Jacob har lärt mig att det idag inte är 3:e advent. Det finns bara ett advent. Det är 3:e söndagen i advent.
Kari och jag tillsammans med fyra andra goda vänner har firat högmässan i Alvesta. Det kan tyckas långsökt, men så är det inte. I Alvesta finns nämligen Helga Trefaldighets församling. Du kan besöka hemsidan genom att klicka här. Församlingen är ansluten till biskop Bengt i Missionsprovinsen.
Idag var där ett fyrtiotal personer, knappt hälften barn. Här i gamla Pingstkyrkan firar församlingen högmässa varannan söndag. Församlingen består av människor som har bakgrund i Kyrkliga förbundet, men även andra. Här finns ett antal unga barnfamiljer och det är en fröjd att få fira högmässan tillsammans med alla åldrar.
Idag var det min tur att leda Högmässan. Det är tredje gången jag gör det och som sagt är det en förmån att få göra det. Jag predikade över evangelietexten, den om Johannes döparen och lyfte ut tre meningar ur texten.
För det första att Guds ord kom till Sakarias son Johannes i öknen. Guds ord var i det här sammanhanget inte bibeln eller en predikan, utan den Gud som skapade världen med genom sitt Ord talade. Gud berättade för Johannes vad som skulle ske.
Den andra meningen var hans förkunnelse: Huggormsyngel! Vem har sagt er att ni ska fly den kommande vredesdomen. Jag försökte förklara att kraftuttrycket inte var en oförskämdhet utan en beskrivning av människan sådan hon är utan Gud och utan hopp i världen. Att vara ett huggormsyngel är att vara djävulens barn och Jesus själv använder uttrycket i Joh 8. Det finns ändå en tröst redan från början. Den orättfärdige Kain hade syndakännedom när han sa: Min synd är alltför stor för att jag ska kunna få förlåtelse. Den insikten är större än vad de flesta kristna har. Kain visst i grund att han till sin köttsliga natur var ett huggormsyngel. Det var levande för honom. Tyvärr gick han bort från Herren, men Herren följde med honom och satte ett tecken (ett kors) i pannan på honom. Så är det för många också i våra dagar.
De som lyssnade till Johannes fick ett styng i hjärtat och frågad vad de skulle göra. Johannes gav dem lagen, men talade samtidigt om Honom som skulle födas.
Den tredje meningen säger: Alla undrade i sina hjärtan om inte Johannes kunde vara Messias. Människorna anade i sina hjärtan att de behöver en frälsare, men de visste ingenting om honom. Mitt ibland er står en som ni inte känner, ropar Johannes, när han talade om Jesus.
Idag är det många som saknar förståelse för sin livssituation. När vi inte kan förstår vilka vi är blir det också svårt att känna sann julglädje. Låt inte de sista förberedelserna inför julen stanna vid att vara yttre förberedelser. Då är risken att vi inte heller får del av julglädjen. De sista förberedelserna inför julen bör vara de inre där vi mediterar över Jesusbarnets roll och betydelse.
Kari och jag tillsammans med fyra andra goda vänner har firat högmässan i Alvesta. Det kan tyckas långsökt, men så är det inte. I Alvesta finns nämligen Helga Trefaldighets församling. Du kan besöka hemsidan genom att klicka här. Församlingen är ansluten till biskop Bengt i Missionsprovinsen.
Idag var där ett fyrtiotal personer, knappt hälften barn. Här i gamla Pingstkyrkan firar församlingen högmässa varannan söndag. Församlingen består av människor som har bakgrund i Kyrkliga förbundet, men även andra. Här finns ett antal unga barnfamiljer och det är en fröjd att få fira högmässan tillsammans med alla åldrar.
Idag var det min tur att leda Högmässan. Det är tredje gången jag gör det och som sagt är det en förmån att få göra det. Jag predikade över evangelietexten, den om Johannes döparen och lyfte ut tre meningar ur texten.
För det första att Guds ord kom till Sakarias son Johannes i öknen. Guds ord var i det här sammanhanget inte bibeln eller en predikan, utan den Gud som skapade världen med genom sitt Ord talade. Gud berättade för Johannes vad som skulle ske.
Den andra meningen var hans förkunnelse: Huggormsyngel! Vem har sagt er att ni ska fly den kommande vredesdomen. Jag försökte förklara att kraftuttrycket inte var en oförskämdhet utan en beskrivning av människan sådan hon är utan Gud och utan hopp i världen. Att vara ett huggormsyngel är att vara djävulens barn och Jesus själv använder uttrycket i Joh 8. Det finns ändå en tröst redan från början. Den orättfärdige Kain hade syndakännedom när han sa: Min synd är alltför stor för att jag ska kunna få förlåtelse. Den insikten är större än vad de flesta kristna har. Kain visst i grund att han till sin köttsliga natur var ett huggormsyngel. Det var levande för honom. Tyvärr gick han bort från Herren, men Herren följde med honom och satte ett tecken (ett kors) i pannan på honom. Så är det för många också i våra dagar.
De som lyssnade till Johannes fick ett styng i hjärtat och frågad vad de skulle göra. Johannes gav dem lagen, men talade samtidigt om Honom som skulle födas.
Den tredje meningen säger: Alla undrade i sina hjärtan om inte Johannes kunde vara Messias. Människorna anade i sina hjärtan att de behöver en frälsare, men de visste ingenting om honom. Mitt ibland er står en som ni inte känner, ropar Johannes, när han talade om Jesus.
Idag är det många som saknar förståelse för sin livssituation. När vi inte kan förstår vilka vi är blir det också svårt att känna sann julglädje. Låt inte de sista förberedelserna inför julen stanna vid att vara yttre förberedelser. Då är risken att vi inte heller får del av julglädjen. De sista förberedelserna inför julen bör vara de inre där vi mediterar över Jesusbarnets roll och betydelse.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar