inte att ändra. Jamen, min fråga var om det är möjligt! Och det är det. Tingens ordning går att ändra - om man vill. Jag skrev som ni vet en särskild mening till protokollet där jag menade att vårt yttrande inte gjorde rättvisa åt fakta.
När ärendet kom till TU diskuterades det länge och väl. Men det var inte min motion som var i centrum utan Burells (S) och eftersom han skrivit den och fått med sig Perers (C) så var det redan bestämt att den skulle gå igenom. Han är ju Ledaren. Förslaget och resultatet i plenum, sista veckan i oktober, måste bli att Burell får igeneom sin motion. Det är därför (S) och förstärkt med (C). Burell - Perers vill uppdra åt kyrkostyrelsen att "säkerställa" att alla präster har ett förordnande. De som inte vill ska bestraffas, helst ska de mista sitt ämbete. Problemet med denna motion är bara att det rent juridiskt inte går att säkerställa att alla har ett förordnande, än mindre att ta ämbetet ifrån dem. Varför? Jo, därför att en präst kan 1)bli sjuk, 2)missköta sitt förordnande eller 3) skicka tillbaka förordnandet som jag gjorde. Dessutom skulle följden bli att det i praktiken är kammarkollegiet som kommer att bestämma inte bara vilka som ska ha förordnandet utan vilka som ska mista det och därmed ämbetet. Det faller på sin egen orimlighet. Det betyder att hela diskussionen i stället kommer att handla om hur dessa präster ska bestraffas och nu börjar jag närma mig pudelns kärna.
Det går nu att spåra skeendet. Jag är teolog och vill av teologiska skäl, i lojalitet mot Bibeln och Bekännelsen, avstå förordnandet. Ingen lyssnade, därför att här gäller inga teologiska skäl. När sedan ärendet hamnar i Kr säger juristerna att det inte heller finns några juridiska skäl att införa det tillägg som Sunnliden vill göra för att lösa problemet. Ingen lyssnade, därför att här gäller inga juridiska skäl. Nu börjar det enligt min mening närma sig skandal.
Jag är inte ensam om att uppfatta vad som sker. I TU lämnades det in tre reservationer som helt tydligt gör det klart att det inte går att säkerställa att alla präster har ett förordnande. Alltså ska Burells motion avslås. Likafullt är det den som ska läggas fram för kyrkomötet. Hur är det möjlgt?
Det finns bara en förklaring när inga teologiska eller ens juridiska skäl är tillämpliga och det är de ideologiska skälen, det vill säga i klartext: (S) och (C) har bestämt sig för att bestraffa eller för att tränga ut sådana som sätter ifråga reformen om äktenskap. Det är helt enkelt socialistisk utrensningspolitik. Helle Klein hade rätt. Hon visste det och kunde vara frimodig. Det fanns inget att debattera. Så enkel är förklaringen också till att prästkandidater inte beviljas prästvigning, bekännelsetrogna inte får göra karriär och för att jag helst ska lyftas ut ur systemet. Jag visste det redan i en mening, men nu hör jag det sägas rent ut, ser hur den kyrkopolitiska makten fungerar i sin arrogans där inga argument behövs utan bara en majoritet av de röstande.
Dag Sandahls kommentar var bara: "Det är kört". Tyvärr har han rätt, men kampen måste trots det fortgå. Vad ligger nu framför? Först är det plenum i nästa session. Då ska diskussionen tas och röster avges. Sedan är det för min del efterräkningar att vänta lokalt. Olyckligtvis sitter (S) och (C) också i Värnamo. Jag är övertygad om att de kommer att få anvisningar från högre ort. Efter kyrkomötet tillsätts så en utredning enligt Burells motion som innebär att kyrkostyrelsen ska "säkerställa" att alla har ett förordnande. Men det ska bli intressant hur de trixar igenom det, eftersom argumenten säger något annat. Men var det inte någon som sa att politik är det möjligas konst?
Allt detta är ovärdigt och oacceptabelt av en organisation som vill kalla sig kristen. Det finns mer att säga med det får bli nästa blogg.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)