Anförandet om mission

Här kommer så gårdagens anförande i debatten om Mission i Sverige. Den röstade som sagt ner med siffrorna 188 mot 43 och 8 som avstod. Men jag är nöjd ändå och lovar att FK återkommer i ärendet.


Ordförande, biskopar, ledamöter och andra åhörare. Jag vill yrka bifall till motionerna 2012:22 och 2012:23 som handlar om Mission i Sverige.

Förslaget går ut på att uppgiften mission i Sverige behöver tydliggöras och underblåsas. Kyrkolivsutskottet har behandlat, ja nästan bejakat, motionernas intention, men också i vanlig ordning föreslagit avslag på dem båda. Huvudskälet för dessa avslag är dels att missionen inte får frigöras från allt annat vi gör inom Svenska kyrkan, allt vi gör är mission, och dels kyrkostyrelsens skrivelse om att det ska utarbetas en strategi för kyrkans undervisning och mission. Det är rätt och bra, men vagt och inte tillräckligt rätt och bra.

Missionen är och måste vara en integrerad del av Kyrkan, men det hindrar inte att vi behöver utveckla en samsyn och en gemensam vision för mission i Sverige. Både kyrkostyrelsen i sin skrivelse och utskottet i sitt betänkande menar att mission i Sverige är viktig, men ingenstans talas det om vad mission innebär eller hur det skulle kunna gå till. Det finns inget innehåll i begreppet och ingen vägledning. Men det kanske kommer?

I betänkandets bakgrundstext sägs att mission handlar om att förmedla kunskap, men det sägs ingenting om denna kunskap. I den bibliska meningen innebär en rätt kunskap om Gud ett erkännande av Hans herravälde och en anpassning till detta faktum. En sådan kunskap berör intellektet, men ännu mer det Bibeln kallar för hjärtat och det liv som utgår därifrån. Förhoppningsvis menar utskottet att hjärtats omvändelse och efterföljelse är självklar, men jag är långt ifrån övertygad efter gårdagens debatt om ekumenik och religionsdialog. Läronämnden gjorde då klart för oss att ord som ”ekumenik” nu måste omdefinieras. Det handlar om ”Guds tilltal i mötet med varje människa oavsett religiös tradition.” Jag undrar hur det resonemanget återverkar på begreppet mission, kyrkans grundläggande uppgift. Kommer begreppet mission också att omdefinieras? Är mission idag till sitt väsen något annorlunda än det var igår? Är det, för att citera betänkandet, ”att erbjuda människor redskap för livstolkning”? Det var knappast den hållningen Jesus hade för att inte nämna Paulus, en av Kyrkans riktigt stora missionärer.

Gårdagens debatt om Strukturutredningen gjorde också klart för oss de församlingar som ingår i storpastoratet ska frigöras för att bland annat kunna ägna sig åt mission. Tänk om det kunde bli så? Församlingen kommer visserligen inte ha någon beslutande makt eller självständigt kunna disponera sin ekonomi, men utöva mission kan man faktiskt göra utan pengar. En levande församling inte bara utövar mission utan ÄR i sig mission. Missionen tillhör hennes väsen. Missionen är den härlighet som utgår från henne när hon lovsjunger och tillber.

En församling utan makt kommer att vara beroende av den Helige Ande och kan bli stor i trovärdighet. MEN den skulle ha ett bra beskydd och stor glädje av ett uttalat stöd, av ett råd för mission i Sverige, som motionen föreslår, av att kunna vända sig till den biskop som har mission på sitt hjärta eller åtminstone av ett biskopsbrev om mission. Då kommer vi dessutom att få veta mer om vad som menas med begreppet mission.

Jag hoppas på bifall till motionerna 2012:22 och 23.