Annie menar att kärleken mella två människor är överordnad

Hej Annie,Tack för svar.

Jag ville inte vara ofin, men det är nog som du skriver att vi har olika utgångspunkter. I skrivande stund har jag inte den historiska bakgrunden klar för mig, men det är inte otroligt att den är kristen. Den kristna tron förutsätter tre komponenter för att vi alls ska kunna tala om äktenskap. 1) Det ska vara frivilligt 2)Det ska finnas möjlighet till fortplantning och 3) Det ska vara offentligt.

Med risk för att låta alldeles hopplös är det nog så att förälskelse eller kärlek inte är överordnat. Men vi kan lämna detta med detta.

Hur kunde definitionen av ett äktenskap bara försvinna?

Annie Johansson är centerpolitiker ifrån Värnamo. Hon skriver apropå den könsneutrala äktenskapslagen att den måste kunna inkludera alla. Det är klart att lagstiftningen ska principiellt vara lika för alla. Men, menar jag, nu är det fråga om hur vi definierar ett äktenskap. Hur kan man göra om definitionen av ett äktenskap och dessutom lägga till att den ska vara könsneutral? Hur kan man på allvar säga att det är lika naturligt för två män att "gifta sig", skaffa surrogatmamma och barn genom insemination som det är för en man och kvinna att gifta sig och få barn? Det ska till ett rejält hjärnsläpp för att komma fram till det, eller hur? Men det ser ut som om det går åt det hållet. Men någonstans kommer även politiker att tvingas dra en gräns för vilka som ska inkluderas. Det finns fler marginella grupper som vill komma till.

Ännu ett ord som inte går att använda

Ord som kyrka och församling är praktiskt taget oanvändbara i vår tid. Det finns helt enkelt för många definititoner och icke-definitioner. Det verkar som att att mängden av sådana ord ökat den vecka som ligger bakom oss. Jag tänker på ordet äktenskap. Vad är ett äktenskap? Fundera på det.

Insändare i Världen i dag, 26/10

Först vill jag tacka Per Kårhammer i Värnamo för hans insiktsfulla insändare. Jag håller i stort sett med honom, men har dragit andra slutsatser. År 1994 lämnade jag min tjänst inom Svenska kyrkan för att i stället resa helt i min kallelse som bibellärare. Fem år senare förstod jag hur viktigt det är att leva i de heligas gemenskap, det vill säga cellen, den lokala församlingen och den allmänneliga Kyrkan. Det betyder naturligtvis inte att jag måste återgå till tjänst inom Svenska kyrkan.
Svenska kyrkan befinner sig i fritt fall, sa kollegan Bo Brander i en intervju. Det går också att tänka på henne som förfallen, nerriven och med ett av biskopar förskingrat arv. Det är just där jag känner att jag kommer till min rätt. Här kan jag predika, undervisa och bygga de heligas gemenskap. Men så är det det där du säger om kyrkoledningen. Jag tror att den har mer besvär med en sådan som mig än vad jag har av dem. Det går att bygga Guds rike i hemmiljö.

En fråga om trovärdighet

Vad är hemligheten bakom den första församlingens väldiga expansion? Forskarna räknar med att det fanns ungefär 25 000 kristna år 100. Tvåhundra år senare var de 20 miljoner och tvingade den romerske kejsaren att påbjuda den kristna tron.

Jag tror att för det första evangeliet är ett enastående budskap. Det finns inget bättre och går inte ens att fantisera ihop något bättre. För det andra är Jesus trovärdig. Han beseglar budskapet med sitt eget liv. Om han nådde en sådan trovärdighet på tre år hur mycket mer trovärdig är han då inte idag - 2 000 år senare?

Om vi ska vara trovärdiga måste vi ligga i linje med budskapet och Jesu person.

Varför så många olika termer?

Det finns skäl till att det för närvarande används så många olika termer. Det är helt enkelt därför att ingen av dem är riktigt bra. Alltså försöker man hitta på en ny. Dessutom är den rörelse av EC som nu pågår så ny att forskarna inte kunna definiera den enormt brokiga rörelse. Det finns nästan lika många modeller som församlingar. Jag tror att det i sig är ett tecken på vad Gud gör. Ingen människa kontrollerar längre skeendet. Och det gäller i allra högsta grad inom de traditionella strukturerna.

Kristtrognas förhållande till Lagen och Traditionen

Under senare tid har det förts en diskussion det pågående paradigmskiftet. Ur den lokala församlingens perspektiv och ur cellens perspektiv talas ibland om avståndstagande från "världen" och att vara radikal. Det ligger mycket i det, men det gäller att inte bli alltför ytlig.

Vi behöver som jag ser det framför allt ta två hänsyn. Det ena är förhållandet till "lagen". Lagen är god, Guds ordningar, som äktenskapet eller polismyndigheterna, är goda. Det kan inte vara vår uppgift att agera självsvåldligt mot denna typ av institutioner.

Det andra jag tänker på är förhållandet till kyrkor och samfund, inklusive dem vi tycker är avfallna. Vi ska vara radikala på ett principiellet sätt, men vi ska inte förneka att den Helige Ande verkat i tvåtusen år. Jag tänker med glädje på kyrkoåret, Evangelieboken, de liturgiska övningarna etc, sådant som andra tycks "hata".

Visst kan vi ha olika förhållanden till Lagen och Traditionen, men vi kan inte lämpa dem överbord som vore de en barlast.