Det finns i våra teologiska sammanhang sådant som är, eller borde vara, självklart. I kyrkomötet är emellertid ingenting självklart, allra minst sådant som bär Nya testamentets prägel. Bert Löndahl har skrivit en motion där han föreslår att kyrkomötet ska anlägga en ekumeniskt konsekvensanalys på sina beslut, både i kyrkomötet och i kyrkostyrelsen. Att en sådan motion behövs beror på att partipolitik och vindkast i läran snarare styr motionerandet, diskussionerna och i värsta fall besluten. Jag har märkt att så kallat vanligt folk, vanliga kristna, närmast blir chockade över att det är möjligt.
Berths förslag lyder: Kyrkomötet beslutar att
1. en ekumenisk konsekvensanalys ska göras inför beslut i kyrkomötet och kyrkostyrelsen,
2. uppdra till kyrkostyrelsen att utreda hur denna rent praktiskt ska implementeras.
![]() |
kyrkans skepp - ekumenikens symbol |
Det är klart att jag vill stå med som medmotionär på Berths motion. Svenska kyrkan är en bekännelsekyrka och inte en åsikts kyrka som det blivit i alltför många hänseenden. Men det som är och ofta har betraktas som en självklarhet förblir inte alltid en självklarhet. Det är som med demokratin eller varför inte som med själva evangeliet, det behöver tas emot av människorna för att fungera. När man slutar tala om det, när det glöms bort eller av andra skäl mer eller mindre upphör, måste det sägas.
Veckan som ligger bakom oss har vi firat att det är 1700 år sedan nicenska trosbekännelsen blev normerande. Kommer den att överleva några generationer till? Förmodligen, men det kommer inte att förvåna mig om vi får motioner i kyrkomötet som föreslår justeringar i bekännelsen.
I vår tid anses barnkonsekvensanalyser vara självklara, liksom hänsyn till jämlikheten eller miljön. Bra så, men är hänsynen till kristna kyrkor och samfund runt om i världen självklar? Uppenbarligen inte. Det går att ge flera exempel på hur Svenska kyrkan gått och går sitt eget stickspår, gått in på och går på en återvändsgata. Nu får vi se hur det går med den här motionen.
Rösta på Frimodig kyrka!