Det är skönt att veta vilket sammanhang man är insatt i. Jag tror varje människa någon gång ställer sig de existentiella frågorna: Varifrån kommer jag? Vad är meningen? Vad händer efter döden? Det är underbart att tycka sig ha svaret på de frågorna. Jag vet varifrån jag kommer och vart jag är på väg. Det var inte för intet jag predikade på den helige Johannes döparens dag över ämnet:
HERRENs hand var över honom
1. - vid födseln
2. - i tjänsten
3. - vid livets slut
Predikan handlade naturligtvis om Johannes döparen, men rubrikerna kunde passa in på var och en av oss. Härom veckan firade vi högmässan i den församling jag en gång var kyrkoherde det vill säga Hjälmseryd. Den firades i Gamla Hjelmseryd, men sedan besökte vi Nya Hjålmseryd och där stod jag länge och betraktade tavlan Series Pastorum, se nedan.
.JPG)
Den förste kyrkoherden hette Haquin Thordarsson och han tjänade 1342-1348. Han var katolsk, vigd med apostolisk succession. Den siste hette Håkan Sunnliden och tjänade 1983-. Ja, symptomatiskt nog finns inget slutår. Pastoratet upphörde, församlingens gränser reglerades för att sedan helt försvinna. Så såg utvecklingen ut. När jag funderar över tavlan ser jag att det inte spelar någon roll att det skedde det reformation på 1500-talet och att alla prästerna varit vigda enligt den apostoliska successionen. Det är en tragik att Svenska kyrkan gör sig av med sin egen tradition.
 |
| På bilden tänder barnbarnen Linn och William ljus i Katarina kyrka. Och de ber. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar