Hemma igen

Hemma igen enligt devisen "borta bra, men hemma bäst". Men det är nästan att den inte stämmer. Kari hade gärna stannat en vecka till i denna underbara och talande tystnad.

Så här ser den nästan 2000 meter höga Gaustatoppen ut från vårt fönster

Barnen och deras familjer, sju barnbarn, kom på torsdagen och vi fick några dagar helt avskilda. Vi kunde vistas i en gemensam stuga och fick gott om tid att vara tillsammans.

På fredagen hade Kari ordnat så vi kunde ta oss till toppen. Det går en linbana eller snarare ett tåg först 850 m rakt in i berget. Där byter man till ett annat slag av lift som dras cirka 1000 m nästan rakt upp. Liseberg eller Gröna Lund kan inte mäta sig med denna upplevelse. Ingenting för den höjdrädde även om den kändes trygg.

Barnbarnen tyckte det var roligt att åka upp medan jag efter upplevelsen i Nepal snarare fann det hela lätt obehagligt. Men upp kom vi och utsikten trotsar all beskrivning. Att familjen verkligen var på plats visas med nedanstående bild.

Bilden är också ett bevis på att jag börjar bli allt starkare. När Kari blev trött av bilkörandet kunde jag också köra från Falköping och hem. Det var första gången jag körde bil på mer än ett år. Visserligen måste jag använda backspeglarna lite mer än vanligt, sitta med särskild lutning och mest använda högerarmen. Men ändå kändes det tryggt och jag drar mig inte för att köra igen om än kanske inte stadskörning som kräver större rörlighet. Den 15 maj är det ny röntgen för min del och så får vi höra läkarnas bedömning.