Här följer den första delen av kyrkoherdens anförande på vår seminariedag. Det är mycket bra skrivet. Klart och tydligt, radikalt och med många goda följder om vi klarar att tillämpa det. Finns det trots allt hopp för enskilda församlingar också inom Svenska kyrkan? Här följer nu det nya paradigmet i sin prydo:
Vad är då ett koncept?
Wikipedia – vår tids största auktoritet skriver:
Ett koncept är en övergripande och bärande idé. Ordet "koncept" används inom förvaltningsrätt för att beskriva ett utkast. Ett koncept kan även avse en tänkt lösning på ett givet problem.
Enligt SAOL:
Ide – utkast - begrepp
Men så formulerades det också på ett sätt som jag tyckte var intressant och givande – SAOL påminde om att ”Koncept” är en form som ordet konception kommer ifrån – och konception, som ju betyder befruktning, kan också tolkas som ”Skapelseidé”. Ett koncept kan alltså vara någon slags skapelseidé – en idé om hur något kommer att vara.
Till Tro som koncept
Till Tro tolkar vi inte som ett projekt, det måste sägas. Ett projekt är en avgränsad verksamhet i tid och rum. Till Tro-konceptet är inget man gör utan snarare ett sätt att definiera sig själv – ett sätt att förstå sitt uppdrag – ett sätt att pröva vad man gör utifrån en grundläggande idé – utifrån en grundläggande skapelseidé.
Konceptet Till Tro tolkar vi heller inte som en metod i betydelsen några handlingsmönster man utför för att nå resultat. Konceptet är istället en övergripande ide som påverkar allt som görs. Ett synsätt.
Konceptet Till Tro tolkar vi som ett ”tvingade fokus” – en hörnsten som alla delar i församlingslivet skall utgå ifrån.
Konceptet Till Tro är för oss ett sätt att tänka, en tankeström som sats igång och som påverkar allt vi planerar och ger ut från församlingen.
Till Tro är alltså i sig inget vi ”gör” – inget som börjar eller slutar – det är ett koncept som skall hjälpa oss att förstå fokus i vårt uppdrag och vad vi är. Till Tro sätter inga gränser, men hjälper ändå oss att välja bort det som vi inte skall göra. Och det är kanske det allra viktigaste för oss i vår tid – att känna frihet i att välja bort allt det som tar kraft från det vi skall göra.
Till Tro och församlingssynen
Vi har blivit vana vid att tänka församling som ”verksamhet” – församling är något man gör; en samling projekt och aktiviteter som på något sätt hänger ihop. Ofta är det ganska oklart hur de olika delarna hänger ihop och ofta är det bara våra byggnader som binder ihop det vi definierar som församling. Detta har också lett till att vi lärt oss definierar församlingen som en verksamhetsform – varav gudstjänsten blir en slags verksamhetsform bland alla andra.
Kyrkorådet har därför blivit till en styrelse som bevakar och förvaltar verksamheten. Det är så man förstår sig själv och ur detta tänkande kommer också tanken att det är därför viktigt att ha verksamheter för alla med många deltagare. Mantrat: ”Många är bra”, är det som definierar framgång i en verksamhetskyrka. Svenska kyrkan och många andra kyrkor har därför skapat en väldig bred verksamhet och är på ett organisatoriskt plan väldigt stolta över detta. Man luras i denna iver lätt in i fällan att utifrån mantrat tänka: ”Eftersom det kommer många måste det betyda att det vi gör är rätt och mycket, mycket bra.” Förutom att detta tänkande skapar en lätt panikartad känsla hos de anställda, som ser hur en del av verksamheterna inte längre är självbärande, så skapar det en falsk bild av vad en församling egentligen är tänkt att vara.2
Trots att många upplever att ”Verksamhetskyrkan” inte längre är bärande som idé för församlingsutveckling har vi väldigt svårt att bryta upp från invanda mönster. Istället omformulerar vi syftet med alla de verksamheter vi inte förmår avveckla – vi invaggar oss i olika lögner varav den vanligaste låter: ”Det vi gör kan ju, kanske, om några år, eventuellt, hjälpa någon att se att kyrkan inte är farlig och att personalen är snäll – och därför kan denne någon kanske ta sig hit och be om hjälp om denne någon behöver vår hjälp någon gång – och då kanske denne någon finner en tro på Jesus – därför är det bäst att vi låter saker och ting rulla på som de alltid gjort!”.
Det är ju med de allra godaste ambitioner som vi driver allt det vi driver – och det är ju med de allra godaste ambitioner vi inte lägger ner någonting av allt det vi startat. Men trots all goda vilja kan ofta man uppleva församlingens prioriteringar som ganska fluffiga.
Konceptet Till Tro hjälper till att sätta rätt fokus när vi prioriterar.
Vårda det heliga i centrum
Församlingens fokus skall vara att ”vårda det heliga”, vilket vi tolkar som att ha Kristus i centrum. Att ha Kristus i centrum innebär också att sätta de mötesplatser och växtplatser han gett oss i centrum. Detta har man enligt konceptet Till Tro genom att bygga levande gemenskaper, göra lärjungar, utöva ett förtroendefullt ledarskap och göra skillnad i världen.
Vi definierar alltså konceptets tankar som så: Vi vårdar det heliga GENOM att bygga levande gemenskaper, göra lärjungar, utöva ett förtroendefullt ledarskap samt göra skillnad i världen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar