Bloggandets styrka

Det blir ett kort inlägg, men ett kort inlägg är också ett inlägg. Jag hörde igår, tror jag det var, att en bloggare borde vara ute och skriva minst en gång per dag för att kunna behålla sina läsare. Tyvärr tror jag det ligger något i det. Det kan i och för sig diskuteras vad en blogg ska tjäna för syfte och vilket som är bloggandets styrka. Det vanligaste verkar vara att förvekliga sitt ego, men det är inte så jag tänker.

Jag tycker om Dag Sandahls blogg därför att han hela tiden om än ur ett kritiskt perspektiv lyfter sådant som andra förtiger. Han vågar ta tag i sådant som andra döljer. Senast handlar det om domprosten Hermansson i Visby eller kanske lika mycket om Domkapitlets sätt att hantera ärendet. Nu är Hermansson anmäld igen och det bara för att Domkapitlet inte vill ta tag i ärendet. Denna gång får Dag hjälp av kollegan förre prosten Anders Brogren. På hans hemsida återfinns själva anmälan.

Kyrkans Tidning har undersökt antalet anmälningar till Domkapitlen. De har ökat med 400 % sedan år 2000. Och ändå är jag inte förvånad. Däremot är jag något förvånad över att Svenska kyrkans rättschef Maria Lundqvist-Norling säger: "Det hade jag ingen aning om"! Är det verkligen så illa? Har de fullständigt tappat kontrollen? Begriper de inte vilket klimat kyrkopolitikerna har åstadkommit genom sina strävanden att göra Svenska kyrkan till något annat än hon är till sitt väsen? Tyvärr tror jag det är för sent att rätta till det hela. Möjligen kan vi på lite längre sikt få se växande församlingar lokalt. Det finns ju folk som vet vad som gäller. Det är bara det att de aldrig släpps fram. Går det att ändra? Fast nu verkar trakasserierna åtminstone för stunden ha falnat något.


Istället har Seglora smedja lyckats åstadkomma någon inomkyrklig strid som inte alls har att göra med tron eller bekännelsen. Det påminner mig om de gammaltestamentliga berättelserna där Israels motståndare gör ner sig själva. Det finns ganska mycket att skriva om. Helst skulle jag vilja skriva om hur vi bygger församlingar, med trons sköld i den ena handen och Andens svärd i den andra. Sedan skulle jag vilja läsa mer av vad andra teologer skriver. Jag gläder mig över att det nu arbetas på att ställa samman en portal som kommer att kunna vägleda oss till många av de bloggare inom Svenska kyrkan som vill bygga församling. Det är det underbara med de konservativa vännerna. De har något att bidra med till skillnad mot liberalerna. Som sagt det finns mycket att skriva om, men det kräver en hel del arbete. Därför tycker jag att vi som läser kristna bloggar ska visa tålamod mot varandra. Allt som skrivs är inte färdigtänkt. Men också det är bloggandets styrka. Inlägget blev visst inte så kort som jag trodde det skulle bli.