Inga löftenVi är vana vid att möta och läsa om olika typer av ”metodkristendom”; gör så här så blir det bra! Så gör man som de säger och det händer alls inte så mycket som det gjorde hos de som förespråkar metoden.
Vari ligger felet?
I metoden söker man hitta ett ultimat arbetssätt – en metod som löser aktuella problem. En metod kan därför inte omfatta livet eftersom livet är så komplext. I metodkristendomen glömmer man ofta att omvärlden ser olika ut på olika ställen. En amerikansk metod fungerar sällan i Sverige och vice versa.
Man glömmer också att en framgångsrik församling ofta befinner sig i ett särskilt skede och att människornas sammansättning också påverkar resultatet av den metod man prövar. Konceptets styrka ligger i att konceptet mer rör sig på visionens och målinriktningens område. Man vet faktiskt inte vart man är på väg – man vet inte hur nästa steg ser ut - och samtidigt är man inte utan riktning. Så är det ju när man följer någon man litar på och vi litar ju på Jesus, han som är Vägen. Om vi följer Vägen vet vi att vi är rätt – även om vi inte fullt ut ser vad som döljer sig bakom nästa kurva. Att följa ett koncept gör att man slipper tveka vid en del avvägar – men man vet inte vart vandringen leder en – man går på ett löfte – i tro.
Det finns helt enkelt inga av konceptet utlovade resultat. Målet är istället att se till centrum och hämta kraft ur rätt källa – och inse att Gud låter frukten mogna i den takt han vill.
Källan
Att vårda det heliga innebär alltså att vi utgår från det heliga. Detta är oerhört viktigt i vårt tänkande. Det är Källan som är kallelsen, vägen och målet. Utifrån livet vid källan får man se vad som denna källas kraft genererar ut i gemenskapen, hur det sedan organiseras, och vad som prioriteras och prioriteras bort.
Traditionellt har vi ofta gjort precis tvärt om; vi har tänkt att det är Jesus som är målet med vår verksamhet. Det låter ju fint och riktigt, men bär med sig ett riktigt "feltänk". Om vi utgår från att Jesus är målet, var är han då innan vi nått målet – och vad kan vi hämta från ett sammanhang där vi inte räknar att han är med? Att detta sätt trots det har slagit igenom kan vi tydligt se i Svenska kyrkans alla likriktade församlingsverksamheter. Oavsett hur livet kring församlingen utformas eller hur omgivningen ser ut så organiserar vi verksamheten ungefär på samma sätt – med en fantasilöshet som inte kan komma från Gud. Verksamheten har i vårt tänkande blivit ett medel för våra goda syften. Men en församling kan ju inte vara verksamhet som visar på Jesus – en församling måste vara en skara människor som dricker ur källan och lever lärjungaliv. Det måste vara källan som är utgångspunkten för livet, inte verksamheten eller metoden.
Att ha det heliga i centrum är att bygga med kraften från källan, leva vid källan och ge ut ur källan. Det kan låta som en massa fina ord – men det gör en enorm skillnad i sättet att se på oss själva och på vilket sätt vi lägger upp vårt församlingsliv.
Genom att anamma konceptet Till Tro har vi i församlingen en annan utgångspunkt i hur vi bygger vårt liv kring Jesus. Vi gör plötsligt det vi säger; lever av hans kraft i tjänandet, lydnaden och kärleken. Så självklart egentligen.
Vari ligger felet?
I metoden söker man hitta ett ultimat arbetssätt – en metod som löser aktuella problem. En metod kan därför inte omfatta livet eftersom livet är så komplext. I metodkristendomen glömmer man ofta att omvärlden ser olika ut på olika ställen. En amerikansk metod fungerar sällan i Sverige och vice versa.
Man glömmer också att en framgångsrik församling ofta befinner sig i ett särskilt skede och att människornas sammansättning också påverkar resultatet av den metod man prövar. Konceptets styrka ligger i att konceptet mer rör sig på visionens och målinriktningens område. Man vet faktiskt inte vart man är på väg – man vet inte hur nästa steg ser ut - och samtidigt är man inte utan riktning. Så är det ju när man följer någon man litar på och vi litar ju på Jesus, han som är Vägen. Om vi följer Vägen vet vi att vi är rätt – även om vi inte fullt ut ser vad som döljer sig bakom nästa kurva. Att följa ett koncept gör att man slipper tveka vid en del avvägar – men man vet inte vart vandringen leder en – man går på ett löfte – i tro.
Det finns helt enkelt inga av konceptet utlovade resultat. Målet är istället att se till centrum och hämta kraft ur rätt källa – och inse att Gud låter frukten mogna i den takt han vill.
Källan
Att vårda det heliga innebär alltså att vi utgår från det heliga. Detta är oerhört viktigt i vårt tänkande. Det är Källan som är kallelsen, vägen och målet. Utifrån livet vid källan får man se vad som denna källas kraft genererar ut i gemenskapen, hur det sedan organiseras, och vad som prioriteras och prioriteras bort.
Traditionellt har vi ofta gjort precis tvärt om; vi har tänkt att det är Jesus som är målet med vår verksamhet. Det låter ju fint och riktigt, men bär med sig ett riktigt "feltänk". Om vi utgår från att Jesus är målet, var är han då innan vi nått målet – och vad kan vi hämta från ett sammanhang där vi inte räknar att han är med? Att detta sätt trots det har slagit igenom kan vi tydligt se i Svenska kyrkans alla likriktade församlingsverksamheter. Oavsett hur livet kring församlingen utformas eller hur omgivningen ser ut så organiserar vi verksamheten ungefär på samma sätt – med en fantasilöshet som inte kan komma från Gud. Verksamheten har i vårt tänkande blivit ett medel för våra goda syften. Men en församling kan ju inte vara verksamhet som visar på Jesus – en församling måste vara en skara människor som dricker ur källan och lever lärjungaliv. Det måste vara källan som är utgångspunkten för livet, inte verksamheten eller metoden.
Att ha det heliga i centrum är att bygga med kraften från källan, leva vid källan och ge ut ur källan. Det kan låta som en massa fina ord – men det gör en enorm skillnad i sättet att se på oss själva och på vilket sätt vi lägger upp vårt församlingsliv.
Genom att anamma konceptet Till Tro har vi i församlingen en annan utgångspunkt i hur vi bygger vårt liv kring Jesus. Vi gör plötsligt det vi säger; lever av hans kraft i tjänandet, lydnaden och kärleken. Så självklart egentligen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar