Det här får nog bli min sista blogg om Ship to Gaza eftersom jag tycker mig ha fått svaret på min fråga. Jag har aldrig försökt försvara Israels agerande utan frågat efter konvojens egentliga syfte. Alla bloggarna har handlat om syftet eftersom jag från början misstänkte att västerländsk media i vanlig ordning skulle intressera sig för våld, våld och åter våld. Vidare skulle de sätta all fokus på Israel och underlåta att ställa de större frågorna. Därför ville jag fråga efter ett annat perspektiv som till och med kunde vara viktigare än vad jag kallade incidenten.I all sin förskräcklighet har vi nämligen bevittnat en incident jämfört med vad det djupast sett handlar om.
Hela Mellanöstern är en krutdurk. Till stor del handlar det om att flera arabstater bestämt sig för att "kasta judarna i havet" som det brukar utryckas. Detta anser jag vara djupt förkastligt, inte minst med tanke på att FN bestämde om statens tillblivelse. Under decennier har israelerna tvingats att försvara sig som om de skulle behöva be arabvärlden om ursäkt för att de finns till. Vilket annat land behandlas på det sättet? Inget i hela världen! Det är djupt orättfärdigt.
Jag tror att arabstaterna har inlett krig mot Israel i försök att utplåna landet sex eller sju gånger. Alla gånger har Israel lyckats försvara sig och till och med intagit delar av fiendeland (de s.k. ockuperade områdena). Sedan den första intifadan har krigföringen bedrivits på andra sätt än de konventionella. Man har använt sig av barn och självmordsbombare, vilket gjort det svårare för Israel att försvara sig, därav den förskräckliga muren som ändå har visat sig vara effektiv. Spjutspetsen i detta krig utgörs nu av Hamas som missköter skötseln av det palenstinska folket å det grövsta bara för att ge Israel skulden. Hamas skjuter regelbundet hundra och åter hundra raketer mot den israeliska befolkningen. Raketer och annat krigsmaterial smugglas in från främst Iran och Syrien. Så fort det är vapenstillestånd använder Hamas tiden för att ladda för nästa krig. Ryktet säger att nästa krig blir i slutet av detta året.
Den blockad som Israel OCH Egypten (om det senare sägs inte ett ord) har visat sig vara ineffektiv. Israel släpper regelbundet in humanitär hjälp till det palestinska folket, om än i mindre skala. Men de gör vad de kan för att förhindra införsel av krigsmaterial. Smugglingen av vapen sker genom tunnlar, men också utifrån havet. Båtar fullastade med vapen har regelbundet beslagtagits. Mot den bakgrunden ställde jag frågan; Vad är syftet med Ship to Gaza? Jag tror att världen förstår det, men är inte säker. Även om stödet utmålats som och till dels är en hjälpsändning, var propagandan, viljan att sätta ytterligare press på Israel en viktig faktor, kanske den viktigaste.
Israel har förlorat enormt på den här incidenten även om den kommer att vara i det närmaste bortglömd om ett par veckor. Det kommer nya godbitar för västerländsk massmedia. Men varför kan inte massmedia försöka bredda perspektivet? Israel utgör bara en liten, liten del av det som kallas Mellanöstern. Det är till och med tveksamt om kriget mellan Israel och Hamas ens är den viktigaste. Irans vilja att införskaffa kärnvapen för att utplåna Israel torde vara ett större problem. Iran, Syrien, ja till och med Egypten dras med enorma problem som det aldrig skrivs om. Visste du att i Kairo finns 6 miljoner människor som saknar avlopp och rent vatten? Varför, säger varför, denna enorma bevakning av Israels förehavanden? Vad är det som gör judarna så intressanta att man missar sex miljoner i Kairo för att inte tala om de kristna som förföljs och avrättas regelbundet i Saudiarbaien, Egypten eller Libanon? Eli Gönder gav en utmärkt intervju i tidningen Dagen idag (2/6) och betraktade bevakningen av Israel som en "sjuklig fixering". Jag visste det sedan tidigare att Israel betraktas som förövare och Hamas/palestinierna som offer. Det var bilden innan incidenten, den bekräftas och förstärks ytterligare nu genom medias försorg. Jag håller med Eli Gönder som säger att vi måste lyfta blicken och försöka förstå vad som egentligen sker.
För övrigt ber jag om fred för Israel och Palestina, önskar det israeliska och det palestinska folket allt gott och anser att det var en misslyckad aktion israelerna genomförde. Misslyckad för Israel och lyckad för Hamas (och kanske för västerländsk media). Kanske var israelerna inte införstådda med vilka som var på det sjätte fartyget. Jag hoppas att de lär sig av detta och hanterar nästa fartygsavvisning bättre, och nästa och nästa ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar