2014-2015

Det har blivit kväll den första dagen på år 2015. På förmiddagen hade jag glädjen att få fira högmässan i Värnamo kyrka. Där fick jag möta Herren Jesus i ord och sakrament. En god början på det nya året.

Vad minns jag mest, helst eller bäst av året som gick? Det är klart att jag kommer att minnas olyckan den 15 maj, men det finns något annat jag hellre minns. Året 2014 var året Hammarby gick upp i Allsvenskan!  Där har vi två oförglömliga minnen!

Olyckan har också haft det med sig att jag fick ett sabbatsår. Jag har kunnat be, tänka, läsa, samtala med vänner och till och med oväntat fått återuppliva gemenskapen med gamla vänner, vänner sedan 30-40 år tillbaka i tiden. Gud har verkligen varit god emot mig. Allt detta har skett i ett lugnt och värdigt tempo, såsom det anstår en man i min ålder. Som om det inte räckte har jag inte förverkat några semesterdagar detta år. Och med tanke på att jag sedan tidigare hade sparat ett 20-tal och på att det snart är dags för 35 nya dagar kan ni räkna ut vilket underbart år jag har framför mig.

Eftersom det har varit och fortfarande är så många helgdagar har det inte blivit så mycket teologi. Jag läser en kommentar Romans av Joseph A. Fitzmeyer, närmast en klassiker eller blivande sådan. Den ingår i förberedelserna för kommande Bibelförklaringar. Till detta kommer att jag själv skriver en populärvetenskaplig kommentar till Romarbrevet. Men det blir inte så mycket skrivet nu när jag bara kan använda en hand. Jag vet inte heller när jag kan återuppta förklaringarna i Värnamo kyrka.  Det lär väl dröja åtminstone fram till våren.

Det blir med andra ord endast lättare läsning. Nu läser jag Visenterna av Ulf Lundell. Han hör inte till de stora författarna tror jag mig kunna påstå,  men jag har läst honom genom åren. Han är några år äldre än jag. Kommer från Södermalm och har valt att i ett antal romaner skildra vår samtid. Hans sätt att skriva är ovanligt.  Han verkar skriva i trance, direkt från den spontana tanken. Ibland blir det lysande. Andra gånger inte alls, men onekligen får jag en bild, en tolkning av samtiden hur eländig den än kan tyckas vara. Jag såg för övrigt att han nu har börjat blogga och eftersom jag tänker läsa också den en tid framöver så länkar jag till den i min högerspalt.

När jag ändå håller på vill jag också länka till Tommy Dahlman. Han var en gång pastor här i Värnamo,  men vad jag vet verkar han nu fristående. Jag har träffat honom vid några tillfällen och han är också en sådan där som talar frispråk. När jag läste hans blogg i tidningen Världen idag förstod jag det som att det finns konkurrens mellan tidningen Dagen och Världen idag. Inget konstigt med det i och för sig, men eftersom Dahlman vill hålla sig vän med båda väljer han att hoppa av Världen idag  och istället skriver han nu en egen blogg. Jag ser också att han beskriver de evangelikala som vore de delade i två läger, en karismatisk del och en mer bokstavstroende, om förenklingen tillåts. Det intresserar mig så jag läser också honom framöver.

32 församlingar blev 3

Sifferexemplet 32 församlingar blev 3 utgår från exemplet jag gav i förra bloggen. Om det håller kommer sannolikt att visa sig de närmaste åren. Vad ska man säga om exemplet? Finns det anledning att analysera det? Jag förutsätter att det gjordes innan kyrkomötet beslutade om den stora strukturreformen. Och den analysen måste ha lett till att 32 församlingar blev 3. Detta måste väl kyrkopolitikerna betrakta som ett framsteg förmodar jag.

När jag tillträdde tjänsten som kyrkoherde i Hjälmseryd, som då var ett enprästpastorat, väcktes frågan om det skulle bli en ordinarie tjänst eller inte i avvaktan på en ny, tänkt pastoratsindelning. Det var 1983, men redan på 1960-talet ville kyrkopolitikerna att pastoratets gränser skulle sammanfalla med kommungränserna.  Vi skulle gå från en statskyrka till en kommunkyrka. Nu blev det inte så och det blev inte heller så när jag tillträdde. På politikerspråk heter det att "tiden inte var mogen för det".  Men inriktningen på Svenska kyrkans omvandling har stått klar länge, längre tillbaka än 1960-talet. Så det som sker kommer inte som någon överraskning.

Det som däremot är överraskande - för dem som tror som Kyrkan - är däremot omvandlingen av Kyrkans lära och tro. Men också den förändringen håller på att bli synlig. Jag vill inte exemplifiera för att inte verka gnällig eller än värre bitter. Vem vill vara det? Jag vill vara positiv. Hur är man då i en situation som denna? Äntligen börjar jag ana.

Det är naturligtvis hög tid att slå vakt om Kyrkans lära och tro. Det kan man göra genom att
"bygga församling". Det här är inte platsen att närmare beskriva hur det går till, men jag är övertygad om att det måste vara Guds väg för mig och för många med mig. När det är sagt kan kär läsare få många frågor, men jag går förbi dem i en blogg som denna. Det är ju Nyårsafton. Jag blundar inte för dina frågor eller problemformuleringar. Tvärtom. Jag välkomnar dem därför att där det finns många frågor där finns det många svar. Och där det finns många så kallade problem där finns det många lösningar.

Kanske kommet den dagen då vi får vända på ekvationen: Där det fanns 3 församlingar blev det 32!!! Då blir det skäl att fira på riktigt.

GOTT SLUT PÅ 2014 OCH GOTT NYTT 2015!

Tragikomiskt

Lördag och söndag har Kari och jag varit i Katrineholm där vi har besökt mina föräldrar, min bror och ett par goda vänner. En innehållsrik helg med andra ord. Och dessutom för första gången efter olyckan en längre utflykt. Det går framåt.

Också i Katrineholm har det skett en stor sammanslagning av församlingar. Nu heter det Katrineholmsbygdens församling. Varför kallas denna nya organisation för församling? Den är väl inte församling någonstans. Den består av Floda, Julita, Katrineholm, Nävertorp, Sandbäcken, Lerbo, Sköldinge, St Malm, Valla och Ö Vingåker vadå? Distrikt? Alla dessa kallas gemensamt för församling. De har en gemensam chef, kallad kyrkoherde. Hur ska hen kunna bygga församling? Visserligen har hen en uppsättning med anställda till sitt förfogande men det lär knappast hjälpa särskilt mycket. Nu blir det allt klarare för mig vad strukturförändringen faktiskt betyder i praktiken.

Jag har ett annat mer närliggande exempel, min gamla församling Hjälmseryd, som numera ingår i Sävsjö pastorat. Det består av Vallsö, Skepperstad, Hjärtlanda,  N Ljunga, Vrigstad, Hylleyofta, Stockaryd, Hultsjö och så då Hjälmseryd. Dessa har, åtminstone tills vidare, fått behålla namnet församling men fråntagits sitt självbestämmande. Kyrkomötet måste nu omdefiniera eller förklara vad Svenska kyrkan menar med begreppet församling. Jag fruktar.

Nu är det inte så som många av mina bloggläsare kan lockas att tro, att jag odelat är emot folkkyrkan eller dessa sammanslagningar. Jag tror tvärtom att vi behöver dessa större ekonomiska och administrativa enheter, men framförallt behöver vi i den nyuppkommna situationen levande församlingar. Problemet tycks för närvarande vara att Svenska kyrkan officiellt inte vet vad en kristen församling är. Plus att den nya organisationen genom sin struktur inte har en chans att bygga församling. Tyvärr är jag inte säker på att den nya organisationen ens kommet att upptäcka problemet eftersom den inte vet vad en kristen församling är, än mindre har möjlighet att bygga någon. Det enklaste blir nog att hitta på en ny definition av begreppet församling. Den gamla håller inte längre. Kanske kan man göra som man gjorde med begreppet äktenskap, utvidga begreppet.

Det kommer att bli några spännande år i Värnamo pastorat som har sammanslagningarna framför sig. Kan det blir så att mitt nästa pastorat, Värnamo pastorat, kommet att bestå av Värnamo, Nydala, Fryele, Rydaholm, Gällaryd, Tånnö, Forshedabygdens församling med sina fem f d församlingar, Forsheda, Torskinge, Dannäs, Hånger och Kärda, det vill säga fem kyrkor (samma konstruktion som i Katrineholm), Bredaryd och Kulltorp? Jag vet inte, men det är en ganska kvalificerad gissning.  Men att allt detta skulle kallas Värnamobygdens församling är svårt att tänka sig. Knappast heller Värnamo pastorat. Morgondagens stora kyrkopolitiska stridsfråga kan bli namnet på den nya organisationen. På något sätt framstår det för mig som tragikomiskt.

För övrigt läste jag just i tidningen att Landstinget i Jönköping upphör natten till torsdag. På torsdag heter det i stället Region Jönköpings län. Kommunikationschefen Ulrika Ulvegard  lugnar genom att säga: "I det korta perspektivet kommer vi inte att se så stor skillnad. Det är i första hand ett administrativt projekt ..."  Som om det inte räckte heter det i artikelns ingress att genom ett direktvalt regionfullmäktige kommer demokratin att stärkas och tillväxten att öka. Det är som att höra kyrkomötets ledamöter när de är som bäst. Men när jag läser vidare ser jag att politikerna redan diskuterar om att slå samman Jönköping med Växjö och Kalmar. Just nu står det och väger. Blir demokratin då ändå bättre undrar jag?  Tillväxten blir väl närmast enorm? Och samtidigt blir det inte så stor skillnad. Ja, ja, för att citera Linn, 2 år, efter 40 år börjar jag lära mig hur det går till.

Ska Svenska kyrkan också fortsättningsvis följa utvecklingen får vi i sinom tid en, enda kyrka, rikskyrkan Svenska kyrkan med en enda religion, civilreligionen. Välkomna!

I detta läge blir utmaningen att bygga den kristna församlingen. 

Jesus-barn(-en)

Kari och jag är nyss hemkomna från Juldagens högmässa. Underbart att träffa bröderna och systrarna igen. NU ÄR DET JUL. GOD JUL TILL ER ALLA!

Den gammaltestamentliga texten från Jes 9 måste vara en av de mest lästa och hörda. Jag tog mig för att närmare studera sammanhanget. Varje bibeltext har ju sitt historiska sammanhang som inte kan tillintetgöras.

Bakgrunden till Jes 9 är det Syro-eframitiska kriget 735-734 f Kr. Hur många känner till det? Det handlar om hur Syrien och Efraim (Israel) försöker övertala Juda kung Ahas att gå med i koalitionen mot Assyrien. Detta samtidigt som profeten Jesaja verkade i Juda och kung Ahas. Jesaja avråder. I Jes 7 kan vi läsa vad profeten sa till kungen:

Frukta inte ... Det skall inte inträffa, det skall inte ske ... Inom 65 år skall Efraim vara krossat och inte mer vara ett folk. ... Om ni inte är fasta i tron, har ni inget fäste.

(Jes 7:4-9)

Det gällde med andra ord att våga hålla fast vid HERREN snarare än att ingå i någon ohelig allians. Vilken utmaning!

I v 10 ff talar så Herren själv till kungen och uppmanar honom att begära ett tecken. Profeten förklarar att Jungfrun ska bli havande och föda en Son. Sonen ska genom att (över-) leva vara tecknet på Guds närvaro och rikets överlevnad. Som på befallning går profeten in till profetissan. Hon blir havande och föder en son. Han fick namnet IMMANUEL som betyder att "Gud är med oss", v 14. Namnet återkommer i 8:8 och 10. Men så händer det att Herrens Ande (Herrens hand, v 11) kommer över profeten och profetian växer i tid och rum, i betydelse.  Profeten säger:

Håll HERREN Sebaot helig. Låt honom vara er fruktan och den ni bävar för.  Han skall vara en helgedom.

Jes 8:13f

Som kristen är det nu närmast självklart att tänka på Herren Jesus Kristus. Han är barnet, tecknet som tog sin boning ibland oss och som blev vår helgedom. Han är tecknet på Guds närvaro. Men längre ner, v 18, fortsätter profeten med orden:

Jag och barnen (obs pluralis, HS) som HERREN har givit mig är tecken och förebilder ...

Nu handlar det inte längre bara om barnet i historisk mening, utan också om barnen i Barnet. Vi, döpta som håller fast vid Herren, är barnen i Barnet, sönerna i Sonen. Profeten talar om Jesus Kristus och om dem som håller fast vid Herren Gud. Denna min läsning och tolkning bekräftas sedan av kap 9 som handlar om Jesu Kristi födelse.

Julevangeliet stannar inte vid en historisk händelse utan fortsätter att verka genom tid och rum genom att förena alla dem som håller fast vid Herren. Tillsammans är vi Guds familj, Kristi kropp och Andens helgedom, ett tecken för världen.

"Tänk att få vara ett Guds barn ...".

Julförberedelser

Det här året bli det ingen julgran. Det var lite svårt  att motivera. Men julen lär infalla i alla fall. Nu är det två dygn kvar och Kari har plockat fram lite juldukar, några extra juleljus och så tyckte jag mig se en tomte. Bilden nedan togs imorse. En kollega var hos oss med "odödlighetens läkemedel". Och eftersom det var Jungfru Marias söndag igår så tände vi hennes ljus. Det stöptes av nunnorna i Det Heliga Hjärtats kloster. En av dem kommer från Värnamo och hennes föräldrar tillhör en av våra celler. På det här sättet blev dem och hela den allmänneliga Kyrkan närvarande i vår morgonmässa.

I bakgrunden kan ni se krubban jag köpte i Betlehem för många år sedan. Den kom fram redan till 1 advent så jag har haft många tillfällen att betrakta den och förbereda mig inför julen. Jag har ju haft gott om tid här hemma under det senaste halvåret, tid som jag tagit emot som Guds gåva till mig och som varit och är till stor glädje.

På julafton reser vi till Jacob och hans familj i Skåne, - om Gud vill är bäst att tillägga nu för tiden. Elisabet och hennes familj kommer också att vara där. Det blir fram och tillbaka under dagen. Juldagen hoppas vi kunna fira med vännerna i Värnamo kyrka och Annandagen försöker vi ta oss till Victor och hans familj. Kajsa fyller 6 år samma dag.

Vi ser fram mot denna jul och vi hoppas uppriktigt och innerligt att också du som läser denna blogg får en god och fridfull Kristi födelses fest.

Född av jungfrun Maria

På söndag är det 4 advent, Jungfru Marias dag, Herrens moder, svårt försummad i vår svenskkyrkliga tradition. Jag skrev om Jungfrun i en tidigare blogg som du hittar genom att klicka här. Samtidigt som hon är försummad är det ett faktum att alltfler håller på att återupptäcka hennes betydelse. Nu måste vi bara hjälpas åt så vi får en bra bild av henne och förståelse av henne. Hennes främsta storhet är att hon sade ja till att föda Guds Son och där är den ofta ifrågasatta jungfrufödseln av betydelse. Jag tycker inte om när den ifrågasätts. Den är inte bara ett fysiskt mirakel utan också teologiskt avgörande. Här följer nu tio punkter som visar dess betydelse. Jungfrufödseln är viktig eftersom den:

1. är uppfyllelsen av profetian i Gen 3:15 och Jes 7:14.
2. visar att  frälsningen kommer från Herren, Gal 4:4f, inte från Maria eller någon annan människa.
2. gör det möjligt att håll samman Jesu gudom och mänsklighet i en enda person.
3. betyder att Jesus Kristus är sann människa utan arvsynd, Luk 1:35.
4. gör det möjligt för honom att representera hela mänskligheten.
5. visar att endast Gud kan Han bära straffet för alla synder.
6. godkänner Jesus som medlare mellan Gud och människan.
7. pekar på vår rättfärdighet, Jer 23: 6, 33:16, 2 Kor 1:30.
8. gör Jesus till vårt perfekta exempel, 8:29, 1 Joh 2: 6, Hebr 12: 2 f.
9. betyder att Gud vet vad det är att vara människa och han ber för oss, Rom. 8:34, Hebr 2:18, 4: 16 ff.
10. betyder att Gud är för alltid förenad med vår mänskliga natur. Han är Gud kommen i köttet, Joh 1: 1, 14 ff, 20:28, Rom.9: 5, Titus 2:13 eller 2 Petrus 1: 1. Jesus var inte tillfälligt människa.

Vem säger människorna att Jesus är? Matt. 16: 13-20. Denna fråga har ställts många gånger och den är grundläggande och avgörande för kristet liv och för kristen tro.

Guds Son föds som alla andra människor. Han växer upp på vanligt sätt, Lukas 2:52, Hebr. 5: 8 och han får lära sig lydnad. Han blev frestad och han hungrade, Lukas 4: 2. Han gick till synagogan för att be, Lukas 4:16, och han törstade, Johannes 4: 6, 19:28. Han kunde oroa sig, Joh 12:27, 13:21 och människorna omkring honom såg en bara en människa, Rom. 1: 3, 2 Kor 5:6. Men Kyrkan ser och bekänner något andra inte ser eller bekänner.

Kyrkan är kyrkan eftersom hon bekänner: Jesus Kristus är sann Gud och sann människa och kommer att vara så för evigt, född av jungfrun Maria, Matt 1:18 jfr Luk 1:35. 

En utökad familj

Under de senaste dygnen har jag tänkt mycket på familjen som betyder så mycket för mig. Nu är vi inte längre en kärnfamilj.  Det är bara Kari och jag i lägenheten. Barnen har flyttat hemifrån sedan länge. Och ändå hör vi ihop. Efter olyckan i Nepal betyder de ännu mer för mig än någonsin. Vi har ett fotografi som jag ofta tittar på därför att där är vi alla samlade (med undantag av mina föräldrar i Katrineholm). På fotografiet är vi 15 personer. Där är Victor och Karin med sina två barn, Jacob och Maria med sina tre och Claes och Elisabet med sina två.

Men familjen är större än så därför att den rymmer också ett antal andra personer som vi på ett mycket påtagligt sätt är våra bröder och systrar. Faktum är att vi möter dem oftare än våra barn eftersom de bor i Värnamo. Denna något större gemenskap liknar det oikos, det hushåll vi läser om i Nya Testamentet.

Det finns en vrångbild som säger att förnyelse, förändring eller förlossning äger rum genom  framträdande gestalter, starka personligheter eller rentav distanserade ensamvargar. Ingenting kan vara mer fel. Jag går till Skriften och läser om Jesus. Förutom Josef och Maria  läser jag att Jesus hade fyra bröder, Jakob, Joses, Judas och Simon. Till dessa kommer ett okänt antal systrar, Mark 6:3. Huruvida de var halvsyskon ellet kusiner är i det här sammanhanget ointressant. De ingick i samma hushåll, samma oikos. Av Apg 1:14 förstår vi att flera av dem verkade tillsammans med Jesus. De var med i Övre Salen i väntan på Anden.

Det heter i Joh 19:25 att hans mor stod vid korsets fot när Jesus korsfästes. Men hon var inte ensam utan med henne var också hennes syster som var gift med Klopas. Det finns forskare som menar att Josef dött medan Jesus ännu var ung. Kanske var det rentav som den tolvårige Jesus sökte sin far i templet? Det är inte omöjligt att Marias syster och hennes man Klopas hade fått ersätta Josef.

Kyrkan växte fram ur denna storfamilj. Jesu bror Jakob var den förste föreståndaren för församlingen i Jerusalem sedan Petrus fått fly. Jakob led martyrdöden år 42 och efterträddes av Simon, son till Klopas och därför kusin med Jesus. Dessa uppgifter kommer från Clemens av Alexandria (160-215 e Kr). Samma källa vet att berätta att två av Jesu bröders barnbarn (grandnephews?) senare ledde församlingen i Jerusalem.

I Mark 3:31-35 säger folkhopen till Jesus att hans mor och bröder står utanför. Jesus svarar genom att säga: Vem är min mor och vilka är mina bröder?  Så ser han sig omkring och säger att "dessa som gör Guds vilja är min mor ... " Det har ofta förståtts som att Jesus tar avstånd från sin familj.  Men kyrkofadern Tertullianus (160-220 eKr) skriver att poängen är att Jesus inkluderar fler i sin familj,  inte att han tar avstånd från sin "riktiga" familj. Gång efter annan visar Herren mig hur vi i Västerlandet behöver återupptäcka och arbeta på gemenskapen, koinonian.

En annan vrångbild är den om den store om än ensamme aposteln Paulus. Som om han kom ensam eller med en eller två ja-sägare i följe för att så predika framgångsrikt i den stora främmande staden. Fel igen. Paulus reste inte ensam utan med ett stort följe, kanske upp till 40 personer, hävdar sociologen Stark. I 1 Kor 9:5 frågar Paulus om inte han har rätt att föra med sig en syster i tron liksom de andra apostlarna, Herrens bröder och Kefas? Frågan är retorisk. De inte bara reste med hela hushåll utan de togs också emot av stora hushåll i Filippi, Korint ellet Efesus. 40 personer möter 40 andra är helt klart tillräckligt för att bilda en kristen församling, gemenskap eller koinonia. Vad som nu är lämpligt.

Jag förstår nu att vi har mycket att upptäcka, lära och göra framförallt. Det är spännande att vara kristen och ser framemot att inkludera nya människor i familjen. Är det inte en god kristen tanke att utöka familjen?