Ny bibelteologisk kommentar!

Äntligen! Nu ligger den på tryckeriet och den kommer att levereras den 9 juni! Återkommer senare med information om hur du kan beställa.

Det har varit mycket spännande att arbeta med de första kristna församlingarna.Det var som att få en inblick i den tiden när jag läste på i de olika kommentarerna. Det stod mer klart för mig än någonsin att ekklesian blev synlig i de många husförsamlingar som växte upp, först i Jerusalem, sedan vidare i Samarien, Antiokia i Syrien och så vidare. Det talas om ekklesian 23 gånger i Apostlagärningarna och det är uppenbart att ordet används på olika sätt. Min kollega kyrkoherden Leif Andersson prickar rätt när han påstår att "det finns bara en kyrka, men många församlingar". Den meningen tror jag är en nyckel inför framtiden.

Genom åren har jag särskilt brottats med vad det är att vara "andedöpt". Förvirringen är ganska stor kring detta begrepp. Av kommentaren framgår vem som döper i den helige Ande, vad det betyder och hur viktigt det är att vara "andedöpt". Jag är glad att jag har kunnat presentera en undervisning i ämnet.

Min gode vän kyrkoherden Magnus Lind skriver följande på bokens baksida.

Så får vi följa med Håkan Sunnliden när han tar oss med in i Apostlagärningarnas spännande och inspirerande sammanhang. För mig har det varit så att jag med åren upptäckt, att jag behöver återvända till Apostlagärningarna med regelbundenhet. Varför? Jo, i Apostlagärningarna blir det tydligt att livet i den helige Ande är hjärtslaget för den kristna kyrkans existens. Lukas ger oss kännetecknen på den första kristna gemenskapens liv och dragningskraft. Denna gemenskap kallar Lukas för de heligas gemenskap. Det är just detta som blir både inspirerande och hoppfyllt. Vi känner igen oss!

   Håkan ställer sig frågan om det liv som Apostlagärningarna vittnar om är tillgängligt för oss idag. Och han svarar förstås jakande på den frågan och tillägger att; där man finner levande kristna gemenskaper kan man också förvänta sig att känna igen livet i den helige Ande!

Med denna utgångspunkt leder Håkan oss genom Apostlagärningarna. Detta är styrkan i denna bibelkommentar. Han visar, som den goda bibelteolog han är, hur Apostlagärningarna vittnar om hur de första kristna församlingarna växer fram och hur de frågor de ställdes inför också hänger ihop med inte minst Paulusbrevens tillkomst. Läs gärna och låt dig inspireras!

Magnus Lind, kyrkoherde

EFS-präst "påkragad"

Jag borde inte vara förvånad. Jag är inte förvånad, men upprörd. Det var i och för sig (nästan) väntat att Överklagandenämnden skulle upphäva Luleå domkapitlets beslut att avkraga den kvinnliga prästen. Men det som upprör mig är att ett domkapitel kan bära sig så illa åt som Luleå domkapitel gjort. Det upprör mig. Och tyvärr verkar det inte vara det enda domkapitlet.

Göteborgs domkapitel har under flera år burit sig illa åt under Per Eckerdals ledning. Han verkar ha använt domkapitlet för att plåga dels de högkyrkliga och dels prästerna i Missionsprovinsen. Efter Eckerdal har det fortsatt med Susanne Rappman. Biskopen är om du inte visste det självskriven ordföranden i domkapitlen. Det var under Rappmans ledning som Rune Imberg avkragades för att sedan påkragas igen av Överklagandenämnden. Är det inte uppenbart?

Domkapitlen är rättsosäkra

Frimodig kyrka har vid flera kyrkomöten motionerat om att den som ställs inför rätta ska ha rätt till en försvarsadvokat. Som vanligt utan framgång. Vi har också motionerat om att man ska reformera domkapitlen. Utan framgång. Jag har till och med motionerat om att vi inte behöver något domkapitel. Så här skrev jag på bloggen året innan jag skrev motionen:

6. Lägg ner domkapitlen. Bakgrunden till denna motion är väl känd. Det handlar om att domkapitlen är otidsenliga och rättsosäkra. Det är möjligt att jag ska vänta något år med denna motion så att vi hinner samla på oss ännu fler orättvisor. Stiftet med dess biskopen och domkapitel har två uppgifter. De ska främja Kyrkans liv och utöva tillsyn. Många av oss som drabbats upplever inget "främjande" utan bara "tillsyn" varför domkapitlen alltmer framstår som rättsosäkra domstolar, för att inte säga illegala. Denna motion kräver en hel del arbete att samla ihop bakgrundsmaterialet, men Kyrkans tidning har gjort ett bra jobb och kanske skulle de kunna vara behjälpliga. Om vi vill behålla domkapitlen kunde man åtminstone reorganisera dem och se över dess uppdrag. Varför ska vi för övrigt ha både domkapitel och stiftsstyrelse?

Det var naturligtvis inte populärt. Men vem vet kanske ska den upp igen. Eller åtminstone behöver man reformera domkapitlet.

HERRE, VÅR GUD

HERRE, VÅR GUD, Du som är rik på förbarmande och som i Din oförtröttliga vishet leder vårt liv, hör vår bön, tag emot vår ånger för våra synder, låt den nya smittsamma sjukdomen få ett slut, liksom Du en gång lät det straff som drabbade Ditt folk under konung Davids tid få ett slut. Du är våra själars och våra kroppars läkedom: skänk hälsa åt dem som är drabbade av sjukdomen och låt dem snart få resa sig upp från sitt sjukläger, så att de må kunna förhärliga Dig, den barmhärtige Frälsaren, och bevara genom Din nåd alla dem som av människokärlek och i självuppoffringens ande vårdar de sjuka hemma eller på sjukhusen. Håll all sjukdom och allt lidande fjärran från Ditt folk och lär oss att uppskatta livet och hälsan med en orubblig tro på Ditt beskydd, med hoppet på Din hjälp och med kärleken till Dig och till vår nästa. Ty det är Dig som det tillkommer att visa barmhärtighet och att frälsa oss, du vår Gud, och vi ärar Dig: Fader, Son och helig Ande, nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

(Bönen är hämtad från Ortodox tidning och är en översättning från franskan. Bibelstället som det anspelas på är 2 Sam 24:15 som handlar om ett tillfälle då HERREN sände pest över landet.)

Husmässa

Så har vi firat vår husmässa i vanlig ordning. Det är så underbart att få ha tron och trons uttryck förankrade i sitt hjärta och i sin hemmiljö. Här kan jag leva tron helt och fullt.

Bor du i Värnamo eller har vägarna förbi är du välkommen onsdagar 17-19 att vara med på en husmässa. Men ring först eftersom vi är i några olika hem.

Tror Dalevi alls på prästämbetet?

Rubriken ifrågasätter Dalevis förståelse av prästämbetet. Han verkar inte alls ha förstått vad bibeln säger om prästämbetet. Han blandar samman bibelns syn på prästen med en rutten kvinnosyn. Det är vid närmare eftertanke helt otroligt att höra detta från en biskop i Svenska kyrkan. Det är såååå avslöjande.

Dalevi tar sig själv som den stora auktoriteten i förståelsen och så blir det fel igen. Han tycks mena att han har något slag av tolkningsföreträde eftersom han läser både hebreiska och grekiska. Det skulle vara roligt att höra Dalevi läsa hebreiska.

Eftersom Dalevis tolkning av Skriften avviker från såväl de ortodoxa kyrkorna som från den Romersk-katolska är det knappast vi som tror på prästämbetet som är avvikare. Dalevi lutar sig mot ett politiskt beslut som ifrågasätts alltmer av de kristna. Och ändå beter han sig så illa. Kanske känner också han av att vinden har mojnat för liberalteologin och att de konservativa har fått vind i seglen? Det kan vara så. Ärliga människor söker Sanningen och bygger inte sina liv på populistiska utspel.

Det skulle vara intressant att höra Dalevis utläggning av prästämbetet. Om han nu tror på det. Gör han det inte borde han inte ha sagt ja till biskopsstolen. Kanske är han rätt person på fel plats. Vi har ganska många sådana nu i vår kära kyrka.

Är Sören Dalevi biskop?

Jag trodde knappt mina ögon när jag läste rubriken i Världen idag. Är Dalevi en riktigt biskop? Var kommer han ifrån? Jag känner honom inte, men har sett honom i kyrkomötet. Däremot vet jag vad det betyder att vara biskop, prästernas förman och herde. Nåja, i alla fall i den tidigare Svenska kyrkan, i originalversionen av Svenska kyrkan, den mer ursprungliga. Biskops absolut främsta uppgift är att vara en samlande person. Alla som tillhör Svenska kyrkan i till exempel Karlstads stift ska ha tillgång till sin biskop. Nu står det klart, förhoppningsvis en gång för alla, att så är inte fallet.

Vi är många som har förstått detta sedan decennier. I min bok Så länge dagen varar som plötsligt blev hyperaktuell berättar jag om vad det är att vara präst i en otrogen kyrka. Men jag kan inte minnas att någon biskop betett sig så illa som Dalevi. Han borde helt klart be om ursäkt!

Om någon av mina läsare vill läsa vad Dalevi sagt till Världen idag går det bra att klicka här.

1978 Det var Stockholmsbiskopen Ingemar Ström som gav klarsignal att förfölja de präster som menade att beslutet om kvinnors lagliga rätt till prästämbetet var ett politiskt beslut. Det var ju också ett politiskt beslut. Att hävda något annat vore fel.

1993 Sedan var det biskopen KG Hammar som kom på den "slutliga lösningen" på problemet. Han fick igenom att alla präster måste kunna tjänstgöra samtidigt vid samma altare. 1993 införde så ett yrkesförbud.

2020 Det har naturligtvis emellanåt varit nästintill outhärdligt att arbeta i en sådan miljö. Mycket har hänt under decennierna, men Dalevis ord måste sorteras in som en av milstolparna i maktkyrkans arroganta beteende.

Det som förvånar mig är att Dalevi framhärdar i en intervjun. Han tar inte tillbaka ett ord utan skyller sådana som mig för att rutten kvinnosyn med mera. Han känner väl inte mig? Hur kan han säga så om min kvinnosyn? Har han inte fattat att frågan gäller ämbetssyn? Hur kan en sådan vara biskop?

På lördag ska jag hålla ett seminarium om majoritets- och minoritetsgrupper och då ska jag använda denna intervju som ett praktexempel på dominerande beteende! Kanske finns det anledning att återkomma i saken. Hoppas f Dag gör upp med Dalevi såsom bara han kan!

Husmässa

Som flera av er redan känner till leder jag inte några gudstjänster i Värnamo pastorat sedan jag slutade. Men däremot firar vi mässan hemma. Det gör att vi inte är så sårbara för Corona-viruset. Här ställs inte några mässor in.

I kväll har vi firat mässan som vi gör varje onsdag året runt. Det blev en fantastisk stund. Vi inleder med en timmes homilia. I kväll samtalade vi om psaltarpsalmen 32. I ett samtal med endast sex personer, två av dem som brukar vara med var inte med i kväll, kommer alla till sin rätt. Bland annat jämförde vi v 3 med v 10. I den förra heter det att "så länge jag teg förtvinade mina ben" och i v 10 att "den gudlöse har många plågor". Både den som tror och den som inte gör det faller med andra ord för sina frestelser, men de hanterar situationen på olika sätt.

En lärdom av kvällen var den att Kristus var närvarande i försoningen och förlåtelsen redan på den tiden. Gud verkade genom bekännelser och genom offerväsendet. Tempelkulten leddes av prästerna. Var Kristus närvarande och verksam genom dem? Ja, det var han och han är närvarande och verksam också idag genom Kyrkans ämbete.

Ovanpå detta firade vi så husmässan sittandes runt ett matsalsbord.

I tider som dessa gläder jag mig storligen att vi kan leva och verka vidare i våra hem som om ingenting hade hänt. Jag tror verkligen att husmässan kan utgöra grunden för morgondagens liturgi.

I morgon? Ja, då är det Skärtorsdagen, kvällen då Herren Jesus instiftade nattvarden. Då firas inga mässor i hela pastoratet! Hur vi gör? Jo, vi firar mässan här hemma. Jag tror att jag dagen till ära ska tända lite rökelse och använda alban i morgon. O, vad jag ser fram emot morgondagen!