Nu var det ett tag sedan jag skrev något. Sedan sist har jag läst ett par böcker. Först Förnyarna av Dag Sandahl och nu fast jag inte är riktigt klar ännu med den) Existensens psykologi - en introduktion av Bo Jacobsen. Båda böckerna är värda att kommentera. Jag ska skriva något om den senare nedan och sannolikt fortsätta på det temat ytterligare några bloggar. Jag sparar därför Sandahls ett tag.
Bo Jacobsen är psykolog och verksam vid Köpenhamns Universitet. Den här boken är en lärobok om Existensens psykologi. När jag utbildades på 1970-talet undervisades mest i psykoanalys (Sigmund Freud 1856-1939). Inom psykoanalysen hänför man de flesta problem vi människor har till barndomen och vårt förhållande till mor och far. På svenska mark har Johan Cullberg (1934-) dominerat särskilt genom sin bok Kris och utveckling som varit obligatorisk för alla med grundläggande psykologisk utbildning. Den första skakningen drabbade mig så sent som för knappt ett år sedan när jag förstod att psykoanalysen verkligen är på stark tillbakagång. Numer dominerar andra teorier i min bransch, främst katharsisorienterade sorg- och krisuppfattningar. Det är dessa teorier som gett oss alla kris-, stöd- och sorgegrupper. Men också dessa går tillbaka i trovärdighet. Jag tror att det till dels beror på att de härrör från psykoanalysen även om inte det är hela sanningen. Efter 2000-talets inbrott är existentiell psykologi på stark frammarsch. Med mina ord är denna ytterligare ett bevis på det paradigmskifte som präglar hela världen utom kyrkor, samfund och universitet.
Den existentiella psykologin delar i mycket psykoanalysen, men inriktar sig inte så mycket på barndomen som på nu:et. Vad gör du NU med ditt liv? Det är frågan. Till skillnad mot psykoanalys och även mycken kognitiv och beteendeinriktad psykologi fäster den existentiellt inriktade psykologin uppmärksamheten på individens vilja och självbestämmande. Den är i den meningen postmodernistisk. Den utgår till stor del från amerikansk humanism och europeisk existentialism (typ Kirkegaard). Den bok jag läst fem av sju delar i handlar om:
1. Livets mening
2. Kris, autencitet och utveckling
3. Sjukdom och hälsa som ett sätt att leva
4. Att stå inför döden
5. Ensamhet och gemenskap
6. Val, handlingsfrihet och förpliktelse
7. Livsmod, livskraft och autencitet
Boken är inte så lättläst, men enormt informativ. Viss förkunskap är bra, men knappast nödvändig. Med förkunskaper kan jag jämföra, utan förkunskaper är den existentiella psykologin ny - förstås. Men varför inte lära sig något nytt? Hela infallsvinkeln handlar om din och min förmåga att "komma vidare" utan att betunga någon av oss. Det är Livet självt som bär dig. Idag har jag läst kapitel 5 om ensamhet och gemenskap coh där finns en del som jag önskar att alla som vill leva i de heligas gemenskap skulle få del av. Men jag skriver om det i nästa blogg så detta inte blir för långt. Men följ gärna med, ställ frågor och kommentera.
Annars har det blivit mycket fotboll de senaste dagarna. Nyss har Uruguay slagit ut Japan och om en dryg timme spelar Spanien mot Portugal. Jag tror jag sett nästan alla matcher så här långt. Och då är ändå de bästa kvar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar