Nu var det längesedan jag bloggade och det av främst två orsaker. Det första skälet är helt enkelt att jag har haft virus på datorn. Det hade namnet Smart Fortress 2012. Äldste sonen bad mig att inte öppna det, men då var det för sent. Plötsligt fungerade ingenting. Så datorn stängdes helt enkelt ner och jag visste inte vad jag skulle göra. Så igår satte jag på den igen och tro det eller ej, men viruset var borta. Alldeles av sig självt. Ett mirakel hade hänt. Vi bor i ett Com Hem-hus och verkar som att någon där har löst det. Annars vet jag inte hur.
Det andra skälet är att jag för några månader sedan uppmanades att söka tjänsten i S:ta Clara. Carl-Erik Sahlberg går i pension 1 oktober. Jag lovade mig själv att göra det och gjorde det. Vi var tolv sökanden och jag kom slutligen som nummer två. Det tycker jag var lite hedersamt eftersom jag inte är önskvärd i Stockholms stift. Det hade varit lite kul att ha kommit in bakvägen trots detta bistra faktum. Nu blev det inte så även om det var nära. Jag var nog lite för kontroversiell när det drog ihop sig förutom det faktum att föreningen i första hand gärna ville ha någon som kan vara chef i en splittrad situation, en organisatör, en administratör och personalchef. Nu hoppas jag att S:ta Clara har fått rätt man. S:ta Clara är en profetisk församling och har medias intresse och det borde ligga i allas vårt intresse att gemenskapen där får en positiv utveckling. Om jag vet vem som fick tjänsten? Jo, men det är konfidentiellt.
I samma veva bloggade Dag Sandahl om S:ta Clara. Han menade att församlingen där inte längre är representativ för Svenska kyrkan. Så uppstod det en intressant diskussion om lågkyrklighet, frikyrklighet, högkyrklighet och svenskkyrklighet. Detta samtidigt som Sigfrid Deminger och Sivert Öholm lämnar frikyrkan med buller och bång för att åter träda in i Svenska kyrkan. Den diskussionen pågår fortfarande i tidningen Dagen och lär fortsätta. För det är ett viktigt samtal som bara påbörjats. Dag Sandahl sörjer över att det som är svenskkyrkligt inte bara marginaliserats och försvagats utan också syns försvinna. Vad menar han då med svenskkyrklighet? Vi måste nog gå tillbaka till reformationen för att förstå. Då kämpade Laurentius Andre och Olaus Petri för att det allmänkyrkliga godset, det vill säga den kyrkliga synen på främst ämbetet och nattvarden skulle följa med. Och de lyckades. Nu håller Svenska kyrkan på att förskingra arvet. Om det inte redan har skett, som jag menar. Inte minst i det perspektivet blir det intressant att följa utvecklingen i S:ta Clara.
Seglora smedja gör vad de kan för att införa den nya religionen. Det sker på bekostnad inte bara av det svenskkyrkliga, utan på allt vad kristen tro heter. I denna allvarsstund, när Svenska kyrkan luckras upp inifrån, sker något fantastiskt. Nya röster hörs och nya konstellationer bildas. Frikyrkligheten krymper i det att samfund slås samman och allt färre vill kalla sig frikyrkliga. Lågkyrkligheten måste välja väg. Ska den bli frikyrklig eller svenskkyrklig? Det uppstår nya kommuniteter och sannolikt nya kloster och samfund. Kristtrogna från alla kyrkor och samfund finner varandra. Är det väckelse på gång?
Jag fick ett meddelande från Ulrika Zwaard som kunde berätta att inte bara den gränsöverskridande bloggen Dagens kyrka blivit till utan också att det är ett nytt magasin på gång. Den kommer till hösten och heter Evangelium - en ny kulturtidskrift för svenskkyrklig idé, kultur och kritik. Prästen Mikael Löwegren utbrister: "en svenskkyrklig Signum, kanske? - jag ser ett enormt behov av detta idag." Den blir inte bara en konkurrent till Seglora smedja eller Kyrkans Tidning, utan den blir sant ekumenisk, en fri röst! Just nu håller man på att sammanställa ett redaktionsråd. Det blir en webb-tidning och i förannonseringen sägs följande:
I Evangelium kommer det finnas rum att tänka långt och tid för aktuella frågor att fördjupas i intervjuer, reportage, essäer, recensioner och bild- och ljudmedier.Historien kommer alltid att vara närvarande i Evangelium, och svenskkyrkligt tänkande i bred mening. Evangelium går att läsa på datorer, i smartphones, läsplattor; vid frukostbordet, på tåget, i sängen...
Jag tror inte vi ska ge upp än.
Det andra skälet är att jag för några månader sedan uppmanades att söka tjänsten i S:ta Clara. Carl-Erik Sahlberg går i pension 1 oktober. Jag lovade mig själv att göra det och gjorde det. Vi var tolv sökanden och jag kom slutligen som nummer två. Det tycker jag var lite hedersamt eftersom jag inte är önskvärd i Stockholms stift. Det hade varit lite kul att ha kommit in bakvägen trots detta bistra faktum. Nu blev det inte så även om det var nära. Jag var nog lite för kontroversiell när det drog ihop sig förutom det faktum att föreningen i första hand gärna ville ha någon som kan vara chef i en splittrad situation, en organisatör, en administratör och personalchef. Nu hoppas jag att S:ta Clara har fått rätt man. S:ta Clara är en profetisk församling och har medias intresse och det borde ligga i allas vårt intresse att gemenskapen där får en positiv utveckling. Om jag vet vem som fick tjänsten? Jo, men det är konfidentiellt.
I samma veva bloggade Dag Sandahl om S:ta Clara. Han menade att församlingen där inte längre är representativ för Svenska kyrkan. Så uppstod det en intressant diskussion om lågkyrklighet, frikyrklighet, högkyrklighet och svenskkyrklighet. Detta samtidigt som Sigfrid Deminger och Sivert Öholm lämnar frikyrkan med buller och bång för att åter träda in i Svenska kyrkan. Den diskussionen pågår fortfarande i tidningen Dagen och lär fortsätta. För det är ett viktigt samtal som bara påbörjats. Dag Sandahl sörjer över att det som är svenskkyrkligt inte bara marginaliserats och försvagats utan också syns försvinna. Vad menar han då med svenskkyrklighet? Vi måste nog gå tillbaka till reformationen för att förstå. Då kämpade Laurentius Andre och Olaus Petri för att det allmänkyrkliga godset, det vill säga den kyrkliga synen på främst ämbetet och nattvarden skulle följa med. Och de lyckades. Nu håller Svenska kyrkan på att förskingra arvet. Om det inte redan har skett, som jag menar. Inte minst i det perspektivet blir det intressant att följa utvecklingen i S:ta Clara.
Seglora smedja gör vad de kan för att införa den nya religionen. Det sker på bekostnad inte bara av det svenskkyrkliga, utan på allt vad kristen tro heter. I denna allvarsstund, när Svenska kyrkan luckras upp inifrån, sker något fantastiskt. Nya röster hörs och nya konstellationer bildas. Frikyrkligheten krymper i det att samfund slås samman och allt färre vill kalla sig frikyrkliga. Lågkyrkligheten måste välja väg. Ska den bli frikyrklig eller svenskkyrklig? Det uppstår nya kommuniteter och sannolikt nya kloster och samfund. Kristtrogna från alla kyrkor och samfund finner varandra. Är det väckelse på gång?
Jag fick ett meddelande från Ulrika Zwaard som kunde berätta att inte bara den gränsöverskridande bloggen Dagens kyrka blivit till utan också att det är ett nytt magasin på gång. Den kommer till hösten och heter Evangelium - en ny kulturtidskrift för svenskkyrklig idé, kultur och kritik. Prästen Mikael Löwegren utbrister: "en svenskkyrklig Signum, kanske? - jag ser ett enormt behov av detta idag." Den blir inte bara en konkurrent till Seglora smedja eller Kyrkans Tidning, utan den blir sant ekumenisk, en fri röst! Just nu håller man på att sammanställa ett redaktionsråd. Det blir en webb-tidning och i förannonseringen sägs följande:
I Evangelium kommer det finnas rum att tänka långt och tid för aktuella frågor att fördjupas i intervjuer, reportage, essäer, recensioner och bild- och ljudmedier.Historien kommer alltid att vara närvarande i Evangelium, och svenskkyrkligt tänkande i bred mening. Evangelium går att läsa på datorer, i smartphones, läsplattor; vid frukostbordet, på tåget, i sängen...
Jag tror inte vi ska ge upp än.
5 kommentarer:
Nej, inte ska vi ge upp!
Inomekumenisk! Alltså intresserad av traditioner och idéer inom Svenska kyrkan, men inte i första hand om hela kristenheten.
Ja det var ett spännande samtal om Clara som Dag Sandahl satte igång.
Nej, ge upp ska man inte. Gud har säkerligen en plan, även om den inte alltid sammanfaller med våra önskningar och förhoppningar. Ge det 50 år så ska du se att det kommit något riktigt intressant ur det här. Dessutom är det ju aldrig för sent att ge upp : )
Det alternativet kvarstår till den sista dagen.
Vi ger inte upp, utan stannar kvar i kyrkan. Det var uppmuntrande läsning, trots de motgångar du beskriver.
Rent allmänt ett mycket tänkvärt inlägg, men jag stannar främst upp vid vad S:t Clara sökte i sin nya Director och vad det betyder i ämbetssyn. För om det nu var en personalchef man ville ha varför är det viktigt att personen i fråga är prästvigd? Det är Guds bemyndigande att handha sakramenten och predika ordet som skiljer den prästvigde från lekmannen inte förmågan att leda personal.
Skicka en kommentar