På det så kallade Stockholmsmötet talade bland andra biskopen Graham Cray om An incarnational Community. Det var inte något nytt för mig, men jag är ändå glad att han var där och talade om mission. Men den typen av mission han talar för har sin särskilda bakgrund och tror jag är ganska främmande för Svenska kyrkan. Bakgrunden är att det i England under slutet på 1900-talet uppstod en mängd olika gemenskaper. Tidigare var det bönegrupper och husförsamlingar men när Vineyard, Cellkyrkan och liknande rörelser invaderade landet uppstod en mängd olika varianter på temat. När biskoparna inom Church of England såg vad som hände gjorde man om sin teologi. Man gjorde tvärt emot vad Svenska skulle ha gjort. Man inkluderade denna mångfald i sin syn på Kyrkan och kallade alltsammans för Fresh expressions of Church. I mitt tycke var det riktigt och slutet på detta har vi ännu inte sett.
När biskopen Graham Cray därför talade om mission grundade han denna i Skriften. Paulus är Kyrkans store missionär som mer eller mindre övergav sitt sammanhang, gav sig in i helt nya, blev kvar där och främjade blivande gemenskaper och församlingar. Vad jag kunde urskilja så uppmanade inte biskopen oss att göra likadant utan förblev tämligen teorietisk. Jag förmodar att han vet hur det fungerar i Sverige. Så här står vi med vår gamla institution Svenska kyrkan och är helt oförmögna att ändra på den - fast vi ändrar på den. Fast jag tror och hoppas att den andliga förändringen sker av sig själv, det vill säga även utan vår medverkan.
Nu har jag i stort läst igenom betänkandena till kyrkomötet och skrivit mina anföranden med anledning av mina motioner. Jag har två om mission. I dem föreslår jag att vi ska tillsätta ett råd för mission i Sverige, uppdra åt en av biskoparna att ansvara för detta, låta ämnet mission i Sverige ingå i våra utbildningar och uppmana biskoparna att skriva ett biskopsbrev om missions i Sverige. Det blir naturligtvis avslag på dessa eftersom Kyrkans Hus redan har för mycket att göra, eftersom motionerna kommer från Frimodig kyrka och eftersom man inte vill erkänna att vi inte redan jobbar med mission. Ändå är betänkandet välvilligt inställt till mina motioner. Kyrkolivsutskottet bejakar vad jag skrivit, men menar att kyrkomötet inte kan ge uppdrag åt biskoparna, att det inte går att bryta ut missionen ur helhetsuppdraget som är att fira gudstjänst, undervisa, missionera och utöva diakoni. Missionen är och måste få vara en integrerad del. Utskottet konstaterar att ett biskopsbrev vore värdefullt men att respektive utbildningsanordnare måste besluta om de ämnen det ska undervisas om. Ja,ja ...
Det är intressant att se hur utskottet definierar mission. I bakgrundstexten heter det att mission handlar om att "förmedla kunskap erbjuda människor redskap för livstolkning" och vidare i utskottet att "mission utövas i möten och dialog mellan människor ..." Vad är detta? Det finns inte ett ord om vad det är för kunskap som ska förmedlas. Av texten att döma kan det vara precis vad som helst. Och vilka redskap som åsyftas har jag inte en aaaaaning om. Utskottet talar om möten och dialog men säger ingenting om innehållet. Dialog sker ju hela tiden mellan oss människor och verkligen inte någon särskild metod för mission. Ja, ni förstår att detta är ytterst vagt.
Nu pågår en process som syftar till att stärka och församlingarnas möjlighet att fullgöra sin grundläggande uppgift. För detta avsätts 60 miljoner. Bra, men hur ser det förväntade resultatet ut? Med dessa vagheter omkring begreppet mission kan det mycket väl komma ut - ingenting.
Det är hur långt avstånd som helst mellan biskop Graham Cray och kyrkomötets skrivningar. Vi är inte i närheten av Anglikanska kyrkans sätt att tänka och verka. Faktum är att vi är så långt ifrån att vi knappast har möjligheter att förstå vad biskop Graham Cray talar om. Om vi skulle följa den anglikanska modellen skulle vi missionera där vi bor, lever och verkar. Där skulle vi främja spirande gemenskaper. Vi skulle där, inte inom kyrkohusets byggnader och programverksamheter, utan där ute i hem, på skolor, caféer, bowlinghallar ... bedja, lovsjunga och predika, troligtvis genom möten och dialog med andra. Där skulle Jesus Kristus gestaltas i Andens kraft och härlighet, korset verka och människor omvända sig. Lovsången födas och heliga gemenskaper uppstå. Jag tror att Svenska kyrkan har en bra bit att gå innan vi ens förstår vad vi håller på med.
I morgon reser jag till Katrinholm. Käre far fyller 90 år och på söndag fortsätter jag till Uppsala och kyrkomötet. Så nästa blogg får därifrån. Redan nu vill jag meddela att det kommer att bli dagliga
TV-sändningar, typ morgonsoffa, från kyrkomötet.
När biskopen Graham Cray därför talade om mission grundade han denna i Skriften. Paulus är Kyrkans store missionär som mer eller mindre övergav sitt sammanhang, gav sig in i helt nya, blev kvar där och främjade blivande gemenskaper och församlingar. Vad jag kunde urskilja så uppmanade inte biskopen oss att göra likadant utan förblev tämligen teorietisk. Jag förmodar att han vet hur det fungerar i Sverige. Så här står vi med vår gamla institution Svenska kyrkan och är helt oförmögna att ändra på den - fast vi ändrar på den. Fast jag tror och hoppas att den andliga förändringen sker av sig själv, det vill säga även utan vår medverkan.
Nu har jag i stort läst igenom betänkandena till kyrkomötet och skrivit mina anföranden med anledning av mina motioner. Jag har två om mission. I dem föreslår jag att vi ska tillsätta ett råd för mission i Sverige, uppdra åt en av biskoparna att ansvara för detta, låta ämnet mission i Sverige ingå i våra utbildningar och uppmana biskoparna att skriva ett biskopsbrev om missions i Sverige. Det blir naturligtvis avslag på dessa eftersom Kyrkans Hus redan har för mycket att göra, eftersom motionerna kommer från Frimodig kyrka och eftersom man inte vill erkänna att vi inte redan jobbar med mission. Ändå är betänkandet välvilligt inställt till mina motioner. Kyrkolivsutskottet bejakar vad jag skrivit, men menar att kyrkomötet inte kan ge uppdrag åt biskoparna, att det inte går att bryta ut missionen ur helhetsuppdraget som är att fira gudstjänst, undervisa, missionera och utöva diakoni. Missionen är och måste få vara en integrerad del. Utskottet konstaterar att ett biskopsbrev vore värdefullt men att respektive utbildningsanordnare måste besluta om de ämnen det ska undervisas om. Ja,ja ...
Det är intressant att se hur utskottet definierar mission. I bakgrundstexten heter det att mission handlar om att "förmedla kunskap erbjuda människor redskap för livstolkning" och vidare i utskottet att "mission utövas i möten och dialog mellan människor ..." Vad är detta? Det finns inte ett ord om vad det är för kunskap som ska förmedlas. Av texten att döma kan det vara precis vad som helst. Och vilka redskap som åsyftas har jag inte en aaaaaning om. Utskottet talar om möten och dialog men säger ingenting om innehållet. Dialog sker ju hela tiden mellan oss människor och verkligen inte någon särskild metod för mission. Ja, ni förstår att detta är ytterst vagt.
Nu pågår en process som syftar till att stärka och församlingarnas möjlighet att fullgöra sin grundläggande uppgift. För detta avsätts 60 miljoner. Bra, men hur ser det förväntade resultatet ut? Med dessa vagheter omkring begreppet mission kan det mycket väl komma ut - ingenting.
Det är hur långt avstånd som helst mellan biskop Graham Cray och kyrkomötets skrivningar. Vi är inte i närheten av Anglikanska kyrkans sätt att tänka och verka. Faktum är att vi är så långt ifrån att vi knappast har möjligheter att förstå vad biskop Graham Cray talar om. Om vi skulle följa den anglikanska modellen skulle vi missionera där vi bor, lever och verkar. Där skulle vi främja spirande gemenskaper. Vi skulle där, inte inom kyrkohusets byggnader och programverksamheter, utan där ute i hem, på skolor, caféer, bowlinghallar ... bedja, lovsjunga och predika, troligtvis genom möten och dialog med andra. Där skulle Jesus Kristus gestaltas i Andens kraft och härlighet, korset verka och människor omvända sig. Lovsången födas och heliga gemenskaper uppstå. Jag tror att Svenska kyrkan har en bra bit att gå innan vi ens förstår vad vi håller på med.
I morgon reser jag till Katrinholm. Käre far fyller 90 år och på söndag fortsätter jag till Uppsala och kyrkomötet. Så nästa blogg får därifrån. Redan nu vill jag meddela att det kommer att bli dagliga
TV-sändningar, typ morgonsoffa, från kyrkomötet.
3 kommentarer:
Det hadr varit förnämligt om nån av våra biskopar varit anglokatolskt orienterad med insikter om " to be à good Catholic needs to bee à bit liberal" men orsaken till att det mer eller mindre lyser med sin frånvaro beror inte blott på strukturen i Svk utan också pga dess egna kritiker, de mer konservativa grupperingarna. Om folk med begåvning och lite ödmjukhet inför de egna sanningarna skulle en förändring kunna ske genom att en variant på anglikanskt synsätt fick genomslag men då behövs en vilja därtill. Ex om diakoner och präster gjorde gemensam sak, skulle det ske. Tyvärr är ju diakoni och spiritualitet åtskiljd pga att Jesu uppmaning till fotatvagning nonchaleras i såväl mer liberala som konservativa delar av Svk. / Magnus Olsson
De 60 miljonerna kommer sannolikt att finansiera ledarutbilding i mindfullnessutbildning, kurser i tai chi och annat andligt rumsrent, HBTQ utbildning och annat som "vi" dödliga ska utsättas för. Nu måste man betala för mindfullness grupper om man vill vara med i det i församlingen, vilket begränsar tillgängligheten. Liknade utbildning måste ju likt HBTQ ingå i kyrkans utbildningar för anställda och frivilliga - och ve den som inte deltar.
Man kan kanske göra en synkretistisk blandning som passar alla!
Det kommer nog att kosta "mer än pengar" att få se Jesus Kristus gestaltas i Andens kraft och härlighet! Viktigt att FK finns på kyrkomötet!
AT
Det är precis sådana uttalanden som skadar FK. / Magnus Olsson
Skicka en kommentar