Det är skönt att vara hemma igen, i synnerhet eftersom jag denna gång tagit ut ett par lediga dagar direkt efter kyrkomötet. Idag på förmiddagen har jag varit hos tandläkaren. Skönt att få det gjort och nu har jag försökt följa upp lite av vad som skett medan jag har varit avskuren från verkligheten. Jag har surfat runt lite och jag har sett lite TV. Nu kan jag inte låta bli att kommentera vad jag lagt märke till tidigare. Rapporteringen från Israel har blivit mer balanserad jämfört med hur det var när jag var ung. Då liknande rapporteringen mer vänsterpropaganda. I TV-programmet Debatt blir balansen tydlig och jag rekommenderar dig att se det. Den gamle ambassadören Pierre Schori låter som han alltid gjort men den här gången balanseras han av SvD:s Per Gudmundsson och riksdagsmannen Mathias Sundin (FP) på ett fantastiskt bra sätt. Jag blir riktigt glad när jag lyssnar till dem. Debattledaren Belinda Olsson ställer den okunniges fråga: Hur kan ni ha såvitt skilda uppfattningar?
Jag kom att också att läsa prästen Annika Borgs artikel i Dagen, också den mycket väl värd att ta del av. Jag minns hur det var på 1970- och 1980-talen. Då var bilden så ensidig att man kunde gråta. Gråta kan man förvisso göra än idag över situationen därnere, men svensk rapportering är inte fullt så ensidig som förr. Kanske beror det till dels på globaliseringen och de sociala medierna. Det är inte lika lätt att lura folk idag som förr via media.
Desto tråkigare då att höra debatten i kyrkomötet som var som ett eko från 1970- och 1980-talen, för att inte tala om beslutet. Kyrkans Tidning återgav beslutet på följande sätt:
Kyrkomötet beslöt därmed
Jag kom att också att läsa prästen Annika Borgs artikel i Dagen, också den mycket väl värd att ta del av. Jag minns hur det var på 1970- och 1980-talen. Då var bilden så ensidig att man kunde gråta. Gråta kan man förvisso göra än idag över situationen därnere, men svensk rapportering är inte fullt så ensidig som förr. Kanske beror det till dels på globaliseringen och de sociala medierna. Det är inte lika lätt att lura folk idag som förr via media.
Desto tråkigare då att höra debatten i kyrkomötet som var som ett eko från 1970- och 1980-talen, för att inte tala om beslutet. Kyrkans Tidning återgav beslutet på följande sätt:
Kyrkomötet beslöt därmed
- att kyrkostyrelsen ska kräva ett slut på den israeliska ockupationen av Västbanken, östra Jerusalem och Gaza
- att rekommendera församlingarna att avbryta investeringar, inför sanktioner och bojkotta företag och produkter på ockuperad palestinsk mark
- att stödja de krafter som arbetar för demokrati och mänskliga rättigheter i Gaza
- att mot svenska regeringen verka för ett fullvärdigt palestinskt medlemskap i FN
Svenska kyrkans syn på krisen i Mellanöstern är både förlegad och ensidig. Borde inte vi, som är för ett mångkulturellt samhälle, hellre verka för en en-statslösning där judar och araber lever, bor och verkar sida vid sida?
Det är som sagt skönt att vara hemma. På eftermiddagen ska jag fortsätta djupstudera 2 Korintierbrevet. 1 Korintierbrevet är jag klar med och det ligger nu på nätet så nu får jag ta nya tag. Men det är lite mycket nu eftersom jag också ska förbereda undervisningen om Paulinsk teologi som jag ska hålla i Nepal 4-15 februari 2013. Det är tänkt att de som går utbildningen ska få en outline på nepalesiska så den måste bli klar inom det närmaste. Nu har vi hållit den första sessionen av 12, tror jag det var, i Nepal. Jag hoppas nu på att Värnamo församling kommer att göra sig delaktigt i projektet att utbilda hundratals nepalesiska pastorer och få in det på sin hemsida. För er som inte vet finns numera en hemsida just för projektet. Det är en bra början, men förutom förberedelserna när det gäller undervisningen och fortsatt arbete med hemsidan behöver vi också fortfarande få in pengar till projektet. Den församling som är intresserad att stödja projektet och lika mycket vår projektledare Hans Sundberg är välkommen att höra av sig till mig.
8 kommentarer:
Tiderna förändras. Förmodligen hade väl inte din hänvisning till Annika Borgs artikel ägt rum för trettio år sedan heller? Därmed intet ont sagt om varken din eller hennes possition men att en småländsk präst av manligt kön med de teologiska possitioner som du företräder på din blogg och en präst av kvinnligt kön i Stockholm kan som i detta fall uttryckas positivt här, var väl tämligen otänkbart om vi tex tänker Ämbetsfrågan där väl Växjö stift historiskt får anses vara mindre positivt till 1958 Års beslut. Kanske är en uppluckring av skilda grupperingar på g? Det tycks som att kartan över kyrksverige målas om på alla möjliga håll. Det är ju en viktig aspekt inte minst i korintiernreven som du nämner och fö har ju de inte minst i den sk ämbetsfrågan haft en betydande roll. Har noterat den skillnaden också i ex SPT och inom aKF. Det skulle vara intressant att läsa din analys av det kyrkliga läget i det avseendet och då tänker jag inte primärt på ämbetsfrågan utan mer övergripande. Nu vet jag naturligtvis inte vad du har för inställning i den och det är heller inte det jag efterfrågar. Dock noterar jag att du skriver präst som benämning på en kvinna vilket ju är en indikation rent språkligt och därmed också teologiskt. Nu poängterar jag extra tydligt att jag med dessa exempel enbart syftar att just göra exemplifieringar och inte söker ta upp ämbetsfrågan i sig. Kan en sådan tendens till förändring av kyrksverige ha ett samband med de förändringar som äger rum på kyrkomötesnivå? Annorlunda uttryckt : vad händer i Svenska kyrkan bortom formella beslut och strukturer? I diverse forum som ex debattartiklar har ju en förändring kunnat noteras, är denna enbart kopplad till enskilda personer och sakfrågor eller finns ett djupare förnyelse, förändringsskeende? Jag vet ju inte men tycker mig se ett sådant och därför vore det intressant med din syn på saken om perspektivet formell makt lämnas. / Magnus Olsson
Varför är det nästan bara de karismatiska kyrkorna/pingst m fl som jobbar för fred i MÖNA, det vill säga försöker att få förståelse mellan judar och palestinier?
De karismatiska kristna i regionen ordnar träffar mellan judar och palestinier och det visar sig att omvända araber kan älska judar och vice versa, sprider Guds kärlek.
Som kristna vill vi dels inte använda våld dels försvara utsatta människor. och judarna ÄR utsatta.
Mycket intressant! Jag håller för troligt att det finns en förklaring till detta i att såväl araber som judar har en grundläggande förutsättning i att älska Guds lag. När då karismatiska kristna möter med budskapet om Guds Helige Ande kan detta mötas dvs när Guds Heliga lag, nedlagd i människan, möter den yttre drabbande lagen uppstår en konflikt som många sk teologier löser med en filosofisk förklaring som skapar en dualism, en ständig pendling mellan att stå under lagen eller under nåden och det ger människan en existentiell ångest som bara Guds Helige Ande kan lösa genom att såsom Rom 8 lär i människan be och därmed skapa en bro mellan den naturliga nedlagda lagen och den yttre drabbande lagen och i det mötet, av Guds Helige Ande, omvandlas frädsla för Guds Heliga lag till kärlek till Guds Heliga lag. Detta kan bara Guds Helige Ande utföra. Människor kan ej detta emedan människor söker separera Guds lag från Guds nåd. Att då människor som har i sina traditioner en hög respekt för lagen ( vilket västerländska kristna skall ta lärdom av judar och muslimer kring) blir mottagliga för det verk Guds Helige Ande utför, förvånar inte. Samma sak gäller också sk sekulariserade västerländska människor som trötta på jagventrering söker sig fram och vill finna Gud. Det är ett fenomen som borde Inge västerländska kyrkor och samfund eftertanke kring hur Guds Helige Ande skapar kärlek till Guds Lag och inte separerar den från Guds Nåd. / Magnus Olsson
Ps därför sammanfattar Jesus lagen och upphäver den icke. Vill man söka klarhet i dessa frågor finns många goda lärare varav NP Wetterlund på svenskt område är oslagbar varför hans mästerliga verk "Andens lag" kan rekomenderas starkt. För att lättare förstå det kan med fördel läsas B Andréns prästmötesavhandling för Västerås stift 1943 ( som kan sökas antikvariskt)
Ja, jag håller helt med Håkan när han säger: " Borde inte vi, som är för ett mångkulturellt samhälle, hellre verka för en enstatslösning där judar och araber lever, bor och verkar sida vid sida?" Tiden för 2-statslösningen har runnit ut. Det finns ingen stat att förhandla om för palestinierna efter det att Israel delat upp Västbanken i ett antal "homelands" för palestinierna. På sikt är en demokratisk enstatslösning, öppen för alla, det enda tänkbara, men det lär ta lång tid att komma dit. Visonen är mycket god.
När nu Gunnar Stenbäck tydligör det Håkan Sunnliden antyder, kan vi kanske få ett förtydligande av Håkan. Sällar du dig till de öppet israelfientligas skara med krav på staten Israels avskaffande och ersättande med en "binationell" arabisk-judisk stat med rätt för återvändande av alla "palestinska" flyktingar och därmed en garanterad arabisk och judefientlig majoritet som med nödvändighet medför ett fördrivande av många av de judar som i dag bor i Israel? Är det den visionen du delar? Bra att få veta i så fall.Ska även Israel offras på det mångkulturella altare som hör helvetet till och för dit?
Men det är nog riktigt uppfattat att tiden är ute för en tvåstatslösning och vad mera är, det har egentligen aldrig funnits någon tid för den lösningen eftersom den aldrig på allvar omfamnats av den arabiska sidan utan bara setts som en tillfällig förhandlingsposition. Den positionen anser man sig nu inte behöva längre.
Men om vi vrakar tvåstatslösningen då kan det lika väl betyda en israelisk annektering av Judéen och Samarien (Västbanken) med repatriering av israelfientliga palestinier till det egentliga Palestina, det nuvarande Jordanien som en gång avskildes av britterna från det ursprungliga mandatet och med förbud för judisk bosättning. I Palestina väster om Jordanfloden skulle det judiska nationalhemmet inrättas. Det var britternas plan
som havererade p.g.a. massivt arabiskt motstånd och det är ungefär där vi fortfarande befinner oss i dag, men med den förskjutningen(!) att det som tidigare i mycket var en nationellt politisk motsättning om ett visst landområde nu blivit i hög grad religiöst laddat och en del av en global konfrontation mellan islamism och västerländsk kristet-judisk civilisation. Den striden har vi inte råd att förlora lika lite som 1938/40. Med Churchills ord: "Mr Chamberlain ni hade att välja mellan krig och vanära. Ni valde vanäran och kommer att få kriget."
Man kan fråga sig vilka tidningar och nyhetsprogram Sunnliden läser och tittar på. Rapporteringen från Israel och Israel/Palestina konflikten är allt annat en balanserad. Den är subjektiv, snedvriden, bygger inte på fakta och i många fall är det rena lögner.
Ett bra exempel är rapporteringen från Gaza och södra Israel där media inte började rapportera förrän Israel svarade på de ca 800 raketer som palestinierna hittils hade skjutit in i Israel.
Man mår ju illa!
Skicka en kommentar