23 juni

 För inte så länge sedan skickade jag ut en midsommar hälsning till mina vänner, men här kommer en till eftersom den 23 juni är "den rätta" dagen. Midsommardagen firades tidigare på Johannes döparens dag som alltid infaller 24 juni, se almanackan. Alltså är det Midsommarafton i dag ...

Hur jag firar den? Tillsammans med Kari, barn och barnbarn befinner vi oss i en stuga i Danmark. Kari och jag kom just hem från en stund på stranden, se bilden. Det är en fantastisk känsla att komma till havet även om det just i dag är blåsigt och knappast läge för något bad. Jag kommer absolut ta mig dit igen senare i veckan. Vilka härliga promenader man kan ta på de kilometerlånga stränderna

22 juni

I dag reste hela familjen till Herning i Danmark. Vi befinner oss nämligen i Danmark md hela familjen den här veckan. Och i går fick vi vara med om något mycket speciellt. Victor som i år fyller 50 år, om än senare i höst, fick sin present; ett fallskärmshopp! Bilden är tagen efter landningen.

Eftersom det har gott ett dygn vågar jag påstå, även om jag själv inte har hoppat, att det tycks vara en upplevelse man inte kan glömma. Upplevelsen verkar gå från dödsångest till den ren eufori.

Idén att ge ett fallskärmshopp i present kom från Elisabet som själv, på Nya Zeeland, hoppade för några år sedan. Så klart hon tyckte att också storebror skulle hoppa. Måste vara svårt att dra sig ur om lillasyster utmanar. Släkten är värst.

Jag är glad att jag är så gammal att jag det inte passar mig.

Mitt bibliotek

 Det är ett känt faktum att vi teologer "älskar" våra böcker, våra teologiska framför allt. Och jag har under åren samlat på mig några tusen, se bilden, men nu ska de alla bort. Jag har kanske inte direkt våndats, men ändå dragit på det hela. Men som sagt nu är det dags. Om en timme kommer Karl-Henrik med bil och släpkärra och hämtar allihop. 

Eftersom ryktet redan nått många av er kan jag lika gärna bekräfta att vi ska flytta till en lägenhet i Stockholm. Vi fick den som genom ett mirakel. En fastighetsägare kontaktade oss och erbjöd en nyrenoverad trea med kök. En insatt broder sa: "Håkan, det där händer en gång på miljonen".

Vare sig Kari eller jag är lastgamla, men det känns ändå lite som en "dö 'städning". Och varför inte? Inte mig emot. Förr eller senare ska vi alla lämna jordelivet och då får vi inte ta med oss någonting.

De finns en del böcker som är mig särskilt kära. Jag har till exempel uppemot 40 böcker av min lärofader Gunnar Rosendahl, kyrkoherde i Osby. Några av dem ska jag plocka ut och ta med mig till Stockholm. Vidare ska jag ta med mig Per-Anders Fogelströms böcker i serien Mina drömmars stad. Inte bara de fem utan också de tre som föregår serien. Han har faktiskt berätta hela historien om östra Södermalm eller Bajen-land som som också är ett gångbart namn.

Ändå gläder jag mig över mitt bibliotek. Det ska nämligen till teolog studenternas förening Teofil i Lund. Och då kommer det förhoppningsvis till glädje för blivande präster. Det gläder mig mycket. 

Nu kommer Karl-Henrik om någon timme så mer än så hör blir det inte. Kan ändå nämna att några goda vänner varit när och plockat ut några godbitar dessförinnan.

Ha en bra dag och välkommen tillbaka till bloggen framöver!

Cancelling som en del av woke

 Det kan ha varit ett tiotal år sedan jag först hörde om och anade något av vad woke är. Jag minns att jag undervisade ett antal ungdomar uppe i Transtrand, Sälen och frågade dem om de kände till begreppen cancel och woke. Jag var själv osäker. Jag tänkte att de kanske visste, men nej, det gjorde de inte. Sedan dess har jag stött på begreppen och i mitt undermedvetna levt med dem utan att kunna exemplifiera eller argumentera mot dem. I dag hjälpte Lena Andersson mig med det genom en ledare i Svenska Dagbladet, en lysande sådan som jag hoppas får stort genomslag. Vill du läsa den (rekommenderas) så kan du klicka här.

Hon hävdar att woke, denna förskräckliga ideologi, varit verksam i cirka 15 år och förundras över att den liberala vänstern omedvetet (?) förvandlats till eller medvetet lyckats lägga beslag på woke. 

Lena Andersson skriver att förföljelser av minoriteter är avskyvärda, men att woke inte är dess motsats utan en inverterad (upp och ner vänd) version av det. I woke-läran ingår att betona kön, hudfärg, etnicitet på historiens förövare och vakna inför denna oförrätt. Ansvaret för oförrätterna har ärvts biologiskt och skulden kan inte avskrivas utan måste bekämpas. 

De gamla oförrätterna ska nu brytas. Alltså ger man sig på "arvingarna". Politiskt tycks det fungera som så att man tar parti för "offren", samlar på sig majoriteter och "cancellererar", utestänger (mobbar) dem som säger emot. Det är tämligen utstuderat och undergräver, i sann postmodernistiskt anda, traditionella värderingar. Sättet att agera är inte nytt eftersom jag redan i Nya testamentet läser om kampen mot andefurstarna. Jag har också själv mött fenomenet i såväl Svenska kyrkan som på universitetet.

Med hjälp av woke kan man sålunda identifiera sig med svarta, homosexuella eller, varför inte, förtryckta kvinnor, för att ge exempel. När det är gjort kan man kräva av omgivningen att "ställa upp" på dessa grupper. Vem vill inte ställa sig på de svagas sida? Den som inte erkänner att vita förtryckt svarta och nu tar parti för svarta mot vita gör sig själv en otjänst. 

Den som inte erkänner att varje människa själv bestämmer över sitt kön och sin sexualitet blir en fiende och kan diskrimineras. När woke-ideologin vunnit mark blir det tämligen omöjligt att "tycka något annat". Att tycka något annat är fel. Det är fel att vara emot en utsvävande livsstil, mot abort eller tro att Bibeln äger giltighet och så vidare (mina tankar). Lena Andersson skriver:

Vi var inte ålagda i lag att älska Pride och regnbågssymboler, men det var suspekt att inte göra det. Så ser hegemoni ut, tusen osynliga trådar som binder och gör det kostsamt att inta en negativ - eller bara ointresserad - hållning till folks livsstilsval. Ointresse klassades som osynliggörande av de utsatta, att inte erkänna dem.

Andersson förklarar för mig hur det gick till. Det tidigare idealet var att vi skulle tolerera varandra, men nu räcker inte det. Inom woke bytte man bort tolerans mot erkänna. Det räcker inte med att du tolererar, respekterar eller säger dig älska utan du ska erkänna. Om du inte gör det är du utanför och ska hållas utanför. 

I Wikipedia läser jag: 

Woke är en politisk term som uppstått i USA som beskriver en medvetenhet om frågor som rör jämlikhet mellan olika etniciteter och genus, samt social rättvisa, diskriminering och rasism. Det kommer från uttrycket "stay woke" på afroamerikansk engelska, ungefär "stay awake".

När jag googlar begreppet ser jag också att Josef  Fransson (SD) 23 september 2024 lämnat in en motion till riksdagen där han ber att: 

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör överväga att utreda hur vi kan motverka woke-ideologi på svenska universitet och högskolor och tillkännager detta för regeringen.

Plötsligt förstår jag Donald Trumps kamp mot Harvard University. 

Ledaren bekräftar vad många konservativa och klassiskt kristna kan vittna om och väcker många tankar. Jag skriver inte mer om detta nu, men rekommenderar ledaren. 

Triptyk

 Det är några månader sedan jag förärades ett exemplar av Kristoffer CH Wahlunds senaste bok Triptyk tre moderna apokalypser. Jag mötte honom och hans familj i samband med högmässan på Gotlandsgatan och lärde mig genast att uppskatta dem. Kristoffer hjälpte oss senare i gång med vårt informations- och nyhetsbrev. Han är författare till professionen och har skrivit flera böcker. Hans språk är inte alltid så lätt tillgängligt, men ändå lysande. Värd att läsa bara av det skälet. Du kan beställa boken här adlibris.

Nu blev jag påmind om boken dels genom mejl växling med författaren, dels genom att han omnämndes i Dag Sandahls Dagslända från 21 maj 2025. Dag skriver, som jag tror ni känner till, oftast skarpsinnigt kritiskt om Svenska kyrkan i allmänhet och biskoparna, som han kallar Plussarna (på grund av plustecknet de bär på magen), i synnerhet. Inte sällan i apokalyptisk anda. Det var nog därför Dag citerade Kristoiffer när denne förklarade till vilka han vänder sig:  

Till alla heliga – alla veliga
Till alla förvirrade, alla bort-trillade
Till alla uträknade –
alla sluträknade; nedräknade, alla felräknade.
Alla felbalanserade, livschansade – 
det är till er jag skriver.
Det är till er jag vänder mig.

Dag benämner Kristoffer som en begåvad skribent driven av ”verklighetssinne” och glädjen att stiga in i Verkligheten. Dag fortsätter: "Inte är det konstigt att jag gillar vad de åstadkommer. Det här är människor vars ord gör att jag ser världen lite på nytt."

Det tyckte jag var värt en blogg.

Ha en god fortsättning på den här dagen!

jag återkommer!

Håkan

MAGA

 Sitter just nu på SJ:s Lounge i Stockholm, läser, ber och filosoferar om vart annat. Det är ett par timmar kvar innan jag ska leda högmässan  S:t Filippus. Gick och hämtade SvD och fastnade för dagens ledare. Är du intresserad av världs skeendet rekommenderar jag den. Det är första gången jag läser vad Ann Applebaum profeterade om för ett antal år sedan. 

Ledarskribenten Mattias Svensson menar att den amerikanska MAGA-högerns världsbild sammanfaller med Rysslands.  Putin har ju länge profilerat sig och Ryssland som ett värn för traditionella familjevärden och kristen tro, och en kämpe mot hbtq-rättigheter, woke och liberalism som påstås rasera västvärlden, skriver Svensson. Han fortsätter med en rad exempel.

Det syns mig klart och tydligt att analysen stämmer tämligen väl. Jag orkar inte nu, med datorn i knät, sitta och redogöra för hela ledaren, men läsvärd var den definitivt. Kanske måste västerländska kristna ta sig en funderare p hur de ska förhålla sig framöver. Även om folk i allmänhet, inklusive kristna, inte bryr sig särskilt, borde det vara en angelägenhet för samfunds ledningarna att orientera sig i den nya världsordningen. Vad betyder den för kyrkan?

Är det för övrigt inte biskoparnas sak och deras representanter kyrkoherdarnas sak att beskydda och vägleda hjorden? När jag läser min Bibel ser jag att Jesus har en hel del att säga om den yttersta tiden.

Politiker som provocerar

 Det händer mycket inom politiken just nu. Det kan inte ha undgått någon. Jag är ingen politiker och tänker förmodligen inte särskilt politiskt heller, men jag följer nyheterna tämligen nära. I den förra bloggen nämnde jag om Ann Applebaum och skrev några rader om arbetet på en ny världsordning. Idag verkar det som att den bloggen är än mer aktuell.

I kväll, i samband med rapporteringen från debaclet i Vita huset och  nämndes om en ny världsordning där USA, Ryssland och Kina ska dela samarbeta som de oemotsagda härskarna. EU räknades helt och hållet bort.

Förbereder sig de tre stora makterna för ett tredje världskrig? Trump antydde det, men utsåg Zelenskyj som syndabocken. På samma sätt gjorde Ryssland i kväll. 

Oavsett hur det går med saken är tonen ytterst obehaglig. Hur kan politiker på den nivån prata på det här sättet? Förstår de inte att de avslöjar sig? De provocerar varandra i syfte att vinna fred ... eller krig. Politiker är människor. Förvisso älskade av Gud, men också syndare.

Det ska bli synnerligen intressant att följa de europeiska ledarna under de närmaste dygnen för nu hastar det. Går det, i det här fallet, att övervinna det onda med det goda?