I de fem första artiklarna beskriver reformatorerna själva hjärtpunkten i reformationen som inte är en från den allmänneliga Kyrkan ny lära. Det är en del av förklaringen till dessa bloggar. Tyvärr är tongångarna inom Svenska kyrkan annorlunda eftersom reformationen där ofta beskrivs som förändringar av den kristna tron. Det som var en anklagelse från den Romersk-katolska kyrkan mot reformatorerna har idag blivit en ära för många inom Svenska kyrkan. Vi anses förändra tron i det att vi "går före". Det är mot detta jag vill protestera.
Den sjätte artikeln är en följd av de fem första. Den handlar om den nya lydnaden och redan genom rubriken skiljer sig denna lydnad från den gamla. Den gamla lydnaden är lydnad för lagen. Den är ett tvång och utövas av fri vilja eller av rädsla för straff. Med den nya lydnaden är det annorlunda. Den är en lydnad för evangeliet. Den utövas i frimodighet och i glädje, utan tvång. Den är ett resultat av ett förvandlat liv. Inte heller här är det läge att försöka svara på alla frågor eller gå in på detaljer. Reformatorerna återkommer till ämnet i artikel 12 om boten, artikel 18 om den fria viljan och artikel 20 om tro och goda gärningar.
Det viktigaste för reformatorerna var att människan inte kan bidra till sin frälsning utan att all ära måste gå till Herren Jesus. Kontroverserna handlade ofta om människorna kan bidra till frälsningen ellet inte. Denna kontrovers utgör bakgrundrn till artikel 6 som inleds med följande ord:
Vidare lära de, att denna tro bör frambringa goda frukter och att den bör göra goda, av Gud befallda gärningar, därför att så är Guds vilja, icke för att vi skola tro, att vi genom dessa gärningar förtjäna rättfärdiggörelse inför Gud. Ty syndernas förlåtelse och rättfärdiggörelse mottages genom tron ...
Gärningar är goda när de sker efter Guds vilja och är till glädje för honom eller medmänniskan, MEN de leder inte till frälsning. De är ett resultat av frälsningen. Så lyder hjärtpunkten i Svenska kyrkans bekännelse och den borde vi lyfta fram hellre än de så kallade miljö- eller rättvise frågorna. Inte för att det är fel att värna om miljön eller arbeta för rättvisa. Tvärtom. Men dessa frågor leder människorna fel om inte "det enda nödvändiga" står klart.
Paulus skriver i inledningen av Romarbrevet att han vill medverka till att upprätta "trons lydnad". Han predikar därför evangelium och vet att det har kraft att förändra människors liv. Det nya livet utgör den kristnes drivkraft. Den kristna människan önskar av hela sitt hjärta att Guds vilja ska ske. Paulus talar om den kristnes liv som ett liv "i Kristus" och som en vandring i Anden. I vår tid tycker jag mig förstå att just undervisningen om den nya lydnade kunde vara en undervisning om hur människan vandrar i eller efter Anden. Det är en oerhört spännande vandring, men den förutsätter med nödvändighet artiklarna 1-5 för att inte förvandlas till sin motsats, en lagens lydnad.
Den sjätte artikeln är en följd av de fem första. Den handlar om den nya lydnaden och redan genom rubriken skiljer sig denna lydnad från den gamla. Den gamla lydnaden är lydnad för lagen. Den är ett tvång och utövas av fri vilja eller av rädsla för straff. Med den nya lydnaden är det annorlunda. Den är en lydnad för evangeliet. Den utövas i frimodighet och i glädje, utan tvång. Den är ett resultat av ett förvandlat liv. Inte heller här är det läge att försöka svara på alla frågor eller gå in på detaljer. Reformatorerna återkommer till ämnet i artikel 12 om boten, artikel 18 om den fria viljan och artikel 20 om tro och goda gärningar.
Det viktigaste för reformatorerna var att människan inte kan bidra till sin frälsning utan att all ära måste gå till Herren Jesus. Kontroverserna handlade ofta om människorna kan bidra till frälsningen ellet inte. Denna kontrovers utgör bakgrundrn till artikel 6 som inleds med följande ord:
Vidare lära de, att denna tro bör frambringa goda frukter och att den bör göra goda, av Gud befallda gärningar, därför att så är Guds vilja, icke för att vi skola tro, att vi genom dessa gärningar förtjäna rättfärdiggörelse inför Gud. Ty syndernas förlåtelse och rättfärdiggörelse mottages genom tron ...
Gärningar är goda när de sker efter Guds vilja och är till glädje för honom eller medmänniskan, MEN de leder inte till frälsning. De är ett resultat av frälsningen. Så lyder hjärtpunkten i Svenska kyrkans bekännelse och den borde vi lyfta fram hellre än de så kallade miljö- eller rättvise frågorna. Inte för att det är fel att värna om miljön eller arbeta för rättvisa. Tvärtom. Men dessa frågor leder människorna fel om inte "det enda nödvändiga" står klart.
Paulus skriver i inledningen av Romarbrevet att han vill medverka till att upprätta "trons lydnad". Han predikar därför evangelium och vet att det har kraft att förändra människors liv. Det nya livet utgör den kristnes drivkraft. Den kristna människan önskar av hela sitt hjärta att Guds vilja ska ske. Paulus talar om den kristnes liv som ett liv "i Kristus" och som en vandring i Anden. I vår tid tycker jag mig förstå att just undervisningen om den nya lydnade kunde vara en undervisning om hur människan vandrar i eller efter Anden. Det är en oerhört spännande vandring, men den förutsätter med nödvändighet artiklarna 1-5 för att inte förvandlas till sin motsats, en lagens lydnad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar