Skönt att ha igång datorn igen. Efter nån timmes läsning slog jag på den och läste bland annat Dag Sandahls blogg "Avsked". Jag vet inte om det är samma fall jag själv känner till. De är ju så många nuförtiden. Men Värnamo Nyheter, 24 april, berättade om hur Gnosjös kyrkopolitiker försöker köpa ut min kollega Mattias Fjellander. Politikerna vill inte ange några skäl, men det är ett känt faktum att de redan tidigare har köpt ut kantorn och även förre kyrkoherden. Dessa så kallade arbetsmiljöproblem fanns på plats i full verksamhet redan innan Fjellander kom till församlingen. Men nu är det alltså hans tur. Och inga skäl är redovisades. Nu vet jag att den första förhandlingsomgången har ägt rum och skälen borde därför kunna redovisas. Den redovisningen kan väl arbetsledaren, nuvarande kyrkoherden, och Elvis-prästen Ulf Sannhed kunna göra?! Han borde dessutom kunna redogöra för hur verksamheten (inte) fungerar eftersom han anlitades som konsult med bra betalning just innan Fjellander anlände för att stödja honom.
Det går självklart inte att förtiga sådant som måste få komma fram. Jag tänker inte i första hand på allmänintresset eller journalisterna nyhetshunger. Jag tänker på det systemfel som blir allt tydligare inom Svenska kyrkan och på de orättfärdiga beteenden som blivit resultatet. Systemfelet som på sikt behöver rättas till är demokratismen. Svenska kyrkan är inte en arbetsplats jämförbar med andra. Svenska kyrkan är fortfarande till dels en kyrka som bekänner Jesus Kristus som Herren. Och som sådan kan de styrande inte bete sig hur som helst även om de är i politisk majoritet. Och ändå är problemet värre än så. De tänkta styrande, det vill säga biskoparna, kan ingenting göra. Jag minns hur jag talade med biskop Sven Thidevall i samband med att vår egen kyrkoherde köptes ut för några år sedan. Biskopen skakade på huvudet och beklagade: "Jag har inga redskap". Och det är likadant i Fjellanders fall. Biskop Johansson kan ingenting, säger ingenting, göra för att rädda Fjellander. Fjellander är helt utelämnad "i hedningarnas händer", för att travestera från ett annat känt rättsfall. Biskoparnas makt finns i och genom Domkapitlen, men det enda de kan göra är i princip att utöva tillsyn. Och vi vet att de många gånger mer framstått som illegala domstolar än som prästernas beskyddare. Lägg ner Domkapitlen eller omorganisera dem åtminstone!
Men eftersom Fjellander inte har något att skämmas för behöver han inte ta skiten. Om han bara orkar kan han stå fast vid sin ståndpunkt att något annat behöver göras för att få ordning på Gnosjö församling. Fjellander är oskyldig tills dess något annat visats och ska behandlas som sådan. De trakasserier han nu utsätts för är skamliga och de som borde skämmas är de som utövar den. Nu får sannolikt Domkapitlet uttala sig om Fjellanders sätt att fungera och jag kan inte tänka mig att de har något att anmärka på denne hedersman. Sedan blir det nog att försöka sig på en förlikningsförhandling av något slag, något som jag inte tror Gnosjö församling kan klara. Ingenting tyder på det om man ser till hur de hittills har styrt Kristi församling. Kan de människor som nu på kort tid köpt ut två präster, en kantor och fått ett antal anställda att frivilligt säga upp sig plötsligt ändra sig och söka nya vägar? Vi får väl se under det närmaste året.
Och till detta sade Biskopen ... och Domkapitlet ...?
Eftersom jag fått förtroendet att för Frimodig Kyrkas räkning sitta med i såväl Stiftstyrelsen som Kyrkomötet kommer jag att kunna följa skeendet tämligen väl. Men jag kan redan nu säga att jag skäms för det regelsystem som ska hålla prästerna på plats.
Det går självklart inte att förtiga sådant som måste få komma fram. Jag tänker inte i första hand på allmänintresset eller journalisterna nyhetshunger. Jag tänker på det systemfel som blir allt tydligare inom Svenska kyrkan och på de orättfärdiga beteenden som blivit resultatet. Systemfelet som på sikt behöver rättas till är demokratismen. Svenska kyrkan är inte en arbetsplats jämförbar med andra. Svenska kyrkan är fortfarande till dels en kyrka som bekänner Jesus Kristus som Herren. Och som sådan kan de styrande inte bete sig hur som helst även om de är i politisk majoritet. Och ändå är problemet värre än så. De tänkta styrande, det vill säga biskoparna, kan ingenting göra. Jag minns hur jag talade med biskop Sven Thidevall i samband med att vår egen kyrkoherde köptes ut för några år sedan. Biskopen skakade på huvudet och beklagade: "Jag har inga redskap". Och det är likadant i Fjellanders fall. Biskop Johansson kan ingenting, säger ingenting, göra för att rädda Fjellander. Fjellander är helt utelämnad "i hedningarnas händer", för att travestera från ett annat känt rättsfall. Biskoparnas makt finns i och genom Domkapitlen, men det enda de kan göra är i princip att utöva tillsyn. Och vi vet att de många gånger mer framstått som illegala domstolar än som prästernas beskyddare. Lägg ner Domkapitlen eller omorganisera dem åtminstone!
Men eftersom Fjellander inte har något att skämmas för behöver han inte ta skiten. Om han bara orkar kan han stå fast vid sin ståndpunkt att något annat behöver göras för att få ordning på Gnosjö församling. Fjellander är oskyldig tills dess något annat visats och ska behandlas som sådan. De trakasserier han nu utsätts för är skamliga och de som borde skämmas är de som utövar den. Nu får sannolikt Domkapitlet uttala sig om Fjellanders sätt att fungera och jag kan inte tänka mig att de har något att anmärka på denne hedersman. Sedan blir det nog att försöka sig på en förlikningsförhandling av något slag, något som jag inte tror Gnosjö församling kan klara. Ingenting tyder på det om man ser till hur de hittills har styrt Kristi församling. Kan de människor som nu på kort tid köpt ut två präster, en kantor och fått ett antal anställda att frivilligt säga upp sig plötsligt ändra sig och söka nya vägar? Vi får väl se under det närmaste året.
Och till detta sade Biskopen ... och Domkapitlet ...?
Eftersom jag fått förtroendet att för Frimodig Kyrkas räkning sitta med i såväl Stiftstyrelsen som Kyrkomötet kommer jag att kunna följa skeendet tämligen väl. Men jag kan redan nu säga att jag skäms för det regelsystem som ska hålla prästerna på plats.
10 kommentarer:
Snart får väl den berömda Gnosjö-andan en helt ny innebörd? Eller ser vi förklaringen till varför det är så många frikyrkliga där? Två präster och en kantor är väl nog för att starta eget?
Biskop Johansson kan VISST göra något, det som stiften alltför ofta tar till nämligen att ändra församlingsindelningen. Jag undrar hur många församlingar som gått i graven för att stiftet velat bli av med "problem"?
Vad är det som händer?
Det gör så fruktansvärt ont.
Hur kan det finnas så mycket hat?
Vad är det fel på människor?
Hur kan de sova på nätterna?
När tar det slut?
Jag är förtvivlad.
Är det här verkligen det fina landet Sverige?
Biskopen är maktlös endast så länge han bara litar på formell världsliga makt. Nu är biskopsämbetet ett andligt ledarskap och då ska inte sådant vara det viktigaste. Har biskopen kallat till sig de inblandade för samtal? Har han i enrum talat om att han har makten att binda syndare vid deras synder? Har han offentligen tagit avstånd från detta okristliga beteende (om det är så han tycker)? Om inte så är det inte i världslig makt det brister utan i andligt ledarskap, civilkurage och beredvillighet att riskera något själv.
Amen
Jag begriper mej inte på Populistens signatur. Det var det minst populistiska jag läst på länge! Du har alldeles, alldeles rätt!!! Problemet är att det inte bara är jag som numera betraktar alla biskopar som stiftschefer, inte som biskopar. De är också i sina egna ögon inget mer än stiftschefer, renons på allt andligt ledarskap.
Hårda ord? Nå, det är i så fall upp till varje stiftschef att motbevisa mej. T.ex. genom att gå till storms mot Verbums begravningsmagasin som på förstasidan fortsätter trumpeta ut den närmast suicidala heresin: "Det finns ingen död som ej bytes i glädje!" Eller genom att ta offentligt avstånd från ärkebiskopens ultragnostiska tes att folk kan vara fäder till barnen de föder!
Populistens kommentar är intressant när hon/han skiljer mellan världslig och andlig makt. Det är kanske så vi måste göra, - lära oss att urskilja vad som är vad.
Själv tänker jag mer och mer på uttrycket "den allmänneliga kyrkan" alternativt "den odelade kyrkan". Är det inte där vi behöver ha vår identitet? Är det inte denna som normen för vårt sätt att urskilja? Kanske borde vi uppmuntra våra biskopar att agera mer frimodigt.
Gnosjöandan förknippar jag med framåtanda, förmåga att ta till vara människor men församlingen i Gnosjö styrs av ledare som kommer från nån helt annan plats. Ta vara på kompetens istället för att kasta bort den, se olikhet och mångfald i församlingsarbetet som tillgångar och inte hot är ett råd till de som ännu kan ompröva och tänka nytt och tänka rätt i Gnosjö församling.
Stellan Bengtsson
Leva i världen inte av världen är väl parollen. "Han" är det förresten.
Jag känner inte till något om det här men när min farbror begravdes i Anderstorp och Fjellander höll i förrättningen tänkte jag att med sådana präster finns det gott hopp för vår kyrka...
Jag blir uppriktigt förbannad på hela den här historien. Mattias är en hyvens man och likväl en hederlig man. Jag blir faktiskt rasande på hans vägnar. Om du träffar honom före mig, så får du hälsa honom från Max, han från Bagarmossen ;)
Skicka en kommentar