Husmässa

I går var vi samlade till husmässa. Husmässan blev till i förlängningen av cellerna. Det fanns under en tid inte mindre än 16 celler i Värnamo församling under ett antal år. Jag har skrivit och berättat om dessa i min självbiografiska bok Så länge dagen varar. Tyvärr gick det inte att fortsätta med  dels för att spänningarna blev för stora i relation till andra kristna bland gudstjänstfirarna, dels för att bland andra jag inte var beredd att betala priset vid den tiden. Det där har jag tänkt igenom mer än en gång kan jag säga.

En del av vännerna har emellertid aldrig slutat att mötas och själv har jag varit med i en grupp där vi möts varje vecka året runt. Den lilla gemenskapen har en enorm betydelse. Det tog ett tag innan jag vågade besluta mig för att fira nattvard varje gång, men efter ett tag blev det det enda riktiga.

Hur tror du Martin Luther gjorde efter att han blivit utestängd från sin församling? Kanske firade han mässan själv tillsammans med några få andra. Förmodligen.

Vår husmässa vara två timmar. Den första timmen läser vi ur Psaltaren och samtalar fritt utan förberedelser. I dag är vi på Psaltaren 120, men då har vi ägnat ett par månader åt Ps 119, bibelns längsta bok. Det blir ofta fantastiska samtal eftersom vi känner varandra väl.

Efter ungefär en timme går vi så över till nattvardens gudstjänst. Vi följer Svenska kyrkans ordning med psalmer och texter. Det här är numera min fasta församling. Det är den lilla församlingen och den är uppkopplad den enda allmänneliga Kyrkan och står under biskopens tillsyn. Jag hade önskat att den också stått under biskopens främjande, men det är som han säger "ni finns inte enligt kyrkoordningen". Här har Svenska kyrkan ett växande problem eftersom alltfler kommer att fira gudstjänsten hemma.