Kyrkoherden gästbloggar, del 3 av 4

Här fortsätter Värnamo församlings programförklaring. Den utgår från att vi har bejakat stiftets koncept Tilltro. Kyrkoherden Pär-Magnus Möller fortsätter förklaringen genom att ge två exempel på hur konceptet påverkar församlingen.
Exempel 1: Kyrkoråd
Jag har som kyrkoherde suttit i kyrkoråd i ca 15 år. En fråga som ofta slagit mig är: Vad är egentligen kyrkorådets uppgift? Kyrkoordningen säger att kyrkorådet är församlingens styrelse - men styrelse över vad? Församlingens verksamhet? Det är i alla fall ofta så det tolkas! Men är då församlingen ”verksamhet”? Djupt i vårt sätt att se på kyrkan har vi kvar ett kommunalpolitiskt tänkande – en syn på församlingen som en religiös serviceinstitution till samhället. Det är bara det att en sådan institution inte längre äger någon trovärdighet i vårt samhälle – det är ingen som går till en institution med sin längtan efter Gud. Till det heliga söker man sig bara om man ser att det omges av ett äkta liv – människor som lever ut sin tro. I samband med att ”föreningssverige” sakta med säkert dött ut har också Svenska kyrkan, som verksamhetsorganisation med överdimensionerat styrelsearbete, mist sin relevans. Det är i dag få som ifrågasätter den iakttagelsen.

Jag skulle därför vilja vidga synsättet på kyrkorådet – faktiskt enligt kyrkoordningens skrivelse:
Kyrkorådet ska ha omsorg om församlingslivet och har gemensamt med kyrkoherden ansvar för att församlingens grundläggande uppgift blir utförd, KO Kap 4 § 5. Ser ni vad det står – kyrkorådet skall inte vara ansvarig för verksamheten utan skall ha omsorg om församlingsLIVET! Vad betyder det då att man som kyrkoråd är ansvarig för församlingens liv? Livet i församlingen, menar jag, utgår från relationen med Jesus och relationen med varandra. Det är ju i relationerna som församlingen gestaltas i sin egentliga betydelse. Relationerna är ju ett utflöde av det Heliga. Det betyder att kyrkorådet måste leva nära det Heliga också som grupp. Kyrkorådet är ju de som med andlig vishet skall se till att församlingens liv och gemenskap fungerar och får sin näring. För att gynna detta träffas kyrkorådet i Värnamo inte längre i församlingens styrelserum – styrelserum förvandlar människor till demagoger och styrelseproffs. Ack vad det är ointressant med demagoger och styrelseproffs när det gäller att förvalta församlingens liv. Vi inleder varje kyrkorådsmöte med ett bibelsamtal i ca 30 – 40 minuter. Vi ber tillsammans och övar oss att samtala om församlingen utifrån ett relationistiskt perspektiv – alltså ett perspektiv där relationerna och livet står i centrum. Naturligtvis behöver vissa beslut om kollekter och annat protokollföras men sådana ärenden är förvånansvärt få när det handlar om det som gäller församlingens LIV i dess egentliga betydelse.

Exempel 2: Anställda
Vad är de anställdas uppgift? Att vara Görare eller Möjliggörare? Också detta beror på vilket fokus du har på församlingens uppdrag. Menar du att syftet med de anställda är att skapa verksamhet, även relevant verksamhet, saker folk kan göra (i väntan på döden), då stöder du den församlingssyn som definierar församlingen utifrån vad den gör. De anställda skapar verksamheter som fylls med folk – i verksamheten söker man förhoppningsvis Jesus. Det låter bra men bottnar i en syn där de anställda och själva verksamheten ställs i centrum av församlingens liv – inte Källan. Är syftet istället att ha fokus på det Heliga och genom mötet med det Heliga möjliggöra och bereda plats för de gåvor Gud skänker församlingen genom kärlek, vilja och drivkraft bland bröderna och systrarna – då får du istället ett fokus på församlingen som något man är. Ibland kan resultatet av de olika församlingssynerna faktiskt se likadant ut – men ändå menar jag att det är en enorm skillnad. Skillnaden finns i själva livet, meningen, relationen och andligheten.
Exempel: Gudstjänster