Det är uppenbart för den som vill se att svensk kyrkogeografi kraftigt håller på att ritas om. Och jag erkänner gärna att det gläder mig. Det betyder inte att allt per automatik kommer att bli bättre, men det betyder ändå att många är på väg upp ur diken och skyttegravar för att i stället mötas i sin längtan. Det betyder att enskilda kristna, hela församlingar och samfund faktiskt får nya chanser att orientera sig. Tänk om vi kunde få se ett ännu starkare andligt skeende i den saken.
Jag har sett att dagarna på Bjärka-Säby kommenterats på Bengts blogg. Den tycker jag du ska besöka. Och han har förutom att han länkat hit också länkat till Aletheia som har en djupt kritisk inställning till det skeende vi talar om. Där har man lovat att gå vidare och kritiskt analysera särskilt Ulf Ekman.
Det stora med dagarna på Bjärka-Säby var att de ägde rum som ett tidens tecken. Till detta vill jag lägga Nordisk katolska kyrkan som förra lördagen prästvigde den första svensken, F. Matteus Maria Furemalm. Kari och jag var i Stockholm och passade på att gå på prästvigningen och där träffade vi även en del andra svensk kyrkliga präster. Nu har vi med andra ord hälsat ännu en kyrka välkommen till Sverige. Jag har nämnt om denna kyrka tidigare. Den är något så ovanligt som en "genuint katolsk och ortodox kyrka med sina rötter i den odelade kyrkans tro och sitt andliga liv i nordisk tradition" som det heter i presentationsfoldern. Det betyder att kyrkan fullt ut erkänner fornkyrkans samtliga sju ekumeniska koncilier, men också att den tillsammans med de ortodoxa underkänner sådant som tillkommit efter år 1054, som till exempel filoque, kravet på det prästerliga celibatet, påvens ofelbarhet vid ex cathedra eller påvens universella jurisdiktion. Man erkänner däremot påven såsom biskop och patriark av Rom och även såsom primus inter pares, det vill säga den främste av jämlikar. Jag tror faktiskt Ulf Ekman skulle gilla Nordisk katolska kyrkan. Och kanske jag själv också. Och självklart Peter Halldorf som menar att vi ska leva tillsammans med påven om än inte under påven.
Idag när jag slog på TV-gudstjänsten sände de en gudstjänst från Linköping i vilken Missionskyrkan, Metodistkyrkan och Baptistkyrkan slogs ihop till ett nytt samfund Gemensam Framtid. Namnet är kanske mer profetiskt än någon av oss anar. Svenska kyrkan "hade gemenskap" som det heter med Missionskyrkan och Metodistkyrkan tidigare. Det har vi inte nu eftersom de samfunden inte längre finns. Jag undrar hur samtalet kommer att löpa med det nya samfundet. Förmodligen blir baptisterna förlorare eftersom de inte är så många. De får nog kompromissa bort sin syn på dopet och åtminstone erkänna också dop av barn. Som sagt kartan ritas om.
Många frågar sig vart Livets ord kommer att ta vägen. Jag undrar mest över Svenska kyrkan. Vart ska den ta vägen? Kan Svenska kyrkan ha gemenskap med Nordisk katolska kyrkan? Med Livets ord? Eller kommer den att bli alldeles avskuren i sin politiska korrekthet. Den som lever får se.
I morgon är det Annandag Pingst, en dag som försvann? Inte alls. I Värnamo kyrka firar vi Högmässa som vanligt kl 11. Välkommen!
Jag har sett att dagarna på Bjärka-Säby kommenterats på Bengts blogg. Den tycker jag du ska besöka. Och han har förutom att han länkat hit också länkat till Aletheia som har en djupt kritisk inställning till det skeende vi talar om. Där har man lovat att gå vidare och kritiskt analysera särskilt Ulf Ekman.
Det stora med dagarna på Bjärka-Säby var att de ägde rum som ett tidens tecken. Till detta vill jag lägga Nordisk katolska kyrkan som förra lördagen prästvigde den första svensken, F. Matteus Maria Furemalm. Kari och jag var i Stockholm och passade på att gå på prästvigningen och där träffade vi även en del andra svensk kyrkliga präster. Nu har vi med andra ord hälsat ännu en kyrka välkommen till Sverige. Jag har nämnt om denna kyrka tidigare. Den är något så ovanligt som en "genuint katolsk och ortodox kyrka med sina rötter i den odelade kyrkans tro och sitt andliga liv i nordisk tradition" som det heter i presentationsfoldern. Det betyder att kyrkan fullt ut erkänner fornkyrkans samtliga sju ekumeniska koncilier, men också att den tillsammans med de ortodoxa underkänner sådant som tillkommit efter år 1054, som till exempel filoque, kravet på det prästerliga celibatet, påvens ofelbarhet vid ex cathedra eller påvens universella jurisdiktion. Man erkänner däremot påven såsom biskop och patriark av Rom och även såsom primus inter pares, det vill säga den främste av jämlikar. Jag tror faktiskt Ulf Ekman skulle gilla Nordisk katolska kyrkan. Och kanske jag själv också. Och självklart Peter Halldorf som menar att vi ska leva tillsammans med påven om än inte under påven.
Idag när jag slog på TV-gudstjänsten sände de en gudstjänst från Linköping i vilken Missionskyrkan, Metodistkyrkan och Baptistkyrkan slogs ihop till ett nytt samfund Gemensam Framtid. Namnet är kanske mer profetiskt än någon av oss anar. Svenska kyrkan "hade gemenskap" som det heter med Missionskyrkan och Metodistkyrkan tidigare. Det har vi inte nu eftersom de samfunden inte längre finns. Jag undrar hur samtalet kommer att löpa med det nya samfundet. Förmodligen blir baptisterna förlorare eftersom de inte är så många. De får nog kompromissa bort sin syn på dopet och åtminstone erkänna också dop av barn. Som sagt kartan ritas om.
Många frågar sig vart Livets ord kommer att ta vägen. Jag undrar mest över Svenska kyrkan. Vart ska den ta vägen? Kan Svenska kyrkan ha gemenskap med Nordisk katolska kyrkan? Med Livets ord? Eller kommer den att bli alldeles avskuren i sin politiska korrekthet. Den som lever får se.
I morgon är det Annandag Pingst, en dag som försvann? Inte alls. I Värnamo kyrka firar vi Högmässa som vanligt kl 11. Välkommen!
5 kommentarer:
Coolt med högmässa kl 11! Härligt subversivt! Själv brukar jag gå på kvällsgudstjänster Annandag Pingst, men varför inte fortsätta fira klockan 11? (Jo, jag har varit på EN sådan gudstjänst, men den var sanningen att säga inte särskilt välbesökt). S.k. "daglediga" finns det ju gott om, och övriga kan väl slinka in en stund på lunchen - så gott som någon "lunchmeditation". Go for it!
Har vi släppt tredje- och fjärdedag pingst (undrar om Anders Nohrborg som skrivit en så fin predikan för Fjärdedag pingst själv strök med i stora helgdöden 1772?) får vi faktiskt försöka hålla i annandagen åtminstone. Kyrkans internationaldag! Bra jobbat, Värnamo!
Hälsar hälsingekatoliken (dock ej romersk sådan) Andreas Holmberg
Som orientalisk-ortodox hälsar jag med glädje att samtal mellan olika kristna företrädare pågår i vårt sekulariserade land. Jag hoppas på enhet, främst med våra bysantinsk-ortodoxa syskon (vi är miafysiter, inte monofysiter och erkänner endast koncilierna i Nicea 325, Konstantinopel 381 och Efesos 431) men självklart också så småningom med våra katolska och protestantinska syskon.
Per Johansson, tjänare i Koptisk-ortodoxa kyrkan.
Själv har jag alltid semester på annandag pingst. Ska försöka ordna en gudstjänst nästa år. Någon form av protest kan man kosta på sig.
Mycket händer nu. Vart det leder ska bli spännande och oroande att följa. Vem som har sista ordet vet vi dock
Vad roligt att höra från koptisk-ortodoxa vänner! Är det ni förresten som håller till på taket till Gravkyrkan? Jag hade en resenär som slog huvudet i dörrposten, men som omedelbart fick förbön av en av munkarna. Hon berättade att det gick som en ström genom henne och värken försvann. Ja, vi behöver verkligen varandra.
Tack för vänliga ord! Det var förmodligen en etiopisk-ortodox munk som bad för resenären, även om det också genom historien har funnits koptisk-ortodox närvaro på platsen. Vi är ju systerkyrkor som tillsammans med de armenisk-, syrisk-,eritreansk - och indisk-ortodoxa kyrkorna tillhör den orientalisk-ortodoxa kyrkogemenskapen.
Per Johansson
Skicka en kommentar