onsdag, september 28, 2011

En sorgens dag

Kyrkorättsutskottet avvisade motionen. Jag fick lämna en särskild mening till protokollet. Men det är inte det värsta. Tillsynsutskottet behandlade de motioner som handlade om vigselförordnandet utan att invänta kyrkorättsutskottet yttrande. I en timme och fyrtio minuter debatterade de och resultatet blev att de förordade Olle Burells motion om att kyrkostyrelsen ska få i uppdrag att utarbeta en ordning som i princip innebär att alla ska tvingas. Min motion och en annan lämnades utan notis. Det är alltså det förslag som ska upp i plenum i slutet av oktober. Den linjen segrade med 8 röster mot sju.

Det är eller kommer att bli uppenbart vad som är den nya linjen; alla ska ha ett förordnande. Vi är i och för sig inte där förrän kyrkostyrelsen redovisar sitt resultat. Det kan ta ett halvår eller mer, men uppgörelsen tycks vara klar. Socilademokraterna och Centern, statskyrkokramarna, håller kyrkan i ett järngrepp. Det verkar inte vara mycket att göra åt det. Men det betyder att man är beredd att bygga in ett stort problem i själva systemet. Det vittnar om en hårdhet jag inte trodde man var beredd till. Den kan strida mot svensk lagstiftning, men det återstår att se.

Det är inte nu rådligt att förutsäga vilka konsekvenser det får för mig personligen eller för kommande prästkandidater, kantorer och vaktmästare, men jag befarar det värsta. Åtminstone just nu. Det kan vara kört.

Det som syns stå klart för mig är att detta är den linje vissa personer inklusive ett förhoppnigsvis oenigt biskopskollegium pratat sig samman om under processens gång. Jag tror att det i princip slogs fast när man gjorde mig till ett tillsynsärende. Nu ska man bara fullborda detta på "ett snyggt sätt". Ingen ska kunna vara präst utan ett vigselförordnande. Människor av min mening kan visserligen fortsätta att avstå från själva vigseln, men inte från att inneha ett förordnande. Hur de ska behandla sådana som mig återstår att se. Förmodligen ett tvång eller avkragning. Vi är icke önskvärda.

Några av kommentarerna på denna gång gläder sig över detta. De menar att man inte på någon arbetsplats tillåts vägra. Det är sant, men då glömmer de att en kyrka eller ett trossamfund är inte riktigt en vanlig arbetsplats. Vår grund är Bibeln. Den är en norm och kyrkan är kallad att följa den. Det är mot den vi ska ha vår lojalitet. Men det gäller tydligen inte Svenska kyrkan. I Svenska kyrkan är lojaliteten mot det fjärde löftet, lojaliteten mot kyrkans ordning, viktigare än lojaliteten mot det första löftet, det om att följa Guds Ord.

Jag brukar vara nedstämd när Bajen förlorar, men frågan är om inte detta är värre.

5 kommentarer:

Jonatan Fransson sa...

Jag är ledsen för er skull.

SigridL sa...

Tragiskt. Men var det egenligen oväntat?

Populisten sa...

f. Håkan,
Det de som gläder sig framför allt inte förstår är skillnaden mellan Svenska Kyrkan och dess församlingar. Nästan alla verksamma präster är anställda av en församling och församlingen torde som arbetsgivare vara i sin fulla rätt att kräva att anställda präster kan genomföra legalt giltiga vigslar. De torde också vara i sin fulla rätt att inte kräva det av alla sina präster. Vad man nu vill införa är något annat, nämligen centralt administrerat yrkesförbud för den som inte har vigselbehörighet. Detta kan likställas med att advokatsamfundet kastar ut de som saknar körkort.

Frågan inställer sig också vad som kommer hända med de som mister behörigheten p.g.a. misskötsamhet? Ska de avkragas och få sparken?

Anonym sa...

När jag läste om Luthers sjunde kyrkotecken korset trodde jag att han menade att kyrkan fick räkna med martyriet om den var Kyrka i världen. Men nu blir jag osäker: Menade han kanske att det är ett kyrkans kännetecken att plåga de egna? Du är hursomhelst i gott sällskap om det är någon tröst! Eller ska jag säga cell-skap?

Jag tror att vi lever i en missionstid där vi, likt den förföljda församlingen i Jerusalem kommer tvingas bort från templet och ut på vägarna, och att den kristna tron kommer spridas tack vare detta. Ingen kan ta ifrån dig din inre kallelse - du får verka så gott det går enligt den. Svenska kyrkan kan avkraga men aldrig kasta ut någon medlem och till söndagens mässa är alla välkomna. Det förtroende du har i din församling har du också kvar om du bär din smälek i Kristi efterföljd, oavsett om du får ersättning i framtiden eller om du likt Paulus jobbar frivilligt.

Kan inte den gudstjänstfirande församlingen avlöna dig för att fortsätta verka med det som är möjligt för dig att göra utan att du är präst? T ex missionera och undervisa eller dyl. Det räcker ju med 10-15 personer som ger tionde.
Du kanske kan anställas via EFS - de har arbetsgivaransvaret i distrikten. Det kanske t o m går att fortsätta verka som EFS-präst rent av? Kanske uppstår just här det första problemet i systemet: EFS kan väl knappast gå med på en sådan tvångströja för sina präster?

Peter T sa...

Det låter ju som om du citerar en av mina tidigare kommentarer:
Svenska Kyrkans ordning är viktigare än att följa Gud.

Snart så undrar jag om inte Svenska Kyrkan har sin Ordning som sitt främsta (enda?) syfte.