När jag vaknade i morse kände jag mig glad igen. Är inte det konstigt? Kanske beror det på att jag trots allt vet att jag står upp för något som är riktigt. Nu har Herren gett oss alla en ny dag och nya krafter.
Det är ganska många som har kommenterat kampen både här på bloggen, i media och på andra bloggar. Det är så gott när den ena efter den andra, från olika nomineringsgrupper, menar att statskyrkokramarna saknar argumenten. Det är enbart den politiska korrektheten som styr och kravet på lydnad. Jag tror inte att det kommer att hålla särsklilt länge.
Kyrkans tidning har idag en rubrik som handlar om att det inte är någon lösning att lämna tillbaka förordnandet. Den rubriken erkänner med andra ord att det finns ett problem.
Vidare förstår jag att det kommer att bli besvärligt rent juridiskt att driva saken till slut. Är det verkligen enligt svensk lag tillåtet att tvinga människor att inneha ett förordnande de själva inte vill ha?
Och det där med arbetsvägran. Jag vägrar inte alls att viga. Jag gör det bara, som en broder i FK sa, på ett annat sätt. Kontrahenterna får först gå till borgmästaren och registrera sitt tänkta äktenskap och sedan viger jag dem. Jamen, det är ju utmärkt.
Det blir allt tydligare att det inte finns några sakskäl för att tvinga präster att inneha ett förordnande. Saken måste därför lösas på ett annat sätt. Min motion är faktiskt ett förslag till lösning, en lösning som borde gynna alla. Det är svårt att förstå varför kyrkomötet inte accepterar den utan låser in sig i en omöjlig situation. Är det helt enkelt bara så att alltför många ledamöter vänder kappan efter vinden utan att riktigt förstå vad de gör? Det verkar onekligen så. Om det nu inte går att få majoritet för denna lösning, så har jag en annan som är ännu bättre. Jag skämtar inte. Men den behåller jag för mig själv tills vidare. Men du kan nog räkna med att det blir en ny motion i samma ärende till nästa års kyrkomöte.
Idag är jag gladare. Jag blev faktiskt riktigt pigg. Nu går jag på lunch.
3 kommentarer:
Jag blir nyfiken på din "ännu bättre lösning". Men;
Anta att vigselrätten blev frivillig. Det betyder väl inte per automatik att det blir svårt för par att hitta en präst MED vigselrätt? Många präster skulle ju trots allt välja att ha den.
Konstigt att just denna fråga vållar sån debatt när vi har mycket viktigare saker vi kunde bråka om i kyrkan.
Vigslar hör väl trots allt inte till det mest centrala varken i kristen tro eller det prästerliga uppdraget? Att fira gudstjänst och mässa, döpa, arbeta med konfirmander och begrava är pastoralt och teologikt viktigare, anser jag, för detta har en tydligare förankring i kyrkans ursprung och framtid.
Därför är det beklagligt att positionerna är så låsta för tillfället, det gagnar ingen.
Jag följer debatten med fortsatt intresse.
Tack Håkan för Dina inspirerande utläggningar av Apg. Vi måste (dei) lyda Gud mer än människor. Vi behöver den frimodigheten för att göra Guds vilja.
I Kristus
Thomas Andersson
Tack. Ulrika har naturligtvis rätt, MEN det går att hitta bra lösningar. Tyvärr visar det sig att framför allt (S) inte vill hitta bra lösningar. Deras linje är en annan. Jag ska gå över och utveckla något vad jag menar i nästa blogg. Det känns redan lite riskfyllt eftersom det är för mycket för oss vanliga att ta in. Men jag ska göra ett försök.
Skicka en kommentar