Idag kl 13.55 fick jag del av det beslut Överklagandenämnden fattade för 17 dagar sedan. Beslutet blev som förväntat: avslag på överklagandet. Nja, det var inte förväntat från början, men som saken har utvecklat sig, allteftersom bilden har klarnat, står det klart, att bara det som var bestämt från början kunde bli slutet. Frågan om vigselförordnandet är en ren ordningsfråga och därför behövs inga argument. Här gäller bara att ställa in sig i ledet. Jag kommer att kommentera detta på olika sätt under lång tid framöver så jag nöjer mig med att först publicera nämndens beslut. Det består av 9 A 4 sidor, mestadels av sådant jag redan publicerat, men sedan kommer sista sidan:
SKÄL FÖR ÖVERKLAGANDENÄMNDENS BESLUT
Fram till den 1 maj 2010 var varje präst i Svenska kyrkan behörig att vara vigselförrättare enligt föreskrifter i äktenskapsbalken (1987:230). Det innebar i princip att behörigheten att förrätta vigsel gavs i prästvigningen eller genom ett domkapitels behörigförklaring.
Det är fortfarande staten som ger behörigheten att vara vigselförrättare men nu ges den behörigheten genom ett individuellt förordnande från Kammarkollegiet enligt föreskrifter i lagen (1993:305) om rätt att förrätta vigsel inom trossamfund. I den lagen sägs att frågor om tillstånd för ett trossamfund att förrätta vigsel prövas av Kammarkollegiet efter ansökan av samfundet.
Enligt beslut av 2009 års kyrkomöte har Kyrkostyrelsen ansökt om vigselrätt för Svenska kyrkan. Kammarkollegiet har beslutat att ge "tillstånd till att vigsel får förrättas inom Trossamfundet Svenska kyrkan av sådan befattningshavare som Kammarkollegiet särskilt förordnat till vigselförrättare". Tillståndet gäller tills vidare.
I kyrkoordningen stadgas numera att vigselgudstjänsten ska ledas av den som är behörig att utöva uppdraget som präst i Svenska kyrkan och som har förordnande att vara vigselförrättare (23 kap. 2 §). Domkapitlet ska för ansökan om förordnande att vara vigselförrättare lämna Kyrkostyrelsen uppgifter om de präster som enligt 31 kap. 16 § står under domkapitlets tillsyn samt även underrätta Kyrko¬styrelsen om en präst som har ett förordnande som vigselförrättare inte längre ska ha ett sådant förordnande (23 kap. 4 §).
Kyrkostyrelsen framhöll i sin skrivelse 2009:6 Vigsel och äktenskap, som låg till grund för ändringarna i ovan nämnda bestämmelser, att den som är präst i Svenska kyrkan även fortsättningsvis skulle kunna leda en vigselgudstjänst. Vidare anförde Kyrkostyrelsen: "Innehållet i uppdraget som präst är inte en fråga som avgörs av den enskilda prästen. Ansökan om förordnande som vigselförrättare bör alltså i princip avse alla som är behöriga att utöva uppdraget som präst i Svenska kyrkan. Detta har också stöd hos remissinstanserna. Att ansökan 'i princip' bör avse alla präster innebär att det kan finnas enstaka undantagsfall (exempelvis i fall av demenssjukdom) där en ansökan inte bör göras. Varje ansökan om förordnande som vigselförrättare måste bygga på att det står klart att den person som ansökan avser verkligen kan fullgöra uppdraget. Det är inte fråga om att den enskilda prästen själv ska bedöma om han eller hon vill vara vigselförrättare utan om en bedömning som domkapitlet gör utifrån sitt tillsynsansvar" (KsSkr 2009:6 s. 30). – Kyrkomötet beslutade på förslag av Gudstjänstutskottet (G2009:02) i enlighet med Kyrkostyrelsens förslag (Kyrkomötets protokoll 2009 § 90).
Mot denna bakgrund konstaterar Överklagandenämnden att frågan om förordnande som vigselförrättare och återkallelse av förordnandet är en ordningsfråga i Svenska kyrkan. Den präst som på egen begäran hos Kammarkollegiet får sitt förordnande som vigselförrättare återkallat bryter mot Svenska kyrkans ordning.
Att Håkan Sunnliden inte skulle ha informerats om de nämnda ändringarna i kyrkoordningen och innebörden av dessa anser Överklagandenämnden vara helt osannolikt. Håkan Sunnliden har, genom att begära återkallande av sitt vigselförordnande hos Kammarkollegiet, brutit mot Svenska kyrkans ordning och därmed också mot sina vigningslöften. Han måste rimligen ha insett att detta skulle kunna få följder för honom.
Överklagandenämnden instämmer i domkapitlets bedömning att en åtgärd enligt 31 kap. 12 § kyrkoordningen inte kan undvikas. Håkan Sunnliden ska därför som domkapitlet funnit ges en skriftlig erinran.
Det kan i sammanhanget noteras att det till årets kyrkomöte finns två motioner som handlar om vigselbehörighet. I motion 2011:32 begärs att kyrkomötet beslutar att uppdra till kyrkostyrelsen att till 2012 års kyrkomöte återkomma med förslag till åtgärder som säkerställer att samtliga präster i Svenska kyrkan innehar vigselbehörighet. Och i motion 2011:35 av Håkan Sunnliden m.fl. begärs möjlighet för enskilda präster att avstå vigselförordnande.
Överklagandenämndens beslut får enligt 16 kap. 7 § kyrkoordningen inte överklagas.
E l i s a b e t h P a l m
Elisabeth Palm
ORDFÖRANDE
L a r s B j u r s t a m
Lars Bjurstam
SEKRETERARE/FÖREDRAGANDE
1 kommentar:
Suck!
Skicka en kommentar