Skönt att vara hemma igen efter att ha tillbringat en långhelg i Helsingfors. Det blev en mycket fin helg men det är ändå skönt att vara hemma.
I Helsingfors fanns två församlingar, Lukas och Markus som nu slagits samman till en - Petrus. Du kan besöka församlingen genom att klicka här. Nu var det inte bara Petrus församlingen som stod som arrangör utan det gjorde ett tiotal olika missionsorganisationer. De hade bett mig att tala om smågrupper som ett sätt att växa. Det visade sig ganska snart att jag varit där tidigare, nämligen 1997. Åren går. Då hade jag berättat om cellkyrkan och nu ville de ha en uppdatering.
Egentligen är det bara en sak som står fram för mig så här efteråt. Och det är hur flera nyckelpersoner tog till sig att cellgrupper ingenting annat är en små församlingar. Plötsligt var cellen inte en alternativ verksamhet bland andra utan teologiskt motiverad.
Det tig lång tid för mig att våga bejaka att vår lilla gemenskap faktiskt är en församling. Det har lett till en egen personlig befrielse från de kaosartade församlingarna i Svenska kyrkan. Och det har stärkt vår lilla gemenskaps självbild. Vår lilla gemenskap, 8 personer, är inte längre reducerad till att vara en smågrupp, en cell eller en hemgrupp som ingår som ett pittoreskt inslag i en juridiskt organiserad föreningsliknande verksamhet. Eller hur man nu vill definiera en församling.
Redan in den första samlingen påstod jag att två frågor kommer att stå fram under de kommande åren. Och det är frågan om församling och frågan om ämbetet. Jag är övertygad om att alla kristna behöver snart bearbeta sin syn och förståelse av vad en kristen församling och ett kristet ämbete faktiskt är. Nu är det inga lätta frågor. Själv har jag tagit min utgångspunkt i Skriften som ni som läser denna blogg vet. Det har varit och är oerhört spännande att söka svar i Bibeln även om jag naturligtvis också är medveten om vår långa efterbibliska historia. Men någonstans måste sökandet börja.
Jag fick göra en bibliska exposé av kyrkan/församlingen och med den bakgrunden visa på följderna i den lilla församlingen, den jag tidigare kallade för cell.
Det märkliga är att mycket av det jag lärt om Cellkyrkan nu kan betraktas i ett nytt ljus. Jag tycker emellanåt ett starkare ljus än vad Neighbour själv kan ha varit medveten om när han lanserade den renodlade cellkyrkomodellen.
Nu får saker och ting sjunka ner lite och sedan ska jag ta upp mina studier i saken igen. Och vilket kanske är än mer spännande; jag ska föra samtal med diverse ledare om saken. Så får vi se vad det leder till. Men att vi står inte bara inför omvälvande tider utan också befriande och utvecklande ´tider n'är kyrkogeografin ritas om är jag säker på.
I Helsingfors fanns två församlingar, Lukas och Markus som nu slagits samman till en - Petrus. Du kan besöka församlingen genom att klicka här. Nu var det inte bara Petrus församlingen som stod som arrangör utan det gjorde ett tiotal olika missionsorganisationer. De hade bett mig att tala om smågrupper som ett sätt att växa. Det visade sig ganska snart att jag varit där tidigare, nämligen 1997. Åren går. Då hade jag berättat om cellkyrkan och nu ville de ha en uppdatering.
Egentligen är det bara en sak som står fram för mig så här efteråt. Och det är hur flera nyckelpersoner tog till sig att cellgrupper ingenting annat är en små församlingar. Plötsligt var cellen inte en alternativ verksamhet bland andra utan teologiskt motiverad.
Det tig lång tid för mig att våga bejaka att vår lilla gemenskap faktiskt är en församling. Det har lett till en egen personlig befrielse från de kaosartade församlingarna i Svenska kyrkan. Och det har stärkt vår lilla gemenskaps självbild. Vår lilla gemenskap, 8 personer, är inte längre reducerad till att vara en smågrupp, en cell eller en hemgrupp som ingår som ett pittoreskt inslag i en juridiskt organiserad föreningsliknande verksamhet. Eller hur man nu vill definiera en församling.
Redan in den första samlingen påstod jag att två frågor kommer att stå fram under de kommande åren. Och det är frågan om församling och frågan om ämbetet. Jag är övertygad om att alla kristna behöver snart bearbeta sin syn och förståelse av vad en kristen församling och ett kristet ämbete faktiskt är. Nu är det inga lätta frågor. Själv har jag tagit min utgångspunkt i Skriften som ni som läser denna blogg vet. Det har varit och är oerhört spännande att söka svar i Bibeln även om jag naturligtvis också är medveten om vår långa efterbibliska historia. Men någonstans måste sökandet börja.
Jag fick göra en bibliska exposé av kyrkan/församlingen och med den bakgrunden visa på följderna i den lilla församlingen, den jag tidigare kallade för cell.
Det märkliga är att mycket av det jag lärt om Cellkyrkan nu kan betraktas i ett nytt ljus. Jag tycker emellanåt ett starkare ljus än vad Neighbour själv kan ha varit medveten om när han lanserade den renodlade cellkyrkomodellen.
Nu får saker och ting sjunka ner lite och sedan ska jag ta upp mina studier i saken igen. Och vilket kanske är än mer spännande; jag ska föra samtal med diverse ledare om saken. Så får vi se vad det leder till. Men att vi står inte bara inför omvälvande tider utan också befriande och utvecklande ´tider n'är kyrkogeografin ritas om är jag säker på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar