Nu har det gått ett dygn och lite till sedan jag fick beskedet. Mina spontana kommentarer har nu nått till del 3. Jag slutar nog efter tio kommentarer. Det är ju snart kyrkomöte och då kanske frågan kommer igen. Frågan lär nog komma igen nu när problemet håller på att cementeras in i systemet.
Det har varit ovanligt tyst med kommentarer på bloggen. Helt dött faktiskt. Men jag upptäckte att tidningen Dagen har skrivit liksom Kyrkans Tidning . I den senare fanns några uppmuntrande kommentarer. Och så har Dag S bloggat i ärendet. Förutom de 40 skäl jag redan angett och som verkar vara irrelevantaq i domkapitlets bedömning har jag i de senaste bloggarna gett sex kommentarer till beslutet. Här kommer nu fyra till.
För det sjätte; Anklagelsen att jag är illojal är farlig. Om domkapitlet letar efter fel hos en präst lär det inte vara svårt att hitta någon punkt där denne kan anklagas för att vara illojal. Förutom att själva ordet är missvisande, för vem ska prästen vara lojal mot, är det direkt fel att vara lojal mot sådant som är uppenbart fel. Tänk om Martin Luther hade varit lojal, för att nämna ett exempel! Vem bestämmer sålunda vad som är illojalt? Och hur försvarar sig den anklagade mot något sådant? Jag bara frågar.
För det sjunde skriver överklagandenämnden i avslutningen av beslutet att det ska "noteras att det till årets kyrkomöte finns två motioner som handlar om vigselbehörighet". Varför ska det noteras? Jag tror att det finns en viss osäkerhet i beslutet. Det kan ju faktiskt, åtminstone teoretiskt, ändras och då blir läget helt annorlunda. Vill nämnden gardera sig? Är de osäkra på om beslutet var rätt? Biskop Johansson som jag mötte idag menade att han inte varit säker på utgången. Det är ett faktum att Svenska kyrkan i det här avseeendet fortfarande är en statskyrka. Nåja, Svenska kyrkan kommer att få fler chanser att ändra sin ordning med vigselförordnanden även om det för verkar vara långt borta. Kanske hinner staten före.
För det åttonde frågar jag mig vad detta beslut innebär för mig personligen. Hur allvarlig är denna skriftliga erinran? Min gode vän sa att den är lika allvarlig som att kissa bredvid kissringen, det vill säga inte så allvarlig. Eftersom min karriär tog slut redan vid prästvigningen har varningen ringa betydelse. Det är snarare så att jag bär den med en viss stolthet. Jag lär väl ändå inte behörigförklaras till någon kyrkoherdetjänst utan vara tacksam för om jag står sträckan ut. Nej, då är det allvarligare att Hammarby hotas av nedflyttning. Det är inte roligt för något enda av oss fans.
För det nionde bekymrar det mig att jag ibland uppfattar beslutet som överhetens trakasserier av oliktänkande. Kan det vara så illa? Svenska kyrkan skryter gärna med att den är inkluderande, men det är mest tomt prat. Svenska kyrkan är med sitt urval av prästkandidater, sina obehörighetsförklaringar och nu också med detta beslut en intolerant och exkluderande kyrka. Jag hoppas att det en dag inte bara ska visa sig utan framför allt att det ska förändras.
Till sist en tionde kommentar. Jag har inte ångrat mig. Jag anser att jag är oskyldigt dömd, åtminstone dömd mot mitt nekande. Bevisföringen är svag, nästan obefintlig. Jag skulle utan att tveka ta samma beslut en gång till om det var nödvändigt. Men det behövs inte. Nu är jag en fri man. Jag kommer aldrig mer att behöva neka frånskilda vigsel, aldrig behöva ta ställning vare sig för eller emot människor för att de har en homosexuell läggning, inte behöva besvära min arbetsgivare eller mina arbetskamrater. Jag är glad och tacksam trots allt och unnar mina kollegor runtom i landet detsamma. I den meningen vann jag en personlig seger.
8 kommentarer:
Jag lärde känna dig genom din lysande undervisning om Galatebrevet och jag tackar Gud för att han har sänt en lärare som du. Tyvärr är det så att Ordets bärare är alltid ansatta, men de som angriper dig gör sig bara löjliga, ty är Gud för dig, vem kan då vara emot dig?
Tack gode Gud för att det finns personer som står för det de tror på. Som inte vänder rocken efter vinden. Om det inte är Andens vind vill säja. I detta fall gör du helt rätt. Vi hade en ekumenisk möteshelg i en stad för några år sedan. En som alla tyckte, lämplig talare kallades. En sk karismatisk från SvK. Detta blev lite för mycket för prästen i SvK så till nästa års ekumeniska helg kallades en talare som skulle vara lite mer anpassad till SvK´s synsätt. Det blev Håkan Sunnliden! Vi var flera som sa"ur askan i elden"! Eld blev det. Vi kände av Andens eld. Tack Håkan. Fortsätt. Frihet är de bästa ting. Speciellt om friheten har sin grund i Jesus Kristus.
Stigan
Hej!
All heder till dig som bad om att få ditt vigselförordnande indraget.
Det är, som jag läst det i Dagen (det var så jag nu fann din blogg), på samvetets grund du tog detta beslut.
Min fråga till dig är varför du inte lämnar Svenska Kyrkan?
Så mycket som den avfallit, vad motiverar dig att stanna kvar..?
Läs gärna min och min mans blogg, om tid finnes, i kategorin "Svenska Kyrkan" där vi skrivit om just detta sorgliga avfall.
Mvh Nephele (P)
”Så länge vår svenska kyrka är statskyrka, så länge kunna prästerna, vilka i sin egenskap av ämbetsmän måste vara världslig ordning undergivna, icke äga rätt att undandraga sig att förrätta vigsel, då den i behörig ordning påkallas av därtill enligt den borgerliga lagen berättigade personer” Justitieminister Hasselrot på kyrkomötet 1915. (Ur avhandlingen samvete och samvetsfrihet, Mats Aldén kap 2.3)
Det tycks mig som om citatet ovan väl sammanfattar överklagandenämndens syn om man sätter ett "inte" före "är statskyrka", samt byter ut "världslig" och "borgerlig" mot "kyrklig". Om man som idag däremot säger att det finns samvetsfrihet att neka somliga, varför skulle man inte å samvetets vägnar få neka alla genom att inte viga någon när nu vigselbegreppet förändrats i grunden? Det är ju mycket mer rättvist! Sanningen är nog den att Svenska kyrkan är livrädd för att fler ska följa ditt exempel. Finge ex Luleå stift flyga in vigselförättare för att klara av vanliga "särkönade" bröllop så vore det lite svårare att noncalera präster som är mot äktenskap för "samkönade"(de är ju så få att det inte får någon större praktisk betydelse). Problemet är inte brist på argument utan att det finns alldeles för många, just detta är ett hot mot ordningen! Det enda som behövs är en smula kurage hos Svenska kyrkans prästerskap i allmänhet. Men det är väl för mycket att hoppas på. Ändå står det i bekännelseskrifterna att vi ska lyda Gud mer än människor i förekommande fall. Men dessa fall tycks sällsynta när det gäller praktisk tillämpning - däremot går det bra att klaga mellan skål och vägg... "Saliga är ni när ni skymfas och förföljs för mitt namns skull, så gjorde ju fäderna med profeterna före er" Detta är ett bibelord att pröva i praktisk handling för en präst värd namnet i dagens Svenska kyrka! Alltför många har likt vindflöjlar snabbt bytt åsikt till det politiskt korrekta!
Heder åt dig Håkan att du har ett ömt samvete och tar konsekvenserna av det!
Du verkar personligen ta utfallet med upphöjt lugn och det är nog rätt och riktigt.
Jag kommer osökt att tänka på ärkebiskop Sundbergs kommentar när man i domkapitlet ville fördöma en general Lagerberg vilken skulle ha urinerat inne i Uppsala domkyrka: "När vi nu vet vad generalen gjort i domkyrkan, kan vi lätt räkna ut vad han gör i Domkapitlet."
Man ska nog inte ta efter den råe sällen till knekt i uppförande, men hans inställning till domkapitlet kan vara värd både att fundera över och utvidga till överklagandenämnden.
Bäste Håkan! Du får inte tro annat än att vi är många som följer ditt öde, ty vi som tillhör samma kropp lider med varandra! Fortsätt efterföljelsen så följer vi alla med!
Det är ju alldelse uppenbart att du är skyldig till det brott du anklagas för. Överklagandenämndens argument visar ju helt tydligt att det är domkapitlet endast som å dina vägnar kan begära hos Kanmmarkollegiet att förordnandet skall upphöra.
Du har alltså nu varit illojal mot Domkapitlet.
Alternativet för din del hade varit att vara illojal mot din arbetsgivare när du nekat att vara vigselförättare p.g.a.vad som framkommit i vigselsamtalet.
Oavsett ovanstående har detta även inneburit illojalitet mot dina kollegor som fått en större vigselbörda.
Det sistnämnda alternativet, att viga trots samvetsbetänkligheter, hade varit illojalt mot Gud, Kyrkan, reformatorernas idégrund och inte minst mot de vigda.
Vi är många som glädjs över varje präst som 'lyder Gud mer än människor'.
Jag identifierar sedan länge SvKs ordnings- och beslutandeformer mer med Människor än med Kyrkan.
Även om Kyrkomötet har beslutat att alla präster kan avstå att viga samkönat, så lär ingen församling vare sig vilja eller våga anställa en präst som vill avstå detta, eller på något annat sätt följa sitt samvete.
Tack vänner för så många uppmuntrande ord.
Någon undrar varför jag fortsätter att tjäna inom Svenska kyrkan. Skälet är att jag skiljer mellan Kristi kyrka och Svenska kyrkan. det är två olika enheter som till dels överlappar varandra. I grund vill jag nog påstå att civilreligionen har annekterat Svenska kyrkan. Det betyder att Svenska kyrkan (6 miljoner medlemmar) är ett missionsfält. Det är just här jag ska predika Guds rike och verka för befrielse. Jag vill försöka hålla ut och under några år framöver ge det sista jag har.
Till Peter T vill jag bara säga att frågan inte stannar vid vigsel av homosexuella. det är den ringare delen. Den stora handlarom att staten (kyrkopolitikerna) måste ge ifrån sig Svenska kyrkan. Det är staten som äger vigselfrågan och inte Svenska kyrkan. Vi måste ta konsekvenserna av det och jag är tämligen säker på att jag får rätt på sikt. Men inte helt säker.
Skicka en kommentar