Idag har jag gjort nästan ingenting. Det är så jag firar semester. Fast det är inte riktigt sant eftersom jag har börjat läsa boken Sacred and Secular - religion and politics worldwide av P Norris och R Inglehart. De räknas till världens mest pålästa religionssociologer och i denna redovisning reviderar de den så kallade sekulariseringsteorin. Den som varit förhärskande under hela 1900-talet och som hävdar att industrisamhällets utveckling av välfärdssamhället kommer att få all religion att blekna bort. Det har visat sig vara fel, om än inte helt fel. Norris och Inglehart visar att det till dels är sant. Det är nämligen sant att där den existentiella tryggheten ökar avtar den religiösa aktiviteten. Men det är också sant att den existentiella tryggheten är labil och kan snabbt sättas ur spel vid till exempel en naturkatastrof, ett krig elller en ekonomisk kollaps. Undersökningen de gjort är den hittills största. Den sträcker sig över några decennier och har företagits i nästan 100 länder, rika som fattiga och bland alla religioner. Den är kanske inte någon direkt semesterläsning, men i alla fall ...
Sedan har jag läst Dag Sandahls blogg , dagens. Den var mycket intressant. Personligt och ödmjukt skriven och visar något av hur illa den svenskkyrkliga överheten behandlar sådana som Dag, hur den infört yrkesförbud, orättfärdigt använt sig av utnämningspolitik och emellanåt ägnat sig åt rena trakasserier. Jag har i och för sig vetat om det, men det är sådant som sällan går att föra i bevis och som helst tystas ner av alla parter, också av de förorättade. Fallet Dag Sandahl är emellertid belysande och jag tror som en av kommentatorerna att denna korsväg kommer att leda till seger för Guds rike.
För övrigt har jag ännu inte hört något från Överklagandenämnden, men lovar självklart att publicera protokollet här på bloggen så fort jag får del av det.
Nu ska jag fortsätta att vara ledig veckan ut, men redan nu kan jag ana att semestern närmar sig sitt slut. Det finns en verklighet som väntar på mig där framme.
1 kommentar:
Fast semester är också verklighet. Kanske är det rentav då man ägnar sig åt det riktigt verkliga? När själ och hjärta får en chans att hinna ikapp oss har vi tid att "vara" och tänka på det som är viktigt på riktigt.
Skicka en kommentar