Nu när restriktionerna för pandemin gått mot sitt slut har mycket skjutit fart igen. Kallelserna har kommit tillbaka och jag har fullt upp med att hinna med allt. För några veckor sedan undervisade jag om Roten som bär dig i Skillingaryd. jag hade tre pass på lördagen och söndagen. Helgen var välbesökt och mycket uppskattad som jag uppfattade det. Tänk vad viktigt det är att förklara grunderna och huvuddragen med vår relation till det judiska folket. Det är gott att undervisningen om Israel blivit populär under de senaste decennierna även om inte allt är av godo.
Det är fortfarande så att den större delen av svensk kristenhet är fast förankrad i ersättnings teologin. Det är kanske inte s underligt efter 1500 år. I det perspektivet har ändå mycket förändrats och de flesta troende har fått upp ögonen för villfarelsen. Däremot ser jag en annan villfarelse göra sig gällande. Den kallas för två-vägs teologi och syftar på dem som lör att det finns två vägar till himlen, en för det judiska folket och en för hednafolken. Tyvärr lär vi få se mer av den så uppgiften att undervisa om vår relation till det judiska folket får prioriteras. Den undervisningen har till stor del att göra med hur vi läser och förstår vår bibel.
Det gick inte mer än en vecka så fick jag vara med om att samla människor till högmässa i Linköping. Men finns det inte redan tillräckligt stort utbud i Linköping, frågar någon? Jo, det kan man tycka, men Missionsprovinsens särskilda kallelse har varit och är att hålla fast vid den kristna bekännelsen. En huvuduppgift blir då att bevara och undervisa om det särskilda prästämbetet och att predika Guds ord oförvanskat och rätt förvalta sakramenten. Det kan inte vara någon nyhet för någon läsare av denna blogg att Svenska kyrkan glidit långt ner på det sluttande planet. Missionsprovinsen har här en väldigt viktig uppgift. Kyrkodagen i Linköping var på lördagen och på söndagen fortsatte jag med att celebrera i St Filippus, Stockholm.
Som om det inte räckte med de regelbundna resorna till Stockholm var jag också där för att undervisa i Credos ungdomsutbildning, CU. Där får jag vara med i en tre-årig undervisning där vi går igenom Bibelskolan-on-line och de 75 videoklipp som finns där.. Det är en fantastisk uppgift att få vara med och följa dessa drygt 20 ungdomar under så lång tid.
 |
| Bilden är tagen på CREDOS lägergård i Transtrand, Sälen augusti 2021 |
Sedan många år tillbaka försöker jag följa med vad som händer inom Kristna Ambassaden. Jag minns hur vi i mitten av 1980-talet samlade in pengar för att hjälpa inte minst judar från Ryssland och Ukraina till Israel. Det var stora summor och mycket arbete som v kände glädje över. Idag kan jag glädja mig igen över det.
Så är det tydligen dags igen. Många flyr Ukraina som ni vet och jag tycker mig ana ändens tid på ett särskilt sätt. Så här skriver Gitten Öholm som är ordförande i Kristna Ambassaden, Sverige,. Jag återger det gärna.
Nu har Olof Edsinger skrivit färdigt sina artiklar om relationen mellan män och kvinnor. De fem delarna har publicerats i tidningen Världen idag den 1/2, 8/2, 15/2, 22/2 och 1/3. För oss som är bibelläsare är det inte några radikala tankar han för fram, men det är så bra att det skrivs om vad det är att vara man eller kvinna. Det är faktiskt inte samma sak.
I den femte och avslutande artikeln sammanfattar han med fyra punkter som jag gärna återger här eftersom de mer eller mindre återger den bibliska förståelsen.
1. för det första tror en kristen på den goda skapelsen. Vår tid kännetecknas av att den inte gör det och det är en stor del av förklaringen till att det ser ut som det gör. Gud har uppenbarat för oss att människan skapades till hans avbild, till man och kvinna.
2. för det andra innebär det att män och kvinnor är jämlika, men olika. Vi är lika inför Gud, men biologiskt och psykologiskt är vi olika. Det är inte sant att jämlikheten betyder att de biologiska könen saknar betydelse, att de skulle vara resultatet av en social konstruktion. Gud gör varje del i sin skapelse unik och män och kvinnor kompletterar varandra.
3. för det tredje förtjänar äktenskapet särskild uppmärksamhet. Enligt biblisk tro är kärleken till och troheten mot medmänniskan central. Det är inte själviskheten som är överordnad, snarare underordnandet i den meningen att vi håller andra högra än oss själva. I vår tid vill jag mena att det är extra viktigt att män behandlar kvinnor bättre än sig själva. Detta är vad äktenskapet skulle ge uttryck för.
4. den fjärde punkten Edsinger lyfter fram är korsets väg. Korsets väg talas det enligt min mening alldeles för lite om. Det är tråkigt eftersom det är en verklighet för alla människor. Korset är paradoxalt, men genom att lära känna det och dess betydelse klarnar mycket i våra liv. Tack Olof Edsingfer för dessa artiklar.
Det var länge sedan jag bloggade, men flera gånger har det varit nära eftersom det hela tiden dyker upp nya intressanta ämnen. Jag läser regelbundet SvD, DAGEN, Världen i Dag, Kyrka & Folk, SPT och på nätet tämligen ofta Aftonbladet (en förskräcklig tidning i mycket).
Ett ämne vi alla fått leva med till leda är sammanblandningen av man och kvinna. Inte minst har frågan om kvinnliga präster här spelat en stor avskräckande roll. Frågan är så infekterad att det inte i många sammanhang är möjligt att ens tala om den. Och om det sker är det väldigt svårt att lyssna och att ta till sig andras åsikter. Men nu har Olof Edsinger skrivit en antal artiklar i Världen i Dag som lovar gott. I dag har jag läst under rubriken "Kvinnor och män kompletterar varandra - allt enligt Guds plan". För mig är detta en självklarhet, men när hörde jag någon senast skriva om eller tala om det? Jag vet inte. Jag rekommenderar dig att ta dig an denna fråga. Hittills är två artiklar publicerade, 1/1 och 8/2. det talar för att nästa kommer 15 och 22 februari. Jag citerar från ingressen:
Bibeln är ganska återhållsam med att specificera vad som är unikt "manligt" respektive "kvinnligt". Att män och kvinnor är skapade "olika och jämlika" är ett fundament i den bibliska berättelsen. Komplementariteten mellan könen är en central del av skapelsens inneboende skönhet och bekräftas av forskningen.
Som sagt självklart för alla bibelläsare, eller … Du hittar artikeln klicka här
Som om det inte räckte för att väcka min förvåning läser jag att Vänsterpartiet beslutat att könsuppdelade möten ska vara norm under deras partimöten!!! Är det sant! Bra, det är nästan att man får lust att rösta vänster. Det5 ä ungefär som det var i kyrkan förr i tiden, männen till höger och kvinnorna till vänster i kyrkbänkarna. Man kan diskutera saken om man vill, men visst är det roligt om jämlikheten kunde få ta sig sådana här uttryck!
Äntligen. Underbart och härligt. Nu vet vi. Vi behöver inte längre kritisera Svenska kyrkan för att försöka visa att den är politiskt styrd. Jag tycker uppriktigt sagt att det är väldigt bra. Vi har visserligen vetat det under decennier, ända sedan de lyckades knäcka ryggraden, det vill säga lyckades erövra och få bukt med det särskilda ämbetet. Sedan har det blivit tydligare allteftersom genom att skenbart skilja kyrkan från staten, införa demokrati, ta bort prästerna från biskopen och ställa dem under lokala politiker, byta ut alla bibelläsningar mot en sekulär översättning, införa ett könsneutralt och inkluderande språk, lägga ner mer än hälften av våra församlingar, förändra synen på äktenskapet, avskaffa missionen och öppna dörren för andra krafter, till exempel antisemitism och inte minst utan särskilt fylla den kristna tron med nytt innehåll. Men aldrig har det sagts eller erkänts som politiskt styrda beslut. Vad jag vet är det första gången som det från så högt officiellt håll som från en kulturminister erkänts och uttalats.
Varför är jag då glad?
Det finns ingen anledning att försöka be och arbeta för en förnyad kyrka. Den vill inte förnyas. Den vill inte se människor komma till tro. Det är i sig ingenting att glädja sig över, men jag slipper leva med kampen. Kyrkokampen får vi lämna till Gud Fader själv.
Men, och det är ett viktigt men, det finns ännu två skäl till glädje. Det första jag tänker på är att Svenska kyrkan består av människor som firar gudstjänst. Och även om många aldrig får höra evangelium eller hjälp med att vandra efter Anden är det samtidigt gott om folk som tillhör ELM, Kyrkliga förbundet, SSB, OAS-rörelsen, Missionsprovinsen, Svenska kyrkans fria synod, laestadianerna med flera och dessa kan nu bejaka sig själva med en större frimodighet. I ställer vara glada och tacksamma för att de har sitt sammanhang.
Det andra jag tänker på är att svensk kristenhet nu på allvar behöver samarbeta. Vi behöver få sen en underjordisk, icke-statligt styrd kyrka med Jesus i centrum. Det kan förvisso ske i de olika sammanhang som finns och på många olika sätt, men inte längre egoistiskt. Vi behöver erkänna och bejaka alla våra bröder och systrar i tron. Här har vi många spännande utmaningar framöver.
Jag vill ha med en tredje tanke och det är den att Svenska kyrkan nu måste betraktas som ett missionsfält. I Sverige finns ungefär tio miljoner invånare, drygt hälften tillhör Svenska kyrkan, de flesta, nästan alla, är döpta och utgör en oerhörd potential. Men ofta behöver de ledas ut ifrån svenskkyrkliga sammanhang och in i kristna gemenskaper.
När jag numera tänker på min älskade Svenska kyrkan ser jag den som en hedningarnas förgård. Den är eller vill vara en öppen folkkyrka där man kan gå in och tända ett ljus när livet blir besvärligt. Jag tycker det är bra, men det är en förgård. För den som vill lära känna Jesus rekommenderas andra sammanhang.
Kära vänner – skickar er en önskan om ett gott nytt år 2022.
Det är också en önskan om att gemenskapen St Filippus, Stockholm ska få
fortsätta och därför skickar jag lite info.
Årets första högmässa firas på söndag som är 1 efter Trettondedag
jul. Det blir kl 15.00 på Gotlandsgatan 46, Stockholm.
Den här informationen går till er som tidigare har kommit och som jag tror är intresserade plus några till.
Tanken är att kunna nå er med jämna mellanrum och därför får
du gärna ge mig tips på fler intresserade personer
eller avboka fortsatt information.
För er som inte har varit med tidigare tar man T-banan till Skanstull, går ut den norra utgången.
Väl uppe går du över Götgatan, upp för trappen norr om gamla
Södermalmskyrkan och så är du på Gotlandsgatan.
Vi har inte fått porttelefon att funka som vi vill, men från
14.45 står någon där. Om du missar den tiden kan du ringa.
Ringsignalen hörs upp och vi kan inte öppna, men kommer ner
och öppnar.
Den andra informationen är predikoturerna som ser ut enligt nedan.
9
jan. 1 ef Trett. Håkan Sunnliden Gotlandsgatan 46, kl 15.00
23
jan. 3 ef Trett. Jakob Okkels Gotlandsgatan 46, kl 15.00
6
febr. Kyndels Håkan Sunnliden Gotlandsgatan 46, kl 15.00
20
feb. Sexagesima Niclas Olsson Gotlandsgatan
46, kl 15.00
6
mars 1 i fastan Håkan Sunnliden Gotlandsgatan 46, kl 15.00
20
mars 3 i fastan Gabriel Skilling Gotlandsgatan 46, kl 15.00
2
april Kyrkodag, mer info kommer Gotlandsgatan 46, kl 14.00–18.00
3
april 5 i fastan Håkan Sunnliden Gotlandsgatan 46, kl 15.00
En tredje och sista informationen är att de som kan möts på
Gotlandsgatan varje måndag kl 18–20.
Då blir det bön, lovsång och samtal. De gånger jag är med
firas också mässan kl 19, dvs 10/1, 7/2, 7/3 och 4/4
En kallelse med St Filippus är att ingen kristen ska behöva vara utan Guds ord och sakrament och att
St Filippus får vara en väg in i Kristi stora Kyrka.
