måndag, mars 26, 2018

Ny bibelkommentar färdig

I lördags studerade vi kapitel 5 och 6 och avslutade därmed vårt studium av Galaterbrevet. Det var ett 30-tal personer närvarande och en fantastiskt god anda. Det är verkligen härligt att få vara i ett sammanhang med en sådan öppenhet och längtan efter att höra Guds ord. Jag blir själv upplyftad bara av att tänka på sammanhanget. Tänk att Paulus vågade tala så frankt med judaisterna, att han trädde upp mot den dominante Petrus och gjorde sådana nytänkande tolkningar av Skriften som han gjorde. Paulus kan aldrig ha vetat om hans mod skulle kunna löna sig eller inte. Som om det inte räckte försökte människor inte bara trakassera honom utan också misshandla honom. Han hade inget stöd från Stora rådet utan betraktades som en förrädare. Det var knappt han hade stöd från de kristna, i vart fall inte när han skrev Galaterbrevet. Efter apostlamötet i Jerusalem gjordes visserligen en överenskommelse men det var därför att det behövdes. Saken var med andra ord inte klar. Ovanpå det skulle den överenskommelsen sprida sig och vinna erkännande bland de kristna. Paulus var i sanning en kämpe.

Något som vi gång efter annan återkom till var detta att den kristna etiken är inbyggd i evangeliet. Det är förvisso så att Paulus talar om att vi blir rättfärdiga endast genom tron på Jesus. Ingenting, säger ingenting, får eller kan läggas till det enkla, rena, klara och tydliga evangeliet att Gud Fadern har genom Jesus försonat oss med sig själv. Punkt och slut. Det går inte att värja sig mot korset genom att hävda något lite av vår egen rättfärdighet. Det går inte att hindra den egna döden som förverkligas i samma stund vi tar emot evangelium. Samtidigt är inte den kristna etiken ett tillägg: "Nu när du har blivit en kristen måste du ..." Nej, vi måste ingenting. Däremot är den kristna etiken inbyggd i evangeliet.När vi vandrar i trons gemenskap med Herren Jesus förverkligas "Kristi lag" eftersom just det att vi vandrar i trons gemenskap med honom är uppfyllelsen av lagen.

När vi lever i gemenskap med Herren Jesus vill vi följa hans exempel. Vi vill verkligen av hela vårt hjärta göra hans vilja, men vår erfarenhet säger att vi inte förmår göra det. Detta är den kristnes dilemma, att vilja men inte kunna. Låter det märkligt? Det är det inte, men det gör oss helt beroende av att vi är förenade med Herren Jesus, som en gren behöver vara fästad vid trädet för att kunna bära frukt. Saven vi lever av heter syndernas förlåtelse och varje gång syndernas förlåtelse flyter igenom oss får vi förnyad kraft att växa vidare.

Vi fick särskilt stanna upp vid "köttets gärningar" och "Andens frukt" eftersom detta avsnitt är mycket missförstått. Det är inte alls så att en kristen måste kämpa med och övervinna köttets gärningar. Det är inte ens så att en kristen måste välja mellan att göra köttets gärningar eller göra Andens frukt. En kristen lever i trons gemenskap med Kristus och kan bara leva andligt. Det är en annan sak att synden som bor i vår köttsliga natur gör motstånd. Återigen vi vill men förmår inte.

Jag tycker om den tolkning som säger att Paulus beskriver en människan väg från de köttsliga gärningar som präglar den gamla människan till den nya människans andliga frukt. Om du vill kan du tänka på Israels barns uttåg ur Egypten in i det utlovade landet, det lans som flyter av mjölk och honung.På samma sätt går vi från vårt Egypten till det utlovade landet som beskrivs med orden frid, kärlek, tålamod och så vidare.

Ja, det var i sanning en god dag. Samtidigt kunde jag meddela att min bibelteologiska kommentar till Galaterbrevet just nu håller på att tryckas. Och jag kunde ta upp förhandsbeställningar. I morgon ska jag se om jag inte kan ge också dig käre läsare möjlighet att förhandsbeställa boken.

Inga kommentarer: